året som gått

Tänker försöka mig på en liten sammanfattning av 2010, ett år som i hundväg betytt en hel massa skoj - kurser och nya upplevelser, allt utom agilitytävlingar. Men det är framtiden det...

Januari:


Det är tomt utan min älskade Wilma, men på nåt sätt blev det harmoni i flocken när hon fick lämna oss. Jag har ju sån glädje i Aston som är så härlig och vi fortsätter att träna tillsammans med valp/unghundsgänget och med Malin Elfström som instruktör. Vi sätter tänderna i inlärning av gungan och kontaktfält med hjälp av "lådametoden". 
Lydnadsträningen består av grunder för fotposition och snabba inkallningar.
Jaktträningen består av mycket skotträning inför kommande jaktprov. Aston är inte påverkad alls och det känns skönt.


Vi har också ett antal inofficiella tävlingar i Lagga för Knivsta Bk - eftersom Aston är för ung för att tävla så består hans uppgift av att miljö- och passivitetsträna vilket han gör bra.  Jag jobbar hela tiden på alla tänkbara poster...

Februari:


Går en privatlekton i jakt för Sanna Hallgren som ger energi och vilja till apporteringsträningen. Vi tränar vidare lite smått med olika koncentrationsövningar och uthållighetsövningar - så gott det går i snömassorna.


Vi åker till Edsbyn och träffar uppfödare Anita och kullbrorsan Qasper med matte Kats för ett lydnadspass och Kats passade också på att frisera Astons rufsiga öron. Lydnadspasset gav mersmak för lydnadsträningen och också en insikt om att vi faktiskt kan en del Aston och jag.
Agilityträningen sker i Bälinge ridhus där det har blivit väldigt hett för Aston att vara - han har svårt att koncentrera sig längre stunder och ibland får jag ägna den mesta tiden till att sitta still och hitta rätt attityd. Det är träning som jag är rätt envis med och som jag då hoppades på skulle ge resultat i längden. Det tror jag med facit i hand att det också har gjort även fast Aston är ljudlig i passivitet även nu så kan han fokusera på att jobba när det blir hans tur.
Vi börjar inlärning av platta tunneln och shejpar hopphinder.

Mars:


Hobbe fyller 13 år och han hänger med - sover mycket och har ont i kroppen men är gladeligen med på långpromenader och lek.
Tränar en hel del jakt ute hos Tessan och Oj i Rasbo - vi lägger mycket tid på passivitet och koncentration och att ha rätt attityd inför arbetet. Kan konstatera att Aston är sansad och jobbar fokuserat när vi tränar med dummies men med fågel blir han för het och har svårt att samarbeta. Provar lite olika övningar för att komma åt det men lyckas inte riktigt.
I agilityn kämpar vi med att Aston ska släppa fokus på mig och på egen hand ta hopphinder utan att titta på mig - lite tvärtom mot jakten...hmmm lurigt det där med hundträning...

April:


Börjar som hjälpinstruktör på Petra Strands och Karin Molander-Danielssons nybörjarkurser i agility på klubben och det är fantastiskt kul trots att vi första gången fick ställa ut hinder på parkeringen pga snömängden.
Passar på att träna lydnad och en del korta pass med hoppträning innan kurserna. Malins kurser fortsätter och vi börjar kika lite på handling, Aston och jag får däremot bakläxa han måste få bättre hindersug innan vi börjar med tajta svängar och handling. Det är svårt att stå emot eftersom jag älskar handlingsträningen och Aston också...men ska vi bli bra så är det bara att stålsätta sig och träna framåtsug och åter framåtsug...
Jag och resten av agilitysektorn jobbar slaviskt med klubbens stora kommande majtävling. Kul men jobbigt. Slutar månaden med en rolig kurs för Kickan Allendes i konsten att belöna sin hund!

Maj:


Aston fyller 1 år - vilket innebär att han får börja träna lite hårdare fysiskt. Vi börjar med slalominlärning och hoppar på lite högre höjder. Slalominlärningen bestämmer jag mig till slut för att göra med hjälp av bågar - det funkar jättebra på Aston och för mig som har lite för lätt för att gå för fort fram. Med hjälp av bågarna kan vi avancera med svåra ingångar och självständighet på en gång. Han lär sig fort och har bra fart och säker teknik. Vi går en timmes privatlektion i hoppteknik för Eva-Marie Wergård som vi vann i hennes adventsblogg. Kul!
Ettårsdan får han fira mestadels i buren på klubben då vi har vår stora två-dagarstävling som vi genomför med bravur. 
Vi fortsätter agilityträningen med inlärning av långhopp som visade sig gå lätt som en plätt. 
Aston visar bättre fokus och lydnad i jaktträningen och jag känner större självförtroende än tidigare - han går så pass bra att jag känner oss mogna för att starta på jaktprov. Jag anmäler oss till Tollarspecialens nybörjarklass för juniorer senare i juli.
Lydnadsträningen har fått för lite tid och jag bestämmer mig för att lägga ner den ett tag.


Aston ställs ut i Österbybruk och vi åker hem med ett förstapris, ett ck, bästa unghund och reserv i bästa hanhundsklassen. Inte illa i regnrusket.

Juni:


Är ganska lugn men ett par privatlektoner för Sanna Hallgren som känns riktigt riktigt bra gör vi.  Mycket träningstid går åt till jaktträning både själva och tillsammans med Tessan och Oj. Vi tränar korta pass med slalom och börjar sätta ihop lite kombinationer och lite handling. Aston har dålig hoppteknik så vi lägger lite tid på hoppteknikövningar. Aston känns trött och lite ofokuserad så vi kör korta pass och leker mycket. Han är säkert inne i nån mognadsperiod både kroppsligt och mentalt.

Juli:


Nu händer det grejer - vi inleder månaden med Funktionsbeskrivning i Edsbyn med efterföljande valpträff hos Anita och Andreas. Så kul att träffa kullsyskon med sina människor! Vi fortsätter vår roadtrip Aston och jag med Utställning i Alfta där domaren för dagen inte gillade varken Aston eller hans kullbrorsor - mamma Lea däremot fick fin kritik och hämtade hem fina rosetter.
Vi tillbringar mycket tid i stugan där Aston älskar att vara för man får ju simma hur mycket som helst, han bokstavligt talat hoppar över staket och stängsel för att nå det åtråvärda badet...han kan verkligen simma hur länge som helst!
Äventyren fortsätter med ett MH i Järvsö för hela Q-kullen - det går bra alla fyra blir godkända och Aston klarar även skotten trots att han då är jättetrött och jag in i det sista var osäker på om han skulle få göra den delen.
Avslutar månaden med årets händelse Tollarspecialen - där vi gör ett katastrofalt jaktprov, allt han lärt sig är som bortblåst och jag finns inte...han ska bara leta fåglar och jag får inte kontakt med honom. Känns jobbigt men domaren är snäll och tycker att vi ska fortsätta - det var tur det för han fick avsluta med ett fint sök där han visar fin viltfinnarförmåga.
Vi gör en start i agilityn som känns stabil, vi är inte färdiga för tävling så vi kör bara en halv bana med mest raksträckor. Det var kul. Jag var speaker och hade möjlighet att se alla ekipage nära, det var roligt att se att så många tollare blivit så bra. 
På utställningen glänste Njupavallens kennel i regnet. Aston blev andra bästa juniorhane men blev utslagen i konkurrensen bland dom bästa hanarna. Kullsyskonen fick också fin kritik. Som uppfödargrupp gick vi också vidare och placerade oss som femma.
En intensiv helg där sömn är lågprioriterat, man vill ju hinna att umgås med alla så mycket som möjligt för det är ju ett helt år tills man träffas nästa gång. Tessan och jag sov i tält och det är mysigt när det är fint väder men när det blev storm och ösregn tredje natten då bestämde vi oss för att nästa år blir det stuga...


Avslutar månaden med en otroligt rolig kurs för Camilla Brundin i Märsta - vi fick smaka på en hel del nya handlingsövningar som gav mersmak inför framtiden.

Augusti:


Malins kurser drar igång igen och nu är det mycket handling som gäller - jättekul! Våra unghundar i gänget är verkligen väl förberedda för en start snart. 
Vi avancerar slalomträningen med hinder före och efter. Avancerar även balanshinderträningen och börjar lägga kommando på alla hinder. I jakten är det massor med fågelträning som gäller samt tolling och mycket lydnad i samband med detta.

September:


Aston börjar simma på Uppsala Hundsim - något jag hoppas ska hjälpa honom att skonsamt bygga muskler på rätt ställen. Han älskar det!
Vi går en efterlängtad agilitykurs för Jenny Damm i två halvdagar - vi får med oss många tankar och rätt attityd. 
Utställning i Högbo där Aston blir bästa junior med Hp. Ännu ett roligt tillfälle att träffa kullsyskon och uppfödare! Vi har så roligt ihop!
Aston höftledsröntgas och vi får glädjande besked att både höfter och armbågar är frikända!!!


