Nu börjar jag bli rejält orolig för Willes mage. Han har ju haft sin oroliga mage från första veckan han bodde hos mig, med ungefär 1-2 veckors mellanrum har han fått en sväng diarre som hållt i sig i ett dygn och sen har han varit bra. Han har blivit slö och vissa gånger fått feber men ändå ätit sin mat.
Jag har relaterat det till stress, miljöombyten som utlöst det. Men ibland har han klarat stressiga miljöer och ibland inte.
Förra veckan när vi åkte till stugan så kräktes han upp all mat och fick sen diarre som sen dess inte gett med sig, den här gången matvägrar han dessutom. I fyra dagar åt han ingenting, men han drack vatten och åt sitt Canicur probiotika så han blev aldrig uttorkad och slö. Nu får jag i honom lite lite dietfoder och kokt fisk men han har fortfarande diarre...
På Ekebys djurpraktik föreslår dom kokt fisk, canicur men också Fortiflora som också Karin ger till kullbrorsan Flip.
Nu hoppas jag så mycket att det ska hjälpa och att det inte blir nåt kroniskt av det här...
Det är dom funderingarna som snurrar nu i skallen...hur ska jag kunna ha en hund som inte tål stressiga tävlingsmiljöer??? Det går ju inte, och det gör mig så lessen.
Jag vill ju träna och leka och busa med min valp, jag blir förtvivlad när jag ser min magra lilla vän som bara ryggar tillbaka när han ser en matskål och han ser så olycklig ut.
måndag 28 februari 2011
lördag 26 februari 2011
sportlovsdagar utan gul snö, Willes värsta magomgång och debut på lydnadsprov
Har tillbringat några sköna dagar i stugan, ett stort gäng härbärgerade där och ett gäng åkte till Järvsö för skidåkning medan ett gäng stannade i stugan och passade hundar. På kvällarna var det livat med after-ski, middag och spel. Många skratt och ljudnivån var hög men hjärtlig - vi är ju några tävlingsmänniskor som samlas kan man säga...
Aston blev lite avprogrammerad när det gäller kissfläckar för där var snön så vit så vit och långpromenaderna på isen var garanterat doftfria.
Wille stackarn har varit dålig i magen sen i onsdags och den här gången vill det inte ge med sig, dessutom matvägrar han totalt. Jag har verkligen försökt med ALLT - men inte ens majsvälling äter han. Idag har jag äntligen fått i honom några torra dietfoderkulor och en äggula. Men så mager och eländig han blivit bara på några dagar. Stackarn, jag är orolig! Han får ett fodertillskott som ska motverka uttorkning och det äter han och det funkar bra så han har inte blivit så där matt som tidigare - trött men ändå aktiv när vi är ute och går.
Blir han inte bättre till i morgon så måste jag åka till veterinären.
Så till debuten idag på Skutskärs BK - lydnadsklass 1.
Bestämde mig i sista minuten i morse för att åka och tävla, jag tvekade dels för att jag var lessen och orolig över Wille och dels kände jag att vi egentligen inte är färdiga för start. Aston har tränat med störning och kommendering EN gång och vi har aldrig tränat helt utan belöningar. Men jag sträckte på mig, tog ett djupt andetag och tänkte att...va f-n...det blir bra som träning.
Jag måste säga att jag är glad att vi åkte för så duktig han var och som han presterade i den svåra miljön. Vi tog inte vårt första pris men det var en platsliggning ifrån. Tyvärr så nollade vi platsen för två hundar bredvid Aston gick upp flera gånger, Aston va duktig länge med hundarna halvt hängande över sig. Till slut blev det för mycket och han reste sig men la sig direkt på min kommendering, när den ena hunden började gå mot sin matte satte sig Aston upp och började nosa omkring sig. MEN han behöll sin plats, domaren avbröt platsliggningen och vi fick en nolla.
Vi hade startnummer sju så vi hade en stund på oss att gå en sväng och leka av honom den jobbiga känslan, och han gjorde ett kanon fritt följ innan vi gick in. Men där kom osäkerheten tillbaka och vi fick 6,5 på linförigheten.
Sen presterar han så bra som han bara kan med 9 på både läggandet och inkallningen, 7 på ställandet (ställer sig bra men börjar nosa) , apporteringen (ställer sig upp när han tar apportbocken) och 7 på helhetsintrycket (domaren tyckte att vi lekte mellan momenten...jaja, allt är relativt. Men jag ville ge Aston en positiv upplevelse och bekräfta så mycket som möjligt. Så det jag gjorde var att säga "Yes" med glad röst och sträcka ut armarna och klappa om honom. ) och 9,5 på hopp över hinder.
Jag är jättenöjd och hade vi inte nollat platsen så hade vi fått vårt första pris. Men men, det bådar gott inför nästa tävling. :-)
Aston blev lite avprogrammerad när det gäller kissfläckar för där var snön så vit så vit och långpromenaderna på isen var garanterat doftfria.
