låt inte tanken stoppa dig

skrev jag i ett inlägg för länge länge sen. Det är så lätt att hamna i ett läge där man liksom vilar sig på tanken att det inte går av olika orsaker. Helt enkelt för att det är lättare att "skylla ifrån sig" på saker och ting runt omkring när det inte går som man har tänkt.
Eller att man tappar självförtroendet och därigenom stoppar sig själv när tankar som " det är ingen ide och det kommer aldrig att räcka" börjar få fäste i hjärnan.

Det är något jag jobbat jättemycket med!!! För är det någon som kan stoppa mina mål så är det jag själv! Det får inte hända och det är inte rättvist.

Började fundera på det här igen när jag satt här och planerade inför nästa kurstillfälle med mina nybörjare då jag ska prata mycket om att sätta upp mål och att planera och utvärdera. Det är så lätt att berätta för andra hur man ska göra och hur saker och ting ska vara - men hur lätt är det att sätta allt det där i praktiken själv. Nä, det är inte så lätt och det är så lätt att falla ur - trots att man är målinriktad och vet vad man vill!

Aston är på många sätt en otroligt rolig och lättränad hund men på en del saker är han svår och vi kör fast.
T ex så har vi tränat och tränat och försökt jobba upp självständighet och hindersug ända sen han va liten. Det är otroligt mycket bättre och han drar på hinder och hittar linjer fint, men på kontaktfältshindren så vill han ha mig vid sin sida och blir så osäker när han måste leta upp positionen själv. Han vill helst titta på mig och inte rakt fram.
Varför? Jo, dels är han och har alltid varit en kontaktsökande hund som gärna vill ha mig nära och titta på mig, dels har jag så klart slarvat med grundträningen och tränat för mycket på det som han är bra på. Men jag har lagt ner massor med timmar på att få honom att dra fram utan att bry sig om mig och det blir inte så bra som vi vill.

Så då kommer den där tanken smygande...när ska man luta sig tillbaka och acceptera att "jaja, han är en sån hund och kommer alltid att vara det"? När ska man låta tanken ta över som säger " det är ingen ide, vi får göra så gott vi kan utifrån det här så som det är nu"?  Tar jakten på perfektion över hand och förtar glädjen och farten? Visst kommer vi att komma långt ändå men vissa gånger kommer det att stoppa oss. Kommer jag att vara nöjd med det?

Ska jag låta tanken stoppa mig??

wille får äntligen gå på kurs

Vi har börjat på unghundskurs - agilitygrunder för Malin Elfström, samma som Aston gått. Jag ville gå den här kursen med Wille också även fast jag har kunskaperna ganska färskt i minnet,  eftersom Wille är en helt annan typ av hundhjärna än Aston. Som den bordercollie han är så blir det nya saker att tampas med och det behöver jag experthjälp med och vem är inte expert på grundträning av små vallande unghundar om inte Malin.

T ex i inkallningsövningen som jag gjort en hel del med Wille så visar det sig att när han antingen faller ut och blir för vid eller "går bakom ryggen" på mig så vallar han...det hade jag nog inte kommit på om inte Malin sagt det. Jag måste över huvud taget vara snabbare och hålla i mer i den här lilla "raketen".

Han är en oerhört rolig liten varelse att jobba med och han lyssnar såå mycket på mitt kroppsspråk. Han är nu 10 månader och det närmar sig med stormsteg att vi får börja på riktigt med agilityträningen.
Tänker nog lära in slalom med bågar som jag gjorde med Aston - känner mig bekväm i det sättet och jag tycker att Aston har fått en bra teknik. Det jag däremot ska tänka mer på den här gången är att få den självständig rakt fram redan från början.

Men som den unghund han är så börjar den lyhörde lille valpen bli en olyhörd slyngel, helt plötsligt kommer han inte längre när jag kallar in honom i kompisrejset. Han ger mig fingret den lille rackarn...
Det ska jobbas på nu! Inga fler misslyckade inkallningar!! En gång är ingen gång - två gånger är en för mycket. Alltså får det inte bli en gång till.