Ny nybörjarkurs på klubben startar där jag är hjälpinstruktör - jag känner nu att jag vill utbilda mig till agilityinstruktör men vägen är längre än jag trott. Kom inte med på den kursen då jag måste ha en annan grundkurs först.

Oktober:


Vi går in i lite träningsvila men är med på några kurser och träningar i Bälinge ridhus som är ett fantastiskt ställe där vi har hinder framme hela tiden. Går tillbaka till en hel del grundträning både med kontaktfält och slalomdriv framåt även en hel massa raksträckor då jag tycker att Aston tappat fart. Men vi debuterar på inofficiell hemmatävling i lervälling och ösregn, Aston går bra bättre än jag trott men diskar sig och sen beslutar jag att stryka oss från lopp 2 för att jag är orolig för skador i leran. I jaktträningen är det framför allt visselsignaler som nöts in och stanna kommando.

November:


Vi börjar lydnadskurs för Sanna Hallgren och det ger en nytändning - nu ska vi satsa lite mer där för att kunna starta klass 1 i början av nästa år.
Går L1 kursen på Studiefrämjandet för att kunna gå vidare till A1 - agilityinstruktörskursen.
Kickan Allendes kommer till klubben för att ge sin fantastiska föreläsning/workshop i belöningsträning. Det var stor uppslutning då klubben bjöd på den, glögg och smörgåstårta som tack för det arbetsamma året med många tävlingar.

December:


Vi tränar en hel del korta lydnadspass, och Aston får agilityvila då han verkar ha ont i ett muskelfäste. Jakten består enbart i ett par enkla fågelapporteringar i veckan - jag är stenhård på lydnaden - inget trams med fågeln utan det är bara perfekta levereringar som ger lön.
Flocken utökas med en liten Wille - en underbar bordercollievalp från Windanns kennel. Ett litet impulsbeslut som jag absolut inte ångrar. Hade tankar på en valp men att det skulle bli en bc var inte riktig vad jag hade trott. Men det kommer att bli jättebra och jag ser verkligen fram emot att träna den här lille killen i både agility och vallning.
Aston är glad över sin nya kompis och att han får konkurrens är bara bra och nyttigt för hans ego och utveckling.


Jag ser fram emot 2011 med så mycket glädje och spänning -för det är året då Aston och jag kommer att debutera på tävlingsbanorna och att få kombinera det med att grundträna en valp känns roligt!
Mitt största dilemma är hur jag ska få tid till allt jag vill göra och hur familjen ska drillas....;-)


Återkommer nästa år med genomtänkta mål och visioner!

GOTT SLUT OCH GOTT NYTT HUNDÅR!!!

Wille tränar burlek 10 veckor gammal

Han är så smart och rolig lille Wille, det här har han lärt sig på ca 5 pass. Vi jobbar vidare!

JA, den leken kommer jag ihåg sa Aston och kastar sig in i den lilla lilla buren...

Aston e lite skadad men Wille röjer...

Har tyckt att Aston inte har varit sig lik på vissa agilitypass, inget tryck i benen och ibland har han inte ens velat springa efter sin leksak. Igår på Malins kurs så var han segare än vanligt -  han är superhet innan starten men sen springer han liksom inte, snälla gulliga Hundsimmet Maria Fondelius kände igenom honom. Hon hittade ett muskelfäste som ömmade. Jag har inte sett att han rört sig annorlunda i vardan eller på nåt annat sätt märkt att han haft ont mer än att han inte tagit i ordentligt när han ska springa.
Idag på lydnadsträningen för Sanna såg vi båda att han fick ont i ställande med varsågod mot godisskål bakom honom. Stoppet och vridningen gjorde definitivt ont. Där fick jag kvittot på att det är ont i vänster sida han har. Jättetråkigt vi skulle ju tävla på söndag, men det blir inget av med det. Nu är det vila och massage som gäller och så får jag bara hoppas att det går över snart.

Men som tur är så är läxorna jag fick av Sanna av det lugnare slaget! Han har bra fart och attityd i sina rörelser så vi ska träna mycket lugn och koncentration och precisa rörelser. Många övningar med små små riktningsändringar, temposkiften och föjsamhet. Fjärren med fokus på hans sinnesstämning, belöna när han är lugn och koncentrerad. Det blir jättebra nu med köksgolvsträning både med tanke på hans skada och lille valp.

Lille valp då, jo han imponerar! Han är så duktig på att behärska sig när jag har godishanden öppen och även när jag lägger godis på golvet - han lugnar sig och väntar på sitt varsågod. Samma sak vid maten.
Vi har börjat med burträningen och han går nu gladeligen in i buren och sätter sig långt bak, väntar på sitt ok. Han kommer i stort sett alltid på inkallning i ett fasligt tempo!

Han säger alltid till när han vill ut och kissa - olyckan är framme ytterst sällan.

Han är lugn och somnar alltid i bilen nu, han är t o m lugn när jag är tvungen att lämna honom där en stund ensam.

Han är tuff och social och hälsar glatt på allt och alla!

Förutom burprojektet så är det lekträning som gäller, om Wille själv får välja så väljer han godis om både leksak och godis finns att tillgå. Där ska jag lägga mycket tid nu på att han måste leka för att få godis - vägen till gobiten är leken! Han älskar att leka men har jag godis i handen så är det hetare.

Vi har mycket kul att pyssla med jag och grabbarna bus!

så rolig valpträning och Aston imponerar i lydnaden :-)

Vem lärde min valp burleken??? Och när???
På nåt sätt så har han kopplat ihop det där med att sansa sig innan godishanden öppnar sig med  buren - han  sätter sig lugn å fin och sitter kvar när jag öppnar dörren. Eftersom jag inte tränat in något släppord ännu så får jag bära ut honom. Gullehunden! Smart rackare jag har fått! Här gäller det att finslipa kriterier och  tajming och planera. Och så klart börja med burleken på riktigt! Jag håller på att klicka in honom och jag tror att poletten börjar ramla ner. Dags att starta med lite shejping! Åh, va kul!!!

Jag måste träna massor med inkallningar och lekar hos mig med lille Wille - han har ett gott självförtroende och tycker att han kan gå långa lovar på egen hand. Sån var aldrig Aston när han va liten - han ville vara hos mig hela tiden och är sån fortfarande. Men det är kul med ny utmaning!

Aston avancerar i lydnadsträningen. Får hjälp av Sanna Hallgren varannan vecka i ridhuset och hon har gett några bra tips. Det är också lättare att gå ut och träna lydnad nu än att åka till Bälinge och köra agility när liten valp är i huset.

Men lydnaden känns kul och Aston är jättemotiverad, vi kör korta intensiva pass.

Fria följet ser riktigt bra ut, men korta sträckor. Vändningarna börjar sitta. Stå och ligg är snabba och stabila. Inkallningen blixtsnabb. Och fjärr - sitt-ligg hemma i köket är så fin.  Han rör inte bakdelen mycket.
Jag är jättenöjd!!! Kanske vi kan få till en start i vår...

glädje över attackerade fötter och Aston kär upp över öronen...

Wille har varit magsjuk. Antagligen hittat nåt "ätbart" i ett obevakat ögonblick.
Natten till lördag gnällde han och ville ut flera gånger, frukosten kräktes han upp och sen hade han diarre hela dan och hela kvällen. Han var matt och sov mest, när vi kom hem från klubben på lördagen så va han riktigt matt. Jag blev orolig för han var ljus i tandköttet och ville inte äta. Jag matade honom med majsvälling några gånger och emellanåt orkade han gå runt och kolla läget lite. Men inget bus.
Så OM jag va lycklig i morse när  han vaknade med ett glatt gnäll och när jag släppte ut honom ur buren kastade han sig över mina fötter och ville leka!! Lycka! Nu har han ätit både välling och en halv portion mat och leker som förr igen! Puh!

Det här är Astons stora kärlek...hon heter Donna och är en helt underbar engelsk bulldog.
Våra vänner som var på besök hade inte en aning om att Donna löpte men det hade så klart både Aston och Hobbe koll på. Hobbe uppvaktade Donna stiligt som en artig gentleman - han slickade henne i öronen och banade väg för henne. Aston tyckte liksom mer att det var lika bra att gå "pang på röbetan" liksom...
Han var galen i henne! Donna trivdes och minglade med sina kavaljerer. Aston blev dock för tossig så han fick sitta bakom galler. Tollar-bulldog valpar är nog ingen höjdare...

"Jaadå, sa Donna - jag vet att jag är en fotomodell!"