Wille stackarn har varit dålig i magen sen i onsdags och den här gången vill det inte ge med sig, dessutom matvägrar han totalt. Jag har verkligen försökt med ALLT - men inte ens majsvälling äter han. Idag har jag äntligen fått i honom några torra dietfoderkulor och en äggula. Men så mager och eländig han blivit bara på några dagar. Stackarn, jag är orolig! Han får ett fodertillskott som ska motverka uttorkning och det äter han och det funkar bra så han har inte blivit så där matt som tidigare - trött men ändå aktiv när vi är ute och går.
Blir han inte bättre till i morgon så måste jag åka till veterinären.
Så till debuten idag på Skutskärs BK - lydnadsklass 1.
Bestämde mig i sista minuten i morse för att åka och tävla, jag tvekade dels för att jag var lessen och orolig över Wille och dels kände jag att vi egentligen inte är färdiga för start. Aston har tränat med störning och kommendering EN gång och vi har aldrig tränat helt utan belöningar. Men jag sträckte på mig, tog ett djupt andetag och tänkte att...va f-n...det blir bra som träning.
Jag måste säga att jag är glad att vi åkte för så duktig han var och som han presterade i den svåra miljön. Vi tog inte vårt första pris men det var en platsliggning ifrån. Tyvärr så nollade vi platsen för två hundar bredvid Aston gick upp flera gånger, Aston va duktig länge med hundarna halvt hängande över sig. Till slut blev det för mycket och han reste sig men la sig direkt på min kommendering, när den ena hunden började gå mot sin matte satte sig Aston upp och började nosa omkring sig. MEN han behöll sin plats, domaren avbröt platsliggningen och vi fick en nolla.
Vi hade startnummer sju så vi hade en stund på oss att gå en sväng och leka av honom den jobbiga känslan, och han gjorde ett kanon fritt följ innan vi gick in. Men där kom osäkerheten tillbaka och vi fick 6,5 på linförigheten.
Sen presterar han så bra som han bara kan med 9 på både läggandet och inkallningen, 7 på ställandet (ställer sig bra men börjar nosa) , apporteringen (ställer sig upp när han tar apportbocken) och 7 på helhetsintrycket (domaren tyckte att vi lekte mellan momenten...jaja, allt är relativt. Men jag ville ge Aston en positiv upplevelse och bekräfta så mycket som möjligt. Så det jag gjorde var att säga "Yes" med glad röst och sträcka ut armarna och klappa om honom. ) och 9,5 på hopp över hinder.
Jag är jättenöjd och hade vi inte nollat platsen så hade vi fått vårt första pris. Men men, det bådar gott inför nästa tävling. :-)
söndag 20 februari 2011
jaakkos, tyskar och kommendering
I lördags åkte jag till klubben och träffade Therese och Rosmarie som va gulliga och hjälpte mig med tävlingsmässig kommendering inför lydnadsdebuten.
Kommendering och störning var vad jag ville ha och störning va bara förnamnet...
Massor med folk och hundar och endast möjlighet till träning på parkeringen. Jag måste säga att han var duktig att hålla position och kontakt trots att det var livligt runtomring. Lite gick han ner i tempo och engagemang men det får man ta. Stolt över honom! Fria följet ser ok ut, ställandet var svårt för dagen, läggandet är bra, inkallningen kändes osäker men jag vet att jag stod precis vid en god-doft-fläck och det räcker för att få honom ur balans just nu. Inkallningen är annars jättefin.
Hopp över hinder och apporteringen är också ok. Som han gick för dagen skulle vi nog fått ett första pris.
Men sen blev det svååååååårt...sa hormonstinne Aston för Rosmarie hade tränat med sina löptikar och ojoj, va lilleman fick jobba för att hålla sig koncentrerad.
Söndagen ägnades åt betydligt fartigare aktiviteter - jaakko, blindbytes och tyskkurs i Bälinge för Anna Müller. Såå himla kul!
Både Aston och Oj köpte våra svängar efter några försök och det är helt galet hur tajt dom kan svänga och hur tydligt det blir ATT dom ska svänga. Jag menar i första kombinationen låg en böjd tunnel en meter precis bakom hopphindret dom skulle svänga runt och dom tittade inte ens åt tunneln...wow!
Aston gick bättre och bättre då han förstod mina nya konstiga signaler bättre - när han förstår vågar han trycka på mer. Men tysken som är en kombination av threadle och blindbyte blev för svår för Aston tycker fortfarande att det är jobbigt att hoppa mot mig när jag står för nära hindret.
Anna är inspirerande och peppande att gå kurs för - det blir fler kurser för henne definitivt! Tänk va lyxigt det är att ha så många duktiga instruktörer så nära, och dessutom Malin som ovärderlig hjälp hela tiden. Guld!
