så ska man känna sig inombords när man tränar lydnad :-)
Inte som vispen som vispar grädden...
Anna min kära vän Anna som är så klok och kunnig har hjälpt mig många gånger att hitta rätt känsla i lydnadsträningen men idag fick jag verkligen den där aha-upplevelsen och vi fick verkligen ett genombrott Aston och jag.
Anna och jag är så lika och precis som våra tollare är vi som yrväder i skallen båda två, vill helst göra allt samtidigt och hela tiden och med intensitet. Det blir inte alltid så himla bra...och kombinationen är inte alltid lyckad - het förare - het hund = splitterhjärna.
Idag i bilen till träningen tänkte jag att jag verkligen skulle ta tag i den här känslan på en gång så jag gick in för att hitta lugnet redan på vägen och jag gjorde en plan för träningspasset. Det visade sig att Anna behövde precis samma tänk och övningar så vi började med att sitta lugnt i varsin stol och med hundarna ligga platsliggning framför oss småpratade vi och tänkte oss att vi satt framför en brasa och drack choklad med grädde. Myyyyys!
När båda hundarna var avslappnade och i rätt stämning så tog vi dom på varsin ände och tränade koncentration och fokusövningar. Dom var så duktiga och gjorde väldigt bra ifrån sig.
Vi varvade korta pass med att sitta lugnt i våra stolar och "dricka choklad med grädde" och vi pratade mycket om att vara tydliga och precisa i vårt tränande och belönande. Bara belöna exakt det vi vill ha och det gjorde skillnad i både fokus och viljan till belöning hos framförallt Aston.
Aston va till och med lugn och sansad trots att bästa kompisarna och Malin kom!!!
Definitivt behöver jag alltid tänka på vilken stämning jag är i när vi tränar och vilka tankar jag förmedlar! Jag behöver definitivt vara extremt noga med vad jag belönar och vilka kriterier jag sätter!
Ju mer noggrann och tydlig jag är desto bättre intensitet får jag i utförandet. Ju lugnare Aston är desto mer har han hjärnan med sig.
Något att ta med sig till agilityn också - han springer inte fortare för att han är het och uppvarvad innan start - kanske till och med tvärtom!
Det är så underbart att träna hund!!!
Wille då - jo han satte sina 8 pinnar slalom från alla håll och kanter. Kontaktfältet på gungan blir bättre och bättre och han har hjärnan med sig trots att han gasar på och stressar upp sig.
Lite mer choklad med grädde inombords borde man tänka oftare - tack Anna för dina klokheter!
Lugnet höll i sig på vägen hem och hela kvällen - det blev som meditation för själen.
onsdag 28 december 2011
fredag 23 december 2011
Uppsala Hundsim
är Astons absoluta favoritställe - han fullkomligt älskar att simma!
Han bygger muskler, tränar kondition och har sitt livs roligaste stund en gång i veckan hos Maria och Gith. Wille går också igång när vi kommer dit men han tycker att det roligaste är att springa med mig runt poolen, när det väl är hans tur tror han att jag ska dränka honom...jag är dyngsur, han får panik men sen simmar han...eller ja simmar å simmar han trampar mest vatten och ser allmänt eländig ut. Men han kommer nog också att upptäcka tjusningen med vatten.
Han bygger muskler, tränar kondition och har sitt livs roligaste stund en gång i veckan hos Maria och Gith. Wille går också igång när vi kommer dit men han tycker att det roligaste är att springa med mig runt poolen, när det väl är hans tur tror han att jag ska dränka honom...jag är dyngsur, han får panik men sen simmar han...eller ja simmar å simmar han trampar mest vatten och ser allmänt eländig ut. Men han kommer nog också att upptäcka tjusningen med vatten.
Efter väl utfört arbete blir det belöning...när vi kommer till simmet är det jippi, vi ska simma nu, nu, nu - han vet inte hur fort han ska komma in i duschen för att få hoppa i bassängen. När vi är klara vet han inte hur fort han ska komma ur duschen för att komma ut och få sitt godis. Jisses!!
Wille känner sig allmänt eländig efter sin "nära-döden-upplevelse" men godis är gott och kan få honom att glömma det otäcka!
lördag 17 december 2011
Vad hände egentligen det här året???
Jag har dom senaste åren skrivit en sorts årskrönika över året som gått - det har blivit ett bra sätt att minnas och se tillbaka på härliga minnen och äventyr. Men också att sjunka in i sorgliga fina minnen som så lätt bara hastas förbi, det blir en stund för lite reflektion. Det är också ett sätt att faktiskt få ett kvitto på att man utvecklas och lär sig och att träningen med hundarna faktiskt ger resultat. Och för dom insikterna där man inser att det inte blivit som man tänkt sig så är det en bra stund att göra nya planer för att lyckas bättre.
Så här kommer min officiella årskrönika:
JANUARI
En liten underbar bordercollievalp har nyligen gjort intåg i mitt liv - Wille är fantastisk men jag är orolig över hans mage som krånglar och gör honom matt och hängig. Däremellan visar han så fina egenskaper och vi börjar leka fram vår relation.
Hobbe min fina gamle vän får somna in efter ett dramatiskt insjuknande i en hjärnblödning. Han är så saknad men lämnar så fina minnen efter sig. Han fick ett fint liv och blev nästan 14 år.
FEBRUARI
Aston debuterar i agilityklass 1 på hemmaplan i Laggaridhus - han chockar mig positivt genom att lägga i en högre växel än jag någonsin sett! Det blir så klart dubbeldisk men med härlig känsla och gott självförtroende inför säsongen.
Han debuterar också i lydnadsklass 1 i Skutskär, på en snöig vintrig plan i kyla gör han ett jättefint debutprogram. Men något osäkert och svajjigt på grund av en stökig platsliggning där Aston hamnade mitt i kaoset. Något som senare skulle visa sig bli ödesdigert för vår lydnadssäsong.
På klubben har vi några mysiga träffar där vi tittar på film och umgås och lär oss mer om grundträning - Wille får vara försökskanin.
MARS
Startar upp min andra intensivkurs i grundträning inför agilitykurs. En kurs som jag tycker är jätterolig att hålla.
Aston och "unghundsligan", Linus, Oj och Kellie fortsätter att träffas och träna för Malin. Vi känner oss rätt så förberedda för den stundande säsongen.
En tävling i Örebro där jag får ytterligare kvitto på att jag måste börja springa om jag ska ha en chans att styra runt mitt rödpälsade yrväder. Trippeldisk...
På klubben planerar vi frenetiskt för våra sommartävlingar! Jag jagar priser och sponsorer med blåslampa :-D
APRIL
Får för mig att jag ska byta jobb, ännu ett steg i viljan att kunna tävla mer och nå mina mål. Ett jobb med betydligt färre helger på schemat dyker upp och jag söker det. Kommer till anställningsintervju och får jobbet!
På klubben är det vår! Vi startar upp en nybörjarkurs i agililty, uteträningen börjar och livet leker! Vi blir som kalvar på grönbete när vi äntligen får springa på en om än lerig så ändå en gräsmatta. Solen värmer och det spritter i kroppen av förväntan.
Aston har simmat på Uppsala Hundsim hela vintern, han har traskat och hoppat i enorma snöhögar och vi har även kunnat träna på hinder i Bälinge så han är fysiskt i bra form för tävlingssäsongen.
Vårt lag Swim to Win gör debut och med den äran. Det går riktigt bra i Märsta och vi känner oss supertaggade - Tessan, Maria F , Kickan och jag!
Wille gör så fina framsteg och han är så himla rolig att träna! Magen krånglar och det gör mig ledsen och orolig emellanåt men det blir bättre och bättre och längre mellan gångerna.
MAJ
Vi gör några klass 1 tävlingar där vi snubblar på målsnöret hela tiden, Aston blir så het och river en hel del. Men jag är nöjd med attityd och viljan att springa fort. Vi känner att vi är på gång, men att plocka pinnar i klass 1 var visst inte så lätt som jag trodde. Där ser man... ännu en nyttig erfarenhet att även det lätta kan vara svårt och att man måste jobba hårt för att lyckas. Men vi krigar i toppen och har bra tider och det ger en skön känsla för framtiden!
Klubben genomför sin årliga två-dagars tävling som är ett jätteprojekt och kräver massor med resurser. Vi har fin stämning och jobbar bra ihop, jag gör mitt jobb innan eftersom jag åker iväg på släktäventyr, bröllop samma helg.
Maj avslutas på allra allra bästa sätt, nämligen med en tvådagars kurs för Jenny Damm på Finnbogård. Tessan med Oj och jag och grabbarna bor tillsammans. Vilka dagar! Lär mig så mycket och vi har så kul hela gänget! Det var inte sista gången vi gjorde den resan!
JUNI
Livet består ju inte bara av hundträning...även om det är en rejält stor del av mitt liv. Den här månaden präglas mycket av älskade dottern Hannahs student. Vi ror det hela i hamn och har till och med tur med vädret den här stora dagen. Något om hundarna måste jag ju tillägga även här och det är att jag är mäkta stolt över att dom kunde vara med och mingla stundtals bland alla gäster och det gjorde dom så lugnt och fint och ostressat. Förutom att Wille bajsade mitt i ingången till partytältet...
Går en superrolig kurs för Eva-Marie Wergård på klubben med temat Fart. Och det var inte hundarna som skulle tränas den här gången utan vi förare...jisses va vi fick springa och jisses så häftigt det var att hon lyckades plocka fram ännu mer tävlings- och vinnarskalle i oss. Och hon fick oss också att inse att vi faktiskt kan springa bra mycket fortare än vi tror!
Åker till Stockholm och inspireras av SM i agility - gråter en skvätt och ryser, inte bara av köld och regnblöta kläder, utan av Malin Elfströms insats med lille Nick och Jenny Damms enorma energi och underbara fokus som ledde till SM guld med Ina. Vilken tävlingsmänniska och vilken fantastisk handler hon är!
Vi tar med oss känslan av att vinna och med "stand up för the champions" i huvet så åker vi till Bollnäs och plockar vår första pinne i agilityettan!
JULI
Nu är det tävling och åter tävling som gäller. I stort sett varje ledig helg packas bilen med tält, tävlingsskor och jävlar anamma. Vi åker till Linköping för två dagars intensivt tävlande där vi slår på stort Aston och jag och plockar pinnar så vi nu är uppe i klass 2.
Vi kämpar tappert i värmen i Skutskär och målet är att "köra så det ryker" i alla våra lopp. Och det gör vi, jag och Aston. Inte en enda nolla på fyra dagar men så galet roliga lopp!
Kickan hoppar av laget på grund av Ice hälsa, vi är så klart ledsna för det men stöttar Kickan i beslutet och hoppas att Ice ska krya på sig. Laget läggs på is innan vi knappt hunnit börja.