WindAnns Gollum "Wille" flyttar in...

och ställer vardagen på ända! Men så underbart härligt, jobbigt, spännande och utmanande det är att ha en valp! Han är fantstiskt gosig och kryper upp i knät och vill vara nära. Han har ett gott självförtroende och försöker glatt ta sig upp på pallar, sin bur, stolar och helst upp på diskbänken när det vankas mat. Vad är det med mig och mina djur - har alltid haft matmonster...hundar som katter...

Jag hämtade honom hos Ann Björkenius i Storvreta  i går morse. Bilresan hem var livad - Wille tyckte inte alls att det var en bra ide att sitta där i sin bur. Men han lugnade sig och somnade lagom till vi var hemma. Väl hemma möttes han av två glada svansar, både Aston och Hobbe tog det lugnt och nosade försiktigt på honom. Wille viftade på svansen och sa: "tjena grabbar - jag är här nu! "

Hobbe tycker att Wille är söt när han sover. När den lille med sylvassa tänder tycker att dom ska leka så vill han gå undan. Det får man tycka när man snart är 14 år.

Aston är glad och verkar tycka att det verkligen var på tiden att det kom en lekkamrat i huset! Men väx på dig då säger han så vi kan busa ordentligt! Nu är han rätt tålmodig och låter Wille terrorisera honom på en 8-veckors valps vis. Men man blir fasligt trött av bus och ny miljö och Wille somnar på stället på stubben.

Tonåringarna ramlade in efter en och Wille va lika glad varje gång det kom en människa att hälsa på!
Vi tillbringade den mesta tiden den här första dan och kvällen liggandes på golvet...

Wille har sovit i sin bur och vaknade vid 2-tiden då jag gick upp och släppte ut honom men han va inte särskilt intresserad av att kissa ville mest busa. När han sen vaknade igen vid fem-tiden så satte jag bara ner en hand och efter lite gnäll och krafs så somnade han om till halv sju. Helt ok.

Idag ska han mest också bara få vara och göra sig hemmastadd men han verkar tuff och verkar ha ett behov av att aktiveras redan nu.  Så idag ska vi träna lite på att han lyssnar till sitt namn och lite skojiga springiga inkallningar.

Han har hittills sagt till nästan alla gånger han vill ut och kissa duktiga lilla hund.



Men varför vill han äta sitt eget bajs???????

lördag hela veckan en söndageftermiddag

Vad kan vara bättre som belöning till tappra ideella funktionärer än en sprakande föreläsning/workshop om just belöningar!?
Klubben bjöd på en eftermiddag med Kickan Allendes "lördag hela veckan", glögg och pepparkakor och avslutningsvis smörgåstårta och mingel. Vi har haft extremt många tävlingar det här året och alla våra funktionärer har slitit hårt, det här blev agilitysektorns sätt att visa sin uppskattning.

Kickans föredrag ger så många aha-upplevelser även om det som för mig var andra gången jag lyssnade på henne.  Många gånger tror vi att vi belönar våra hundar bra men är det verkligen ALLTID förstärkande för beteendet? Varierar vi våra belöningar tillräckligt för att inte bli förutsägbara? Vill vår hund ALLTID helhjärtat ha det vi erbjuder? Hämtar den sin boll med en liten axelryckning eller vill den ha sin boll kastad igen och igen och igen???

Målet är att ha så många olika saker i vår belöningsbank som hunden bara vill "dööö" för, då har vi en bra grund för inlärning!!!

Aston är ganska lättbelönad men jag inser att jag måste jobba ännu mer med att göra belöningarna högvärderade!

Det här är ett jätteintressant ämne och Kickan gör det så levande och tydligt!

Kontaktfältsträning

Vi har börjat med en ny strategi i kontaktfältsträningen. Tidigare har jag belönat på KF i rätt position med godis och sen kastat leksak och sagt OK. Aston har inte haft några problem med att stå fint i rätt position eftersom han värderar godis högre än leksak. Jag har därför inte fått honom att explodera ifrån position eftersom han hellre stått kvar och blivit matad...
Jag har också varit lite för tråkig och krävt lite för mycket lydnad till KF och dessutom varit dum att vänta ut honom tills han ställt sig rätt istället för att direkt göra om och göra rätt. Vi har tappat fart och passion till KF på det sättet.

Nu är det andra bullar...

Med godisskål efter balansbommen kan jag utmana honom och det blir också svårare för honom att hålla position tills han får sitt OK. Det blir också tydligare för honom när det blir rätt/fel. Jag kommer också åt hans starka vilja att hålla koll på mig då han hellre har koll på skålen...

Tror på det här och tycker att farten över bommen också börjar bli bättre - han har ju inte gjort så många hela bommar än så farten kommer att öka med självförtroendet tror jag!

Det är kul att träna KF nu!

På filmen gör han några fina försök och några fuskisar, men då blir det tji godisskål tack vare att Anja sitter där och kan ta bort skålen! Haha!

Det går framåt - i dubbel bemärkelse...

Jag trotsar min lust att träna kulig, trixig handling och ger mig den på att bara köra lätta "dra på rakt fram" banor och kombinationer. Det börjar redan ge resultat, Aston vågar dra på bättre och har ett bättre hindersug nu när han inte behöver ha koll vad jag kan ha för mig. När han väl ska svänga tajt så gör han det så ursnyggt så det behöver vi inte lägga tid på. Eva-Maries kurs på torsdag kommer att bli kanon för oss - både Aston och jag ska lära oss att springa fort och rätt!!!

Stadga på kontaktfälten kör vi numer med godisskål som medhjälpare kan ta bort om lille hund inte stannar och väntar på sitt OK. Funkar jättebra - det blir  väldigt tydligt - fel - godisskål borta - rätt - tillgång till godisskål. Poletten ramlar ner och dessutom får jag bort hans vilja att ha koll på mig, nu har han position rakt fram. Tänker så småningom byta ut godisskål till hinder.

Slalomsäkerheten ska bli bättre och jag ska belöna honom mycket när han går själv framåt trots att jag är bakom honom.

Ojojoj, så himla kul vi har!!!

kärleken till en hund...

kan ingen som inte har eller har haft hund förstå. Det är så fantastiskt att få uppleva den kontakten och tilliten som ett djur kan ge. Ja, jag blir lite sentimental i bloggen idag men det är verkligen fantastiskt att vara on-line med sin hund!

Wilma och jag hade en alldeles särskild kontakt som ingen annan kunde komma åt. Vi gick igenom så mycket tillsammans hon och jag - hon va sjuk och skadad så många gånger och då fanns jag där för henne. Jag va sjuk under en längre tid, då låg hon vid min säng i månader utan att en enda gång bli odräglig för att hon hade tråkigt. Hon tröstade mig när jag va lessen och hon tröstade barnen när dom var små. Och den glädje och spänning vi kände tillsammans på tävlingsbanorna!

Nu känner jag att Aston och jag har en liknande kontakt, han följer mig i alla lägen - vi läser av varandra och känner av varandra. Det är fantastiskt!

Hobbe den gamle hunden, har jag ju inte tränat från valpstadiet men han och jag har nåt speciellt ihop ialla fall - han är den där tacksamma, trofasta och genuint snälla hunden. Det var kärlek och förståelse från första stund när vi träffades.

En hund är inte bara en hund, en ras är inte bara en ras - nej, nej, en hund är en individ med sin alldeles speciella personlighet och med sina alldeles speciella egenheter. Det är så häftigt att lära känna den här lilla varelsen och bygga upp ett förtroende och ett samspel tillsammans. Det är lycka!

Jag hoppas på en ny liten individ att lära känna nästa år, en lekkompis till Aston, ytterligare en träningskamrat och soulmate...

lite träningsuppdatering...

Agility:

Tränar nu enbart inomhus i ridhuset i Bälinge - det är sååå himla bra! Hyfsat nära, fina hinder som alltid står framme och generösa träningstider. Vilken härlig träningsvinter det ska bli, vi kommer att vara väl förberedda inför tävlingssäsongen.


Slalom sitter säkert tycker jag - han missar aldrig lättare ingångar och går ytterst sällan ur. Farten och säkerheten ska vi träna vidare på genom att belöna mycket när han drar själv utan stöd av mig. Plocka ner till 8 portar och 4+4+4 för att inte sänka farten.


Kontaktfälten är långt ifrån klara men dom sitter bra på bommen och A-hindret när vi bara gör slutet. Önskar lite bättre fart och passion men det är bara att träna vidare och förstärka rätt position och komma ihåg att träna stadga för sig och fart till KF för sig! På gungan sätter han också 2 på 2 av när vi gör den ganska kontrollerat men i fart i en bana blir farten för hög och han flyger gärna av. Angenäma problem att handskas med.