Nu har jag lite fler verktyg att jobba på och med och det känns kul!
Wille minglade och lekte och klarade av miljön den här gången utan att bli stressdålig i magen.
Mot nya äventyr!
Kommendering och störning var vad jag ville ha och störning va bara förnamnet...
Massor med folk och hundar och endast möjlighet till träning på parkeringen. Jag måste säga att han var duktig att hålla position och kontakt trots att det var livligt runtomring. Lite gick han ner i tempo och engagemang men det får man ta. Stolt över honom! Fria följet ser ok ut, ställandet var svårt för dagen, läggandet är bra, inkallningen kändes osäker men jag vet att jag stod precis vid en god-doft-fläck och det räcker för att få honom ur balans just nu. Inkallningen är annars jättefin.
Hopp över hinder och apporteringen är också ok. Som han gick för dagen skulle vi nog fått ett första pris.
Men sen blev det svååååååårt...sa hormonstinne Aston för Rosmarie hade tränat med sina löptikar och ojoj, va lilleman fick jobba för att hålla sig koncentrerad.
Söndagen ägnades åt betydligt fartigare aktiviteter - jaakko, blindbytes och tyskkurs i Bälinge för Anna Müller. Såå himla kul!
Både Aston och Oj köpte våra svängar efter några försök och det är helt galet hur tajt dom kan svänga och hur tydligt det blir ATT dom ska svänga. Jag menar i första kombinationen låg en böjd tunnel en meter precis bakom hopphindret dom skulle svänga runt och dom tittade inte ens åt tunneln...wow!
Aston gick bättre och bättre då han förstod mina nya konstiga signaler bättre - när han förstår vågar han trycka på mer. Men tysken som är en kombination av threadle och blindbyte blev för svår för Aston tycker fortfarande att det är jobbigt att hoppa mot mig när jag står för nära hindret.
Anna är inspirerande och peppande att gå kurs för - det blir fler kurser för henne definitivt! Tänk va lyxigt det är att ha så många duktiga instruktörer så nära, och dessutom Malin som ovärderlig hjälp hela tiden. Guld!
Nu har jag lite fler verktyg att jobba på och med och det känns kul!
Wille minglade och lekte och klarade av miljön den här gången utan att bli stressdålig i magen.
Mot nya äventyr!
onsdag 16 februari 2011
Sniffande och hjärnsläpp och morrande matte...
Alltså min alldeles underbara lilla goa tollare Aston är just nu rätt "puckad"...
Ungefär som min 16-årige son som inte får hjärncellerna att funka på rätt sätt vid rätt tillfällen...
Just nu är Astons största intresse här i livet kissfläckar... han blir helt låst och borta från all kontakt. Jag blir galen!
Just nu kör jag en offensiv drive med strikt NEJ till alla kissfläckar! Vet inte om jag gör tokigt men jag känner att jag vill få bort nåt som kan bli ett beteende och ett beteende som kan bli ett problem.
Jag blir så arg när han dissar mig för att gå och nosa och slicka kiss...
Så klart blir det belöning när han tar kontakt med mig istället!
Skriv gärna och berätta hur ni andra hanhundsägare gör för att komma åt det här! Jag tar tacksamt emot tips!
Ungefär som min 16-årige son som inte får hjärncellerna att funka på rätt sätt vid rätt tillfällen...
Just nu är Astons största intresse här i livet kissfläckar... han blir helt låst och borta från all kontakt. Jag blir galen!
Just nu kör jag en offensiv drive med strikt NEJ till alla kissfläckar! Vet inte om jag gör tokigt men jag känner att jag vill få bort nåt som kan bli ett beteende och ett beteende som kan bli ett problem.
Jag blir så arg när han dissar mig för att gå och nosa och slicka kiss...
Så klart blir det belöning när han tar kontakt med mig istället!
Skriv gärna och berätta hur ni andra hanhundsägare gör för att komma åt det här! Jag tar tacksamt emot tips!
måndag 14 februari 2011
onsdag 9 februari 2011
IKEA is the place!
Blev inspirerad av gulliga Therese och Emelie på klubben som varit och tränat på IKEAs parkering som är under tak.
Skulle köpa lite lullull till hemmet för en gångs skull och passade på att ta med hundarna för lite träning.
Aston fick sig ett pass med fritt följ under störning av skramlande varukorgar, bilar och människor som kom och gick, högtalarröster och musik. Perfekt! Han gjorde det ganska bra, kunde gå långa sträckor utan att tappa kontakt men emellanåt blev det för svårt. Men han kämpade för att göra rätt för sina blodpuddingsbitar!
Wille fick miljöträna - vi gick runt tillsammans med en skramlande kundvagn som blev mindre och mindre läskig, vi tränade på att leka i den konstiga miljön vilket han gjorde kanonbra. Han kampade bättre än han gjort på länge!