Jag börjar mitt nya jobb och där tror dom att jag är så galen som jag ju faktiskt är... som flackar runt halva Sverige och tävlar.
AUGUSTI
Inleds med den årliga Tollarhöjdpunkten - Tollarspecialen. Vi styrde mot Sälen där vi skulle bo i stuga för en gångs skull. Ett härligt gäng två - och fyrbenta samsades.
Vi skulle tävla i lydnad, agility och utställning. Vi började med lydnaden som gick rätt bra men miljön är svår och pressen är tuff så vi gjorde nån onödig nolla och Aston var och är orolig på platsliggningen efter ytterligare misslyckade och stökiga sådana.
Agilityn genomfördes i regn på lördagkvällen - två riktigt roliga utmanande banor som vi tyvärr diskade.
I utställningen hade vi inte mycket att hämta då domaren tyckte att Aston är lite för lite maskulin. I mina ögon får han va hur söt han vill!
Vi hade tre fantastiska dagar som inte bara ägnades åt tävlande utan även rekreation i form av långpromenad på fjället. Underbart, lycka är att sätta sig vid en fjällbäck och dricka iskallt fjällvatten och lyssna på tystnaden.
Wille börjar på unghundskurs för Malin Elfström - jippi, nu är även vi igång med träning för kommande agilitykarriär.
SEPTEMBER
I Tierp tar vi sista pinnen i hopptvåan och lyckan är enorm över att vi på en säsong lyckats så fint att vi nu är i klass 3. Han går så fint och det är så underbart att köra honom på banan, han är verkligen skitbra!
Vi har dock alla pinnar kvar i agilitytvåan, då jag diskat oss på en hel del tävlingar där jag inte varit nöjd med kontaktfälten. Jag tampas med känslan av att "tänk om jag inte tagit om utan släppt igenom då hade vi haft våra pinnar"...med att "jag är stark som gör rätt och jobbar för framtida tävlingar." Vi stupar på målsnöret några gånger där KF varit fina men en rivning har snuvat oss på pinnar. Men det är ju sånt agilitylivet är.
Wille får börja på förberedande kurs i vallning hos Ann Björkenius och dom som kan säger att han ser fin ut. Jag känner mig mest hysterisk och förvirrad med alla får runtomkring. Men visst sjutton ska vi få ordning på det Wille å jag!
OKTOBER
Lite agilityvila infinner sig, vi vallar en del jag och Wille och Aston och jag tar upp lite lydnadsträning igen. Det är ett jätteprojekt jag har framför mig att få honom att återigen känna sig trygg på platsliggningar och att orka fokusera på tävling. Säsongens misslyckade, kaosartade platsliggningar har satt spår hos både honom och mig. Välkomnar dom nya lydnadsreglerna gällande platsliggningar stort!!!
Wille grundtränas och visar upp väldigt fina beteenden. Är såå nöjd med den lille lille bordercolliekillen!
NOVEMBER
Kajkar till Bälinges ridhus och tränar och tränar och Wille får starta lite mer vuxenträning i form av slalom och lite handling. Han är en stjärna och har turbofart under sina små tassar!
Åker i regnrusk tillsammans med Anna och Imo till Edsbyn för lydnadsträning tillsammans med kullbrorsor och uppfödare på Njupavallens kennel. Superkul och lärorikt!
DECEMBER
Aston kryper ur pälsen av lycka när simträningen drar igång igen på Uppsala Hundsim! Även Wille får introduktion men hans entusiasm är något mildare.
Har anmält mig och Aston till handlingskurs för Veronika Bache men ändrar mig och går med Wille istället - känner att jag kommer att behöva grymt mycket hjälp med att lära mig att styra det lilla yrvädret på banan. Jag ångrar inte en sekund att jag valde att gå med honom - han va så duktig och det var en sån kick att få flyga fram med honom. Jag fick många bra tips och råd hur jag ska träna i fortsättningen.
Kursandet för Malin fortsätter som vanligt och det är så kul och nyttigt för Malin vet vad vi vill och hur mycket vi kan prestera om vi bara gör rätt och lägger ner tid, så hon är petig - det är bra!
Det var året 2011 i stora drag! Kan bara konstatera att Aston har presterat långt mer än jag kunde drömma om på agilitybanorna - jag har stora förhoppningar inför framtiden! Lydnaden gick inte alls som jag hade hoppats och tänkt mig. Men det är i stort sett beroende på faktorer som jag inte kunnat styra över, vi ska jobba på hans fokus och koncentration och att få honom att känna sig trygg på platsliggningarna igen så ska vi nog kunna nå våra mål även där nästa säsong.
Wille har visat sig under året vara precis så underbar som jag hoppats på! Han är så smidig, lyhörd, smart, kramgo och snabb i både hjärna och tassar och han skänker inte bara mig glädje utan även Aston som har fått en rolig lillebror och lekkamrat.
Vallningen har visat sig vara precis så svårt som jag hade trott men med underbara vänner, Ann, Malin, Emelie och Anki som hjälp så har jag i alla fall kommit igång och vågat mig ut i hagen.
Vi ska nog få till det där Wille och jag!
Astons jaktträning har fått stå åt sidan det här året för tiden finns helt enkelt inte och jag måste välja för att kunna lägga tid på det jag tycker är allra roligast och för att kunna nå mina mål.
Målen för året 2012 får komma i ett annat inlägg.
Tack alla vänner som gjort mitt år så fantastiskt roligt!!!
God Jul och Gott Nytt År till er alla från
mig och hundarna!
Så här kommer min officiella årskrönika:
JANUARI
En liten underbar bordercollievalp har nyligen gjort intåg i mitt liv - Wille är fantastisk men jag är orolig över hans mage som krånglar och gör honom matt och hängig. Däremellan visar han så fina egenskaper och vi börjar leka fram vår relation.
Hobbe min fina gamle vän får somna in efter ett dramatiskt insjuknande i en hjärnblödning. Han är så saknad men lämnar så fina minnen efter sig. Han fick ett fint liv och blev nästan 14 år.
FEBRUARI
Aston debuterar i agilityklass 1 på hemmaplan i Laggaridhus - han chockar mig positivt genom att lägga i en högre växel än jag någonsin sett! Det blir så klart dubbeldisk men med härlig känsla och gott självförtroende inför säsongen.
Han debuterar också i lydnadsklass 1 i Skutskär, på en snöig vintrig plan i kyla gör han ett jättefint debutprogram. Men något osäkert och svajjigt på grund av en stökig platsliggning där Aston hamnade mitt i kaoset. Något som senare skulle visa sig bli ödesdigert för vår lydnadssäsong.
På klubben har vi några mysiga träffar där vi tittar på film och umgås och lär oss mer om grundträning - Wille får vara försökskanin.
MARS
Startar upp min andra intensivkurs i grundträning inför agilitykurs. En kurs som jag tycker är jätterolig att hålla.
Aston och "unghundsligan", Linus, Oj och Kellie fortsätter att träffas och träna för Malin. Vi känner oss rätt så förberedda för den stundande säsongen.
En tävling i Örebro där jag får ytterligare kvitto på att jag måste börja springa om jag ska ha en chans att styra runt mitt rödpälsade yrväder. Trippeldisk...
På klubben planerar vi frenetiskt för våra sommartävlingar! Jag jagar priser och sponsorer med blåslampa :-D
APRIL
Får för mig att jag ska byta jobb, ännu ett steg i viljan att kunna tävla mer och nå mina mål. Ett jobb med betydligt färre helger på schemat dyker upp och jag söker det. Kommer till anställningsintervju och får jobbet!
På klubben är det vår! Vi startar upp en nybörjarkurs i agililty, uteträningen börjar och livet leker! Vi blir som kalvar på grönbete när vi äntligen får springa på en om än lerig så ändå en gräsmatta. Solen värmer och det spritter i kroppen av förväntan.
Aston har simmat på Uppsala Hundsim hela vintern, han har traskat och hoppat i enorma snöhögar och vi har även kunnat träna på hinder i Bälinge så han är fysiskt i bra form för tävlingssäsongen.
Vårt lag Swim to Win gör debut och med den äran. Det går riktigt bra i Märsta och vi känner oss supertaggade - Tessan, Maria F , Kickan och jag!
Wille gör så fina framsteg och han är så himla rolig att träna! Magen krånglar och det gör mig ledsen och orolig emellanåt men det blir bättre och bättre och längre mellan gångerna.
MAJ
Vi gör några klass 1 tävlingar där vi snubblar på målsnöret hela tiden, Aston blir så het och river en hel del. Men jag är nöjd med attityd och viljan att springa fort. Vi känner att vi är på gång, men att plocka pinnar i klass 1 var visst inte så lätt som jag trodde. Där ser man... ännu en nyttig erfarenhet att även det lätta kan vara svårt och att man måste jobba hårt för att lyckas. Men vi krigar i toppen och har bra tider och det ger en skön känsla för framtiden!
Klubben genomför sin årliga två-dagars tävling som är ett jätteprojekt och kräver massor med resurser. Vi har fin stämning och jobbar bra ihop, jag gör mitt jobb innan eftersom jag åker iväg på släktäventyr, bröllop samma helg.
Maj avslutas på allra allra bästa sätt, nämligen med en tvådagars kurs för Jenny Damm på Finnbogård. Tessan med Oj och jag och grabbarna bor tillsammans. Vilka dagar! Lär mig så mycket och vi har så kul hela gänget! Det var inte sista gången vi gjorde den resan!
JUNI
Livet består ju inte bara av hundträning...även om det är en rejält stor del av mitt liv. Den här månaden präglas mycket av älskade dottern Hannahs student. Vi ror det hela i hamn och har till och med tur med vädret den här stora dagen. Något om hundarna måste jag ju tillägga även här och det är att jag är mäkta stolt över att dom kunde vara med och mingla stundtals bland alla gäster och det gjorde dom så lugnt och fint och ostressat. Förutom att Wille bajsade mitt i ingången till partytältet...
Går en superrolig kurs för Eva-Marie Wergård på klubben med temat Fart. Och det var inte hundarna som skulle tränas den här gången utan vi förare...jisses va vi fick springa och jisses så häftigt det var att hon lyckades plocka fram ännu mer tävlings- och vinnarskalle i oss. Och hon fick oss också att inse att vi faktiskt kan springa bra mycket fortare än vi tror!
Åker till Stockholm och inspireras av SM i agility - gråter en skvätt och ryser, inte bara av köld och regnblöta kläder, utan av Malin Elfströms insats med lille Nick och Jenny Damms enorma energi och underbara fokus som ledde till SM guld med Ina. Vilken tävlingsmänniska och vilken fantastisk handler hon är!
