Den svarta lilla valpen har stormat in i vår flock och jag är helt såld på honom! Han tar sig an alla nya saker här i världen med glädje och självsäkerhet, inget är läskigt eller skrämmande. Han leker och kampar och kommer till mig med sina saker för mer lek, från första stund. När han blir trött somnar han tryggt i min famn var vi än befinner oss - även i Knivstas inomhushall där ljudnivån och glädjen står högt i tak :-)
Han är tuff och förbaskat söt! Undrar vad det blir av honom...ett oskrivet blad och en utmaning!
Aston och Wille har väl inte varit lika imponerade men det tar sig, Aston har alltid varit en stabil valpfarbror. Han närmar sig sakta men säkert och har en beskyddande roll - Speed tyr sig till honom och bjuder upp till lek och lägger sig nära. Wille däremot tycker inte om valpar...hua dom är vassa där fram...
Men han lär sig att gå undan istället för att bli sur, och nu kan han till och med visa lite nyfikenhet på den lille valpen. Han går fram och nosar när han är lugn och ligger hos mig, kommer med leksaker och lägger framför valpen som om han ville leka. Det ordnar sig nog med flocksammansättningen så småningom.
Men man får ha ögon både här och där så inget händer och kompostgaller och burar är guds gåva till hundägaren :-D
Gillar min Mudi så här långt! Gillar honom skarpt!
onsdag 13 november 2013
tisdag 1 oktober 2013
valplängtan
Min lille svarte valp är född, det blev en tik och fem hanar varav två av hanarna är små. Hoppas ju på en mediumhane!
Ändrade mig som tur var till hane då jag tror att det passar bättre in i flocken och jag känner starkt att jag inte är beredd att ta allt som kommer med en löptik.
Och det var ju tur eftersom det bara blev en tik och den redan var tingad!
Nu är dom två veckor gamla och har precis öppnat ögonen, ett gäng små söta råttungar.
Det känns så spännande att lära känna en ny ras, en ny individ och att få starta upp med valpgrundträning igen som är så himla roligt! Nu känner jag dessutom att jag inte har nån brådska - jag har ju Aston och Wille att köra med och tävla med, så den lille ska få noggrann grundträning och mycket passivitet...hrm hrm - inte min starka sida i träningen men den här gången ska jag verkligen lägga tid på det!
Den lille svarte går just nu under namnet Mr. Speed eller Mr Spirit. Det är uppfödaren som sätter Mr eller Mrs före namnet på sina valpar så det får hänga med.
Namnfunderingarna fortsätter medan valparna äter och växer och har ni nåt bra namnförslag så är jag öppen för förslag!
Här är lite bilder på gänget:
www.mog-urs.zoomin.se
i Galleri - Hydra-Månelitter 15/9-13 finns fler bilder :-)
Ändrade mig som tur var till hane då jag tror att det passar bättre in i flocken och jag känner starkt att jag inte är beredd att ta allt som kommer med en löptik.
Och det var ju tur eftersom det bara blev en tik och den redan var tingad!
Nu är dom två veckor gamla och har precis öppnat ögonen, ett gäng små söta råttungar.
Det känns så spännande att lära känna en ny ras, en ny individ och att få starta upp med valpgrundträning igen som är så himla roligt! Nu känner jag dessutom att jag inte har nån brådska - jag har ju Aston och Wille att köra med och tävla med, så den lille ska få noggrann grundträning och mycket passivitet...hrm hrm - inte min starka sida i träningen men den här gången ska jag verkligen lägga tid på det!
Den lille svarte går just nu under namnet Mr. Speed eller Mr Spirit. Det är uppfödaren som sätter Mr eller Mrs före namnet på sina valpar så det får hänga med.
Namnfunderingarna fortsätter medan valparna äter och växer och har ni nåt bra namnförslag så är jag öppen för förslag!
Här är lite bilder på gänget:
www.mog-urs.zoomin.se
i Galleri - Hydra-Månelitter 15/9-13 finns fler bilder :-)
tisdag 17 september 2013
att vända på tankar och känslor...
är inte så lätt men ett måste om man vill prestera!
Jag blickar tillbaka på en tävlingssäsong som till en början känns skit - jag har inte nått mina mål och inte presterat som jag har velat. Aston har inte satt en enda nolla...!!! En statistik som känns så orättvis med tanke på hur bra han kan gå. Wille har varit heaven or hell...
Jag har haft alldeles för mycket omkring mig för att kunna fokusera fullt ut så som det krävs för att prestera. Jag har under sommaren gått igenom en skilsmässa, letat lägenhet, hittat lägenhet flyttat och haft allmänt kaos runt mig och inom mig.
Märker nu när det börjar lugna sig och det är mer harmoni hur mycket det påverkar både mig och hundarna.
I helgen som gick satte Aston sin första stabila nolla! Banan var snabb och startfältet litet så vår 8:e plats räckte inte till pinne. Men så fint han gick, i mål på samma sekund som många snabba topphundar! Känslan var sååå himla skön! På lördan gjorde han två fina lopp med fem och tio fel. Så nära och så bra han kan . Wille gjorde två fina lopp av tre på söndan - på lördan va han för gasad. När han går bra så är det så fantastiskt roligt att köra honom, han är följsam och svänger fint och vilken fart!!! Vårt bästa lopp fick vi fem fel i slalom - vi låg tre sekunder efter vinnaren trots att vi tog om i slalom och han hade en stor sväng á två sekunder. Det blir bra när vi får ihop det!
Men det där med att vända på tankar...
För tre veckor sen åkte jag till Kista för att tävla -på plats känner jag mig trött och sliten. Vill inte ens tävla, tycker att banan är dålig, människor är tråkiga och jag vill helst åka hem. Försöker ladda med musik i öronen på banvandringen men det hjälper sådär. Kan inte fokusera, har ingen energi. Gör två skitlopp med båda hundarna. Sätter mig i bilen och känner mig gråtfärdig. Men så tänker jag - vad vill jag? Vad är det som ger mig energi? Vad är det som ger mig glädje? Jo, agility och tävlandet och alla härliga vänner som finns där.
Skärp dig! Fokusera, gå ut och ha kul - hinder för hinder med energi och glädje! Kom igen!
Aston sätter inte sitt men vi har kul, Wille gör ett fint lopp nollat men med stora svängar! Vi går in på en fjärdeplats.
