till Astons stora förtret. Det är verkligen så att det är belöningsfrustration som råder i huvet på den lille tollaren. Och med det stooooora koncentrationssvårigheter. Idag la vi till svårigheter som utlagd apportbock som man inte fick ta eller ens titta på till det var det lerigt och blött och jäääättesvårt att koncentrera sig på att ligga, sitta och att överhuvudtaget gå i slasket. Pip och kontaktsläpp och "va va de nu då jag skulle göra"- "just ja, inte springa till apportbocken" och "nähä, inte till väskan med godis i heller" och "vadå - ska JAG ligga med rumpan ner i sörjan??"
Ojoj, vilken svår träning det blev för Aston...men så nyttigt och det är precis så här vi ska träna massor nu.
Så här kunde ett pass se ut:
Fritt följ i tio meter - stanna- räkna till 25 - lämna honom - räkna till 10 - gå tillbaka - helt om marsch - stanna framför hopphindret - räkna till 5 - lämna honom - gå tillbaka - helt om marsch - ställande - räkna till 10 - gå tillbaka - framåt marsch förbi apportbocken några varv - stanna - räkna till 25 - lämna för inkallning osv.
Och allt med bara lugna "braa" och inget annat uppvarvat belönande.
En annan viktig information jag fått senaste lydnadsträningarna är att han vill äga sin apportbock - därav det något långsamma tempot tillbaka. Det ska vi försöka träna bort med hjälp av utställda godisskålar som han får gå till efter avlämnandet.
Platsliggningsstrategin är nu att vänta ut tyst och lugn attityd - om det så ska ta halva dan ;-)
Vi har lång väg att gå nu när vi liksom bryter ner allt igen - men på lång sikt räknar jag med fina resultat!
Willes kontaktfältsträning i bana idag var kanon - han har väldigt fin förståelse för position, behöver bara mer stadgeträning och att jag varierar min position och inte hjälper honom för mycket genom att stanna.
Han hoppar fint nu och slalom ser också fint ut. Han är på gång att klara en hel bana!
Astons kontaktfält såg också jättefina ut idag! Hans balansbom är bättre än den någonsin varit!
Men nu är jag orolig för mitt knä som gör väldigt ont, riktigt riktigt ont. Ett knä som pajar skulle vara katastrof - en Maria som inte kan springa eller ens gå är katastrof.
Hoppas på back on track knäskyddet jag beställt att det ska hjälpa.
För övrigt så är det vårkänslor som härjar i kroppen - man liksom sprudlar av tanken på att det ska gå och träna ute snart igen!
onsdag 29 februari 2012
lördag 25 februari 2012
foderfunderingar igen...
Har lite svårt att hitta ett foder som passar Aston. Han är uppväxt på Royal Canine och det funkade jättebra men så behövde han lite mer ett tag då han va lite tanig och då passade jag på att byta till ANF högenergi så att båda hundarna fick samma foder.
Sen i höstas är han kastrerad och jag tyckte att han började lägga på sig av högenergifodret så jag bytte till Proplans kastratfoder som skulle vara bra.
Men jag tycker att pälsen är matt och han musklar sig inte som jag önskar.
Nu behöver jag alla råd jag kan få.
Wille äter nu Royal Canines gastric Intestinal för sin mage och det är dyrt men superbra - han är bra i magen och är fin i pälsen.
Ska jag byta till ett Royal Caninefoder som inte är högenergi och inte är kastratfoder?
Jag tycker att det här med foder är så himla svårt och jag blir alldeles förvirrad - färskfoder skulle ju vara det allra bästa men det känns så krångligt särskilt under tävlingssäsongen när man är ute och flackar och far.
Behöver han kanske annat tillskott? Får era hundar andra vitaminer eller oljor el. dyl förutom fodret?
HJÄLP!
Sen i höstas är han kastrerad och jag tyckte att han började lägga på sig av högenergifodret så jag bytte till Proplans kastratfoder som skulle vara bra.
Men jag tycker att pälsen är matt och han musklar sig inte som jag önskar.
Nu behöver jag alla råd jag kan få.
Wille äter nu Royal Canines gastric Intestinal för sin mage och det är dyrt men superbra - han är bra i magen och är fin i pälsen.
Ska jag byta till ett Royal Caninefoder som inte är högenergi och inte är kastratfoder?
Jag tycker att det här med foder är så himla svårt och jag blir alldeles förvirrad - färskfoder skulle ju vara det allra bästa men det känns så krångligt särskilt under tävlingssäsongen när man är ute och flackar och far.
