livet efter kastreringen...

Det har gått 10 dagar sen Aston blev kastrerad och det är så klart för tidigt att säga hur och vad som blir skillnad. Men jag tycker mig märka ett annat lugn hos honom på promenader och med andra hundar i närheten.

Han far inte längre från kissfläck till kissfläck och fastnar inte i en doft och blir sådär frånvarande längre. Vi har haft ett par jobbiga hundmöten (hundarna och deras människor i mitt område är ett kapitel för sig...) där han inte har burrat upp sig och blivit stressad.

Han verkar mer lekfull och avslappnad. Hoppas hoppas att det är så och att det håller i sig så.

Vi hade ett jättefint lydnadspass ikväll på Uppsala Bk med massor med störning och han va så fokuserad och koncentrerad! Lycka!

Lycka var det också i fårhagen idag och förra veckan när Wille balanserade så himla bra.

Sist vi va i 25an hos Ann så var han het, rusade mot fåren ibland och jag blir så stressad av det och allt blir bara så vimsigt. Emelie, Anki och Malin hjälpte mig att hitta en mer balanserad känsla och därmed kunde jag placera mig mer rätt i förhållande till fåren och Wille. Det blev helt plötsligt lugnare och mer harmoniskt och jag vågade låta Wille jobba.

Idag började vi med ett par varv i lilla fållan för att liksom plantera rätt tanke i Willes hjärna - sen direkt ut i 25an och hjälp va bra han gick och jag kände mig helt lugn för jag visste att jag kunde lita på honom. Skönt och helhäftigt!

Skulle ju ha filmat honom men det får bli en annan gång - idag flyttade vi in fåren. Men kanske blir det några till tillfällen att valla innan snön kommer.

Tror att den lille hunden är förkyld för han nyser så in i bängen hela tiden - men pigg å glad!

Astons hakprojekt går framåt, har förlängt tiden och ökat avståndet men även bytt miljö och han förstår och gör rätt även med störning.
Kan nog snart lägga på kommando.

Ja, livet med hundarna leker och jag har äntligen tiden i mitt liv att verkligen satsa på hundträning! Det är så oerhört befriande och härligt!

Tre kurser är inplanerade för vintern - i november startar Sanna Hallgren sin lydnadskurs på fredagar och jag ska försöka vara med på så många tillfällen jag bara kan. I agilityn är det först Veronika Bache som har två halvdagar då ska jag gå med Aston. I februari kommer Camilla Brundin och då tänkte jag att Willeman ska få drillas.
Sen fortsätter vi ju våra träningar med Malin Elfström både för Wille och Aston - så det blir fullt ös hela vintern! Me like!

Windanns Gollum - Wille fyller 1 år!

Den lilla, Wille Willson, Willerill, gulle ja, kärt barn har många namn och wille är verkligen en kär vän, en underbar hund som är så kramgo, vild, energisk, smart, lyhörd helt enkelt fantastisk!!! 

Ett år och han har utvecklats så fint och han är precis så som jag vill ha honom. Vi har gått lite vallkurser och han är så fin i vallningen (det lilla jag kan se med min ringa erfarenhet). Igår var det sista gången på Anns förberendande kurs och han fick gå ut i stora hagen och balansera en stor springig flock. Han gjorde så fint - går ut bra men orkar inte hålla ut tillräckligt till "kl. 12" så jag lägger honom innan han kommer för nära. För när han kommer för nära fåren så rusar han och biter dom i rumpan...inte bra! Tack Emelie för goda råd och hjälp!

Han är lite het i starterna i fösningen så det får vi jobba på, i lilla fållan går han fint  i balans och lägger sig oftast på en gång. Häftigt är det i alla fall med vallningen - trodde inte jag skulle tycka att det va så kul! 

I agilityn väntar nu en helt underbar vinter då vi kan börja med lite mer riktig träning och det ska bli så spännande att se hur han hanterar handling och kombinationer. Blir alldeles pirrig av förväntan!!

