Gott Nytt År

önskar jag å hundarna alla härliga fantastiska vänner som vi har tränat och tävlat och umgåtts med under året.

Vi önskar och hoppas att 2013 ska bli minst lika roligt och händelserikt och att vi alla får hålla oss friska och skadefria!!!

Vi ses nästa år!

året som snart gått

Det är återigen dags att sammanfatta ett år som gått. Det här året har verkligen gått i hundarnas tecken jag har satsat helhjärtat på deras träning och tävlande.

ASTON

Agility:

Vi inledde året med alla pinnar kvar att ta i agility 2 men i hoppklass var vi uppflyttade till klass 3. Det skulle dröja ända till juli innan vi bärgat hem alla pinnar och var uppflyttade till klass tre även i agility. Det som allt som oftast blev tok var rivningar, vi var ständigt fem fel ifrån en pinne. Tidsmässigt låg vi i topp i början på säsongen. Men efterhand så dalade vi i placeringarna och det berodde dels på att Aston tryckte på lite sämre och dels på att det kom så fasligt många duktiga och snabba hundar. Man ändrade också på reglerna som gjorde det svårare att plocka pinnar i just klass 2.

Efter att det konstaterats en lindrigare spänning i ryggen så fick han massage, lite kylbehandling och vila. Och efter det så ökade han igen och vi plockade till och med tre SM-pinnar i hoppklass.
Det tände mitt hopp om att kunna nå SM en vacker dag med lille tollaren.

Lydnad:

Hela vinterns projekt med att återfå trygghet och lugn i gruppmomenten började ge resultat. Aston kändes relativt stabil i platsliggningen och i fria följet kunde han fokusera bättre utan att gå upp i stress. Han kändes jättefin i alla moment. Under sommaren fick träningen stå tillbaka för ett hektiskt agilitytävlande. Det var full satsning! Under hösten återupptog vi lydnadsträningen igen och det såg bra ut - riktigt bra. Kände mig redo för tävling igen. Gjorde en hemmatävling där platsliggningen gav en 10:a - jippi! Men däremot var han alldeles för het för att hålla ihop hela programmet, inget första pris.

Nästa tävling blev katastrof - han skällde sig igenom hela platsliggningen och jag valde att bryta tävlingen.

Där gick luften ur mig och jag har lagt lydnadstränandet på hyllan ett tag. Kommer att ta upp det igen för jag brukar inte kunna låta bli men hur det blir med tävlandet får vi se...


Allmänt:

Aston har mognat under året och han har utvecklats till en så rolig, personlig liten hund. Jag älskar varje minut med honom  - nåja, när han låter sitt värsta när han inte kan vänta på sin tur då är han billig...
Men vi har så kul ihop och han går från klarhet till klarhet i träningen. Jag lär mig massor av honom!
Tack Njupavallenskennel för en fantastisk tollare!!!

WILLE

Agility:

Vi debuterade på vårkanten och tog raskt två pinnar - oj, va snabb han är och oj, va roligt det är!

Sen kom lite för mycket stress i tävlingssituationen och det blev många diskade lopp där det blev fort och fel. Jag behövde springa som en tok men vågade inte - farten skrämde mig, Wille tog över loppet och körde sitt race.

Gick kurs för Camilla Brundin, Veronika Bache och Jenny Damm -  lärde mig en hel del som jag inte kunde använda än i klass 1. Tränade svårt men tävlade lätt.

Framåt slutet av sommaren hade vi knåpat ihop alla pinnar i hoppklass 1. Mitt mål att vara uppe i klass tre till hösten fick jag raskt omvärdera - det var visst inte så lätt att styra runt den här vilde Wille som jag trott. Han har fina grunder, härlig fart men vi har haft problem att synka ihop oss.

Men jag har stora förhoppningar och tror att nästa år kommer jag och min lille hund att kunna prestera bättre. Han behöver bara lite mer tid att mogna och jag börjar hitta modet att handla en racerhund...
Men vi blir visst årets Agilityhund klass 1 2012 i Knivsta Bk och det är en merit som inte är att förringa - konkurrensen är stenhård!