Vi tar med oss känslan av att vinna och med "stand up för the champions" i huvet så åker vi till Bollnäs och plockar vår första pinne i agilityettan!
JULI
Nu är det tävling och åter tävling som gäller. I stort sett varje ledig helg packas bilen med tält, tävlingsskor och jävlar anamma. Vi åker till Linköping för två dagars intensivt tävlande där vi slår på stort Aston och jag och plockar pinnar så vi nu är uppe i klass 2.
Vi kämpar tappert i värmen i Skutskär och målet är att "köra så det ryker" i alla våra lopp. Och det gör vi, jag och Aston. Inte en enda nolla på fyra dagar men så galet roliga lopp!
Kickan hoppar av laget på grund av Ice hälsa, vi är så klart ledsna för det men stöttar Kickan i beslutet och hoppas att Ice ska krya på sig. Laget läggs på is innan vi knappt hunnit börja.
Jag börjar mitt nya jobb och där tror dom att jag är så galen som jag ju faktiskt är... som flackar runt halva Sverige och tävlar.
AUGUSTI
Inleds med den årliga Tollarhöjdpunkten - Tollarspecialen. Vi styrde mot Sälen där vi skulle bo i stuga för en gångs skull. Ett härligt gäng två - och fyrbenta samsades.
Vi skulle tävla i lydnad, agility och utställning. Vi började med lydnaden som gick rätt bra men miljön är svår och pressen är tuff så vi gjorde nån onödig nolla och Aston var och är orolig på platsliggningen efter ytterligare misslyckade och stökiga sådana.
Agilityn genomfördes i regn på lördagkvällen - två riktigt roliga utmanande banor som vi tyvärr diskade.
I utställningen hade vi inte mycket att hämta då domaren tyckte att Aston är lite för lite maskulin. I mina ögon får han va hur söt han vill!
Vi hade tre fantastiska dagar som inte bara ägnades åt tävlande utan även rekreation i form av långpromenad på fjället. Underbart, lycka är att sätta sig vid en fjällbäck och dricka iskallt fjällvatten och lyssna på tystnaden.
Wille börjar på unghundskurs för Malin Elfström - jippi, nu är även vi igång med träning för kommande agilitykarriär.
SEPTEMBER
I Tierp tar vi sista pinnen i hopptvåan och lyckan är enorm över att vi på en säsong lyckats så fint att vi nu är i klass 3. Han går så fint och det är så underbart att köra honom på banan, han är verkligen skitbra!
Vi har dock alla pinnar kvar i agilitytvåan, då jag diskat oss på en hel del tävlingar där jag inte varit nöjd med kontaktfälten. Jag tampas med känslan av att "tänk om jag inte tagit om utan släppt igenom då hade vi haft våra pinnar"...med att "jag är stark som gör rätt och jobbar för framtida tävlingar." Vi stupar på målsnöret några gånger där KF varit fina men en rivning har snuvat oss på pinnar. Men det är ju sånt agilitylivet är.
Wille får börja på förberedande kurs i vallning hos Ann Björkenius och dom som kan säger att han ser fin ut. Jag känner mig mest hysterisk och förvirrad med alla får runtomkring. Men visst sjutton ska vi få ordning på det Wille å jag!
OKTOBER
Lite agilityvila infinner sig, vi vallar en del jag och Wille och Aston och jag tar upp lite lydnadsträning igen. Det är ett jätteprojekt jag har framför mig att få honom att återigen känna sig trygg på platsliggningar och att orka fokusera på tävling. Säsongens misslyckade, kaosartade platsliggningar har satt spår hos både honom och mig. Välkomnar dom nya lydnadsreglerna gällande platsliggningar stort!!!
Wille grundtränas och visar upp väldigt fina beteenden. Är såå nöjd med den lille lille bordercolliekillen!
NOVEMBER
Kajkar till Bälinges ridhus och tränar och tränar och Wille får starta lite mer vuxenträning i form av slalom och lite handling. Han är en stjärna och har turbofart under sina små tassar!
Åker i regnrusk tillsammans med Anna och Imo till Edsbyn för lydnadsträning tillsammans med kullbrorsor och uppfödare på Njupavallens kennel. Superkul och lärorikt!
DECEMBER
Aston kryper ur pälsen av lycka när simträningen drar igång igen på Uppsala Hundsim! Även Wille får introduktion men hans entusiasm är något mildare.
Har anmält mig och Aston till handlingskurs för Veronika Bache men ändrar mig och går med Wille istället - känner att jag kommer att behöva grymt mycket hjälp med att lära mig att styra det lilla yrvädret på banan. Jag ångrar inte en sekund att jag valde att gå med honom - han va så duktig och det var en sån kick att få flyga fram med honom. Jag fick många bra tips och råd hur jag ska träna i fortsättningen.
Kursandet för Malin fortsätter som vanligt och det är så kul och nyttigt för Malin vet vad vi vill och hur mycket vi kan prestera om vi bara gör rätt och lägger ner tid, så hon är petig - det är bra!
Det var året 2011 i stora drag! Kan bara konstatera att Aston har presterat långt mer än jag kunde drömma om på agilitybanorna - jag har stora förhoppningar inför framtiden! Lydnaden gick inte alls som jag hade hoppats och tänkt mig. Men det är i stort sett beroende på faktorer som jag inte kunnat styra över, vi ska jobba på hans fokus och koncentration och att få honom att känna sig trygg på platsliggningarna igen så ska vi nog kunna nå våra mål även där nästa säsong.
Wille har visat sig under året vara precis så underbar som jag hoppats på! Han är så smidig, lyhörd, smart, kramgo och snabb i både hjärna och tassar och han skänker inte bara mig glädje utan även Aston som har fått en rolig lillebror och lekkamrat.
Vallningen har visat sig vara precis så svårt som jag hade trott men med underbara vänner, Ann, Malin, Emelie och Anki som hjälp så har jag i alla fall kommit igång och vågat mig ut i hagen.
Vi ska nog få till det där Wille och jag!
Astons jaktträning har fått stå åt sidan det här året för tiden finns helt enkelt inte och jag måste välja för att kunna lägga tid på det jag tycker är allra roligast och för att kunna nå mina mål.
Målen för året 2012 får komma i ett annat inlägg.
Tack alla vänner som gjort mitt år så fantastiskt roligt!!!
God Jul och Gott Nytt År till er alla från
mig och hundarna!
måndag 12 december 2011
willevessla går på Kurs för Veronika Bache
Två halvdagar tillbringade vi i Bälinges träningslada jag och Willevessla och fem andra agilitynördar. Veronika bjöd på roliga övningar som fick både hundar och människor att göra det "omöjliga". Så himla kul!!!
Och Willevessla klarade sig fint trots sin unga ålder och det faktum att han inte är färdigtränad för svårare handling. Men det visade sig att alla timmar av grundträning haft fin effekt för han klarade väldigt svåra saker väldigt fint och vilken fart han har den lille vallhunden. Jag älskar det och bubblar över av lycka över min fina fina hund.
Här kommer ett gäng oredigerade filmer från dagarna, först ut är det första försöket på blindbyte i full fart.
Det gäller att kuta och tajma för att det ska bli rätt! Vi fick till det den här gången men dag 2 var det svårare för det var tajtare och inte så rak linje. Men vi försöker ändå. Hem och träna och träna...
Vi har aldrig kört ett endaste bakombyte någonsin jag och Vesslan, så vi börjar med grunder och att få honom att titta på min hand när han kommer ur tunneln - sen ska den rörelsen bli kortare och leda till ett skick över nästa hinder.
Här sitter bakombytet och den efterföljande sekvensen men när vi kommer till jaakkon så tycker Wille att han kan vägen som han tog förra varvet och drar på en egen resa...
efter att jag gjort några svängar med belöning direkt efter jaakkon så sitter den äntligen och så snyggt han gör den!
Trötta och taggade och mer sampelta längtar vi efter nästa träningspass - älskade goa fina willson!
Aston fick komma in på sista varvet när hela banan skulle köras i ett sträck och visa vart skåpet ska stå - han fixade det fint men oj, vad olika jag kommer att få handla dom två killarna, kul utmaning för mig!
Och Willevessla klarade sig fint trots sin unga ålder och det faktum att han inte är färdigtränad för svårare handling. Men det visade sig att alla timmar av grundträning haft fin effekt för han klarade väldigt svåra saker väldigt fint och vilken fart han har den lille vallhunden. Jag älskar det och bubblar över av lycka över min fina fina hund.
Här kommer ett gäng oredigerade filmer från dagarna, först ut är det första försöket på blindbyte i full fart.
Det gäller att kuta och tajma för att det ska bli rätt! Vi fick till det den här gången men dag 2 var det svårare för det var tajtare och inte så rak linje. Men vi försöker ändå. Hem och träna och träna...
Vi har aldrig kört ett endaste bakombyte någonsin jag och Vesslan, så vi börjar med grunder och att få honom att titta på min hand när han kommer ur tunneln - sen ska den rörelsen bli kortare och leda till ett skick över nästa hinder.
Här sitter bakombytet och den efterföljande sekvensen men när vi kommer till jaakkon så tycker Wille att han kan vägen som han tog förra varvet och drar på en egen resa...
efter att jag gjort några svängar med belöning direkt efter jaakkon så sitter den äntligen och så snyggt han gör den!
Trötta och taggade och mer sampelta längtar vi efter nästa träningspass - älskade goa fina willson!
Aston fick komma in på sista varvet när hela banan skulle köras i ett sträck och visa vart skåpet ska stå - han fixade det fint men oj, vad olika jag kommer att få handla dom två killarna, kul utmaning för mig!
måndag 5 december 2011
jävlar anamma - det bara SKA gå!!!
Idag i Bälinge så var det så himla roligt trots att jag och hundarna var där själva. Jag brukar inte tagga igång lika mycket när jag tränar ensam men idag var det så kul och timmarna bara flög iväg.
Aston fick några stillsamma men mentalt krävande lydnadspass. Extern belöning i form av skål med korv i var en jättejobbig störning för honom. Jag fick verkligen sänka kriterierna för honom ordentligt - i början bara att han skulle hålla kontakt i utgångsposition. Sen kunde vi avancera till att ta ett sakta steg mot skålen med bibehållen kontakt. Med skålen bakom oss var det lite lättare och då kunde han hålla fin position och kontakt men så fort vi vände mot skålen tappade han fokus. Det gällde för mig att vara snabb med mitt varsågod innan han tappade kontakt. En rolig utmaning!
Vi övade på platsliggningens grunder á la basic...
Jag stod ca 2 meter ifrån och bara andades lugn, tänkte på annat men hade honom i "kikarn". En lätt harkling när han pep eller rörde sig oroligt. Efter ca fem långa minuter började han kännas något avslappnad och jag kunde gå fram och berömma honom lugnt med bara rösten. Jag måste ta bort all förväntan på kul belöning och bara tänka lugn lugn lugn här. Kanske vi kan få till en lugn och fin platsliggning igen.