Känner mig nöjd och glad över att ha kommit runt men tänker att det nog inte räcker så långt med tanke på dom stora svängarna, tar en promenad i skogen då dagens domare Anna ringer upp mig och undrar om jag vill ha ett cert????
OM jag vill!!! Vi tar vårt första cert och en SM-pinne jag och Willevessla!!
Så ge aldrig upp!!! Plocka fram det där lilla extra och ge järnet! Det kan löna sig och vips så har man glädje och energi igen!
Ge aldrig upp dina drömmar!!!
Jag blickar tillbaka på en tävlingssäsong som till en början känns skit - jag har inte nått mina mål och inte presterat som jag har velat. Aston har inte satt en enda nolla...!!! En statistik som känns så orättvis med tanke på hur bra han kan gå. Wille har varit heaven or hell...
Jag har haft alldeles för mycket omkring mig för att kunna fokusera fullt ut så som det krävs för att prestera. Jag har under sommaren gått igenom en skilsmässa, letat lägenhet, hittat lägenhet flyttat och haft allmänt kaos runt mig och inom mig.
Märker nu när det börjar lugna sig och det är mer harmoni hur mycket det påverkar både mig och hundarna.
I helgen som gick satte Aston sin första stabila nolla! Banan var snabb och startfältet litet så vår 8:e plats räckte inte till pinne. Men så fint han gick, i mål på samma sekund som många snabba topphundar! Känslan var sååå himla skön! På lördan gjorde han två fina lopp med fem och tio fel. Så nära och så bra han kan . Wille gjorde två fina lopp av tre på söndan - på lördan va han för gasad. När han går bra så är det så fantastiskt roligt att köra honom, han är följsam och svänger fint och vilken fart!!! Vårt bästa lopp fick vi fem fel i slalom - vi låg tre sekunder efter vinnaren trots att vi tog om i slalom och han hade en stor sväng á två sekunder. Det blir bra när vi får ihop det!
Men det där med att vända på tankar...
För tre veckor sen åkte jag till Kista för att tävla -på plats känner jag mig trött och sliten. Vill inte ens tävla, tycker att banan är dålig, människor är tråkiga och jag vill helst åka hem. Försöker ladda med musik i öronen på banvandringen men det hjälper sådär. Kan inte fokusera, har ingen energi. Gör två skitlopp med båda hundarna. Sätter mig i bilen och känner mig gråtfärdig. Men så tänker jag - vad vill jag? Vad är det som ger mig energi? Vad är det som ger mig glädje? Jo, agility och tävlandet och alla härliga vänner som finns där.
Skärp dig! Fokusera, gå ut och ha kul - hinder för hinder med energi och glädje! Kom igen!
Aston sätter inte sitt men vi har kul, Wille gör ett fint lopp nollat men med stora svängar! Vi går in på en fjärdeplats.
Känner mig nöjd och glad över att ha kommit runt men tänker att det nog inte räcker så långt med tanke på dom stora svängarna, tar en promenad i skogen då dagens domare Anna ringer upp mig och undrar om jag vill ha ett cert????
OM jag vill!!! Vi tar vårt första cert och en SM-pinne jag och Willevessla!!
Så ge aldrig upp!!! Plocka fram det där lilla extra och ge järnet! Det kan löna sig och vips så har man glädje och energi igen!
Ge aldrig upp dina drömmar!!!
söndag 4 augusti 2013
Klass 3 - hur gick det till??
Vi var ju i klass 1 nyss...
Wille va inte lätt att få ur klass 1 - alldeles för många lopp som gick fort och fel. I klass 2 passade vi bättre med lite mer handling och svårigheter. Trots det diskade vi oss lopp efter lopp - sammanlagt 25 raka diskar...började kännas hopplöst och jag tänkte på allvar lägga ner.
Men diskarna blev bättre och bättre och känslan började infinna sig - vi började jobba tillsammans och det var så nära så många gånger.
Till slut satte vi en nolla i Knivsta!
Värmland gick inge vidare men känslan va bra i många lopp. Vi åkte vidare till Gagnef-Floda och deras dubblerade kvällstävling. Börjar med en disk, sätter sen ett så himla skönt lopp! Allt sitter som det ska och vi vinner klassen. Hopploppen är vingligare - det går fort och jag måste vara med varenda millisekund annars är det rökt. Sätter det första omän med stora svängar och nödrop - tvåa och pinne! Diskar det andra där jag är lite för offensiv - ville testa min lille hund litegrann!
Sen följer några sköna dagar i Dalarna med sol, bad, grill och kärlek! Skön avkoppling i väntan på helgens stora tävling på samma plats. Alla klasser och från lugn och tystnad förvandlas Gagnef-Flodas klubbcamping till en myllrande festplats. Härligt!
Nu gäller det debut i hoppklass 3 och sista pinnen i Ag 2 ska vi kämpa om!
Debuten blir vinglig - svåra banor och en lite trött hund och lika trött matte. Men vi tar den sista pinnen i Ag 2 och Wille är nu en klass 3 hund!!!
Hallå världen - Wille och jag är i klass 3!!!
Aston då mitt lilla tollartroll...
Ja, vad ska man säga...han är ju bara sååå himla bra och vi får beröm för hur häftig han är. Men det är alltid nåt som strular i våra lopp så vi lyckas inte sätta en enda nolla på hela säsongen. Vad är det som går fel??
Kontaktfälten är värre än nånsin och jag släpper inte igenom nåt dåligt även om vi inte fått fel! Alla agilitylopp diskade!
Vissa hopplopp är ruggigt bra men vi stressar upp varandra och min handling blir slarvig och så vips så kommer en rivning eller en disk.
Känns faktiskt riktigt orättvist med tanke på hur bra han är och hur bra han trycker på nu!
Kanske han behövde en säsong till för att mogna och att vi får satsa på nästa säsong. Hur som helst så är han fantastiskt rolig att köra!
Sommartävlingssäsongen lider mot sitt slut och jag kan ändå blicka tillbaka på en fantastisk sommar med många häftiga lopp, roliga stunder med vänner, sköna sommarkvällar med bad för både hund och människa. Nöjd med mina prestationer och min plan för vintern.
Vad händer mer...jo, min lilla Mudi är gjord.