Behöver han kanske annat tillskott? Får era hundar andra vitaminer eller oljor el. dyl förutom fodret?
HJÄLP!
måndag 20 februari 2012
Camilla Brundinkurs
Hade ju anmält mig och Aston till Camillas kurs i Bälinges ridhus som bästa Anki Settervall fixat. Men efter andra varvet där Aston i princip gick felfritt så tänkte jag om och bytte till Wille. Jag behöver mycket mer hjälp med att hitta rätt med honom - Aston och jag är liksom rätt samspelta redan och svänger tajt gör han och läser min handling gör han. Vi har annat att jobba på. Så det blev jättebra att ta in den lille raketen.
Han kan mycket lille Wille men han har sån grym fart att det är svårt för mig att hitta tajmingen. Det blir lätt skrik å panik handling. Återigen fick jag kvitto på att om jag bara är lugn och avslappnad i min handling så går det så bra - så fort jag blir stressad och spänd blir det struttigt och otydligt.
Camilla har en så störtskön liknelse hur man som agilityförare med en snabb hund måste vara...som en anka som är coollugn ovanför ytan men paddlar som sjutton med fötterna under ytan.
Nåväl, jag är hur nöjd som helst med honom och att han kommer att kunna konkurrera så småningom är det inget tvivel om - bara jag sköter mina kort rätt!
Mitt mantra nu och framöver får bli lugna, mjuka armar - paddla som sjutton med fötterna. Målbilden - en gul badanka! :-)
Här kommer två små filmer från kursen:
Han kan mycket lille Wille men han har sån grym fart att det är svårt för mig att hitta tajmingen. Det blir lätt skrik å panik handling. Återigen fick jag kvitto på att om jag bara är lugn och avslappnad i min handling så går det så bra - så fort jag blir stressad och spänd blir det struttigt och otydligt.
Camilla har en så störtskön liknelse hur man som agilityförare med en snabb hund måste vara...som en anka som är coollugn ovanför ytan men paddlar som sjutton med fötterna under ytan.
Nåväl, jag är hur nöjd som helst med honom och att han kommer att kunna konkurrera så småningom är det inget tvivel om - bara jag sköter mina kort rätt!
Mitt mantra nu och framöver får bli lugna, mjuka armar - paddla som sjutton med fötterna. Målbilden - en gul badanka! :-)
Här kommer två små filmer från kursen:
torsdag 16 februari 2012
"avgiftning" påbörjad i Astons lydnadsträning
Aston är en så fantastiskt kul hund att träna och han sätter mig ideligen på prov som tränare - han hjälper mig så oerhört att bli en bättre tränare. Han plockar fram nya sidor och egenheter som jag måste klura ut hur jag ska hantera. Att gå på gamla meriter och göra som man alltid har gjort funkar inte med herr Aston!
Nej, utmaningar är vad han ger mig och att plocka fram både nya och nygamla kunskaper är vad jag måste göra hela tiden. Nejdå, med en tollare blir man aldrig uttråkad.
Nu är det avgiftning som gäller - Kenth Svartbergs gamla föreläsning från 2005 plockade jag fram och det är det vi ska ägna oss åt nu Aston och jag - belöningsavgiftning!
I Canis senaste nummer finns också en artikel om "Hundens attityd i lydnadsträningen" - väldigt träffande den också där Thomas Stokke betonar hur viktigt det är att hunden är i rätt sinnesstämning.
Vi har jobbat en hel del med att växla mellan olika sinnesstämningar och framförallt att vi ska kunna plocka fram den sinnesstämning vi vill ha - inte vänta på att hunden blir i rätt känslomässiga tillstånd.
Men då har det handlat om momentträning och inlärning.
Jag är definitivt för all belöningsbaserad träning, klickerträning, shejping allt med positiv förstärkning. Det är i stort sett det enda sätt jag använder för att träna mina hundar och det är så jag kommer att fortsätta att träna.
Men det som hänt i lydnaden med Aston är att han lagt på sig frustration i tävlingslika situationer.
Det jag gjort har varit att snabbt belöna när han varit tyst och lugn men det har liksom inte fått förväntad effekt.
Igår på onsdagsträningen var han som förbytt - pep och skällde mest hela tiden även under momenten. Han har aldrig låtit i jobb förr därför blev jag lite förvånad. Han var tokhet och gick som ett ånglok i fria följet. Underbart om det inte varit för pipet...