Wille fick däremot röja loss, han satte sina boxhörn och threadlar, han gjorde fina serpentiner över ett hinder, han visade upp kalasfina kontaktfält men slalom...suck...
Han går upp i stress, tappar huvet, klarar fyra pinnar men när jag lägger till två så blir det pannkaka. Han vänder upp mot mig och missar nästa port. Jag får inte till varken belöningsplacering eller tajmingen.
Åker hem och känner mig misslyckad. Skriver i träningsboken att jag nog ska plocka fram bågarna istället eftersom det underlättar mer för mig och jag känner att där blir det inte samma stress när det blir fel eftersom det inte blir fel.
Skriver att jag gjorde det för svårt för honom men att jag är osäker på hur jag ska gå vidare.
Jisses, 2x2 metoden - 12 pinnar på 12 dagar. Jojo, här fixar vi 4 pinnar på fyra veckor...
La mig på soffan och klurade, hittade sen mig själv i förrådet letandes efter en bygglampa :-)
Jävlar anamma flög i mig och jag tänkte att det ska bara gå, varför skulle inte vi kunna fixa det???
Upp med strålkastaren på altanräcket, fram med mina hemma slalompinnar och taggade upp självförtroendet!
Japp, efter ett pass sätter han 8 härliga pinnar!!!
Wiiiii!!! Vi gjorde det Wille å ja´- vi fixade det han kör 8 pinnar slalom utan att vi tog fram några bågar!!!
Aston fick några stillsamma men mentalt krävande lydnadspass. Extern belöning i form av skål med korv i var en jättejobbig störning för honom. Jag fick verkligen sänka kriterierna för honom ordentligt - i början bara att han skulle hålla kontakt i utgångsposition. Sen kunde vi avancera till att ta ett sakta steg mot skålen med bibehållen kontakt. Med skålen bakom oss var det lite lättare och då kunde han hålla fin position och kontakt men så fort vi vände mot skålen tappade han fokus. Det gällde för mig att vara snabb med mitt varsågod innan han tappade kontakt. En rolig utmaning!
Vi övade på platsliggningens grunder á la basic...
Jag stod ca 2 meter ifrån och bara andades lugn, tänkte på annat men hade honom i "kikarn". En lätt harkling när han pep eller rörde sig oroligt. Efter ca fem långa minuter började han kännas något avslappnad och jag kunde gå fram och berömma honom lugnt med bara rösten. Jag måste ta bort all förväntan på kul belöning och bara tänka lugn lugn lugn här. Kanske vi kan få till en lugn och fin platsliggning igen.
Wille fick däremot röja loss, han satte sina boxhörn och threadlar, han gjorde fina serpentiner över ett hinder, han visade upp kalasfina kontaktfält men slalom...suck...
Han går upp i stress, tappar huvet, klarar fyra pinnar men när jag lägger till två så blir det pannkaka. Han vänder upp mot mig och missar nästa port. Jag får inte till varken belöningsplacering eller tajmingen.
Åker hem och känner mig misslyckad. Skriver i träningsboken att jag nog ska plocka fram bågarna istället eftersom det underlättar mer för mig och jag känner att där blir det inte samma stress när det blir fel eftersom det inte blir fel.
Skriver att jag gjorde det för svårt för honom men att jag är osäker på hur jag ska gå vidare.
Jisses, 2x2 metoden - 12 pinnar på 12 dagar. Jojo, här fixar vi 4 pinnar på fyra veckor...
La mig på soffan och klurade, hittade sen mig själv i förrådet letandes efter en bygglampa :-)
Jävlar anamma flög i mig och jag tänkte att det ska bara gå, varför skulle inte vi kunna fixa det???
Upp med strålkastaren på altanräcket, fram med mina hemma slalompinnar och taggade upp självförtroendet!
Wiiiii!!! Vi gjorde det Wille å ja´- vi fixade det han kör 8 pinnar slalom utan att vi tog fram några bågar!!!
onsdag 30 november 2011
oändligt med pinnar?
Funderar över det här med dom nya agilityreglerna. Tycker definitivt att det är jättebra att det blir svårare att ta sig upp i klass 3 - alldeles för många kommer upp för fort och blir besvikna över att man inte kan hävda sig tidsmässigt. Klass 2 är kul, där kan man vara kvar och träna på en hel massa saker och man kan fortfarande ha stora chanser att hamna på pallen - gott för självförtroendet.
Nu med dom nya reglerna så blir det inte bara svårare att ta sig upp i trean utan man kan också välja att stanna kvar i klass 2 även om man har sina tre pinnar. Det är bra, men om man är bra och samlar på sig pinne efter pinne efter pinne då "norpar" man ju pinnar för nån annan som behöver dom. Eller hur?
Jag kanske är dumsnäll men i somras när jag tävlade och på samma dag hade tagit min sista pinne i hopptvåan så valde jag att diska mig i sista klassen för att inte ta en pinne för någon.
Hur tänker ni? Skulle ni samla på er pinnar i "onödan"?
Nu med dom nya reglerna så blir det inte bara svårare att ta sig upp i trean utan man kan också välja att stanna kvar i klass 2 även om man har sina tre pinnar. Det är bra, men om man är bra och samlar på sig pinne efter pinne efter pinne då "norpar" man ju pinnar för nån annan som behöver dom. Eller hur?
Jag kanske är dumsnäll men i somras när jag tävlade och på samma dag hade tagit min sista pinne i hopptvåan så valde jag att diska mig i sista klassen för att inte ta en pinne för någon.
Hur tänker ni? Skulle ni samla på er pinnar i "onödan"?
söndag 27 november 2011
kamoja
Häromdan var jag på en fantastisk föreläsning som handlade om att göra det bästa av det bästa. Föreläsningen var via mitt jobb och var inte riktad till hundträning över huvud taget. Men så mycket jag kunde relatera till vår hundvärld och som var så nyttigt att ta till sig.
Hon pratade bland annat om att börja sin dag med att betygsätta den. 1-10, hur vill man att dagen ska bli? Kan man påverka det?
Om jag vaknar och bestämmer mig för att jag bara är en 5 idag så blir det antagligen inte så mycket bättre än så. Om jag kommer till jobbet och bara är en 5 - är det rättvist mot mina kollegor, patienter och mig själv. Nej, så klart inte och om jag förväntar mig att en kursledare eller föreläsare ska ge allt och vara en 10 så måste jag ju själv vara en 10 och vara öppen och redo att ta in nya saker.
Om vi vänder oss mot vår hundvärld - kan jag förvänta mig att min hund ska vara en 10 varje arbetspass och ge 100% om inte jag är en 10. Så klart inte!
Så det är viktigt att inte bara i sin plan för träningspasset skriva ner vad man ska träna på utan också med vilken känsla vi ska ha.
Kamoja hette föreläsarens företag och kamoj betyder stjäla på thailändska. Hon försvenskade det till kamoja.
Innebörden var att man inte ska härma och göra som andra utan stjäla lite av andras ideer och tankar och göra om till sitt eget. Så nu har jag kamojat hennes betygsättningstanke till min hundvärld.
Jag ska alltid försöka sätta en 10 på mig själv när jag åker till mitt träningspass, kurs eller tävling.
Allt annat är orättvist mot vår bästa fyrbenta vän OCH oss själva!!
Hon menade också att man kan påverka sig själv och sin omgivning genom att låtsas - om man är sur eller osäker - låtsas att du är glad och självsäker! Tänk som en världsmästare! Hur skulle jag gjort om jag var bäst i världen på det här?
Alltså, inför tävling - tänk och låtsas att du är bäst i världen! Hur skulle du ha gjort om du var bäst i världen på agility. Jo, antagligen ställt upp på startlinjen med ett helt annat självförtroende och med en helt annan tanke än " vi får se hur det går, bara vi kommer runt så är jag glad..."
Nä, då är nog tanken mer "nu jädrar ska vi piska skiten ur alla andra och vinna det här loppet så det bara ryker om det!!! "
Man kan ju låtsas att man kan och det är en jättekul och inspirerande tanke! Varför inte liksom!
Hon pratade bland annat om att börja sin dag med att betygsätta den. 1-10, hur vill man att dagen ska bli? Kan man påverka det?
Om jag vaknar och bestämmer mig för att jag bara är en 5 idag så blir det antagligen inte så mycket bättre än så. Om jag kommer till jobbet och bara är en 5 - är det rättvist mot mina kollegor, patienter och mig själv. Nej, så klart inte och om jag förväntar mig att en kursledare eller föreläsare ska ge allt och vara en 10 så måste jag ju själv vara en 10 och vara öppen och redo att ta in nya saker.
Om vi vänder oss mot vår hundvärld - kan jag förvänta mig att min hund ska vara en 10 varje arbetspass och ge 100% om inte jag är en 10. Så klart inte!
Så det är viktigt att inte bara i sin plan för träningspasset skriva ner vad man ska träna på utan också med vilken känsla vi ska ha.
Kamoja hette föreläsarens företag och kamoj betyder stjäla på thailändska. Hon försvenskade det till kamoja.
Innebörden var att man inte ska härma och göra som andra utan stjäla lite av andras ideer och tankar och göra om till sitt eget. Så nu har jag kamojat hennes betygsättningstanke till min hundvärld.
Jag ska alltid försöka sätta en 10 på mig själv när jag åker till mitt träningspass, kurs eller tävling.
Allt annat är orättvist mot vår bästa fyrbenta vän OCH oss själva!!
Hon menade också att man kan påverka sig själv och sin omgivning genom att låtsas - om man är sur eller osäker - låtsas att du är glad och självsäker! Tänk som en världsmästare! Hur skulle jag gjort om jag var bäst i världen på det här?
Alltså, inför tävling - tänk och låtsas att du är bäst i världen! Hur skulle du ha gjort om du var bäst i världen på agility. Jo, antagligen ställt upp på startlinjen med ett helt annat självförtroende och med en helt annan tanke än " vi får se hur det går, bara vi kommer runt så är jag glad..."
Nä, då är nog tanken mer "nu jädrar ska vi piska skiten ur alla andra och vinna det här loppet så det bara ryker om det!!! "
Man kan ju låtsas att man kan och det är en jättekul och inspirerande tanke! Varför inte liksom!
onsdag 23 november 2011
äntligen samarbetar vi
i fårhagen jag och Wille! Åtminstone börjar det likna ett sorts samarbete, nu kan han göra fina flanker och hålla avstånd så att han inte blir frestad att rusa in i flocken och stöka. Han kan gå runt ett helt varv och hitta balans och där lägga sig. Men hjälp så himla skön känsla det är när det flyter!