Mog-Urs Hydra och Mog-Urs Måne är parade och valpar beräknas i mitten av september. Jösses så spännande! Hane eller tik? Har inte bestämt mig - kanske att det blir en hane om det blir en liten en. Vi får se och vi får se om det blir en till mig?!
Sommaren går mot höst - lite vemodigt men livet tar många nya vägar och det blir spännande.
Snart flyttar jag själv till lägenhet i Knivsta och nya problem uppstår - men jag tror att jag ska få saker och ting att fungera även med en liten valp. Jag har ju så bra vänner omkring mig!
I vallningen händer det grejer med Wille! Han har blivit så himla fin sen jag förstod att han behöver få jobba självständigt utan att jag är där och petar och lägger mig i för mycket.
Vallning är helt plötsligt riktigt roligt!
Wille va inte lätt att få ur klass 1 - alldeles för många lopp som gick fort och fel. I klass 2 passade vi bättre med lite mer handling och svårigheter. Trots det diskade vi oss lopp efter lopp - sammanlagt 25 raka diskar...började kännas hopplöst och jag tänkte på allvar lägga ner.
Men diskarna blev bättre och bättre och känslan började infinna sig - vi började jobba tillsammans och det var så nära så många gånger.
Till slut satte vi en nolla i Knivsta!
Värmland gick inge vidare men känslan va bra i många lopp. Vi åkte vidare till Gagnef-Floda och deras dubblerade kvällstävling. Börjar med en disk, sätter sen ett så himla skönt lopp! Allt sitter som det ska och vi vinner klassen. Hopploppen är vingligare - det går fort och jag måste vara med varenda millisekund annars är det rökt. Sätter det första omän med stora svängar och nödrop - tvåa och pinne! Diskar det andra där jag är lite för offensiv - ville testa min lille hund litegrann!
Sen följer några sköna dagar i Dalarna med sol, bad, grill och kärlek! Skön avkoppling i väntan på helgens stora tävling på samma plats. Alla klasser och från lugn och tystnad förvandlas Gagnef-Flodas klubbcamping till en myllrande festplats. Härligt!
Nu gäller det debut i hoppklass 3 och sista pinnen i Ag 2 ska vi kämpa om!
Debuten blir vinglig - svåra banor och en lite trött hund och lika trött matte. Men vi tar den sista pinnen i Ag 2 och Wille är nu en klass 3 hund!!!
Hallå världen - Wille och jag är i klass 3!!!
Aston då mitt lilla tollartroll...
Ja, vad ska man säga...han är ju bara sååå himla bra och vi får beröm för hur häftig han är. Men det är alltid nåt som strular i våra lopp så vi lyckas inte sätta en enda nolla på hela säsongen. Vad är det som går fel??
Kontaktfälten är värre än nånsin och jag släpper inte igenom nåt dåligt även om vi inte fått fel! Alla agilitylopp diskade!
Vissa hopplopp är ruggigt bra men vi stressar upp varandra och min handling blir slarvig och så vips så kommer en rivning eller en disk.
Känns faktiskt riktigt orättvist med tanke på hur bra han är och hur bra han trycker på nu!
Kanske han behövde en säsong till för att mogna och att vi får satsa på nästa säsong. Hur som helst så är han fantastiskt rolig att köra!
Sommartävlingssäsongen lider mot sitt slut och jag kan ändå blicka tillbaka på en fantastisk sommar med många häftiga lopp, roliga stunder med vänner, sköna sommarkvällar med bad för både hund och människa. Nöjd med mina prestationer och min plan för vintern.
Vad händer mer...jo, min lilla Mudi är gjord.
Mog-Urs Hydra och Mog-Urs Måne är parade och valpar beräknas i mitten av september. Jösses så spännande! Hane eller tik? Har inte bestämt mig - kanske att det blir en hane om det blir en liten en. Vi får se och vi får se om det blir en till mig?!
Sommaren går mot höst - lite vemodigt men livet tar många nya vägar och det blir spännande.
Snart flyttar jag själv till lägenhet i Knivsta och nya problem uppstår - men jag tror att jag ska få saker och ting att fungera även med en liten valp. Jag har ju så bra vänner omkring mig!
I vallningen händer det grejer med Wille! Han har blivit så himla fin sen jag förstod att han behöver få jobba självständigt utan att jag är där och petar och lägger mig i för mycket.
Vallning är helt plötsligt riktigt roligt!
torsdag 18 juli 2013
Nya lärdomar
efter tävlingarna i Värmlandsrallyt.
Aston bästa lopp med endast en rivning och en tid som kunde ha konkurrerat...han kan dock trycka på lite mer och jag kan definitivt lita mer på honom och sticka fortare när jag har visat på. Han blir lite hängande över hindren och det kostar tid. Men han är i fin form nu min tollare!
Willes bästa...
Han va så lyhörd i det här loppet fram till sista tunneln - jag trodde vi hade en femma på att jag sprang in i slalomen och tappade lite flytet i en microsekund så jag ropade för sent på honom i tunneln och då drar han rakt fram. Trodde vi hade en vägran där så jag väljer att ta om för att få till svängen rätt. Men vi var tydligen nollade fram till det...gah!!! Jaja, investerade nog för framtiden i att man ska lyssna i tunnlar!
Aston bästa lopp med endast en rivning och en tid som kunde ha konkurrerat...han kan dock trycka på lite mer och jag kan definitivt lita mer på honom och sticka fortare när jag har visat på. Han blir lite hängande över hindren och det kostar tid. Men han är i fin form nu min tollare!
Willes bästa...
Han va så lyhörd i det här loppet fram till sista tunneln - jag trodde vi hade en femma på att jag sprang in i slalomen och tappade lite flytet i en microsekund så jag ropade för sent på honom i tunneln och då drar han rakt fram. Trodde vi hade en vägran där så jag väljer att ta om för att få till svängen rätt. Men vi var tydligen nollade fram till det...gah!!! Jaja, investerade nog för framtiden i att man ska lyssna i tunnlar!
torsdag 11 juli 2013
så nära så nära...
nollorna är nu!
Från noll koll till att nästan sätta så fina lopp med båda hundarna! Det är så kul att tävla nu och jag känner att vi snart snart sätter det där perfekta loppet som man drömmer om!
Nästan nolla om inte jag fått solsting och tappat bort bort mig på sista hindret - gah!
Två nästan lopp med Wille i Fagersta.