Handlingen känns ganska bra, han läser mig fint och har tajta fina vägar men däremot ska jag lägga mycket tid på att belöna upp ut-svängar för att han inte ska tappa fart när han går ifrån mig. OCH jag måste var mer  här och nu än jag tidigare behövt tänka med Wilma. Tappar jag honom hittar han på en egen väg...
Men det är ju också sånt som kommer med erfarenhet, Aston är ju under utbildning :-)


Hoppteknik ska vi också lägga tid på även fast jag tycker att han hoppar bra nu! Han river inte alls som han gjorde förut - inte ens på maxhöjd i en bana. 


Planerade kurser är i november "Specialkurs fart" för Eva-Marie Wergård, vi fortsätter att träna för Malin Elfström och så hoppas jag på nån handlingskurs för Camilla Brundin och/eller Anna Müller under vintern.

Lydnad:

Det kommer att bli kul med lydnaden,  för Sanna Hallgren ska ha träningar varannan fredag i ridhuset och varannan fredag kommer det att vara öppna träningar! Perfekt för här behöver jag verkligen coachning för att inte tappa gnistan!


Vi tränar just nu mycket raksträckor i fria följet med mycket lekbelöning hos mig och kastat framåt för att han ska få lite bättre driv och engagemang. Jag har varit så rädd för att få en hund som går för långt fram i fria följet att jag bara belönat bakåt vilket har lett till att Aston sackar för mycket och hamnar för långt bakom mig.


vänstersväng på stället går fint, ska börja med högersvängar. Stå och ligg i lek går jättebra, svårare när vi kommer till att lägga in det i fria följet. Men vi närmar oss sakta men säkert rätt position.


Apport är vi fortfarande på "håll kvar" ganska kort tid.


Platsliggning gör vi med andra hundar på tisdagmornar - kan ibland lämna honom på långt avstånd i ca 1 minut men ibland får jag stå nära och belöna mycket. 

Jakten:

Just nu ligger fokus på dummieträning och att få till visselsignalerna säkert. Mycket säkra lätta linjetag, svårare sök och närsök.


Ja, vi har lite att pyssla med Aston och jag - och när vi inte tränar så ligger han vid mina fötter och sover och det är sååå skönt nu när det börjar bli kallt eller så ligger han PÅ mig i soffan med huvet under min haka och snarkar. Go-hunden!

Hjälp...

oss att hitta på ett fyndigt, kul namn till vårt agilitylag! 
Eftersom vi är sponsrade av Uppsala Hundsim så ska det vara något med sim eller bad med i namnet.


TACK!

Vår första start 101024 :-)

Aston och jag tävlingsdebutar på Knivstas inofficiella tävling i +3 grader, regn och lervälling...inte dom bästa förutsättningarna precis. Aston kändes het och taggad innan start men totalt samlad på startlinjen! Jag känner ingen som helst oro över att lämna honom i starten - jag vet att han sitter!

Loppet känns bra, han springer inte på allt han har och det gör inte jag heller. Dels var underlaget halt och slirigt och dels ville jag inte pressa honom utan bara hitta en bra känsla och flyt och ge honom en trygg och stabil första tävling. Det tycker jag att jag lyckades med, därför bryr jag mig inte om att han hoppar ramen på däcket utan väljer att fortsätta och därmed diskar vi oss. Det finns mycket som kan bli bättre men jag tycker att han får fina vägar och han är lyhörd för min handling. Mmmmm, det här ska bli så kul i framtiden!!!!

Banan blev mer och mer söndersprungen och till slut var det en enda sörja och jag valde att stryka oss från hopploppet - ville inte riskera skador på varken honom eller mig och ville inte att han skulle få en osäker känsla då jag inte hade kunnat springa. Haha, jisses det gick ju knappt att gå sakta i lervällingen...utan att slira runt.

Ett lag blev till!!!

Så blev vi då med lag Aston och jag! :-)
Tessan med Oj och jag har pratat länge om att vi vill tävla lag ihop - och nu när vi har våra ungtuppar som vi satsar på och vi båda känner att vi kan lägga mer tid på tävlandet så sattes tankarna igång igen.

Och nu har vi alltså fått ihop ett kanonlag - det kommer att bli såååååå himla kul och vår ambition inför säsong 2011 är just att ha kul och svetsa samman en go laganda och sammanhållning.

Vi som ännu så länge är namnlösa är alltså:

Therese Wahl med Oj - tollare
Maria Fondelius med Piri - kelpie
Kickan Allendes med Ice - bordercollie
Jag och Aston

Vi ses därute gott folk!

jaha, och hur ligger vi till nu i träning och så...

Jag har lite överilat kanske anmält mig och Aston till vår inofficiella hemmatävling den 24/10.  Vi måste ligga i hårdträning med slalom och kontaktfält fram till dess. Om - OM jag känner att jag inte vill äventyra något så kör vi inte alla hinder. Men jag vill liksom känna Aston på pulsen i tävlingssammanhang...innan den officiella debuten - hur behöver jag värma upp honom, vilka förberedelserutiner kan funka?

Malin påminde mig igår om att ha en PLAN, om att vara noggrann med kriterierna för att inte Aston ska bli osäker och tappa fart och att vara mer engagerad i leken och belöningarna! Japp, det tar jag till mig rakt av och nu finns en plan nerskriven! Kontaktfältsträningen är inte mitt favoritmoment - jag tycker att det är mycket roligare med fartfylld handlingsträning. Men jag måste ta tag i det här nu och göra det bra för om jag backar tillbaka i huvet så har jag ju faktiskt ett drömmål om att ta mig till SM. Inga schyssta kontaktfält - inget SM!!! Det är väl motivation så det räcker!!!

Idag när jag kom till klubben (UBK) så hade dom MH där och ingen fick vistas i närheten - bara på lydnadsplan uppe vid parkeringen. Jaha, det va ju skittrist när man nu hade packat träningsväskan och gått hela vägen dit...
Men, hmmm...man kanske skulle träna lite lydnad då...

Ja, vi satte igång och Aston kom ihåg jättemycket. Vi har inte tränat lydnad sen i våras så jag blev glatt överraskad av hans fina fotgående, hans snabba läggande och platsliggning och hopp över hinder fixade han lätt som en plätt fastän vi aldrig tränat det förut.

Oj oj, nu måste vi ju bara sätta fart och försöka få till ett program så att vi kan tävla! :-)
En plan för det är också på pränt.

att lära av sina "misstag"

I tollarvärlden så är man så vitt jag förstått för att börja träna sin jakthund tidigt, med både fågel och svårare dirigeringar och sök. Jag har varit för det tänket också - men jag har fått kämpa med Aston som har en motor som går på högvarv i jaktträningen med vilt. Han har ett sånt fint viltintresse men han har haft sååå svårt med passivitet och lydnad i den träningen.

Nu har jag pratat med en del jaktlabradormänniskor som är av en helt annan åsikt nämligen att inte introducera den lilla valpen för vilt och för jaktsituationer förrän den är mogen för det - den har tillräckligt intresse och motor ändå.

I bordercollievärlden släpper man inte hunden på fåren förrän lydnaden och stadgan finns där.

Aston har inte fått träna på fågel sen i somras, bara dummyträning och mycket ensamträning utan störning och vilket resultat det gett! Han har en helt annan lydnad och stadga och jobbar mycket mer fokuserat nu. Han har mognat och kan ta till sig träningen på ett helt annat sätt. Hur det blir när jag plockar fram fåglarna igen vet jag inte - men jag kommer att skynda långsamt med den träningen. Bara jobba med lydnad och stadga i samband med fågel och inga roliga övningar där han kan ta egna beslut utan att jag kan påverka!

Jag är beredd att hålla med bc och labbe folket som börjar i en annan ände än vad många tollarägare gör - jag ser ju vilken skillnad det kan göra. Visst har Aston fått bra grunder med sin tidiga träning som kommer till sin rätt nu när han mognat men jag tror att våra hundar hinner skaffa sig en massa olater och stress och ljud som vi inte vill ha och det är ju just tollarens bekymmer.

Man måste så klart titta på vilken typ av hund man har, det finns ju vissa underbara undantag som en viss Oj t ex som varit så klockren från första stund och bara har sin av-och-på knapp inbyggd. Men dom allra flesta tollarna är lite för heta och okontrollerade och ljudliga i jaktsituationen.

Jag är ingen jaktexpert då det är första gången jag tränar jakt seriöst men jag ska ha den här tanken med mig till nästa hund.

Vi fick besök på klubben...

av en fotograf...när vi tränade sist. Så här fina bilder tog han på Aston och hans vänner.

Oj

Linus

och 

Aston

Typiskt Aston med "förväntansprilla"

Ganska fin kontakt!