Han är lite het i starterna men det börjar se mycket lugnare ut och han är så duktig!
Att det skulle va så kul att traska runt i lera och fårbajs hade jag aldrig kunnat föreställa mig!
Aston har haft ont i bakdelen på nåt sätt - en diffus stelhet och smärta men efter några dagars total vila med bara koppelpromenader så har det släppt. Håller koll på honom så att jag ser om det kommer tillbaka för en tanke som slog mig var fästingsjukdom eftersom det var så diffust. Men nu ser han fräsch ut så vi har startat upp med lite lydnadsträning igen.
Vi var uppe hos uppfödare och kullkompisar i Edsbyn och tränade och då var han tokhet, vi fick med oss en hel del bra tips från Kats som har brorsan Qasper. Hon är urduktig på lydnad och tränar och tänker ganska lika som jag gör.
Vi har gjort upp en plan för inlärning av rutan, fjärren - öka avstånd och säkerhet i sitt-ligg, plocka bort godishanden i ligg-stå.
Fortsätter gör vi med koncentrations och uthållighetsövningar. Och så måste vi få till minst en tävlingsmässig platsliggning i veckan. Hakan i backen tränar vi vidare på hemma.
Något jag blev uppmärksammad på är att Aston är osäker på mina kommandon när han inte ser mitt ansikte - antagligen så tittar jag ner på honom när vi tränar men inte när jag kör tävlingsmässigt. Då liksom måste han fråga - "va vad sa du - sa du ligg???"
Skärpa upp mig och sträcka upp alltså och göra allt så tydligt så tydligt för honom, förbereda honom och se till att han alltid vet vad han ska göra. Har lite att bita i alltså...
Att Aston älskar att ha kontakt med mig...ja, det visste jag men så som han sökte mig i söndags hos kats har han nog aldrig gjort... lille gullehunden låg och tittade på mig i en hel dag.
Aston ska få total agilityvila i några veckor - dels för att jag vill se om hans kropp håller och dels för att vi behöver det mentalt. Men också så att vi kan lägga tid på lydnaden. Men om jag kan hålla det vet jag inte...det är ju så kul!
Har en Bachekurs att se fram emot om tre veckor och jag hade tänkt gå med Aston men så tänkte jag om och anmälde Wille istället. Den lille raketen kommer jag att behöva all hjälp jag kan få för att kunna styra runt en bana - skräckblandad förtjusning! :-)
Tills dess fortsätter slalominlärningen där vi nästan är klara med fyra raka portar! Kontaktfälten på gungan och balansen börjar se riktigt bra ut - han behöver lite bättre stadga men positionen ser fin ut. A-hindret har vi inte gjort så många gånger så det får vi ta tag i.
Joråsåatt...man har ju å göra liksom...:-D
Han är lite het i starterna men det börjar se mycket lugnare ut och han är så duktig!
Att det skulle va så kul att traska runt i lera och fårbajs hade jag aldrig kunnat föreställa mig!
Aston har haft ont i bakdelen på nåt sätt - en diffus stelhet och smärta men efter några dagars total vila med bara koppelpromenader så har det släppt. Håller koll på honom så att jag ser om det kommer tillbaka för en tanke som slog mig var fästingsjukdom eftersom det var så diffust. Men nu ser han fräsch ut så vi har startat upp med lite lydnadsträning igen.
Vi var uppe hos uppfödare och kullkompisar i Edsbyn och tränade och då var han tokhet, vi fick med oss en hel del bra tips från Kats som har brorsan Qasper. Hon är urduktig på lydnad och tränar och tänker ganska lika som jag gör.
Vi har gjort upp en plan för inlärning av rutan, fjärren - öka avstånd och säkerhet i sitt-ligg, plocka bort godishanden i ligg-stå.
Fortsätter gör vi med koncentrations och uthållighetsövningar. Och så måste vi få till minst en tävlingsmässig platsliggning i veckan. Hakan i backen tränar vi vidare på hemma.
Något jag blev uppmärksammad på är att Aston är osäker på mina kommandon när han inte ser mitt ansikte - antagligen så tittar jag ner på honom när vi tränar men inte när jag kör tävlingsmässigt. Då liksom måste han fråga - "va vad sa du - sa du ligg???"
Skärpa upp mig och sträcka upp alltså och göra allt så tydligt så tydligt för honom, förbereda honom och se till att han alltid vet vad han ska göra. Har lite att bita i alltså...
Att Aston älskar att ha kontakt med mig...ja, det visste jag men så som han sökte mig i söndags hos kats har han nog aldrig gjort... lille gullehunden låg och tittade på mig i en hel dag.
Aston ska få total agilityvila i några veckor - dels för att jag vill se om hans kropp håller och dels för att vi behöver det mentalt. Men också så att vi kan lägga tid på lydnaden. Men om jag kan hålla det vet jag inte...det är ju så kul!
Har en Bachekurs att se fram emot om tre veckor och jag hade tänkt gå med Aston men så tänkte jag om och anmälde Wille istället. Den lille raketen kommer jag att behöva all hjälp jag kan få för att kunna styra runt en bana - skräckblandad förtjusning! :-)
Tills dess fortsätter slalominlärningen där vi nästan är klara med fyra raka portar! Kontaktfälten på gungan och balansen börjar se riktigt bra ut - han behöver lite bättre stadga men positionen ser fin ut. A-hindret har vi inte gjort så många gånger så det får vi ta tag i.
Joråsåatt...man har ju å göra liksom...:-D
tisdag 15 november 2011
de går bra nu!
Det är en sån frihet att äntligen kunna träna hund i stort sett när jag vill! Det är så inspirerande att ha förmånen att omge sig med så otroligt duktiga hundmänniskor som mer än gärna delar med sig av sina kunskaper! Det är en sån underbar känsla att inte behöva ha stress och oro omkring sig i livet!
Det går bra nu för mig!
Efter alla småbarnsår och för att inte tala om tonårsåren som varit fyllda med oro, ilska, frustration, sorg, kaos med framförallt en son som varit på kollisionskurs i sitt liv så njuter jag nu av harmoni. Sänker axlarna, andas lugnt och njuter av alla stunder.
Hannah har flyttat hemifrån och är lycklig i sitt hus med sin älskling och sin katt. Hon har jobb och hon tränar och hon planerar för studier.
Oscar är sen en tid tillbaka lugn, harmonisk och tillbaka till livet - han tränar och tävlar igen och det går bra, skolan går bra, han trivs. Igår när jag kom hem från kurs i Bälinge så har han lagat mat, diskat och plockat undan och hela huset är fullt med tända ljus. Han möter mig med en kram och säger "mamma ser du - jag kommer att klara mig fint när jag flyttar hemifrån". Lycka i mammans hjärta!
Och så hundarna då - jag har tid för dom, jag vet vad jag vill. Dom är så roliga att träna och vara med och vi har så kul ihop båda två med sina egna egenheter och personligheter. Hjärtat är fullt av kärlek för dom!
Aston är balanserad och han känns stabil, jag har stora förhoppningar och mål med både lydnaden och agilityn nu. Vi är samspelta och det gör mig så skönt glad.
Wille är som en liten energibomb som fyller mig med energi och glädje - jag känner att han kan bli ruggigt bra om jag sköter mina kort väl.
Jag är vimsig i vallningen men känner ändå att jag börjar få lite bättre koll på mig själv, Wille gör så bra bara jag är lugn och rätt tajmad. Malin har hjälpt mig att hitta lugnet och att börja med att hitta rätt känsla. Det känns bra! Anki Redmar ha lånat ut sin fårhage i två dagar nu och det är ju en sån förmån att ha så fina vänner som hjälper till och ställer upp.
Anna Arvsten har hjälpt mig att hitta rätt känsla i lydnaden med Aston så att vi kan fånga upp hans fokus och koncentration för det är bara det som brister i övrigt är han jättefin i lydnaden nu.
Det går bra nu och jag njuter av den snöfria soliga härliga novembermånaden. Jag njuter av att kunna välja hundträning framför annat. Det är ju liksom livet i all sin enkelhet! Med leriga kläder, smuts under naglarna, rosiga kinder och en känsla av att hela tiden vilja ut igen och träna.
Det går bra nu för mig!
Efter alla småbarnsår och för att inte tala om tonårsåren som varit fyllda med oro, ilska, frustration, sorg, kaos med framförallt en son som varit på kollisionskurs i sitt liv så njuter jag nu av harmoni. Sänker axlarna, andas lugnt och njuter av alla stunder.
Hannah har flyttat hemifrån och är lycklig i sitt hus med sin älskling och sin katt. Hon har jobb och hon tränar och hon planerar för studier.
Oscar är sen en tid tillbaka lugn, harmonisk och tillbaka till livet - han tränar och tävlar igen och det går bra, skolan går bra, han trivs. Igår när jag kom hem från kurs i Bälinge så har han lagat mat, diskat och plockat undan och hela huset är fullt med tända ljus. Han möter mig med en kram och säger "mamma ser du - jag kommer att klara mig fint när jag flyttar hemifrån". Lycka i mammans hjärta!
Och så hundarna då - jag har tid för dom, jag vet vad jag vill. Dom är så roliga att träna och vara med och vi har så kul ihop båda två med sina egna egenheter och personligheter. Hjärtat är fullt av kärlek för dom!
Aston är balanserad och han känns stabil, jag har stora förhoppningar och mål med både lydnaden och agilityn nu. Vi är samspelta och det gör mig så skönt glad.
Wille är som en liten energibomb som fyller mig med energi och glädje - jag känner att han kan bli ruggigt bra om jag sköter mina kort väl.
Jag är vimsig i vallningen men känner ändå att jag börjar få lite bättre koll på mig själv, Wille gör så bra bara jag är lugn och rätt tajmad. Malin har hjälpt mig att hitta lugnet och att börja med att hitta rätt känsla. Det känns bra! Anki Redmar ha lånat ut sin fårhage i två dagar nu och det är ju en sån förmån att ha så fina vänner som hjälper till och ställer upp.
Anna Arvsten har hjälpt mig att hitta rätt känsla i lydnaden med Aston så att vi kan fånga upp hans fokus och koncentration för det är bara det som brister i övrigt är han jättefin i lydnaden nu.
Det går bra nu och jag njuter av den snöfria soliga härliga novembermånaden. Jag njuter av att kunna välja hundträning framför annat. Det är ju liksom livet i all sin enkelhet! Med leriga kläder, smuts under naglarna, rosiga kinder och en känsla av att hela tiden vilja ut igen och träna.
fredag 4 november 2011
koncentration och fokus
är det som gäller nu för det är nyckeln till vår lydnadskarriär! Anna Arvsten och jag hade ett riktigt givande lydnadspass där vi fokuserade på fokus och koncentration. Med små små medel där jag blir tydligare i mitt tävlingsmässiga kroppsspråk och med nageln i ögat att man banne mig inte får släppa kontakt så blev det riktigt bra. Han går ju som en cirkushäst i fria följet när det är som bäst så när vi får ordning på hans vilja att ha koll på hela världen så blir det kalas.