Vi fortsätter vår agilitysommarturne till Värmland om två dagar med nya utmaningar och försök att plocka pinnar och skojiga moments!
Från noll koll till att nästan sätta så fina lopp med båda hundarna! Det är så kul att tävla nu och jag känner att vi snart snart sätter det där perfekta loppet som man drömmer om!
Nästan nolla om inte jag fått solsting och tappat bort bort mig på sista hindret - gah!
Två nästan lopp med Wille i Fagersta.
Vi fortsätter vår agilitysommarturne till Värmland om två dagar med nya utmaningar och försök att plocka pinnar och skojiga moments!
onsdag 26 juni 2013
Kärlek
Agilitylivet med hundarna och alla lika nördiga vänner är livet - det ger mig all energi jag behöver för att leva. Det är gemenskapen, det är glädjen, det är adrenalinet, det är den underbara jakten på det perfekta loppet, det är nervositeten för sina vänners lopp, det är pirret för sin egen prestation, det är värmen och skratten, det är lusten att träna mer, att göra det bättre, att bli bättre, det är kontakten med den fyrbenta lilla vännen som är så mycket mer än bara en hund.
Det är inte alla som förstår tjusningen med allt man försakar och ger upp för att få den korta stunden av total lycka - alla behöver inte förstå, jag vet vad som ger mitt liv mening!
Aston och Wille i bilder (tagna av Emelie Ebler) - och jag vet att dom känner som jag när vi är ute på vift!
måndag 10 juni 2013
När jag behövde det som mest
kom äntligen det där superloppet som jag vet att min hund kan prestera! Wille och jag vann Agility 2 på hemma tävlingen i Knivsta! Ett sånt där fantastiskt lopp med flow rakt igenom - vilken härlig känsla, jag kan nästan börja gråta bara jag tänker på det.
Han följde min minsta vink och satte kontaktfälten perfekt, han flöt inte ut i svängarna utan svängde tajt och fint. Flyt rakt igenom och en sån välbehövlig känsla!
Första pinnen i ag 2 bärgad!
Klubben med superplaneraren Malin Elfström hade på söndagen en final med SM finalstämning - alla som kommit 1:a eller 2:a i lördagens klasser kvalificerade sig till finalen. Så kul det var - alla hejjade och tjoade fram dom tävlande och vinnarna fick springa ärevarv till " stand up for the champions" Wow! Det var kul och vi gör om det nästa gång!
Trodde aldrig att Wille skulle klara den stressen och jag var så nära att stryka mig från finalen men med mitt nya självförtroende så kastade vi oss ut och han höll ihop och vi gick i mål med endast en rivning. Tog det ganska lugnt och lät honom jobba själv lugnt och sansat för att han skulle få en lugn känsla i kroppen trots allt ståhej och det gick ju bra!
Helgen med Knivstagänget är över och när man känner att allt ideellt jobb är skit och att man aldrig aldrig mer ska slita ut sig för andras skull så åker man alltid hem efter våra tävlingar med ett leende på läpparna och en känsla av gemenskap och glädje! Och redan i bilen hem så planerar man för nästa tävling ändå...
Knäppt antagligen...
Pratat med några Mudiägare i helgen och träffat och hälsat på några hundar och jag kan säga att jag är inte mindre sugen på en svart lockig liten valp...
Han följde min minsta vink och satte kontaktfälten perfekt, han flöt inte ut i svängarna utan svängde tajt och fint. Flyt rakt igenom och en sån välbehövlig känsla!
Första pinnen i ag 2 bärgad!
Klubben med superplaneraren Malin Elfström hade på söndagen en final med SM finalstämning - alla som kommit 1:a eller 2:a i lördagens klasser kvalificerade sig till finalen. Så kul det var - alla hejjade och tjoade fram dom tävlande och vinnarna fick springa ärevarv till " stand up for the champions" Wow! Det var kul och vi gör om det nästa gång!
Trodde aldrig att Wille skulle klara den stressen och jag var så nära att stryka mig från finalen men med mitt nya självförtroende så kastade vi oss ut och han höll ihop och vi gick i mål med endast en rivning. Tog det ganska lugnt och lät honom jobba själv lugnt och sansat för att han skulle få en lugn känsla i kroppen trots allt ståhej och det gick ju bra!
Helgen med Knivstagänget är över och när man känner att allt ideellt jobb är skit och att man aldrig aldrig mer ska slita ut sig för andras skull så åker man alltid hem efter våra tävlingar med ett leende på läpparna och en känsla av gemenskap och glädje! Och redan i bilen hem så planerar man för nästa tävling ändå...
Knäppt antagligen...
Pratat med några Mudiägare i helgen och träffat och hälsat på några hundar och jag kan säga att jag är inte mindre sugen på en svart lockig liten valp...
tisdag 28 maj 2013
De e mycke nu
som snurrar i min hjärna! Det är ganska jobbigt och utmanande att vara jag just nu. Jag är surrig, snurrig, vimsig, ledsen, glad, fundersam, hoppfull... allt i en enda röra i mitt huvud!
I förra inlägget funderade jag över fokus - ja, det är kanske inte så konstigt att jag inte fokuserar fullt ut på tävling och träning nu.
Men det blir bättre och bättre - helgens klass 3 lopp med Aston i Hofors va riktigt bra! Jag va med i matchen och jobbade på så som jag vill - satsade fullt och sprang och litade på min tollare nästan hela tiden. Inget feghandlande utan fullt ös! Så vill jag ha det!! Inga resultat - nära nära pinne och cert men liten hund höll inte upp sina ben och rev.
A-hindrets kf hoppade i varje lopp...nä nu jädrar - funderar allvarligt på att träna om till running eftersom vi ändå behöver dom hundradelarna tidsmässigt!
Men så roligt vi hade hela helgen!
Så skönt att kunna känna glädje igen på banan tillsammans med hundarna oavsett hur det går! Det behöver jag för mitt privatliv är kaos...
Mitt i nån sorts separation - livet vänds upp och ner, var ska jag bo??? Hur kommer allt att bli i framtiden?? Oro - lättnad. Sorg över sjuka anhöriga.
Mitt när allt känns som mest skit och jag inte vet varken ut eller in på nånting då flyr jag visst från verkligheten och planerar för ny valp...ja ni läste rätt - jag är knäpp men det är ju ingen nyhet! :-D
Och inte en tollare, nej, inte ens en bordercollie....nej, det som alla varnar för den hemska, eländiga fulsöta lilla Mudin har tagit mitt hjärta!