Fria höfter och armbågar!!!

Ett besked som är värt att fira - Aston har A-höfter och armbågar utan anmärkning! Så skönt, det är alltid lite nervöst innan man har klartecken från röntgen. Men nu är det bara att köra på, han behöver bygga på sig muskler den lille gänglige hunden. Han ska hålla i många år och han ska kunna hoppa högt och rätt och springa fort och arbeta effektivt och uthålligt i skogen. Det är mitt ansvar att se till att han är i form för det och inte drar på sig skador!

Jag har köpt simkort på Uppsala Hundsim där han ska få träna i bassängen - han bara älskar det!!!
Jag ska lära honom att springa bredvid cykeln och vi ska jobba med balansövningar.

Öh, så var det då mattens fysik...den ska jag också ge mig tid till att förbättra...för orkar inte jag springa så hur går det då - åt fanders!

Första försöken på blindbyten med Aston 16 månader

Hund börjar bli trött och matten börjar bli vimsig...men vi lyckas hyfsat med dom båda blindbyten vi tänkt göra. Det första efter en 270 graders sväng som Aston behöver ganska mycket hjälp med än så länge och nästa där jag får kuta på rätt bra för att hinna eftersom bytet ska göras INNAN hunden hoppar av - man ska alltså se hunden hoppa när man tittar över axeln. Jag hinner men sen tappar vi bort oss...men man e glad för de - för de e ju så kul!

Aston 16 månader på kurs för Jenny Damm

ATTITYD! VÅGA GÅ NÄRA HUNDEN! SPRING! GÅ PÅ LINJEN! HJÄLP HUNDEN ATT FÅ EN MJUK LINJE TILL NÄSTA HINDER!  Inte så lätt att få ihop allt men kul som bara den!

Kurs för Jenny Damm i Knivsta - tajt framförbyte.

Här ska vi våga lämna hunden i tunneln för att sticka till vänster hinderstöd på hopphinder två - vända om innan hunden hoppar av och röra oss mot nästa hinder.

Ledord:
Förbered hunden och mjuka upp svängen.
ÖVERKROPP - NUTID
UNDERKROPP - FRAMID
VÅGA GÅ NÄRA HUNDEN!

Gör bytet på linjen - kliv inte utanför linjen för att göra plats åt hunden då blir svängen större.

min snygging!

Utställning i Högbobruk idag.

Aston verkar gilla att springa med långa drivande steg i utställningsringen! Jag kan liksom springa på som sjutton utan att han går upp i galopp - han har fattat galoppen liksom. Han visar sig fint och vi trivs ihop han å jag - det syns nog tror jag.

Förutom att det va såå himla kul att träffa kullbrorsor med mattar och uppfödare Anita och Andreas ( ni är bara bäst!!) så fick vi med oss fin kritik ett Hp och en förstaplacering i Unghundsklassen! Inte illa!

Kan nog gå att få ett championat på lilleman röd!

Här är hans kritik:

"Mentalitet - mycket bra. Mkt typiskt huvud. Bra uttryck. Bra bett. Vacker hals och rygglinje. Tillräcklig kropp för åldern. Utmärkta vinklar och rörelser. Utmärkt pälskvalitet. Tillräckliga vita tecken. Kan nog bli bra när han blir färdig."


Det får man vara nöjd med! Njupavallens kennel blev också bästa uppfödargrupp med Hp men gick inte vidare i finalen - som så många gånger förr så tittar knappt domaren på vår ras...

Alla härliga tollarvänner över kennelgränserna gör väntan på en utställningsdag till glädje!

I morron och övermorron väntar nya äventyr med Jenny Damm och co. Wiiiiiii!!!!!

Malinkurs på klubben

På dagens kurs var temat handling och så kul det är!!! Alla hundar börjar bli så duktiga och vi kan liksom börja se en tävlingsstart framför oss nu.
Idag var Aston taggad och skärpt och första vändorna hade han ett härligt tryck,  han tröttnade dock lite på slutet och jag har tränat driv framåt lite för dåligt. Han kan svänga tajt och han läser min handling fint det behöver jag inte oroa mig för - nu måste vi satsa järnet på att just ge järnet!

Och jag måste komma tillbaka till "lösa banor - handlingsalternativtänk" - är helt ringrostig och hade jag fått göra som jag tänkt idag så hade det blivit käpp-rätt-åt-skogenhandling. Men jag ställer korkade frågor och jag försöker förstå och jag lär mig. Men det känns helt plötsligt som att jag aldrig har tävlat agility förr...konstigt...

Var ska man sätta sitt framförbyte? När ska man blindbyta? Var har hunden sin linje? Var och när och hur mycket kan man trycka på linjen? Var har jag och hunden vår gas och broms?

Det vi ska jobba på nu är självförtroende att dra framåt, hoppteknik, rundbanor där det bara finns en väg och det bara är att satsa järnet, slalom och åter slalom, galenskap på gungan :-) , över huvudtaget känns det som att det vi ska göra nu är att släppa på all ordentlighet och kasta oss handlöst fram!!! Tajta svängar och bromsa när jag stannar kommer vi aldrig att ha problem med.

Tjoho, ut och busa - det gör inget om det blir fel - men det gör nåt om det blir sakta!!!

Jag ska dessutom få förverkliga en dröm tillsammans med min kära Aston - vi ska gå kurs för Jenny Damm och det är snart. Ska verkligen bli galet kul och jag tror att vi kommer att lära oss massor!


(ps. Tessan var jag tillräckligt snabb med att uppdatera bloggen nu??? ;-) )

Lyckopiller!!!

Kände att jag behövde få lite inspiration och lite "riktig" känsla för var vi ligger i träningen. Liksom en liten koll på vad vi egentligen kan. Det är nu exakt 12 veckor kvar tills vi får börja tävla - som det ser ut nu så blir den officiella tävlingsstarten den 4/2 2011  - hemmatävling i Lagga ridhus.

Karin och jag byggde upp en rolig bana med en start som krävde lite självförtroende hos hunden och att den kunde gå på linjen trots att föraren rörde sig, en ganska lätt slalomingång men det var ju första gången vi körde med slalom i en bana - hittade inte alla bågar så i mitten är det "bågfritt" men det klarar han ju utan problem, vi hade dessutom glömt att ta bort nummerskylten som hänger kvar på första pinnen. Det bryr han sig inte heller om trots att han nästan fick den i skallen...:-)

Ett blindbyte som sitter fint innan den blå korta böjda tunneln, och en härlig målraka som håller på att sluta med en katastrof...Aston ser att jag är på väg att ta fram leksaken när han kommer ur tunneln och viker av mot mig. Jag är sååååå nära att trampa på honom i full fart - hua.

Mycket finns att jobba på, bl a hans hoppteknik och lite mer framåtsug, min handling är urkass och otajmad men det kommer snart tillbaka när jag får lite mer träning.  Kul som attans hade vi i alla fall idag i värmen!

Nya tag!!!

Aston och jag tackar alla för inspirerande och peppande kommentarer på förra inlägget!!!

Jag har funderat och analyserat och kommit fram till vad jag vill och hur jag vill och vilken väg jag vill gå - det som känns som att det passar både Aston och mig.

Jag kommer aldrig att få veta om jag väljer rätt eller om jag skulle gjort annorlunda men det är inte viktigt. Det som är väsentligt är att jag känner mig säker i det jag beslutar mig för och att jag kan känna mig säker och hemma i det tänket. För som ni så mycket riktigt påpekat så är känslan så viktig och känns det inte rätt så blir det inte bra i alla fall.

Det kanske låter kryptiskt...men särskilt i agilityn så finns det så många olika system och tänk och det kommer nya rön och handlingsmetoder hela tiden. Just nu är det ett flöde av nya termer och det är på modet att göra vissa handlingsmanövrar. I vissa system får man inte göra alla dom här nya grejerna och för vissa förare är det viktigt att hunden kan läsa linjer och placeringar på ett sätt och för vissa så är det helt ok med mycket hjälp och med offensiv handling och att prova nya saker.

Jag känner mig mest hemma i det sistnämnda! Jag vill kunna göra alla dessa nya byten och svängar och jag vill kunna vara där och hjälpa hunden så mycket som möjligt. Så nu har jag bestämt mig för det så det så! :-)

Inget av allt detta gytter är fel eller bättre eller sämre - man måste bara hitta det som passar en själv och sin hund! Hitta sig själv i allt detta nya och i alla dessa nya termer och tänk.