Ska jobba mer med förberedande små "tics" inför varje moment för att ytterligare göra honom säker på vad som är på gång.
Hakan i marken verkar ha landat hos honom för i går när vi tränade platsliggning med störning och jag bara stod passiv så la han helt plötsligt ner hakan OCH då såg han väldigt avslappnad ut.
Vi är på rätt väg! Tjoho!
Ska jobba mer med förberedande små "tics" inför varje moment för att ytterligare göra honom säker på vad som är på gång.
Hakan i marken verkar ha landat hos honom för i går när vi tränade platsliggning med störning och jag bara stod passiv så la han helt plötsligt ner hakan OCH då såg han väldigt avslappnad ut.
Vi är på rätt väg! Tjoho!
onsdag 2 november 2011
belöning eller störning...???
ibland är dom där aha-upplevelserna i hundträning så fascinerande!
Om jag börjar från början så har jag haft problem med ett moment i KF-låda träningen med Wille. När jag lagt ut leksak framför lådan för att han ska stanna i position och sen på ok springa och ta sin belöning så har han smygit fram till lådan och liksom eyat leksaken. Har inte kunnat komma åt det här på nåt bra sätt och började tappa hoppet.
När vi resonerar om det på Malinkursen så kommer hon till slut fram till att leksaken egentligen blir en störning i det läget. Han fokuserar för mycket på sin leksak och inte på det jobb han ska göra för att få ta den!
Intressant! När vi sen testade lite grejer med två leksaker, en tennisboll (favoritbelöning) och fleecefläta (favoritbelöning när ingen boll finns) så blev han verkligen frustrerad och fastnade på bollen, eller den som hade bollen.
Back to basic alltså och damma av den roliga valpleken - it´s your choice. Sen gå vidare med att lägga ut leksaker som störning som inte får bli till belöning förrän arbete utförts. Jag ska också ha två likadana leksaker - en som ligger ute och en som han får av mig för att minska intresset för den som ligger "död" där ute.
Det här ska bli så spännande att se utvecklingen på.
Så roligt det är att ständigt lära sig mer om hundträning och sin hunds tankar.
Om jag börjar från början så har jag haft problem med ett moment i KF-låda träningen med Wille. När jag lagt ut leksak framför lådan för att han ska stanna i position och sen på ok springa och ta sin belöning så har han smygit fram till lådan och liksom eyat leksaken. Har inte kunnat komma åt det här på nåt bra sätt och började tappa hoppet.
När vi resonerar om det på Malinkursen så kommer hon till slut fram till att leksaken egentligen blir en störning i det läget. Han fokuserar för mycket på sin leksak och inte på det jobb han ska göra för att få ta den!
Intressant! När vi sen testade lite grejer med två leksaker, en tennisboll (favoritbelöning) och fleecefläta (favoritbelöning när ingen boll finns) så blev han verkligen frustrerad och fastnade på bollen, eller den som hade bollen.
Back to basic alltså och damma av den roliga valpleken - it´s your choice. Sen gå vidare med att lägga ut leksaker som störning som inte får bli till belöning förrän arbete utförts. Jag ska också ha två likadana leksaker - en som ligger ute och en som han får av mig för att minska intresset för den som ligger "död" där ute.
Det här ska bli så spännande att se utvecklingen på.
Så roligt det är att ständigt lära sig mer om hundträning och sin hunds tankar.
onsdag 26 oktober 2011
livet efter kastreringen...
Det har gått 10 dagar sen Aston blev kastrerad och det är så klart för tidigt att säga hur och vad som blir skillnad. Men jag tycker mig märka ett annat lugn hos honom på promenader och med andra hundar i närheten.
Han far inte längre från kissfläck till kissfläck och fastnar inte i en doft och blir sådär frånvarande längre. Vi har haft ett par jobbiga hundmöten (hundarna och deras människor i mitt område är ett kapitel för sig...) där han inte har burrat upp sig och blivit stressad.
Han verkar mer lekfull och avslappnad. Hoppas hoppas att det är så och att det håller i sig så.
Vi hade ett jättefint lydnadspass ikväll på Uppsala Bk med massor med störning och han va så fokuserad och koncentrerad! Lycka!
Lycka var det också i fårhagen idag och förra veckan när Wille balanserade så himla bra.
Sist vi va i 25an hos Ann så var han het, rusade mot fåren ibland och jag blir så stressad av det och allt blir bara så vimsigt. Emelie, Anki och Malin hjälpte mig att hitta en mer balanserad känsla och därmed kunde jag placera mig mer rätt i förhållande till fåren och Wille. Det blev helt plötsligt lugnare och mer harmoniskt och jag vågade låta Wille jobba.
Idag började vi med ett par varv i lilla fållan för att liksom plantera rätt tanke i Willes hjärna - sen direkt ut i 25an och hjälp va bra han gick och jag kände mig helt lugn för jag visste att jag kunde lita på honom. Skönt och helhäftigt!
Skulle ju ha filmat honom men det får bli en annan gång - idag flyttade vi in fåren. Men kanske blir det några till tillfällen att valla innan snön kommer.
Tror att den lille hunden är förkyld för han nyser så in i bängen hela tiden - men pigg å glad!
Astons hakprojekt går framåt, har förlängt tiden och ökat avståndet men även bytt miljö och han förstår och gör rätt även med störning.
Kan nog snart lägga på kommando.
Ja, livet med hundarna leker och jag har äntligen tiden i mitt liv att verkligen satsa på hundträning! Det är så oerhört befriande och härligt!
Tre kurser är inplanerade för vintern - i november startar Sanna Hallgren sin lydnadskurs på fredagar och jag ska försöka vara med på så många tillfällen jag bara kan. I agilityn är det först Veronika Bache som har två halvdagar då ska jag gå med Aston. I februari kommer Camilla Brundin och då tänkte jag att Willeman ska få drillas.
Sen fortsätter vi ju våra träningar med Malin Elfström både för Wille och Aston - så det blir fullt ös hela vintern! Me like!
Han far inte längre från kissfläck till kissfläck och fastnar inte i en doft och blir sådär frånvarande längre. Vi har haft ett par jobbiga hundmöten (hundarna och deras människor i mitt område är ett kapitel för sig...) där han inte har burrat upp sig och blivit stressad.
Han verkar mer lekfull och avslappnad. Hoppas hoppas att det är så och att det håller i sig så.
Vi hade ett jättefint lydnadspass ikväll på Uppsala Bk med massor med störning och han va så fokuserad och koncentrerad! Lycka!
Lycka var det också i fårhagen idag och förra veckan när Wille balanserade så himla bra.
Sist vi va i 25an hos Ann så var han het, rusade mot fåren ibland och jag blir så stressad av det och allt blir bara så vimsigt. Emelie, Anki och Malin hjälpte mig att hitta en mer balanserad känsla och därmed kunde jag placera mig mer rätt i förhållande till fåren och Wille. Det blev helt plötsligt lugnare och mer harmoniskt och jag vågade låta Wille jobba.
Idag började vi med ett par varv i lilla fållan för att liksom plantera rätt tanke i Willes hjärna - sen direkt ut i 25an och hjälp va bra han gick och jag kände mig helt lugn för jag visste att jag kunde lita på honom. Skönt och helhäftigt!
Skulle ju ha filmat honom men det får bli en annan gång - idag flyttade vi in fåren. Men kanske blir det några till tillfällen att valla innan snön kommer.
Tror att den lille hunden är förkyld för han nyser så in i bängen hela tiden - men pigg å glad!
Astons hakprojekt går framåt, har förlängt tiden och ökat avståndet men även bytt miljö och han förstår och gör rätt även med störning.
Kan nog snart lägga på kommando.
Ja, livet med hundarna leker och jag har äntligen tiden i mitt liv att verkligen satsa på hundträning! Det är så oerhört befriande och härligt!
Tre kurser är inplanerade för vintern - i november startar Sanna Hallgren sin lydnadskurs på fredagar och jag ska försöka vara med på så många tillfällen jag bara kan. I agilityn är det först Veronika Bache som har två halvdagar då ska jag gå med Aston. I februari kommer Camilla Brundin och då tänkte jag att Willeman ska få drillas.
Sen fortsätter vi ju våra träningar med Malin Elfström både för Wille och Aston - så det blir fullt ös hela vintern! Me like!
torsdag 13 oktober 2011
Windanns Gollum - Wille fyller 1 år!
Den lilla, Wille Willson, Willerill, gulle ja, kärt barn har många namn och wille är verkligen en kär vän, en underbar hund som är så kramgo, vild, energisk, smart, lyhörd helt enkelt fantastisk!!!
Ett år och han har utvecklats så fint och han är precis så som jag vill ha honom. Vi har gått lite vallkurser och han är så fin i vallningen (det lilla jag kan se med min ringa erfarenhet). Igår var det sista gången på Anns förberendande kurs och han fick gå ut i stora hagen och balansera en stor springig flock. Han gjorde så fint - går ut bra men orkar inte hålla ut tillräckligt till "kl. 12" så jag lägger honom innan han kommer för nära. För när han kommer för nära fåren så rusar han och biter dom i rumpan...inte bra! Tack Emelie för goda råd och hjälp!
Han är lite het i starterna i fösningen så det får vi jobba på, i lilla fållan går han fint i balans och lägger sig oftast på en gång. Häftigt är det i alla fall med vallningen - trodde inte jag skulle tycka att det va så kul!
I agilityn väntar nu en helt underbar vinter då vi kan börja med lite mer riktig träning och det ska bli så spännande att se hur han hanterar handling och kombinationer. Blir alldeles pirrig av förväntan!!
Och vilken himla tur att min underbara ettåring går så bra ihop med min härliga Aston! Just nu ligger dom tätt ihop och sover vid mina fötter <3
Har tagit ett beslut som legat och grott länge om att kastrera Aston. Han blir bara mer och mer okoncenterad och mer och mer fast i kissfläckar. Hans tikintresse är stort och han tror att alla tjejer finns för honom! Han blir mer och mer vaktig här hemma och han tror att han måste ha koll på allt och alla.
Det är ett ansvar som han är lite för mesig för att axla egentligen så han blir bara stressad av det.
Jag har tagit beslutet utifrån många diskussioner med andra och tillsammans med min veterinär. Det är för Astons skull och för vår träningssituations skull.