En liten söt, jävlig Muditik?!
Orsakerna till det är många fler än bara att det verkar vara en häftig hund! Ja, jag vet att man måste jobba sjukt mycket med många saker och att det inte är en lätt ras att handskas med alla gånger men är tollaren det...nej! Är bc det...nej! Det är bara olika saker att jobba med!
Nej, min förvirrade hjärna tänker så här:
1. Jag kan inte ge en bc det den behöver av den enkla anledningen att jag inte har några får och jag kan inte valla. Jag anser att en bc SKA användas i vallning!
2. Jag ser mer och mer skador och t ex epilepsi hos många bc - varför vet jag inte. Jag ser också att man använder samma avelshanar alldeles för mycket. Varför man gör avelsbasen så smal förstår jag inte!
3. Jag är så sugen på en mediumhund - tycker att mediumklasserna är skojiga. Lite mer varierande raser, hundarna behöver inte hoppa på för höga hinder, kvaliten har höjts avsevärt och det känns som lättsammare stämning i mediumluften. Där kan jag ha helt fel så klart - observera att det är bara en vimsig hjärnas reflektioner utan några som helst belägg!!!
En liten svart Muditik som heter "lilla My" - skulle inte det va hur kul som helst!? Jo!!
I förra inlägget funderade jag över fokus - ja, det är kanske inte så konstigt att jag inte fokuserar fullt ut på tävling och träning nu.
Men det blir bättre och bättre - helgens klass 3 lopp med Aston i Hofors va riktigt bra! Jag va med i matchen och jobbade på så som jag vill - satsade fullt och sprang och litade på min tollare nästan hela tiden. Inget feghandlande utan fullt ös! Så vill jag ha det!! Inga resultat - nära nära pinne och cert men liten hund höll inte upp sina ben och rev.
A-hindrets kf hoppade i varje lopp...nä nu jädrar - funderar allvarligt på att träna om till running eftersom vi ändå behöver dom hundradelarna tidsmässigt!
Men så roligt vi hade hela helgen!
Så skönt att kunna känna glädje igen på banan tillsammans med hundarna oavsett hur det går! Det behöver jag för mitt privatliv är kaos...
Mitt i nån sorts separation - livet vänds upp och ner, var ska jag bo??? Hur kommer allt att bli i framtiden?? Oro - lättnad. Sorg över sjuka anhöriga.
Mitt när allt känns som mest skit och jag inte vet varken ut eller in på nånting då flyr jag visst från verkligheten och planerar för ny valp...ja ni läste rätt - jag är knäpp men det är ju ingen nyhet! :-D
Och inte en tollare, nej, inte ens en bordercollie....nej, det som alla varnar för den hemska, eländiga fulsöta lilla Mudin har tagit mitt hjärta!
En liten söt, jävlig Muditik?!
Orsakerna till det är många fler än bara att det verkar vara en häftig hund! Ja, jag vet att man måste jobba sjukt mycket med många saker och att det inte är en lätt ras att handskas med alla gånger men är tollaren det...nej! Är bc det...nej! Det är bara olika saker att jobba med!
Nej, min förvirrade hjärna tänker så här:
1. Jag kan inte ge en bc det den behöver av den enkla anledningen att jag inte har några får och jag kan inte valla. Jag anser att en bc SKA användas i vallning!
2. Jag ser mer och mer skador och t ex epilepsi hos många bc - varför vet jag inte. Jag ser också att man använder samma avelshanar alldeles för mycket. Varför man gör avelsbasen så smal förstår jag inte!
3. Jag är så sugen på en mediumhund - tycker att mediumklasserna är skojiga. Lite mer varierande raser, hundarna behöver inte hoppa på för höga hinder, kvaliten har höjts avsevärt och det känns som lättsammare stämning i mediumluften. Där kan jag ha helt fel så klart - observera att det är bara en vimsig hjärnas reflektioner utan några som helst belägg!!!
En liten svart Muditik som heter "lilla My" - skulle inte det va hur kul som helst!? Jo!!
måndag 6 maj 2013
det där med att allt ska stämma...
att träna sin hund till stordåd är en sak, att veta vad man vill är enkelt och att tala om för andra hur man ska göra är det lättaste...
I agility är marginalerna så himla små och ett litet misstag på fel ställe så är man rökt. För att kunna fokusera i dom där 30-40 sekunderna av 20 hinder i ett lopp där inget får gå snett så krävs det full närvaro!
Aston kan mycket och han är mer koncentrerad än förra säsongen, han trycker på i dom flesta loppen och gör så mycket bra! Men hans människa...jösses, hur taggad jag än är och hur lugn och onervös jag än är så har jag inte närvaron just nu.
Jag har alldeles för mycket tankar av privata skäl för att ha energi att fokusera fullt ut. Det märks på resultaten - disk på disk på disk på disk...
Willes lopp är desamma och där krävs ännu mer fokus och tajming.
Jag brukar inte bli sänkt av mina diskade lopp utan går allt som oftast i mål med bra känsla ändå och blir sugen på att gå hem och träna mer.
Men även där är energin slut - går av banan nu för tiden med sorgsna steg och känslan av att jag är dålig.
Jag kommer tillbaka det vet jag! Men jag vill göra mina fina hundar rättvisa nu!
Jag behöver bara hitta ett sätt att fånga koncentrationen och närvaron, jag måste hitta ett nytt sätt som tar mig till bubblan. Det gamla funkar inte - jag behöver nåt annat och jag måste bara hitta rätt knappar att trycka på.
Hur gör ni därute för att fånga rätt känsla och närvaro?
Jag behöver till och med hitta ett sätt att närvara på banvandringarna - inte ens där är jag koncentrerad.
Kan Mindfulnessappen hjälpa? Musik i öronen under banvandringen? Nån som skriker argt att "Nu j-ar skärper du dig!!"
Jag ska nog prova här hemma - träna på att fokusera på enkla saker utan att fara iväg i tankarna.
Hitta en stoppknapp som lyser rött i huvet när jag släpper fokus - stoppa dumma tankar och lägga dom i en burk och skruva åt locket hårt!