Det är liksom inte bara att börja träna agility inte...inte om man vill mycket och siktar högt! Då är det så viktigt att det blir rätt från början. Men det är ju inte kört för tid och evighet om man får börja om eller om det inte blir perfekt från början - man har ju som tur är många härliga tränings och tävlingsår framför sig!

lite förvirrade smådeppiga tankar om hundträning

Det finns som tur är väldigt många duktiga experter i hundvärlden, många som med sin kunskap förändrar hundvärlden och livet för hundägare på ett fantastiskt sätt. Det finns som tur är många duktiga experter och tränare som är villiga att lägga ner tid och engagemang för oss nybörjare. Det finns som tur är många experter och tränare som gärna delar med sig av sina kunskaper och på ett fantastiskt och engagerande sätt gärna lär ut.

Det är också helt fantastiskt hur dessa människor dessutom gläds så åt oss när vi lyckas!

Men så till mina tankar som just nu snurrar i skallen...

Jag är för osäker och för oerfaren och för velig och för okritisk när jag går kurs och när jag lyssnar på dom som kan. För det är så många olika skolor och så många olika tänk och så mycket som går stick i stäv och det är för många olika vägar till samma mål...

I agilityn pratar olika instruktörer om att antingen hjälpa hunden så mycket så möjligt och så ofta som möjligt eller att hunden ska lära sig att göra jobbet själv. Man pratar om att ge hunden en bra väg att mjuka upp svängar eller att hunden ska lära sig att ta tajta svängar själv. Man pratar om att driva på eller att hunden själv ska söka...

I jakten pratar man om att bara bygga på glädje och att belöna det som är rätt eller att vara hård och inte låta hunden göra som den vill utan att bryta dåligt beteende på en gång.

Man pratar om att locka hunden att komma med viltet eller att vänta ut den, att ha nageln i ögat och se till att hunden gör rätt på en gång eller att med små små steg låta den förstå hur den ska göra...

Suck, jag är i allmänhet väldigt mycket för att belöna det som är rätt och att träna med mjuka metoder. Men har en hund som är tuff som oxe och het som en bulldozer i jakten (särskilt vid vatten) där behövs lite hårda tag för att han överhuvudtaget ska lyssna. Där kan jag inte vela om vad och när jag ska belöna.

När han väljer att inte komma in med fågeln är det för att han vill han den själv då kan jag inte stå och locka honom - det blir ju en kul lek som jag går som förlorare ur.

I agilityn är jag definitivt för alla inlärningsmetoder som bygger på belöning och lek!!!

Men min lilla röda är ingen Border Collie - han jobbar inte på igen och igen och igen om inte belöningen kommer. Han är mer beroende av att ha mig nära OCH jag tycker att handling är roligt. Jag tror att jag vill välja en väg där jag hjälper hunden att få fina vägar och där jag kan vara offensiv genom att driva på och vara före när jag hinner. Men när jag inte hinner då...ja då behöver hunden kunna ta egna rätta beslut med eller utan min hjälp...

Inte lätt detta här att träna hund!! Det som är så intressant nämligen att det finns flera vägar att gå och att det är roligt att gå kurs och lära sig mer och att man ser resultat och att just själva grejen att träna hund är så sjukt kul - när det helt plötsligt blir till en orosklump i magen och till en känsla av irritation för att man är osäker och det inte blir som nån har sagt att det ska bli då tappar jag gnistan för en stund...

Men lugn kära vänner och hundälskare den känslan brukar sitta i ungefär lika länge som det tog mig att skriva det här inlägget!!! Nån dags vila och lite funderingar över hur man vill ha det så är vi på banan igen Aston och jag!

Inspiration och utveckling för agilityinstruktörer

Jag hade förmånen att få komma med på instruktörspeppkurs för Camilla Brundin trots att jag ännu inte är utbildad instruktör. Jag blev jätteglad trots att jag endast skulle få gå som åhörare utan hund. Jag tog med mig hundarna och träningsväska för jag tänkte att jag kunde träna lite på lunchrasten och efteråt. Men när vi kommer dit så visar det sig att en hund har hosta och en löper så då fanns det plats för Aston också!!! Jippi!

Han är ju lite för ung och otränad för den typen av handlingskurs men jag tänkte att vi kör det vi känner är lagom för honom och så länge som han orkar.

Och som han imponerade första dagen min lilla hund! Han gjorde klockrena Jaakkosvängar, jättefina framförbyten och hade härlig fart under tassarna och sög på hinder. Jag var så lycklig!

Dag två då dessa två filmer är tagna var han lite trött och han höll inte ihop lika fint men gjorde ändå några fina vändor. Jag var också trött och det var varmt och jag är orutinerad på handling då det var så länge sen jag körde en hel bana...

Men håll till godo med både flams och trams och några fina blindbyten samt en schysst Jaakko! Observera att vi inte grundtränat för dom här svängarna!

Det var så roligt att se att han läser mig så fint men hur kul det än är så är det lätta banor och fart fram som gäller nu i vår träning så att han inte tappar fart för att jag vill träna svårt! Påminn mig gärna nån om jag "glömmer" det...

Fler bilder från specialen

Aston fokuserar på vattenmarkeringen på tollingjaktprovet (han hade korta stunder av fokus...)
snygg igång i vattnet!
Misstänksamt spanar han mot publiken och fotograferna...

Jag är allt annat än lugn och säker i det här läget...Aston däremot vet precis vad han vill...han vill inte tolla, bara hämta dom roliga fåglarna som han VET finns därute!

Tack Andrummetskennel för lånet av bilderna!

TOLLARSPECIALEN 2010

Fyrbenta sambos Oj, Mamaia och Aston
Tommie i vårt lilla läger

Torsdageftermiddag den 22/7 rullade bilen mot Kolmården och årets tollarhändelse alla katergorier! Tessan och Oj och jag och Aston och en rackarns massa packning.

På campingen slog vi upp vårt läger och kort därefter kom Tommie med sin lilla söta Mamaia och gjorde oss sällskap, en efter en rullade sen fler och fler tollarvänner in och festen var igång! Överallt såg man fina röda hundar och människor man känner igen och människor man känner och alla vänner som man inte sett på ett år - härliga möten!

Fredagen inleddes med jaktprov i Kolmårdsskogen. För vår del i Nybörjarklass Tollingjaktprov där vi inte gick till pris. Jag kände mig osäker in i det längsta om vi överhuvudtaget skulle starta eftersom jag kände att vi inte var klara för den prövningen. Men många övertalade mig att starta och lät mig känna att jag skulle se det som träning och ta lärdom av det som hände och det gjorde jag...

Aston fick vittring på fåglarna redan innan vi gick in i rutan och efter tre steg jaktfot var han ur hand, det finns fåglar här matte sa han och drog iväg för ett alldeles eget fritt sök...inte kul. Jag ville bryta på en gång men domaren övertalade mig lugnt och fint att fortsätta. Så det gjorde vi.

Jag fick inte kontroll på min ivriga hund som inte kunde koncentrera sig på sin uppgift varken på tollingen, vattenmarkeringen eller på mig. Men han gick i vattnet utan tvekan och satt fint på skottet och gjorde ett jättefint sök men lämnade inte i hand som han brukar. Jag har ett angenämt problem att jobba på han har ju alla förutsättningar då han har ett fint viltintresse!

Här är hans sammanfattande kritik:

Okoncentrerad och brister i effektivitet inledningsvis, avslutar med ett effektivt och bra sök. Visar då god viltfinnarförmåga.

Lördagmorron riggade vi för agilitytävling där jag stod med som arrangör och speaker. Var läskigt nervös inledningsvis eftersom jag var tvungen att även prata på engelska då vi har långväga tävlande på vår Tollarspecial. Men det lugnade sig och jag kände att det fick gå som det går. Jag hann att prova Aston i en egen variant av banan på 12 hinder tävlingsmässigt som föråkare. Är så nöjd med honom då han satt fint i starten, läste min handling kanonbra, tog ett "konstigt" däck som låg efter platta tunneln med utsikt mot publiken där kompisar satt! Tre framförbyten varav ett riktigt tajt med en push efter och sen raka mot mål med långhopp. Han var modig och vågade satsa trots den nya miljön och med en nervös matte - jag är jättestolt. Det var ju första gången han överhuvudtaget körde nåt som liknade en bana. WOW vilken känsla!

En tyska tog hem Årets Agilitytollartitel i år. Men det var kul att se att så många svenska tollare med förare blivit så duktiga och snabba! Kul utveckling!

Söndagens utställning genomfördes i ösregn men vi i Njupavallenskennel och i vårt tält hade varma känslor. Alla våra hundar gick så fint och skötte sig så bra!

I juniorklass hanar visade Anita upp Qasper med fin kritik och Anna visade Diezel också med fin kritik tyvärr blev dom inte placerade. Aston och jag kämpade oss till en andraplacering med Hp och skulle därmed in och tävla i Bästa hanhundsklassen i finalringen! Där stöp vi väntat i konkurrensen mot alla fina champion och öppenklasshundar. Men vi kommer igen!