Jag tror att han kommer att må bra av det!
fredag 7 oktober 2011
lite grunder med grabbarna
ett vinterprojekt med Aston blir då alltså att lära in hakan i backen till platsliggningen. Så här ser det ut efter tre korta pass. Nästa steg är att dels kunna vara på båda sidorna och även bakom honom och så klart att successivt förlänga tiden.
För Willes del är det många pass med lådan nu så att vi kan lägga mycket vintertid på kontaktfälten på riktiga balanshinder. Målet är att han ska hitta sin position på lådan med leksak framför sig, med leksak kastad framför sig och stå kvar tills han får ok, att han ska kunna stå kvar med mig i rörelse vid sidan om och framför. Målet är också att han ska ha ett snabbt släpp från position och att han ska ha ett snabbt driv till position, att han ska ha huvudet rakt fram och inte titta efter mig eller leksaken. Nu är det lite si och så med tempot till lådan när leksak ligger ute, ibland sticker han för tidigt från position. Han ska också använda bakbenen bättre, nu står han för upprätt på frambenen. Men det kommer, vi lägger en hel del tid på det här nu.
Men jag är nöjd med honom så här långt för han har ett härligt engagemang i sin lådalek!!
För Willes del är det många pass med lådan nu så att vi kan lägga mycket vintertid på kontaktfälten på riktiga balanshinder. Målet är att han ska hitta sin position på lådan med leksak framför sig, med leksak kastad framför sig och stå kvar tills han får ok, att han ska kunna stå kvar med mig i rörelse vid sidan om och framför. Målet är också att han ska ha ett snabbt släpp från position och att han ska ha ett snabbt driv till position, att han ska ha huvudet rakt fram och inte titta efter mig eller leksaken. Nu är det lite si och så med tempot till lådan när leksak ligger ute, ibland sticker han för tidigt från position. Han ska också använda bakbenen bättre, nu står han för upprätt på frambenen. Men det kommer, vi lägger en hel del tid på det här nu.
Men jag är nöjd med honom så här långt för han har ett härligt engagemang i sin lådalek!!
måndag 3 oktober 2011
hakan i marken
funderar jag på att lära in på Aston för platsliggningen. Tänker som så att han kanske känner sig säkrare när han har en tydligare uppgift.
Är det någon som har erfarenhet av det och hur har ni tränat det?
Target eller handtarget eller?
Tacksam för förslag!
Är det någon som har erfarenhet av det och hur har ni tränat det?
Target eller handtarget eller?
Tacksam för förslag!
söndag 2 oktober 2011
nä, det vill sig inte riktigt
när vi ska till å tävla lydnad Aston och jag. Det är väl för att jag lite kaxigt har tänkt att " hur svårt kan det va" - jag menar lydnadsklass 1 är ju en baggis...
bara för att det var det med Wilma...
Men nej, något händer så fort vi kliver in på lydnadsplanen i tävlingssammanhang, och det är inte att jag är nervös för det är jag inte ett dugg.
Egentligen vet jag vad som är problemet, vi har tränat alldeles för lite tävlingsmässigt. Aston kan det vi ska göra på tävling och gör det 8-10 poängmässigt! Men på tävling promenadgår han i linförigheten - nosar, släpper och är inte med mig. Läggandet är alltid bra, inkallningen likaså, ställandet gör han men går nåt steg. Apportbocken spottar han alltid ut. Hopp brukar va 10 p. - men igår slog han i. Platsliggningen...ojojoj, det är ett kapitel för sig...men igår fick vi en lugn sån och det var verkligen vad vi behövde!!! Kanske kanske att jag kan få honom att känna sig trygg där. Men han piper, är orolig och kryper framåt.
Jag tror att kärnan också ligger i hans koncentrationsproblem, om jag kan komma åt det på ett bra sätt så tror jag att fokuset på tävling kommer!
Han går ju så klockrent precis innan vi går in och sen ... är det som en magnet som drar ner hans nos i marken...på nåt vis känns det som att han inte tar det på allvar men samtidigt tror jag att nosandet är ett tecken på att han blir osäker på situationen med domare och tävlingsledare och ny plats.
På´t igen!!!
Jag ska också försöka leta runt efter nån bra lydnadskurs där jag kan få hjälp med att hitta verktyg för koncentration och fokus och med det som faller på tävling.
bara för att det var det med Wilma...
Men nej, något händer så fort vi kliver in på lydnadsplanen i tävlingssammanhang, och det är inte att jag är nervös för det är jag inte ett dugg.
Egentligen vet jag vad som är problemet, vi har tränat alldeles för lite tävlingsmässigt. Aston kan det vi ska göra på tävling och gör det 8-10 poängmässigt! Men på tävling promenadgår han i linförigheten - nosar, släpper och är inte med mig. Läggandet är alltid bra, inkallningen likaså, ställandet gör han men går nåt steg. Apportbocken spottar han alltid ut. Hopp brukar va 10 p. - men igår slog han i. Platsliggningen...ojojoj, det är ett kapitel för sig...men igår fick vi en lugn sån och det var verkligen vad vi behövde!!! Kanske kanske att jag kan få honom att känna sig trygg där. Men han piper, är orolig och kryper framåt.
Jag tror att kärnan också ligger i hans koncentrationsproblem, om jag kan komma åt det på ett bra sätt så tror jag att fokuset på tävling kommer!
Han går ju så klockrent precis innan vi går in och sen ... är det som en magnet som drar ner hans nos i marken...på nåt vis känns det som att han inte tar det på allvar men samtidigt tror jag att nosandet är ett tecken på att han blir osäker på situationen med domare och tävlingsledare och ny plats.
På´t igen!!!
Jag ska också försöka leta runt efter nån bra lydnadskurs där jag kan få hjälp med att hitta verktyg för koncentration och fokus och med det som faller på tävling.
lördag 24 september 2011
två bonuslopp :-)
Snälla Rosemarie på klubben erbjöd sig att ta med sig Aston till Fagersta för att köra honom i två agilitylopp. Jag skyndade mig att efteranmäla och det var inga problem. Så spännande, två nya chanser till att plocka in nån pinne i agilitytvåan dök plötsligt upp. Men på torsdan meddelar hon att hon är sjuk och inte kan åka - jag skulle jobba natt så jag tänkte att det var kört.
Men på mitt nya braiga jobb kan man sova på soffan om det inte är några jourfall så jag kunde få mig ett par timmars sömn och kände mig pigg när jag gick hem på morron. Bestämde mig snabbt för att packa bilen och åka till Fagersta!
Målsättningen för dagen var inte att plocka pinnar utan att gå in (det var inomhus) och köra två lopp med bra känsla, attityd och glädje.
Och det gjorde vi Aston och jag, så roligt vi hade och som han jobbade! I det första loppet fick vi en rivning tyvärr men med en kanontid! I det andra loppet skickade jag honom rakt in i fel tunnelingång - jag trodde att det var rätt ända tills han kom ut då jag kände att vi var fel i förhållande till nästa hinder. Det roliga var att domaren inte heller verkade inse disken på en gång för han säger när jag inser att vi är fel "nämen det va ju fel ingång..." och då visar han disk och blåser.
Efter det körde jag på som om det gällde en SM final och Aston fixade det trycket, gjorde ett klockrent kontaktfält på Aet och som en blixt i slalom och resten av vägen i mål.
Mission completed - avslutar säsongen nu och det med en härlig känsla och peppad och inspirerad inför vinterns träningar! Såååå skönt!!!
Men på mitt nya braiga jobb kan man sova på soffan om det inte är några jourfall så jag kunde få mig ett par timmars sömn och kände mig pigg när jag gick hem på morron. Bestämde mig snabbt för att packa bilen och åka till Fagersta!
Målsättningen för dagen var inte att plocka pinnar utan att gå in (det var inomhus) och köra två lopp med bra känsla, attityd och glädje.
Och det gjorde vi Aston och jag, så roligt vi hade och som han jobbade! I det första loppet fick vi en rivning tyvärr men med en kanontid! I det andra loppet skickade jag honom rakt in i fel tunnelingång - jag trodde att det var rätt ända tills han kom ut då jag kände att vi var fel i förhållande till nästa hinder. Det roliga var att domaren inte heller verkade inse disken på en gång för han säger när jag inser att vi är fel "nämen det va ju fel ingång..." och då visar han disk och blåser.
Efter det körde jag på som om det gällde en SM final och Aston fixade det trycket, gjorde ett klockrent kontaktfält på Aet och som en blixt i slalom och resten av vägen i mål.
Mission completed - avslutar säsongen nu och det med en härlig känsla och peppad och inspirerad inför vinterns träningar! Såååå skönt!!!
söndag 18 september 2011
agilitysäsong 2011 tackar för sig - nytt kapitel väntar
Avslutar Astons och min första tävlingssäsong riktigt uselt. Ja, faktiskt riktigt riktigt dåligt av mig. Hade förhoppningar om att den här helgen ta åtminstone en pinne på dom tre agility 2 lopp jag hade framför mig. Men nej...
Lördagens lopp i Solna-Sundbyberg va bra, härligt känsla och han gick så himla fint men en rivning tog bort chansen till en pinne.
Dagens två lopp i Avesta vill jag helst glömma... usch så dåligt. Och det menar jag verkligen!
I det första loppet får vi en rivning och sen i mitten av loppet får jag en total black-out, jag har ingen aning om vart jag ska och kan inte reda ut det heller...läskig känsla. Vi tar slalom och raka spåret ut.
Det andra loppet hade jag samma känsla på banvandringen, jag visste liksom inte riktigt vad jag höll på med. Kände att jag inte hade kontroll över banan och en osäkerhet smög sig på när vi skulle starta. Jag missbedömde helt avstånd och fart efter en lång tunnel och hann inte alls med ett framförbyte utan Aston satt som en smäck rakt fram på fel hinder. Disk. Vi fortsätter och Aston känns också ur balans, han snubblar runt på balansbommen och ramlar till slut ner. Vi tar om den och får ändå till ett fint kontakftält och tar snabbaste vägen ut.
Jag vet inte vad som hände idag, men jag har en känsla av att jag har haft för mycket jobb, stress och för lite sömn sista tiden. Tränat för lite och känt mig trött, hade för mycket "pinn-jakt" idag istället för att glädjas åt två roliga lopp. Tråkigt sätt att sluta säsongen på men sånt är livet.
Jag kan ändå blicka tillbaka på en fantastiskt rolig sommar med en underbar hund som utvecklats så mycket och som har presterat så mycket mer än jag nånsin kunnat hoppats på.
Uppklassad till hoppklass 3 - det är bra! Skulle inte gjort nåt om vi tagit nån pinne i agilitytvåan också men nu får vi gå in i vila och träningsfas och komma tillbaka nästa år med nya tag.
Nästa år kommer att bli ännu roligare och då har jag ju min lille Wille som ska starta också!