Det finns inga filmer som jag egentligen vill lägga upp men här är i alla fall ett lopp från Tranås där Aston och jag kunde ha nollat om inte jag varit missnöjd med kf på A-et. Vi hade ingen femma men jag ville ta om i alla fall för det var inte perfekt.
I agility är marginalerna så himla små och ett litet misstag på fel ställe så är man rökt. För att kunna fokusera i dom där 30-40 sekunderna av 20 hinder i ett lopp där inget får gå snett så krävs det full närvaro!
Aston kan mycket och han är mer koncentrerad än förra säsongen, han trycker på i dom flesta loppen och gör så mycket bra! Men hans människa...jösses, hur taggad jag än är och hur lugn och onervös jag än är så har jag inte närvaron just nu.
Jag har alldeles för mycket tankar av privata skäl för att ha energi att fokusera fullt ut. Det märks på resultaten - disk på disk på disk på disk...
Willes lopp är desamma och där krävs ännu mer fokus och tajming.
Jag brukar inte bli sänkt av mina diskade lopp utan går allt som oftast i mål med bra känsla ändå och blir sugen på att gå hem och träna mer.
Men även där är energin slut - går av banan nu för tiden med sorgsna steg och känslan av att jag är dålig.
Jag kommer tillbaka det vet jag! Men jag vill göra mina fina hundar rättvisa nu!
Jag behöver bara hitta ett sätt att fånga koncentrationen och närvaron, jag måste hitta ett nytt sätt som tar mig till bubblan. Det gamla funkar inte - jag behöver nåt annat och jag måste bara hitta rätt knappar att trycka på.
Hur gör ni därute för att fånga rätt känsla och närvaro?
Jag behöver till och med hitta ett sätt att närvara på banvandringarna - inte ens där är jag koncentrerad.
Kan Mindfulnessappen hjälpa? Musik i öronen under banvandringen? Nån som skriker argt att "Nu j-ar skärper du dig!!"
Jag ska nog prova här hemma - träna på att fokusera på enkla saker utan att fara iväg i tankarna.
Hitta en stoppknapp som lyser rött i huvet när jag släpper fokus - stoppa dumma tankar och lägga dom i en burk och skruva åt locket hårt!
Det finns inga filmer som jag egentligen vill lägga upp men här är i alla fall ett lopp från Tranås där Aston och jag kunde ha nollat om inte jag varit missnöjd med kf på A-et. Vi hade ingen femma men jag ville ta om i alla fall för det var inte perfekt.
tisdag 2 april 2013
Rättvik i punktform...
Socialt:
* skratt
* mysigt
* mingel
* godis
Aston:
* rivningar
* het och hetsig
* kontaktfältstrubbel
* bra fart
* svänger bäst
* elchock
* SM-pinne!
* SM 2014
Wille:
*100% disk på 8 lopp
* jättebra känsla!
* mycket beröm
* följsam
* bränner på rakt fram...
* sover och kopplar av när som helst
* korvtjuv
* långhopp kan han visst inte
*slarviga kontaktfält
* framtiden ser spännande ut
Maria:
* ringrostig handler
* måste träna mer banor
* lite övertaggad
* TITTA PÅ NÄSTA HINDER I BYTEN!!!
* Slarvmaja med kontaktfält
* Trygg i förberedelser
* orkar hålla ihop i fyra dagar
Rättvik:
* Sol
* Proffsigt arrangemang
* Lera
Listan att träna på till nästa tävling är lång och jag ska beta av den successivt med glädje och noggrannhet!
Vi är igång igen för säsong 2013! :-)
* skratt
* mysigt
* mingel
* godis
Aston:
* rivningar
* het och hetsig
* kontaktfältstrubbel
* bra fart
* svänger bäst
* elchock
* SM-pinne!
* SM 2014
Wille:
*100% disk på 8 lopp
* jättebra känsla!
* mycket beröm
* följsam
* bränner på rakt fram...
* sover och kopplar av när som helst
* korvtjuv
* långhopp kan han visst inte
*slarviga kontaktfält
* framtiden ser spännande ut
Maria:
* ringrostig handler
* måste träna mer banor
* lite övertaggad
* TITTA PÅ NÄSTA HINDER I BYTEN!!!
* Slarvmaja med kontaktfält
* Trygg i förberedelser
* orkar hålla ihop i fyra dagar
Rättvik:
* Sol
* Proffsigt arrangemang
* Lera
Listan att träna på till nästa tävling är lång och jag ska beta av den successivt med glädje och noggrannhet!
Vi är igång igen för säsong 2013! :-)
onsdag 20 mars 2013
kurser i alla former
Nu börjar våren att ge sig till känna - dock inte i form av värme och smältande snö och träningsbara planer...än.
Men tempot, livstempot börjar skruvas upp så där härligt jobbigt och utmanande!
Har kursat ovanligt lite under vintern och har ovanligt lite kurser på gång med mina egna hundar, har känt att jag liksom vill träna på i lugn och ro i år och inte blanda in så mycket olika tänk som gör både mig och hundarna förvirrade.
Vi har en återkommande kurs för Veronika Bache en gång i månaden som är superbra - gillar verkligen hennes handlingstänk och hennes glada pedagogiska sätt att drilla oss. Vi får läxor varje gång och det sätter ju press på att fokusera träningen mer.
Anmälde mig och Wille till en tvådagars kurs för Jenny Damm nere hos henne i Getinge men hamnade på reservplats och vågar inte chansa på att få den. Så Anki med Exit och jag bestämde att vi bokar in privattimmar för Jenny istället och åker på en liten semestertripp till vackra Halland i augusti istället. Det blir kalas!
Går A1nu - alltså instruktörsutbildning steg 1. Har ju haft flera kurser tidigare på klubben men vill gärna ha mer kött på benen och dessutom är det bra med papper på det man gör och kan.
Gillar verkligen att hålla kurs och kommer troligen att försöka gå vidare med A2 när tillfälle ges.
Vi är ett kul gäng med majoritet från Knivsta Bk som går och vi har världens bästa instruktör i Eva-Marie Wergård som drillar oss. Hon är suverän på att entusiasmera och hennes energi smittar av sig.
Hela gänget är på samma nivå och när E-M bad oss diskutera både det ena och det andra så var det som att trycka på en knapp - sorlet steg och diskussionerna var i gång direkt. Älskar det! Så här skriver hon själv i sin blogg...