Planen för det ska vara:
1. alltid ha en superattraktiv belöning med mig som vi leker med/äter hos mig - inte kastar iväg!
2. kommer han inte - koppel på och oj va tråkigt det blev.
3. inte kalla in när jag inser att det inte kommer att gå, får börja i lite lugnare rejs om det går. Han kommer alltid 100% annars när vi är ute och går.
Ett alternativ kan vara att släppa honom med  hundar som har 100% inkallning och om Wille inte kommer så kallas dom hundarna in och så va leken slut...

Men det är så kul att vara igång och kursa med lilleman - och jag ser potential i honom, som jag måste förvalta rätt!

tappad sug och tappat flyt och jävlar anamma

undrar vilket som kommer först...den tappade sugen eller det tappade flytet?

Hur som helst så är vi ur kurs igen Aston och jag,  agilityloppen diskar jag frivilligt nu för nu får jag inte släppa igenom fler dåliga beteenden på kontaktfälten. Sagt och gjort jag har tagit om även om han varit på men om han sticker för tidigt. Han sätter dom så fint och säkert på träning så när han den här helgen har hoppat som en gasell innan jag sagt ok så har han fått göra om men har han gjort lika på nästa balanshinder då har jag gått av banan direkt. Får se om poletten ramlar ner...
Hopploppen har känts hyfsade men han har rivit inte bara hinderbommar utan hela hinderstöd. Slarvigt av honom tycker jag men tolkar både kontaktfältsmissarna och rivningarna som att han trycker på lite mer nu och ökar farten. Angenämt i så fall! Nu gäller det bara att hitta känslan igen och glädjen trots att det går emot oss.

Fokusera! Jag måste fokusera! Hur svårt ska de va?

Men jag behöver bara klicka fram SBK Tävling och logga in och klicka på "anmäl Aston" i den lilla rutan på en hel massa tävlingar så blir jag glad igen. För snart snart så sitter nollorna där igen!
Jävlar Anamma va bra han kan gå när det blir rätt och när vi fått våra femmor och disk och jag tryckt på honom  ännu mer så tar han det så bra och ökar och då känns det så himla kul!

Sverige e fantastiskt -

eller hur?!
Med alla härliga årstider och allt vad det för med sig - det finns alltid något att längta till! Den underbara sommaren med alla äventyr, tävlingar, semester, bad, grillkvällar, svettiga träningar...är snart slut. Jag deppar inte för det för när jag nu börjar blicka framåt i kalendern mot höstens alla roligheter så blir jag alldeles glad!
Förutom alla härliga höstpromenader i skogen med höstens underbara dofter och klara luft så startar alla kurser!
Jiiihaa! Ska gå så många roliga kurser under hösten - åh, vad jag längtar!

Nästa vecka börjar valp/unghundskurs med Wille för Malin Elfström, Aston ska också få börja kurs för Malin nästa vecka - nu är det unghundsgänget som går vidare med SM-satsning 2013!!!
Startar även min egen kurs - agilitygrunder nästa vecka, ska bli otroligt roligt att drilla ett nytt gäng valpar med hussar och mattar.

I september blir det förberedande vallningskurs för Ann Björkenius - riktigt spännande ska det bli att sätta tänderna i den främmande vallningsvärlden!

I oktober startar nog inomhusträningen i Bälinge och jag vet att det kommer spännande instruktörer dit under vintern.

Vi kommer att vara redo och laddade för säsong 2012 - Aston förhoppningsvis i klass tre i agility och Wille redo för start i klass 1. ( ohh, det kittlar i magen när jag tänker på det! )

Lydnaden ska få ta plats också och förhoppningsvis hinner jag tävla lite mer i höst och vinter när agilitytävlingarna lugnar ner sig. Första priset är så nära och jag vill verkligen komma ur ettan fort så vi kan ta det lugnt och träna för tvåan.

Men nu är nu och ännu är det sommar och i helgen väntar två dagars tävlande i Märsta!

Idag satte han alla kontaktfält som en smäck och även slalomingångarna och full fart framåt! Känns bra som målbild inför i morron!