Med hjälp av kvällens träningsansvarige och bästa Anna Arvsten så kom vi fram till att jag inte skulle belöna honom annat än med ett lugnt "braa" och en stillsam klapp. Belöningen blir också att få fortsätta jobba.
VA?????? skrek Aston får jag inte en endaste bit av den där blodpuddingen jag vet att du har i fickan!!! MEN...min favvofleecefläta då?????!!!!
Nej, ser du lille vän det får du när vi är klara och går bort från lydnadsplanen förstår du - nya regler nu!
Han lugnade sig mer och mer och efter en timmes träning var han faktiskt helt tyst och kunde sitta helt lugn vid min sida och titta på dom andra när dom tränade helt tyst.
Åkte hem nöjd med mitt nya beslut och plockade fram anteckningar från Kenth Svartbergs föreläsning och fick en hel del aha-upplevelser.
"Tänker hunden på uppgiften eller belöningen"?
Wilma säckade ihop helt utan belöning - hon gick ner sig och slutade att jobba, säkerligen en "rädsla" jag haft med mig i träningen med Aston. Men Aston är inte Wilma - han säckar inte ihop utan verkar helt enkelt skärpa sig och fokusera bättre.
Så nu är det avgiftning och attitydträning utan uppspelta belöningar som gäller ett tag. Kan vara nyckeln till en lugnare platsliggning också.
Ta bort all förväntan på aktivitet.
Lugn, trygghet, tydlighet.
Jag har i min iver att skapa en snabb agilityhund och en energifull lydnadshund liksom tappat bort det där viktiga på vägen. Jag har tränat passivitet på ett alldeles för aktivt sätt kan man säga. Passivitet byggt på för mycket förväntan och belöningar.
För övrigt gick han så j-a bra under tävlingsmässig kommendering med störning - jag förlängde mina steg och han gick som ett fullblod, han slängde sig ner i läggandet och när han lyssnade på "stå" så gjorde han det också snyggt. Trots att vi inte kört momentträning på ca två månader. :-)
Skön känsla att se hinder på vägen som utmaningar - det är utvecklande för mig som människa också.
Nej, utmaningar är vad han ger mig och att plocka fram både nya och nygamla kunskaper är vad jag måste göra hela tiden. Nejdå, med en tollare blir man aldrig uttråkad.
Nu är det avgiftning som gäller - Kenth Svartbergs gamla föreläsning från 2005 plockade jag fram och det är det vi ska ägna oss åt nu Aston och jag - belöningsavgiftning!
I Canis senaste nummer finns också en artikel om "Hundens attityd i lydnadsträningen" - väldigt träffande den också där Thomas Stokke betonar hur viktigt det är att hunden är i rätt sinnesstämning.
Vi har jobbat en hel del med att växla mellan olika sinnesstämningar och framförallt att vi ska kunna plocka fram den sinnesstämning vi vill ha - inte vänta på att hunden blir i rätt känslomässiga tillstånd.
Men då har det handlat om momentträning och inlärning.
Jag är definitivt för all belöningsbaserad träning, klickerträning, shejping allt med positiv förstärkning. Det är i stort sett det enda sätt jag använder för att träna mina hundar och det är så jag kommer att fortsätta att träna.
Men det som hänt i lydnaden med Aston är att han lagt på sig frustration i tävlingslika situationer.
Det jag gjort har varit att snabbt belöna när han varit tyst och lugn men det har liksom inte fått förväntad effekt.
Igår på onsdagsträningen var han som förbytt - pep och skällde mest hela tiden även under momenten. Han har aldrig låtit i jobb förr därför blev jag lite förvånad. Han var tokhet och gick som ett ånglok i fria följet. Underbart om det inte varit för pipet...
Med hjälp av kvällens träningsansvarige och bästa Anna Arvsten så kom vi fram till att jag inte skulle belöna honom annat än med ett lugnt "braa" och en stillsam klapp. Belöningen blir också att få fortsätta jobba.
VA?????? skrek Aston får jag inte en endaste bit av den där blodpuddingen jag vet att du har i fickan!!! MEN...min favvofleecefläta då?????!!!!
Nej, ser du lille vän det får du när vi är klara och går bort från lydnadsplanen förstår du - nya regler nu!
Han lugnade sig mer och mer och efter en timmes träning var han faktiskt helt tyst och kunde sitta helt lugn vid min sida och titta på dom andra när dom tränade helt tyst.