"Lördag och söndag spenderades på Knivsta Bk där jag drillade kommande agilityinstruktörer - hur roligt som helst. De var helt galet bra, och vi fick till oerhört bra diskussioner. Med ett sådant här gäng är det hur lätt som helst att få tiden att gå - kändes som att vi kunde fortsatt ett par timmar till. Ett grymt kompetent gäng agilityförare! Verkligen nöjd med hur allt blev. Ser massor fram emot nästa omgång.
Ja, det gör vi också!
Vi ska till nästa kurshelg planera en nybörjarkurs från början till slut och också planera en föreläsning om hinderinlärning -mitt hinder blev slalom som verkligen går att göra hur mycket som helst om. Men 15 min. har vi på oss att prata så det gäller att bara ta det viktigaste. Kul!!!!
Min hjärna tog fart direkt så nu sitter jag med planeringar för både slalomföredrag, nybörjarkursplan som ska lämnas in och bedömas samt min egen grundkurs som jag ska ha på klubben i april.
Har fått nöjet att privatträna några ekipage också och så har Emelie och jag hållt kurs i Bälinge i vinter så det rullar på!
Och så är tävlingssäsongen i antågande - Jippi!
Börjar med en fyradagars över påsken i Rättvik - två dagar klass tre med inte mindre än fem lopp om dan. Till vår stora glädje är det många agilitylopp som vi kan ha chans att ta in några SM pinnar på. Vi behöver alla vi kan få om vi över huvudtaget ska kunna tänka tanken på SM...
Det fortsätter med två dagar klass 1,2 och Wille ska få utmanas på lite svårare banor. Superkul!
Det enda som känns som smolk i bägaren är att det är så oerhört jobbig miljö i Rättviks Körhall - både för hundarna och människorna. Mina Tinnitusöron tar stryk och jag åker oftast hem med huvudvärk. Hundarna blir lätt stressade av allt skällande - jag brukar försöka ha mina i bilen så mycket som möjligt om det inte är för kallt. Varför i hela friden låter folk sina hundar sitta i sina burar runt läktare och banor och tokskälla???? Jag fattar inte det!! Det är ok med en laddad hund - har själv en högljudd tollare som behöver få ut sin energi innan start på nåt sätt men jag försöker i alla fall att dämpa honom. Men att hundarna skäller i tid och otid är superjobbigt, inte minst för dom själva. Men förutom det så brukar det vara en härligt välorganiserad och rolig tävling!
Det är mycket att se fram emot nu!!!
Men tempot, livstempot börjar skruvas upp så där härligt jobbigt och utmanande!
Har kursat ovanligt lite under vintern och har ovanligt lite kurser på gång med mina egna hundar, har känt att jag liksom vill träna på i lugn och ro i år och inte blanda in så mycket olika tänk som gör både mig och hundarna förvirrade.
Vi har en återkommande kurs för Veronika Bache en gång i månaden som är superbra - gillar verkligen hennes handlingstänk och hennes glada pedagogiska sätt att drilla oss. Vi får läxor varje gång och det sätter ju press på att fokusera träningen mer.
Anmälde mig och Wille till en tvådagars kurs för Jenny Damm nere hos henne i Getinge men hamnade på reservplats och vågar inte chansa på att få den. Så Anki med Exit och jag bestämde att vi bokar in privattimmar för Jenny istället och åker på en liten semestertripp till vackra Halland i augusti istället. Det blir kalas!
Går A1nu - alltså instruktörsutbildning steg 1. Har ju haft flera kurser tidigare på klubben men vill gärna ha mer kött på benen och dessutom är det bra med papper på det man gör och kan.
Gillar verkligen att hålla kurs och kommer troligen att försöka gå vidare med A2 när tillfälle ges.
Vi är ett kul gäng med majoritet från Knivsta Bk som går och vi har världens bästa instruktör i Eva-Marie Wergård som drillar oss. Hon är suverän på att entusiasmera och hennes energi smittar av sig.
Hela gänget är på samma nivå och när E-M bad oss diskutera både det ena och det andra så var det som att trycka på en knapp - sorlet steg och diskussionerna var i gång direkt. Älskar det! Så här skriver hon själv i sin blogg...
"Lördag och söndag spenderades på Knivsta Bk där jag drillade kommande agilityinstruktörer - hur roligt som helst. De var helt galet bra, och vi fick till oerhört bra diskussioner. Med ett sådant här gäng är det hur lätt som helst att få tiden att gå - kändes som att vi kunde fortsatt ett par timmar till. Ett grymt kompetent gäng agilityförare! Verkligen nöjd med hur allt blev. Ser massor fram emot nästa omgång.
Ja, det gör vi också!
Vi ska till nästa kurshelg planera en nybörjarkurs från början till slut och också planera en föreläsning om hinderinlärning -mitt hinder blev slalom som verkligen går att göra hur mycket som helst om. Men 15 min. har vi på oss att prata så det gäller att bara ta det viktigaste. Kul!!!!
Min hjärna tog fart direkt så nu sitter jag med planeringar för både slalomföredrag, nybörjarkursplan som ska lämnas in och bedömas samt min egen grundkurs som jag ska ha på klubben i april.
Har fått nöjet att privatträna några ekipage också och så har Emelie och jag hållt kurs i Bälinge i vinter så det rullar på!
Och så är tävlingssäsongen i antågande - Jippi!
Börjar med en fyradagars över påsken i Rättvik - två dagar klass tre med inte mindre än fem lopp om dan. Till vår stora glädje är det många agilitylopp som vi kan ha chans att ta in några SM pinnar på. Vi behöver alla vi kan få om vi över huvudtaget ska kunna tänka tanken på SM...
Det fortsätter med två dagar klass 1,2 och Wille ska få utmanas på lite svårare banor. Superkul!
Det enda som känns som smolk i bägaren är att det är så oerhört jobbig miljö i Rättviks Körhall - både för hundarna och människorna. Mina Tinnitusöron tar stryk och jag åker oftast hem med huvudvärk. Hundarna blir lätt stressade av allt skällande - jag brukar försöka ha mina i bilen så mycket som möjligt om det inte är för kallt. Varför i hela friden låter folk sina hundar sitta i sina burar runt läktare och banor och tokskälla???? Jag fattar inte det!! Det är ok med en laddad hund - har själv en högljudd tollare som behöver få ut sin energi innan start på nåt sätt men jag försöker i alla fall att dämpa honom. Men att hundarna skäller i tid och otid är superjobbigt, inte minst för dom själva. Men förutom det så brukar det vara en härligt välorganiserad och rolig tävling!