Så här löd Astons utställningskritik:

Mkt trevlig junior. Bra hund med maskulint uttryck.Vällagda öron. Korrekt bett. Bra hals och rygg. Bra bröstkorg med bra förbröst. Tillräckliga vinklar fram och bak. Tillräcklig benstomme. Bra päls och svans. Rör sig med en drive. Bra visad!

Jag fick äran att ställa ut Njupavallens Outstanding Daisy i öppenklass tikar och vilken härlig hund hon är, vi fann varann hon och jag. Till matte Helene Wallskärs stora glädje tog vi hem andraplatsen och ett Hp Daisy och jag och även vi skulle in i finalringen och tävla om Bästa tik. Sååå kul!

Men även där föll vi bort i konkurrensen.

Njupavallens uppfödargrupp placerade sig på en hedrande femteplacering bland nio grupper - inte illa för en liten kennel med bara fyra hundar på plats! Med tanke på det lilla urvalet så är det en kanonprestation! Daisy, Qasper, Diezel och Aston skötte sig utmärkt!

En härlig helg till ända och nästa år styr vi kosan mot Sälen för nya äventyr och förhoppningsvis nya resultat att vara stolt över.

ute på nya äventyr

UTSTÄLLNING I ALFTA

Aston, Oliver (morbror till Q-bröderna), Qnut och Qasper

Bilderna är tagna av Kats Eriksson www.katsdogs.se

Från stugan i Söderhamn styrde vi mot Alfta för utställning och för att träffa uppfödare Anita och Andreas och kullbröder med härliga mattar och andra trevliga Njupavallare. En härligt solig dag som tyvärr inte gav så bra utdelning prismässigt. Alla Q-bröderna fick 2:or men med hyfsad kritik. Däremot mamma Olea tog hem Bästa tik, BIM och Cert!!! Inte illa! Vi vann uppfödargrupp med bara en grupp att konkurrera mot men i finalen åkte vi ut nästan fortare än vi sprang in...

Astons kritik:

"Bra storlek men ngt lätt som helhet och aningen lång i kroppen, ngt tungt huvud, aningen hängande läppar, ngt stora öron, bra resning o överlinje, bra benstomme, bröstkorgen behöver bli djupare och få mer volym, välvinkl. bak, bra päls och färg,önskas kompaktare som helhet"

Ja, ja jag vill inte ha min Aston på nåt annat sätt - tycker att han är alldeles utmärkt stor och den sötaste what ever!

MH I JÄRVSÖ

Dagen efter åkte vi till Järvsö Bk för att MH testa hela Q-kullen - fantastiskt intressant att få se alla bröder tillsammans och se vilka likheter och även olikheter som dom besitter. Det som jag tar med mig allra mest från den här kvällen är hur mycket instinkter det bor i våra små vänner. Jisses vilka reaktioner vi fick se bevis på men glädjande nog så kunde alla fyra släppa sina känslor och reaktioner och plocka fram sin nyfikenhet och sociala sida och hälsa på det otäcka. Nja, den där gubben med skynke som sen trodde att han skulle få leka förblev en fiende...leka, det kan du fetglömma sa Aston och ställde sig på frambenen och såg ut som en rottweiler. Även spökena tyckte han kunde ge sig iväg fortare än kvickt men när dom kom lite för nära svek modet och han flydde en bra bit bakom mig. När jag gick fram och tog av luvan och lockade på honom kom han dock fram och viftade på svansen och hälsade.

Skramlet - flydde han för livet men kom snabbt tillbaka och var framme för att nosa och undersöka innan jag gick ända fram han tom gick upp och gick på "mojängen" - det kanske är ett konstigt balanshinder kanske han tänkte?

Han drog inte iväg på jakten vilket jag blev lite förvånad över - men när jag tänkte efter sen så tror jag det kan bero på att jag tränat honom att ta kontakt med mig när katter och dyl. dyker upp. Det här blev en sån situation och han visste nog inte om han fick eller inte - kanske?

Lekte aktivt gjorde han och kampade hyfsat både före men även efter - tänkte ett tag hoppa över skotten för jag tyckte han blivit låg och väldigt trött, ville inte riskera att blev berörd. Men vi beslutade oss för att prova och det gick jättebra!

Resultat: känd mental status med 2:a på skott

Kvällen avslutades med Pizza tillsammans med hela gänget förutom för mig som dragit på mig en kalasmigrän - hade turen att Hans-Erik och Jocke skulle till sin stuga i närheten av vår och dom behövde skjuts! Kanon jag slapp köra hem!

Nu packar vi om väskan och laddar för årets Tollarspecial där vi ska tävla i nybörjarklass tollingjaktprov och på utställningen. Om jag känner mig redo och om jag får tid (ska nämligen va speaker) så kanske jag startar Aston i agilityn utom tävlan och kör några hinder bara för att få prova honom tävlingsmässigt i en start. Vill kolla om mina tänkta förberedelser kan funka.

Mot nya äventyr!!!

Kursx2

En dag fylld av hundträning - kan det bli bättre i livet? Knappast. Att hunden dessutom har gjort väldans bra ifrån sig gör ju inte saken mindre otrevlig...

Malinkurs på klubben - handling stod på schemat. Framförbyten i box, raksträckor, raksträckor med framförbyten och bakombyte. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att Aston fortfarande är lite osäker i boxhörnen men läser framförbyten bra. Han har rätt bra sug på rakor och jättejättefina tajta svängar i fb på raksträckor. Men...han hoppar som en kratta...nu lägger vi fokus på hoppteknik och släpper inte igenom några rivningar över huvudtaget!!! Nöjd över hans energi och arbetslust trots 32 graders värme...pust, jag har ingen päls men fick värmeslag ändå...

Nästan direkt efter agilitykursen styrde vi mot Lafsen för jaktkurs för Sanna Hallgren. Vattenarbete stod på det schemat.

Är såååå imponerad av min älskade hund idag! Han jobbade och jobbade och var lugn och sansad och samlad. Har aldrig sett honom så fokuserad och målmedveten utan att gå upp i varv. LYCKA!!!

Han hämtade in 9/10 tennisbollar på söket, han hämtade in fåglarna och tramsade endast en gång - men kom på sig själv och tog rätt beslut och kom in.

Han låg tyst och lugn i pausen när vi fikade, endast en kort sekvens av skäll och yl - men han gav sig fort.

Tolling med viltstörning måste vi träna mycket på, nu var han visserligen trött och det var mycket doftstörning och han hade fortfarande kvar i tanken att hämta in fågel så han gick ur några gånger för att leta efter fågel i stället.

Men det är bara att träna på!

Kan det vara så att lilleman har mognat, att allt jobb jag lagt ner på koncentration och att få rätt attityd börjar ge resultat? Jag hoppas det för nu är det så kul och nu smittar vi varandra med lugn istället för hets och stress. Jag blir alldeles varm i hjärtat!

Funktionsbeskrivning Q-kullen

Anna med Diezel, jag och Aston, Kats med Qasper och Marianne med Qnut.

Grabbarna i Njupavallens Q-kull som snart blir 14 månader har blivit bedömda enligt Tollarklubbens funktionstest. Det går helt enkelt ut på att beskriva hundens medfödda förmåga i olika jaktliga moment. Det ska endast visa hur hunden beter sig för dagen och är inget prov. Som förare får man inte göra något, inte ett tecken, inte ett kommando...inget...hur svårt är inte det???

Q-grabbarna är väldigt lika varann och det är skrattretande hur lika dom beter sig i många situationer inte bara i dom jaktliga sammanhangen utan även "privat". Bara en sån sak som att alla vi förare hade armarna fulla med blåmärken...

Nåja, första momentet i funtionsbeskrivningen var en markering med mycket retning med dummie. För att Aston inte skulle blanda ihop med vår jaktträning och för att inte förstöra det vi tränar på i form av tecken och kommandon så skulle jag ha honom på hö sida. Nehej, sa Aston på den här sidan ska jag inte vara det har jag lärt mig...ok, då sitt på vä sida då. Jag fick skicka honom på ett varsågod annars tänkte han inte gå iväg...bra tycker jag! Han hämtade sin dummie och kom in med den som en duktig pojke.

Sen var det sök, stark retning - kastad dummie, byta plats och sen skicka. Vinden vände till Astons nackdel men han har gott minne och hämtade dummien utan tvekan och kom in.

Viltintresse, han springer fram och nosar men plockar inte upp fågeln. Det duger i dom här sammanhangen men är inte likt Aston.

Sista momentet var vattenmarkering - kastad dummie med kraftig retning, gå iväg en bit och gå tillbaka för att sen skicka. Motsträvigt följde han med bort men sen satt han stabilt utan att knalla!!! Gick i och hämtade och lämnade av i vattenbrynet.

