två bonuslopp :-)

Snälla Rosemarie på klubben erbjöd sig att ta med sig Aston till Fagersta för att köra honom i två agilitylopp. Jag skyndade mig att efteranmäla och det var inga problem. Så spännande, två nya chanser till att plocka in nån pinne i agilitytvåan dök plötsligt upp. Men på torsdan meddelar hon att hon är sjuk och inte kan åka - jag skulle jobba natt så jag tänkte att det var kört.
Men på mitt nya braiga jobb kan man sova på soffan om det inte är några jourfall så jag kunde få mig ett par timmars sömn och kände mig pigg när jag gick hem på morron. Bestämde mig snabbt för att packa bilen och åka till Fagersta!

Målsättningen för dagen var inte att plocka pinnar utan att gå in (det var inomhus) och köra två lopp med bra känsla, attityd och glädje.

Och det gjorde vi Aston och jag, så roligt vi hade och som han jobbade! I det första loppet fick vi en rivning tyvärr men med en kanontid! I det andra loppet skickade jag honom rakt in i fel tunnelingång - jag trodde att det var rätt ända tills han kom ut då jag kände att vi var fel i förhållande till nästa hinder. Det roliga var att domaren inte heller verkade inse disken på en gång för han säger  när jag inser att vi är fel "nämen det va ju fel ingång..." och då visar han disk och blåser.
Efter det körde jag på som om det gällde en SM final och Aston fixade det trycket, gjorde ett klockrent kontaktfält på Aet och som en blixt i slalom och resten av vägen i mål.

Mission completed - avslutar säsongen nu och det med en härlig känsla och peppad och inspirerad inför vinterns träningar! Såååå skönt!!!

agilitysäsong 2011 tackar för sig - nytt kapitel väntar

Avslutar Astons och min första tävlingssäsong riktigt uselt. Ja, faktiskt riktigt riktigt dåligt av mig.  Hade förhoppningar om att den här helgen ta åtminstone en pinne på dom tre agility 2 lopp jag hade framför mig. Men nej...
Lördagens lopp i Solna-Sundbyberg va bra, härligt känsla och han gick så himla fint men en rivning tog bort chansen till en pinne.
Dagens två lopp i Avesta vill jag helst glömma... usch så dåligt. Och det menar jag verkligen!

I det första loppet får vi en rivning och sen i mitten av loppet får jag en total black-out, jag har ingen aning om vart jag ska och kan inte reda ut det heller...läskig känsla. Vi tar slalom och raka spåret ut.
Det andra loppet hade jag samma känsla på banvandringen, jag visste liksom inte riktigt vad jag höll på med. Kände att jag inte hade kontroll över banan och en osäkerhet smög sig på när vi skulle starta. Jag missbedömde helt avstånd och fart efter en lång tunnel och hann inte alls med ett framförbyte utan Aston satt som en smäck rakt fram på fel hinder. Disk. Vi fortsätter och Aston känns också ur balans, han snubblar runt på balansbommen och ramlar till slut ner. Vi tar om den och får ändå till ett fint kontakftält och tar snabbaste vägen ut.

Jag vet inte vad som hände idag, men jag har en känsla av att jag har haft för mycket jobb, stress och för lite sömn sista tiden. Tränat för lite och känt mig trött, hade för mycket "pinn-jakt" idag istället för att glädjas åt två roliga lopp. Tråkigt sätt att sluta säsongen på men sånt är livet.
Jag kan ändå blicka tillbaka på en fantastiskt rolig sommar med en underbar hund som utvecklats så mycket och som har presterat så mycket mer än jag nånsin kunnat hoppats på.

Uppklassad till hoppklass 3 - det är bra! Skulle inte gjort nåt om vi tagit nån pinne i agilitytvåan också men nu får vi gå in i vila och träningsfas och komma tillbaka nästa år med nya tag.

 Nästa år kommer att bli ännu roligare och då har jag ju min lille Wille som ska starta också!

In i Bälingeridhus och träna som en tok ska vi göra i vinter jag och mina grabbar :-)

wille avancerar med 8 pinnar slalom

Han är koncentrerad lille Wille när han för första gången provar på 8 pinnar. Det går inte fort men han vill göra rätt och farten kommer - det är jag så säker på!