Det är mycket att se fram emot nu!!!
torsdag 14 februari 2013
är det en förbannelse eller??
Jamen så klart blev Wille dålig...ett dygn med kräkningar och diarre och lite feber, men nu är han på bättringsvägen igen.
Från nu ska jag aldrig aldrig nånsin yppa ett ord om att han blivit bra i magen...
Från nu ska jag aldrig aldrig nånsin yppa ett ord om att han blivit bra i magen...
söndag 10 februari 2013
små jippin!
Jag törs nästan inte skriva det för tidigare när Wille va liten och jag skrev i offentligheten att han äntligen var bra i sin mage så kroknade han ofelbart kort efter...så det är med lite skräckblandad förtjusning jag ändå skriver att Wille är bra i sin mage!!! Inget anfall på två månader!
Allergifoder Hill´s z/d och kastrering var visst det som krävdes. Sen kastreringen så har han varit fast och fin i magen och nu börjar han äntligen att hulla på sig! Jippi! Hoppas hoppas att det håller i sig!
Tycker att det är fler små saker som blivit bättre efter kastreringen - tävlade förra helgen och han kändes mer samlad och det brann inte till i huvet på honom som det gjort tidigare i springiga klass 1 banor. Det gick dessutom vägen och vi tog den sista pinnen i Agilityklass 1. Wille är nu klass 2 hund! Jippi!
Aston har tävlat klass tre på hemmatävlingen i den fina träningshallen i Upplands Väsby - Stockholms Hund Center. Vilket ställe - jättelyxigt!
Aston presterade två jätteroliga disk - jag tar på mig diskfelen helt. Jag har så svårt att samla ihop mig när jag har stress och jobb som funktionär också. Men tollaren ger allt och han är verkligen superrolig att köra! Vilken fart han lägger på nu och så fint han gör vissa svängar. Endast två rivningar på maxade hinder - det är jippi! Att han platsar i klass 3 om vi bara går felfria är ett stort jippi!
Duktiga lilla tollartroll!
Fantastiskt roligt svåra banor hade våra domare ritat, finske domaren Seppo Savikko gör alltid kluriga banor och Andreas Silverberg brukar också få till klurigheter som man vill kasta sig hem för att träna på.
Aston och jag har en plan - taggad för träning!
Jippi va glad jag är för mina fyrbeningar!
Allergifoder Hill´s z/d och kastrering var visst det som krävdes. Sen kastreringen så har han varit fast och fin i magen och nu börjar han äntligen att hulla på sig! Jippi! Hoppas hoppas att det håller i sig!
Tycker att det är fler små saker som blivit bättre efter kastreringen - tävlade förra helgen och han kändes mer samlad och det brann inte till i huvet på honom som det gjort tidigare i springiga klass 1 banor. Det gick dessutom vägen och vi tog den sista pinnen i Agilityklass 1. Wille är nu klass 2 hund! Jippi!
Aston har tävlat klass tre på hemmatävlingen i den fina träningshallen i Upplands Väsby - Stockholms Hund Center. Vilket ställe - jättelyxigt!
Aston presterade två jätteroliga disk - jag tar på mig diskfelen helt. Jag har så svårt att samla ihop mig när jag har stress och jobb som funktionär också. Men tollaren ger allt och han är verkligen superrolig att köra! Vilken fart han lägger på nu och så fint han gör vissa svängar. Endast två rivningar på maxade hinder - det är jippi! Att han platsar i klass 3 om vi bara går felfria är ett stort jippi!
Duktiga lilla tollartroll!
Fantastiskt roligt svåra banor hade våra domare ritat, finske domaren Seppo Savikko gör alltid kluriga banor och Andreas Silverberg brukar också få till klurigheter som man vill kasta sig hem för att träna på.
Aston och jag har en plan - taggad för träning!
Jippi va glad jag är för mina fyrbeningar!
måndag 7 januari 2013
officiell inomhusdebut!
Trodde att Kistamässans ökända hala underlag skulle funka bra för Aston som inte trycker på lika mycket som t ex Wille. Men han hade uppenbara problem med underlaget.
Första loppet glömde jag och om jag ska vara ärlig hade jag inte förstått hur viktigt det var att doppa tassarna i vattenbaljan innan för att få fäste. Så det missade jag.
Han hade inget fäste alls och slirade i varje kurva och i slalom kämpade han frenetiskt för att hålla sig kvar.
Han gör ändå ett fint lopp men vi får ihop två vägringar när han liksom glider förbi två tunnelingångar det blir också tidsfel.
Lopp 2 första dan - blöta tassar men då har han liksom i huvet att det gäller att ta det försiktigt så det gör han lite väl mycket i slalom nästan går han, tror att det var både halkan men också att slalom mynnade rakt ut i staketet och publiken. Det är många intryck som våra hundar får ta in under ett lopp inomhus.
Men jag är imponerad över hur han hanterar miljön och hur lugn han ändå har varit - sover tryggt i sin bur när det är vila och kan sitta lugnt hos mig när det inte är dags för tävlande! Då förvandlas han till ett gapigt monster men det är ok tycker jag.
Dag två går han bättre men har nog träningsvärk och spänner sig för i första loppet drar vi på oss tre rivningar och på slutet lyckas jag komma för nära ett hinderstöd och flyttar på det innan Aston hoppar och då blir vi diskade.
I sista loppet sätter vi äntligen en nolla och tar en SM-pinne!! Skönt! Då hade han kommit underfund med underlaget och vågade dra på lite mer förutom i slalom där vi säkert förlorade 2-3 sekunder.
Vi har nu våra SM pinnar i hopp men inte en enda i agility...ska jag våga hoppas på att vi får ihop dom om jag lägger manken till och åker på dom sista tävlingarna till och med april...??
Nej, jag räknar inte med det, det är så svårt och vi har för stor diskprocent än så länge - om vi var mer stabila och satte våra lopp då skulle vi kunna klara det. Men vi är inte där riktigt än.
Men som han har utvecklats den lille tollaren !!!
Och jag är inte ett dugg nervös och känner mig mycket mer i bubblan och närvarande i loppen nu än förra året! Det finns hopp!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)