Jag valde att hoppa över passivitetsmomentet där hunden ska sitta tyst och stilla medan nästa hund jobbar...jag VET att Aston inte kan vara lugn och tyst och ville inte utsätta honom för det eftersom jag inte fick agera så mycket.

Satte honom utom synhåll sen och gjorde lite "tollingteckenträning" och han var taggad men tyst. Nöjd!

Astons bröder var heta och ivriga och sociala precis som Aston brukar vara, men lilleman var för dagen lugn och sansad och samlad och gjorde det han skulle. Han hälsade lite förstrött på publiken och gick sen för att arbeta! Han satt stabilt och jag hörde bara pip vid ett tillfälle på land!

Jag är förvånad och imponerad men inte helt säker på vad det berodde på att han var så sansad. Det var oerhört varmt om det kan ha spelat in - men han brukar kunna bli "galen" även när det är varmt annars. Om han faktiskt kände av att jag var mer allvarlig och lite mer fokuserad och därmed samlade ihop sig. I så fall är jag glad om det är så han reagerar på min tävlingskänsla!

Vi avslutade dagen hos Anita och Andreas på Njupavallenskennel med en smarrig lunch och lite eftersnack. Jättekul att träffa alla igen! (Tack igen Andreas för att du drog upp mig och min bil ur sandträsket!!)

Nästa helg bär det av mot Hälsingeskogarna igen för Utställning i Alfta och MH i Järvsö - kul, då får träffas igen. Toppar månaden med Tollarspecialen i Kolmården då vi får ännu en chans att träffa några av Njupavallarna igen. Härligt, vilken hundsemester!!!

klassens clown

För länge sen när jag började intressera mig för tollare hörde jag uttrycket "tollaren hundvärldens clown, retrievervärldens border collie." Jag fastnade för det där med clown...

Det är verkligen så med många tollare att dom har humor, gillar att showa och tramsa och hitta på egna sätt att göra saker och ting på...Aston är inget undantag! Vilken klassens clown han kan vara! Det gäller att vara utrustad med en hel del tålamod, humor och påhittighet själv för att inte bli galen ibland - och galen blir man ofta...men det går över lika fort när den lille clownen helt plötsligt gör precis som man vill och gör det med sån glädje och iver. Eller när den lille clownen somnar sött på kvällen på ens fötter och drömmer om att jaga dom där hararna som man inte får jaga eller äta upp dom där fåglarna som matte så gärna vill ha eller att springa runt på agilitybanan och kasta sig över vilka hinder man vill...

Det är också så att tollaren har en hel del känslor som sprudlar och det smittar av sig och vice versa - om man själv är för fylld av känslor eller är så där clownig själv och liksom inte får till koncentrationen - ja, då blir den lille tollaren likadan. Vilken utmaning va! Tänk att för ett riktigt bra träningspass så ska allt det där stämma - känslor, timing, nagel i ögat men med glimten i ögat. Men när allt det där stämmer så är det sån jackpot och ett sånt lyckorus så det går inte att beskriva!

Just nu är det mycket klassens clown - men idag fick vi till några fina svängar runt hörnet på boxen utan att han skulle smita bakom ryggen för att ta leksaken själv... och att ta in emellan hindren är ju plättlätt, inget vi behöver träna mycket på just nu.

Energin i apporteringen är det inget fel på och när Aston bestämmer sig för att apportera så har han det finaste greppet och dom bästa avlämningar! Men innan han tar rätt beslut kan han tänka en bra stund att han ska ha den goa fågeln( som varit död och omfryst x antal gånger) för sig själv och äta lite på den...

Det ska vi lösa genom att jag alltid springer iväg och gömmer mig för han vill inte vara med om att jag försvinner och han vill inte lämna fågeln - vips så kommer han springande med fågel i munnen!

Jag tror att han blir väldigt bra när han blir stor - jag säger inte vuxen för en tollartok blir aldrig vuxen...och det blir inte jag heller, så vi passar nog rätt bra ihop Aston å ja´

slalom 8 pinnar och äventyr i skogen...

Häromdan när vi bestämt att Oj och Aston skulle få jobba var för sig - en hund vilande i bilen - så gick det så mycket bättre. Aston fixade sina uppgifter så mycket mer koncentrerat och avlämningarna var fina och tveksamheten att komma in försvann då jag var gömd, han fick leta upp mig för att lämna av. Han var tyst och lugn och gick fint vid min sida!!! Kan man bli lycklig för mindre???

Men han är ju för charmig och man kan inte annat än skratta åt hans påhitt. Vi hade lagt ut massor med tennisbollar i vattnet som Oj hade varit och sökt, det låg några bollar kvar som han inte hade kommit in med. Så när Aston en bra bit från vattnet skulle göra sitt marksök var han helt plötsligt borta...jag börjar känna min hund så jag blev inte förvånad när vi helt plötsligt hör hur han simmar, plaskar och leker i vattnet...

Jag går ner mot vattnet och ser honom komma upp med en boll i munnen och på väg upp i skogen där han tror att jag fortfarande står. Ja, vad gör man då...fel sökområde, fel apport, men ändå ett bra arbete...frågan är vad han hade i huvet när han gick mot vattnet...kände han lukten av boll eller gick han ur arbete för att bada lite...???

Vem vet??? Gullig är han i alla fall!!! Och bjuder på många skratt gör han!!!

Att han jobbade bra i skogen den här dagen beror även till stor del på att han fått ett agilitypass på förmiddan - den här dagen tillsammans med Helen Wallskär och hennes Daisy. Det var roligt att träffa dom för dom är en stor inspirationskälla och har mycket kunskaper och erfarenheter att dela med sig av. Vi körde en fyrkantsbana på åtta hopphinder där tanken var att träna upp fart och självständighet. Daisy är en fröjd att se arbeta och hon har en härlig fart och energi. Aston tyckte att det var svårt att ta det tredje hindret som låg som ett staket - han är nog inte färdig riktigt för dom svängarna än. Men det ska vi jobba på nu!

Vi har så mycket roligt att träna på nu så tiden räcker nästan inte till, och med tanke på att lilleman behöver göra av med en massa energi för att orka koncentrera sig så...går det några träningstimmar om dan. Tur att man måste jobba också så både han och jag får vila... :-)

Han jobbar på tekniken den lille hunden...

som dr Jekyll and mr Hyde...

Jaktträningarna i början av veckan har varit mindre lyckade, Aston har stressat upp sig och varit alldeles för het för att kunna samla ihop sig. Måndagens tollingpass tillsammans med Tessan o Oj, Helen o Scilla och Sussi och Tuva gick hyfsat ändå, Aston och jag har aldrig tränat tolling förut. Men vi gjorde det lite för svårt för våra unga hundar - ca 1,5 meter från det lockande roliga vattnet och med dofter från både vilt och kompishundarna i marken. Men dom gjorde bra ifrån sig ändå. Aston var het och ville till vattnet han fick därför bara tolla och inte gå på markeringar på vattnet. Han skärpte sig mot slutet och tollade riktigt bra!

Onsdagens träning med Tessan och Oj är en sån där träning som man helst vill glömma...inget gick bra...Aston var tokhet, satt bara och skrek - han sprang mest runt och bara sprang på söket, hittade dock fåglarna men struntade i dom, flyttade på dom utan att komma in, eller la sig för att tugga lite på dom...suck. Oj, va lika ointresserade av att hämta in fåglarna för dagen så vi bestämde att vi skulle ta in dom när dom släppte och skicka den andra hunden istället. Till slut kom dom in med varsin fågel och vi kunde belöna!

Med den träningen i bakhuvet har jag nu bestämt att ligga lågt med samträning ett tag och när vi åker ut tillsammans så är det en hund i taget som får jobba och den andra får sitta i bilen.

Dagens träning kan jag däremot känna mig väldigt, väldigt stolt över och nöjd med!!! Så skönt!

La ut ett sök med tre dummies när Aston satt kvar i bilen. Gick fint jaktfot fram till platsen, lugn och samlad satt han och väntade på kommando - sökte fint och kom in med alla tre utan tjafs!!! En dubbelmarkering med minnes markering bakåt gjorde han också fint och samlat utan den minsta antydan till att knalla! Jättenöjd!!!

Gårdagens agilitypass var också skönt för självförtroendet då Aston hade ett fint driv och tryck på en raka på fem hinder med både däck och långhopp. Några fina framförbyten fick vi också till. Vi hade då också bestämt att Oj och Aston skulle vara ute en i taget. Det är helt klart så vi måste göra fortsättningsvis tills dom mognat och inte hetsar på varandra så mycket längre.

Med en tollare i sitt liv har man definitivt aldrig tråkigt!! Härliga hund!