Tollarspecialen 2011 i Sälen

I år gick Foxy Farms epoken verkligen i graven...med sorg i hjärtat konstaterar jag att nu är den tiden över en gång för alla. En hund representerade vår gamla kennel som i så många år toppade resultatlistorna och hade så fina framgångar. Vi hade såå himla roligt och hade en oslagbar gemenskap i vårt stora varma gäng. Nu är det inte många tävlingshundar kvar och på specialen är det nu andra som tagit över och det med råge. Agrosoferna regerade i år och det är ju så härligt för det är ju som kusiner till Foxy Farmarna! Härliga människor och hundar som är så väl värda alla framgångar! Grattis till Tollarmästare och Juniortollarmästaren som båda är Agrosofer!!

Njupavallens goa mysiga lilla kennel med Anita och Andreas i spetsen var i år bara representerade av Aston och hans bror Diesel. Det blev ingen repris av förra årets framgångar i utställningsringen men vi trivs och umgås och det är det viktigaste. Nästa gång hoppas vi på större uppslutning!

Vi landade i Sälen Tessan å jag på torsdagkväll, då var det middag i stugan med våra stugkompisar  - Sussi och Niklas, Jessica och Andre och så alla våra 10 hundar! Hur lugnt och coolt som helst. Yngsta lilla tollarvalpen var endast 8 veckor.
Fredagen inleddes med jaktprov och vi gick runt och kollade på lite olika ekipage - roligast var dock att se Sussi med sin Tuva som gjorde ett helt fantastiskt prov i nybörjarklass. Ett första pris så klart och domaren var lyrisk.
På kvällen var det agilitytävling på den vackra hembygdsgården - Lena Dyrsmeds hade ritat två roliga banor som Aston och jag lyckades diska. Med en hund som legat i bilen hela dan och med lite otydlig information om när det var vår tur så var vi på tok för laddade både han och jag...det var galet på plan. Aston drog som en tok och jag lyckades vara felplacerad på två ställen och sen gick det inte att hålla ihop det längre - haha, jag bara skrattade åt hunden. Hoppklassen började bra men sen lockade en fel tunnelingång. Jaja, va e väl en mästartitel...

Tessan och Oj var nära - dom nollade första loppet och vann det med hela 15 sekunder! Tyvärr diskade även dom sig i hopploppet på samma ställe så där rök titeln även för dom. Synd då Årets Agilitytollare inte var en snabb och säker representant för våra duktiga agilitytollare. Men så är det och vi gratulerar så klart dom till titeln!

Lördagmorron - lydnadstävling. Vi startade i klass 1 och klarade nästan platsliggningen sånär som på 10 sekunder då han reste sig men la sig igen. Skit också, men är ändå glad att jag inte hamnade i dom två andra platsliggningarna där det blev kaos i båda!
Annars tycker jag att Aston genomför ett jättefint program med lite för mycket släpp i linförigheten och lite sneda sättanden och ett nollat ställande så räcker det inte till mer än 118,5 poäng. Men känslan var bra och han kändes mycket mer stabil än tidigare på tävling så vi närmar oss. Nu ska jag banne mig lägga mer energi  och tid på lydnadsträningen. Det kan bli riktigt bra!

Sen tog vi paus från specialentävlingar och gav oss upp mot Högfjällshotellet tillsammans med Anna och Imo och Tessan och Oj. Där fick vi oss en härlig långpromenad på fjället - underbart att ladda batterierna med fjällluft.
Snodde några bilder som Tessan tagit under vår promenad...

På kvällen var det prisutdelningar som blev lite långdraget så middagen hemma i stugan blev lite sen men en tur till Njupavallens Anita och Anna med brorsan Diesel blev det och vi hade mysigt på deras uteplats i augustikvällen.

Söndagens utställning blev ingen höjdare för Aston och mig som inte gick vidare alls - domaren tyckte att Aston var alldeles för lite maskulin och det kan jag nog hålla med om. Trots att han är väldigt fin och har ett härligt uttryck.
Jag fick istället äran att ställa ut Sussis lilla Tuva som tillsammans med jaktprovspoängen och utställningsplaceringen blev årets Juniortollarmästare!!! Jättekul att kunna hjälpa henne med det och få heja fram gulliga Sussi till en åtråvärd titel! Grattis bästa Sussi å Tuva!!!

Sen blev det en lång och regnig resa hem till Uppsala. Nästa år är Specialen på Öland - vi får se om vi är på plats då?