Aston är duktig på att låta lillebror jobba ifred! :-)

Vallningskurs för Karin Söderberg

i Storvreta hos Ann Björkenius.  En heldag med duktiga Karin som lever och lär vallning - hon har Willes pappa Key som är en duktig vallhund.

Vi är ju nybörjare både Wille och jag men jag måste säga att min lille bordercollie är fenomenal! Han är så duktig, lyhörd och sansad. Visst ville han skrämma fåren och jaga dom och visst fick han munnen full med ull nån gång men han tar mina och Karins korrigeringar fint och förstår.

Vi provade på att balansera i den lilla fållan och kunde sen flytta ut i 25:an där det blev lite svårare framför allt för mig som helt plötsligt bara placerade mig fel - jag blev stressad av att inte ha kontroll varken över Wille, fåren eller mig själv. Jag fick coachning av Karin och hon bokstavligt talat styrde mig åt rätt håll. Jisses att det ska va så svårt att slappna av och lita på att hunden gör rätt...

Vi provade också att fösa rakt fram - Wille blir lite het och stretar i linan men ser ändå sansad ut. Han lägger sig oftast på mitt "ligg" och han kommer alltid på "kom så går vi". Underbar liten hund jag har som nog kan bli riktigt bra på att valla bara han får rätt hjälp av mig. Jag måste lära mig mer så jag kan ge honom rätt utbildning!!!

Går nu förberedande vallningskurs för Ann där jag kan fortsätta att få dom grundkunskaper jag behöver för min fina hund!

Vallning är nog rätt kul ändå...och så mycket jag lärt mig idag om päron och päronskruttar...:-)
Att titta på dom andra duktiga hundarna har gett mig en bild och en helhet av hur det kan se ut på riktigt.

willes första stapplande steg i slalom

så här duktig är han efter fyra dagars träning. Han hade lite svårt i början och ville gärna hoppa över bågarna men sen lossnade det!
Han är så rolig att träna det lilla yrvädret!

Är mer noggrann med att inte följa med honom och visa honom in - ett misstag jag gjorde med Aston vilket  lett till att han inte har nåt bra självständigt slalom utan även där vill han att jag ska springa med.
Wille ska få en bättre chans att klara det själv och jag tycker det ser lovande ut! :-)

Två dagars tävlande i Tierp

med blandat resultat fast mest fina och härliga lopp med flyt och harmoni!
På lördan var det två agilitylopp där Aston sätter det första loppet sååå himla fint och gör nästan perfekta kontaktfält - jag är lite stressad och släpper honom för tidigt, är lite spänd inför kontaktfälten nu för tiden vilket jag tror att Aston känner och därmed blir han både stressad och osäker. Han går nästan ända ner men sticker lite lite för tidigt och jag släpper honom lite lite för tidigt allt inom bråkdelen av en hundradels sekund. Inga kontaktfältsfel men däremot en rivning som jag inte hade sett. Trodde vi va nollade när vi gick över mållinjen men ändå med en konstig känsla av att nåt blivit fel...
Vinner loppet i alla fall med 15 sekunders marginal till referenstiden!!!!!

Lopp 2 får vi ytterligare en rivning som jag hinner att se så jag passar på att ta om A-hindrets kf som blir slarvigt. Disk.

Dag 2 två hopplopp. Aston går som på räls och gör inte ett enda misstag - nollar  och har drygt tre sekunder till godo till tvåan! Vi är nu uppflyttade till hoppklass 3!! Jättekul!!! Bubblar av glädje!!

Lopp 2 - väljer jag att med flit diska för det känns taskigt om vi skulle ta en pinne från någon genom att antingen nolla igen och placera oss eller att stryka oss och därmed minska det redan lilla startfältet. Så jag planerar in att ta ett hinder från fel håll - väljer ett hinder som ligger efter en lång tunnel där jag har kunnat släppa Aston innan - hinner fånga upp honom och kommendera och visa honom "runt" han sätter det utan att riva och sätter även det tajta bakombytet som följer på nästa hinder då utan att riva! Duktig hund! Men en frivillig disk.

Nöjd med hans attityd och med känslan genom alla helgens fyra lopp - underbar liten tollare jag har!