Åkte hem nöjd med mitt nya beslut och plockade fram anteckningar från Kenth Svartbergs föreläsning och fick en hel del aha-upplevelser.
"Tänker hunden på uppgiften eller belöningen"?
Wilma säckade ihop helt utan belöning - hon gick ner sig och slutade att jobba, säkerligen en "rädsla" jag haft med mig i träningen med Aston. Men Aston är inte Wilma - han säckar inte ihop utan verkar helt enkelt skärpa sig och fokusera bättre.
Så nu är det avgiftning och attitydträning utan uppspelta belöningar som gäller ett tag. Kan vara nyckeln till en lugnare platsliggning också.
Ta bort all förväntan på aktivitet.
Lugn, trygghet, tydlighet.
Jag har i min iver att skapa en snabb agilityhund och en energifull lydnadshund liksom tappat bort det där viktiga på vägen. Jag har tränat passivitet på ett alldeles för aktivt sätt kan man säga. Passivitet byggt på för mycket förväntan och belöningar.
För övrigt gick han så j-a bra under tävlingsmässig kommendering med störning - jag förlängde mina steg och han gick som ett fullblod, han slängde sig ner i läggandet och när han lyssnade på "stå" så gjorde han det också snyggt. Trots att vi inte kört momentträning på ca två månader. :-)
Skön känsla att se hinder på vägen som utmaningar - det är utvecklande för mig som människa också.
lördag 11 februari 2012
säger som Astons brorsas matte alltid brukar säga -
"den här tävlingen gav fin information".
Jag kände mig helt ringrostig efter långt tävlingsuppehåll, glömde en del av våra förberedelser men det var också svårt att få till det lugnt och sansat i det trånga utrymmet i ridhuset.
Aston var galen innan start - skällde som en tok, jag var nervös så händerna skakade när jag skulle ta av honom halsbandet. Men när jag lämnar honom tystnar han och jag känner mig helt lugn inombords - så lugn har jag aldrig känt mig!!!
Vi gör en fin första halva, det känns balanserat och stabilt - kontaktfälten sitter som en smäck, han har bra attityd men efter platta tunneln kommer ett hinder där jag blir passiv för jag blir osäker på om han ska riva om jag sticker för tidigt. Han läser det helt korrekt som ett bakombyte och svänger så fint så fint runt hindret och tar det igen från andra hållet. Synd men bra information för framtiden när jag kommer att behöva såna svängar :-)
Vi kommer ur balans efter den disken men räddar upp det på slutet där han gör ett snyggt avslut in i mål.
Nåja, premiären avklarad för i år och det känns fint! Känner mig glad över dom fina kontaktfälten!!!
Jag kände mig helt ringrostig efter långt tävlingsuppehåll, glömde en del av våra förberedelser men det var också svårt att få till det lugnt och sansat i det trånga utrymmet i ridhuset.
Aston var galen innan start - skällde som en tok, jag var nervös så händerna skakade när jag skulle ta av honom halsbandet. Men när jag lämnar honom tystnar han och jag känner mig helt lugn inombords - så lugn har jag aldrig känt mig!!!
Vi gör en fin första halva, det känns balanserat och stabilt - kontaktfälten sitter som en smäck, han har bra attityd men efter platta tunneln kommer ett hinder där jag blir passiv för jag blir osäker på om han ska riva om jag sticker för tidigt. Han läser det helt korrekt som ett bakombyte och svänger så fint så fint runt hindret och tar det igen från andra hållet. Synd men bra information för framtiden när jag kommer att behöva såna svängar :-)
Vi kommer ur balans efter den disken men räddar upp det på slutet där han gör ett snyggt avslut in i mål.
Nåja, premiären avklarad för i år och det känns fint! Känner mig glad över dom fina kontaktfälten!!!
måndag 6 februari 2012
pustar ut...
...inte för att jag varit orolig precis, men det är alltid skönt att få det svart på vitt - Wille har fina A-höfter!!!
lördag 4 februari 2012
vi gör framsteg på alla möjliga saker
Tråkigheterna är glömda och jag njuter av hundarnas träning i fulla drag - det är så mycket som faller på plats nu.
Aston är ojämn i agilityn nu - vissa dagar går han så fint och drar på, men andra dagar känns han seg i benen liksom. Kan vara träningsvärk, för ont tror jag inte att han har. Maria Fondelius har gått igenom båda hundarna och dom känns fina.
Handlingsmässigt går han bra, kontaktfälten ser jättebra ut, självständigheten i slalom blir bättre och bättre.