Vi tittade på dörrar som rör sig och på människor som bar på konstiga saker :-)
Kul! Jag hade en skön och glad känsla för dom spelade gamla 80-tals hits i högtalarna :-D
Skulle köpa lite lullull till hemmet för en gångs skull och passade på att ta med hundarna för lite träning.
Aston fick sig ett pass med fritt följ under störning av skramlande varukorgar, bilar och människor som kom och gick, högtalarröster och musik. Perfekt! Han gjorde det ganska bra, kunde gå långa sträckor utan att tappa kontakt men emellanåt blev det för svårt. Men han kämpade för att göra rätt för sina blodpuddingsbitar!
Wille fick miljöträna - vi gick runt tillsammans med en skramlande kundvagn som blev mindre och mindre läskig, vi tränade på att leka i den konstiga miljön vilket han gjorde kanonbra. Han kampade bättre än han gjort på länge!
Vi tittade på dörrar som rör sig och på människor som bar på konstiga saker :-)
Kul! Jag hade en skön och glad känsla för dom spelade gamla 80-tals hits i högtalarna :-D
lördag 5 februari 2011
roliga "diskar"!
Den officiella tävlingsdebuten i agility för Aston och mig igår innebar en dubbeldisk. Men jisses vilken sprutt han hade under tassarna den tokiga hunden! Han va så rolig att köra och jag fick springa som en tok för att hänga med - underbar känsla!
Att han diskade sig genom att ta för sig och dra på fel hinder ser jag enbart som positivt! Varför då...jo, för på träning så är Aston lite rädd för att göra fel och vill gärna var nära mig och jag behöver bara göra en liten fartminskning eller stanna upp så reagerar han direkt och tror att han ska svänga eller att han är fel. Så när han flyger fram och tar för sig omän till fel hinder i den miljön i den situationen så är jag lycklig!
Agilityloppet - Aston va toktaggad och skällde och ylade och skulle bara in på banan. Han sitter fint i starten tar slalomingången säkert men går ur mot slutet - jag beslutar mig snabbt för att prioritera hans fart och självförtroende och väljer att gå vidare utan att ta om. Slalom är inte problem i vanliga fall, men blir det så på fler tävlingar måste jag så klart ta om.
Sen väljer han av någon anledning att sticka ut på starthindret istället för att ta tunneln...
Fortsättningsvis går han jättefint tycker jag och det var ren glädje! Däremot så flyger han över nocken på A-hindret men landar på kontaktfältet - det såg riktigt otäckt ut men jag väljer att fortsätta som om inget hänt och han tar bakombytet på däcket finfint (trots att vi inte tränat det knappt) och far fram på målrakan!
Hoppklassen börjar också fint, men när han får syn på Tessan som sitter som hindervakt och som brukar ha fickorna fulla med korv så kan han inte hålla sig från att gå fram och fråga vad hon gör där...
Han tar sen framförbytena bra men sticker iväg och tar hopphindret först innan tunneln - jag bara skrattar åt honom!
Han fortsätter fint och tar sina byten bra gör en jättefin slalom och i mål med glädjetjut!
Hade inte väntat mig att han skulle plocka fram den här växeln, det bådar gott!
Att han diskade sig genom att ta för sig och dra på fel hinder ser jag enbart som positivt! Varför då...jo, för på träning så är Aston lite rädd för att göra fel och vill gärna var nära mig och jag behöver bara göra en liten fartminskning eller stanna upp så reagerar han direkt och tror att han ska svänga eller att han är fel. Så när han flyger fram och tar för sig omän till fel hinder i den miljön i den situationen så är jag lycklig!
Agilityloppet - Aston va toktaggad och skällde och ylade och skulle bara in på banan. Han sitter fint i starten tar slalomingången säkert men går ur mot slutet - jag beslutar mig snabbt för att prioritera hans fart och självförtroende och väljer att gå vidare utan att ta om. Slalom är inte problem i vanliga fall, men blir det så på fler tävlingar måste jag så klart ta om.
Sen väljer han av någon anledning att sticka ut på starthindret istället för att ta tunneln...
Fortsättningsvis går han jättefint tycker jag och det var ren glädje! Däremot så flyger han över nocken på A-hindret men landar på kontaktfältet - det såg riktigt otäckt ut men jag väljer att fortsätta som om inget hänt och han tar bakombytet på däcket finfint (trots att vi inte tränat det knappt) och far fram på målrakan!
Han tar sen framförbytena bra men sticker iväg och tar hopphindret först innan tunneln - jag bara skrattar åt honom!
Han fortsätter fint och tar sina byten bra gör en jättefin slalom och i mål med glädjetjut!
Hade inte väntat mig att han skulle plocka fram den här växeln, det bådar gott!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)