måndag 7 januari 2013

officiell inomhusdebut!

Trodde att Kistamässans ökända hala underlag skulle funka bra för Aston som inte trycker på lika mycket som t ex Wille. Men han hade uppenbara problem med underlaget. 

Första loppet glömde jag och om jag ska vara ärlig hade jag inte förstått hur viktigt det var att doppa tassarna i vattenbaljan innan för att få fäste. Så det missade jag.
Han hade inget fäste alls och slirade i varje kurva och i slalom kämpade han frenetiskt för att hålla sig kvar.

Han gör ändå ett fint lopp men vi får ihop två vägringar när han liksom glider förbi två tunnelingångar det blir också tidsfel.

Lopp 2 första dan - blöta tassar men då har han liksom i huvet att det gäller att ta det försiktigt så det gör han lite väl mycket i slalom nästan går han, tror att det var både halkan men också att slalom mynnade rakt ut i staketet och publiken. Det är många intryck som våra hundar får ta in under ett lopp inomhus. 

Men jag är imponerad över hur han hanterar miljön och hur lugn han ändå har varit - sover tryggt i sin bur när det är vila och kan sitta lugnt hos mig när det inte är dags för tävlande! Då förvandlas han till ett gapigt monster men det är ok tycker jag.

Dag två går han bättre men har nog träningsvärk och spänner sig för i första loppet drar vi på oss tre rivningar och på slutet lyckas jag komma för nära ett hinderstöd och flyttar på det innan Aston hoppar och då blir vi diskade.

I sista loppet sätter vi äntligen en nolla och tar en SM-pinne!! Skönt! Då hade han kommit underfund med underlaget och vågade dra på lite mer förutom i slalom där vi säkert förlorade 2-3 sekunder.

Vi har nu våra SM pinnar i hopp men inte en enda i agility...ska jag våga hoppas på att vi får ihop dom om jag lägger manken till och åker på dom sista tävlingarna till och med april...??

Nej, jag räknar inte med det, det är så svårt och vi har för stor diskprocent än så länge - om vi var mer stabila och satte våra lopp då skulle vi kunna klara det. Men vi är inte där riktigt än.

Men som han har utvecklats den lille tollaren !!!

Och jag är inte ett dugg nervös och känner mig mycket mer i bubblan och närvarande i loppen nu än förra året! Det finns hopp!!