På lördag är det årets första tävling - då får jag väl kvitto på om kontaktfälten verkligen sitter.
I lydnaden är han mycket mer koncentrerad, han förstår vad jag förväntar mig av honom i störningsträningen även om han inte alltid lyckas. Men jag har fått bra tips för hur framförallt jag ska agera när det blir fel.
Som om jag inte hört det förut i alla möjliga sammanhang...ta det lugnt, överdriv inte rörelser, kort "korrigering" och lugnt tillbaka i position. Det ger effekt!
Wille har verkligen gjort framsteg i agilityn, han har jättefina kontaktfält, fart och bra teknik i slalom och nu hoppar han lugnt och balanserat och sitter avslappnat i starten. Jag är lugnare och mer med i situationen.
Vi har massor att jobba på - efter dagens kurs med Malin så är läxan att jobba på att han tar den givna linjen och inte hittar egna vägar till roligare hinder...
I slalom ska vi jobba med svåra ingångar för sig och med stadga i 12 pinnar för sig.
Det ser bra ut!
Helt plötsligt ser inte hans debut i april så där skräckinjagande ut...bara jag håller mig lugn och tajmad så går det snabbt, stabilt och jättejättebra!!
Fler saker har fallit på plats! Laget Swim to Win har äntligen fått sin fjärde medlem efter Kickans avhopp - Niklas med tollaren Palle är så välkommen i laget och det kommer att bli jättebra! Vi startar upp när kvalåret för SM 2013 drar igång. Kul!! Laget består då alltså av Tessan med Oj, Maria med Piri-Piri, Niklas med Palle och jag å Aston - tre tollargrabbar och en kelpietik.
Wille har också blivit med lag :-)
Windann`s Winners som består av förutom Wille och jag: Anki Settervall med Windann´s Exit, Emelie Krondal med Windann´s Emil och Anita Axelsson med Windann´s Emmi. Tre syskon och så Wille.
Alla med en faslig potential och med turbofart under fötterna!
Det blir så himla kul!!!
Aston är ojämn i agilityn nu - vissa dagar går han så fint och drar på, men andra dagar känns han seg i benen liksom. Kan vara träningsvärk, för ont tror jag inte att han har. Maria Fondelius har gått igenom båda hundarna och dom känns fina.
Handlingsmässigt går han bra, kontaktfälten ser jättebra ut, självständigheten i slalom blir bättre och bättre.
På lördag är det årets första tävling - då får jag väl kvitto på om kontaktfälten verkligen sitter.
I lydnaden är han mycket mer koncentrerad, han förstår vad jag förväntar mig av honom i störningsträningen även om han inte alltid lyckas. Men jag har fått bra tips för hur framförallt jag ska agera när det blir fel.
Som om jag inte hört det förut i alla möjliga sammanhang...ta det lugnt, överdriv inte rörelser, kort "korrigering" och lugnt tillbaka i position. Det ger effekt!
Wille har verkligen gjort framsteg i agilityn, han har jättefina kontaktfält, fart och bra teknik i slalom och nu hoppar han lugnt och balanserat och sitter avslappnat i starten. Jag är lugnare och mer med i situationen.
Vi har massor att jobba på - efter dagens kurs med Malin så är läxan att jobba på att han tar den givna linjen och inte hittar egna vägar till roligare hinder...
I slalom ska vi jobba med svåra ingångar för sig och med stadga i 12 pinnar för sig.
Det ser bra ut!
Helt plötsligt ser inte hans debut i april så där skräckinjagande ut...bara jag håller mig lugn och tajmad så går det snabbt, stabilt och jättejättebra!!
Fler saker har fallit på plats! Laget Swim to Win har äntligen fått sin fjärde medlem efter Kickans avhopp - Niklas med tollaren Palle är så välkommen i laget och det kommer att bli jättebra! Vi startar upp när kvalåret för SM 2013 drar igång. Kul!! Laget består då alltså av Tessan med Oj, Maria med Piri-Piri, Niklas med Palle och jag å Aston - tre tollargrabbar och en kelpietik.
Wille har också blivit med lag :-)
Windann`s Winners som består av förutom Wille och jag: Anki Settervall med Windann´s Exit, Emelie Krondal med Windann´s Emil och Anita Axelsson med Windann´s Emmi. Tre syskon och så Wille.
Alla med en faslig potential och med turbofart under fötterna!
Det blir så himla kul!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)