Vallning:

Ja, jisses hur det blev...här drabbades vi verkligen av bakslag...Wille stressade upp sig, jag stressade upp mig och allt blev bara fel. Gick några privatlektioner som inte blev bra där Wille fick alldeles för mycket ansvar som han inte klarade av och han blev ännu mer stressad. Jag var så nära att lägga ner vallningen, var gråtfärdig och uppgiven.
Då fick jag rådet av Eva Karlsson och Ann att börja om från början vilket jag gjorde. Startade upp med bebisövningar och sakta men säkert byggdes  hans självförtroende upp igen. Det lyckades och nu är han återigen den fina vallhund han var från början. Det är en sån lycka att kunna ge sig ut i får hagen och se hur han arbetar så fint. Jag känner mig lugn och vet vad jag pysslar med. Emelie Krondal har också hjälp mig massor.



Allmänt:

Hans mage fortsätter att krångla och han får tre långa svåra anfall med hög feber och diarré under året. Två av gångerna blir han inlagd på Ultuna. Sista gången får han en rejäl dos med antibiotika och ett allergifoder. Nu har det varit mycket lugnare och jag hoppas att han ska få fortsätta att vara frisk. Han kommer alltid att ha en känslig mage och han kommer att få fler anfall där han kroknar men förhoppningsvis med långa bra perioder emellan.

Nu i december har han blivit kastrerad och jag tror och hoppas att det ska hjälpa honom att bli lite lugnare. Det blir ju i alla fall två stressfaktorer som försvinner.

Annars är han den mysigaste goaste lille hunden man kan tänka sig och träningsmässigt är han fantastisk. Han gör allt med hög intensitet och glädje. Det är nästan för roligt att träna honom - han får nog lite lite för hög dos av den varan...

Tack Ann på WindAnns kennel för en fantastisk liten hund!!!

Vi styr stegen och riktar blicken mot ett spännande 2013 och jag tror att det ska föra med sig en hel massa nya spännande utmaningar och äventyr! 

Mitt mål är solklart inställt på klass 3 för Wille och SM-kval för Aston!

vägval

Inspirerad av Jenny Damms blogg www.lotuseducation.se där hon har lagt upp en bana med flera ställen där man kan göra olika vägval och med frågan om vad som går fortast och blir bäst väg för olika hundar.

Jag har ofta funderat på det där och på Malins kurser har vi ofta pratat om längst/kortast väg och vad som egentligen går fortast.

Det är för det första inte alltid så lätt att se vilken väg som är kortast eller vilken väg som blir bäst i förhållande till nästa hinder. Det är heller inte så lätt att veta vad som passar just mina hundar - är det bättre och går fortare med den längre vägen där hunden kan bibehålla farten eller att ta en tajtare väg runt hindret??

Jag ska ta tag i det här nu tänker jag och börja klocka olika sekvenser med båda hundarna för att se vilka vägval som blir bäst för var och en. Det är något jag måste ha med mig när jag banvandrar nästa år.

För Astons del tror jag utan att veta att den längre vägen i dom flesta fall blir bäst för honom då han kan bibehålla farten genom sekvensen. Men å andra sidan så svänger han så tajt som det bara går att göra så han tjänar tid på det.

Wille har ett bra tryck och svänger tajt han också så kortare och tajtare vägar kan passa honom.

Men jag vet inte...jag får återkomma med en analys!

Vad tror ni så där generellt? Vilka vägar brukar gå fortast för era hundar?

Just nu går Wille och jag och ett gäng Windannvänner kurs för Veronica Bache www.xlntdog.se en gång i månaden. Vi får läxor efter varje tillfälle och det är jättebra - man får mer struktur på träningarna när man har något specifikt att träna på.

Igår gick Wille så himla fint! Trots stress i väntan på sin tur och med Exit som luktade löpgott så samlade han ihop sig och hade huvet med sig. Han hoppade lugnt och fint och jag kände mig lugn och samlad. Det som är intressant är att när jag känner mig säker så springer jag på och placerar mig och då är Wille lugn och samlad. Det är så härligt och känslan när man sätter det där svåra är oslagbar!


Veronica är så rolig att kursa för - hon är glad och inspirerande och ser precis det man behöver träna på. Hon sätter alltid hundens bästa först och vägleder oss lugnt och skojigt! Det blir alltid glada skratt när hon är med :-)