Och vilken himla tur att min underbara ettåring går så bra ihop med min härliga Aston! Just nu ligger dom tätt ihop och sover vid mina fötter <3

Har tagit ett beslut som legat och grott länge om att kastrera Aston. Han blir bara mer och mer okoncenterad och mer och mer fast i kissfläckar. Hans tikintresse är stort och han tror att alla tjejer finns för honom! Han blir mer och mer vaktig här hemma och han tror att han måste ha koll på allt och alla. 

Det är ett ansvar som han är lite för mesig för att axla egentligen så han blir bara stressad av det.

Jag har tagit beslutet utifrån många diskussioner med andra och tillsammans med min veterinär. Det är för Astons skull och för vår träningssituations skull. 

Jag tror att han kommer att må bra av det!

lite grunder med grabbarna

ett vinterprojekt med Aston blir då alltså att lära in hakan i backen till platsliggningen. Så här ser det ut efter tre korta pass. Nästa steg är att dels kunna vara på båda sidorna och även bakom honom och så klart att successivt förlänga tiden.

För Willes del är det många pass med lådan nu så att vi kan lägga mycket vintertid på kontaktfälten på riktiga balanshinder. Målet är att han ska hitta sin position på lådan med leksak framför sig, med leksak kastad framför sig och stå kvar tills han får ok, att han ska kunna stå kvar med mig i rörelse vid sidan om och framför. Målet är också att han ska ha ett snabbt släpp från position och att han ska ha ett snabbt driv till position, att han ska ha huvudet rakt fram och inte titta efter mig eller leksaken.  Nu är det lite si och så med tempot till lådan när leksak ligger ute, ibland sticker han för tidigt från position. Han ska också använda bakbenen bättre, nu står han för upprätt på frambenen. Men det kommer, vi lägger en hel del tid på det här nu.
Men jag är nöjd med honom så här långt för han har ett härligt engagemang i sin lådalek!!

hakan i marken

funderar jag på att lära in på Aston för platsliggningen. Tänker som så att han kanske känner sig säkrare när han har en tydligare uppgift.
Är det någon som har erfarenhet av det och hur har ni tränat det?

Target eller handtarget eller?

Tacksam för förslag!

nä, det vill sig inte riktigt

när vi ska till å tävla lydnad Aston och jag. Det är väl för att jag lite kaxigt har tänkt att " hur svårt kan det va" - jag menar lydnadsklass 1 är ju en baggis...

bara för att det var det med Wilma...

Men nej, något händer så fort vi kliver in på lydnadsplanen i tävlingssammanhang, och det är inte att jag är nervös för det är jag inte ett dugg.

Egentligen vet jag vad som är problemet, vi har tränat alldeles för lite tävlingsmässigt. Aston kan det vi ska göra på tävling och gör det 8-10 poängmässigt! Men på tävling promenadgår han i linförigheten - nosar, släpper och är inte med mig. Läggandet är alltid bra, inkallningen likaså, ställandet gör han men går nåt steg. Apportbocken spottar han alltid ut. Hopp brukar va 10 p. - men igår slog han i. Platsliggningen...ojojoj, det är ett kapitel för sig...men igår fick vi en lugn sån och det var verkligen vad vi behövde!!! Kanske kanske att jag kan få honom att känna sig trygg där. Men han piper, är orolig och kryper framåt.

Jag tror att kärnan också ligger i hans koncentrationsproblem, om jag kan komma åt det på ett bra sätt så tror jag att fokuset på tävling kommer!

Han går ju så klockrent precis innan vi går in och sen ... är det som en magnet som drar ner hans nos i marken...på nåt vis känns det som att han inte tar det på allvar men samtidigt tror jag att nosandet är ett tecken på att han blir osäker på situationen med domare och tävlingsledare och ny plats.

På´t igen!!!
Jag ska också försöka leta runt efter nån bra lydnadskurs där jag kan få hjälp med att hitta verktyg för koncentration och fokus och med det som faller på tävling.