In i Bälingeridhus och träna som en tok ska vi göra i vinter jag och mina grabbar :-)
Lördagens lopp i Solna-Sundbyberg va bra, härligt känsla och han gick så himla fint men en rivning tog bort chansen till en pinne.
Dagens två lopp i Avesta vill jag helst glömma... usch så dåligt. Och det menar jag verkligen!
I det första loppet får vi en rivning och sen i mitten av loppet får jag en total black-out, jag har ingen aning om vart jag ska och kan inte reda ut det heller...läskig känsla. Vi tar slalom och raka spåret ut.
Det andra loppet hade jag samma känsla på banvandringen, jag visste liksom inte riktigt vad jag höll på med. Kände att jag inte hade kontroll över banan och en osäkerhet smög sig på när vi skulle starta. Jag missbedömde helt avstånd och fart efter en lång tunnel och hann inte alls med ett framförbyte utan Aston satt som en smäck rakt fram på fel hinder. Disk. Vi fortsätter och Aston känns också ur balans, han snubblar runt på balansbommen och ramlar till slut ner. Vi tar om den och får ändå till ett fint kontakftält och tar snabbaste vägen ut.
Jag vet inte vad som hände idag, men jag har en känsla av att jag har haft för mycket jobb, stress och för lite sömn sista tiden. Tränat för lite och känt mig trött, hade för mycket "pinn-jakt" idag istället för att glädjas åt två roliga lopp. Tråkigt sätt att sluta säsongen på men sånt är livet.
Jag kan ändå blicka tillbaka på en fantastiskt rolig sommar med en underbar hund som utvecklats så mycket och som har presterat så mycket mer än jag nånsin kunnat hoppats på.
Uppklassad till hoppklass 3 - det är bra! Skulle inte gjort nåt om vi tagit nån pinne i agilitytvåan också men nu får vi gå in i vila och träningsfas och komma tillbaka nästa år med nya tag.
Nästa år kommer att bli ännu roligare och då har jag ju min lille Wille som ska starta också!
In i Bälingeridhus och träna som en tok ska vi göra i vinter jag och mina grabbar :-)
lördag 17 september 2011
wille avancerar med 8 pinnar slalom
Han är koncentrerad lille Wille när han för första gången provar på 8 pinnar. Det går inte fort men han vill göra rätt och farten kommer - det är jag så säker på!
Aston är duktig på att låta lillebror jobba ifred! :-)
Aston är duktig på att låta lillebror jobba ifred! :-)
onsdag 14 september 2011
Vallningskurs för Karin Söderberg
i Storvreta hos Ann Björkenius. En heldag med duktiga Karin som lever och lär vallning - hon har Willes pappa Key som är en duktig vallhund.
Vi är ju nybörjare både Wille och jag men jag måste säga att min lille bordercollie är fenomenal! Han är så duktig, lyhörd och sansad. Visst ville han skrämma fåren och jaga dom och visst fick han munnen full med ull nån gång men han tar mina och Karins korrigeringar fint och förstår.
Vi provade på att balansera i den lilla fållan och kunde sen flytta ut i 25:an där det blev lite svårare framför allt för mig som helt plötsligt bara placerade mig fel - jag blev stressad av att inte ha kontroll varken över Wille, fåren eller mig själv. Jag fick coachning av Karin och hon bokstavligt talat styrde mig åt rätt håll. Jisses att det ska va så svårt att slappna av och lita på att hunden gör rätt...
Vi provade också att fösa rakt fram - Wille blir lite het och stretar i linan men ser ändå sansad ut. Han lägger sig oftast på mitt "ligg" och han kommer alltid på "kom så går vi". Underbar liten hund jag har som nog kan bli riktigt bra på att valla bara han får rätt hjälp av mig. Jag måste lära mig mer så jag kan ge honom rätt utbildning!!!
Går nu förberedande vallningskurs för Ann där jag kan fortsätta att få dom grundkunskaper jag behöver för min fina hund!
Vallning är nog rätt kul ändå...och så mycket jag lärt mig idag om päron och päronskruttar...:-)
Att titta på dom andra duktiga hundarna har gett mig en bild och en helhet av hur det kan se ut på riktigt.
Vi är ju nybörjare både Wille och jag men jag måste säga att min lille bordercollie är fenomenal! Han är så duktig, lyhörd och sansad. Visst ville han skrämma fåren och jaga dom och visst fick han munnen full med ull nån gång men han tar mina och Karins korrigeringar fint och förstår.
Vi provade på att balansera i den lilla fållan och kunde sen flytta ut i 25:an där det blev lite svårare framför allt för mig som helt plötsligt bara placerade mig fel - jag blev stressad av att inte ha kontroll varken över Wille, fåren eller mig själv. Jag fick coachning av Karin och hon bokstavligt talat styrde mig åt rätt håll. Jisses att det ska va så svårt att slappna av och lita på att hunden gör rätt...
Vi provade också att fösa rakt fram - Wille blir lite het och stretar i linan men ser ändå sansad ut. Han lägger sig oftast på mitt "ligg" och han kommer alltid på "kom så går vi". Underbar liten hund jag har som nog kan bli riktigt bra på att valla bara han får rätt hjälp av mig. Jag måste lära mig mer så jag kan ge honom rätt utbildning!!!
Går nu förberedande vallningskurs för Ann där jag kan fortsätta att få dom grundkunskaper jag behöver för min fina hund!
Vallning är nog rätt kul ändå...och så mycket jag lärt mig idag om päron och päronskruttar...:-)
Att titta på dom andra duktiga hundarna har gett mig en bild och en helhet av hur det kan se ut på riktigt.
fredag 9 september 2011
willes första stapplande steg i slalom
så här duktig är han efter fyra dagars träning. Han hade lite svårt i början och ville gärna hoppa över bågarna men sen lossnade det!
Han är så rolig att träna det lilla yrvädret!
Är mer noggrann med att inte följa med honom och visa honom in - ett misstag jag gjorde med Aston vilket lett till att han inte har nåt bra självständigt slalom utan även där vill han att jag ska springa med.
Wille ska få en bättre chans att klara det själv och jag tycker det ser lovande ut! :-)
Han är så rolig att träna det lilla yrvädret!
Är mer noggrann med att inte följa med honom och visa honom in - ett misstag jag gjorde med Aston vilket lett till att han inte har nåt bra självständigt slalom utan även där vill han att jag ska springa med.
Wille ska få en bättre chans att klara det själv och jag tycker det ser lovande ut! :-)
söndag 4 september 2011
Två dagars tävlande i Tierp
med blandat resultat fast mest fina och härliga lopp med flyt och harmoni!
På lördan var det två agilitylopp där Aston sätter det första loppet sååå himla fint och gör nästan perfekta kontaktfält - jag är lite stressad och släpper honom för tidigt, är lite spänd inför kontaktfälten nu för tiden vilket jag tror att Aston känner och därmed blir han både stressad och osäker. Han går nästan ända ner men sticker lite lite för tidigt och jag släpper honom lite lite för tidigt allt inom bråkdelen av en hundradels sekund. Inga kontaktfältsfel men däremot en rivning som jag inte hade sett. Trodde vi va nollade när vi gick över mållinjen men ändå med en konstig känsla av att nåt blivit fel...
Vinner loppet i alla fall med 15 sekunders marginal till referenstiden!!!!!
Lopp 2 får vi ytterligare en rivning som jag hinner att se så jag passar på att ta om A-hindrets kf som blir slarvigt. Disk.
Dag 2 två hopplopp. Aston går som på räls och gör inte ett enda misstag - nollar och har drygt tre sekunder till godo till tvåan! Vi är nu uppflyttade till hoppklass 3!! Jättekul!!! Bubblar av glädje!!
Lopp 2 - väljer jag att med flit diska för det känns taskigt om vi skulle ta en pinne från någon genom att antingen nolla igen och placera oss eller att stryka oss och därmed minska det redan lilla startfältet. Så jag planerar in att ta ett hinder från fel håll - väljer ett hinder som ligger efter en lång tunnel där jag har kunnat släppa Aston innan - hinner fånga upp honom och kommendera och visa honom "runt" han sätter det utan att riva och sätter även det tajta bakombytet som följer på nästa hinder då utan att riva! Duktig hund! Men en frivillig disk.
Nöjd med hans attityd och med känslan genom alla helgens fyra lopp - underbar liten tollare jag har!
På lördan var det två agilitylopp där Aston sätter det första loppet sååå himla fint och gör nästan perfekta kontaktfält - jag är lite stressad och släpper honom för tidigt, är lite spänd inför kontaktfälten nu för tiden vilket jag tror att Aston känner och därmed blir han både stressad och osäker. Han går nästan ända ner men sticker lite lite för tidigt och jag släpper honom lite lite för tidigt allt inom bråkdelen av en hundradels sekund. Inga kontaktfältsfel men däremot en rivning som jag inte hade sett. Trodde vi va nollade när vi gick över mållinjen men ändå med en konstig känsla av att nåt blivit fel...
Vinner loppet i alla fall med 15 sekunders marginal till referenstiden!!!!!
Lopp 2 får vi ytterligare en rivning som jag hinner att se så jag passar på att ta om A-hindrets kf som blir slarvigt. Disk.
Dag 2 två hopplopp. Aston går som på räls och gör inte ett enda misstag - nollar och har drygt tre sekunder till godo till tvåan! Vi är nu uppflyttade till hoppklass 3!! Jättekul!!! Bubblar av glädje!!
Lopp 2 - väljer jag att med flit diska för det känns taskigt om vi skulle ta en pinne från någon genom att antingen nolla igen och placera oss eller att stryka oss och därmed minska det redan lilla startfältet. Så jag planerar in att ta ett hinder från fel håll - väljer ett hinder som ligger efter en lång tunnel där jag har kunnat släppa Aston innan - hinner fånga upp honom och kommendera och visa honom "runt" han sätter det utan att riva och sätter även det tajta bakombytet som följer på nästa hinder då utan att riva! Duktig hund! Men en frivillig disk.
Nöjd med hans attityd och med känslan genom alla helgens fyra lopp - underbar liten tollare jag har!
onsdag 24 augusti 2011
låt inte tanken stoppa dig
skrev jag i ett inlägg för länge länge sen. Det är så lätt att hamna i ett läge där man liksom vilar sig på tanken att det inte går av olika orsaker. Helt enkelt för att det är lättare att "skylla ifrån sig" på saker och ting runt omkring när det inte går som man har tänkt.
Eller att man tappar självförtroendet och därigenom stoppar sig själv när tankar som " det är ingen ide och det kommer aldrig att räcka" börjar få fäste i hjärnan.
Det är något jag jobbat jättemycket med!!! För är det någon som kan stoppa mina mål så är det jag själv! Det får inte hända och det är inte rättvist.
Började fundera på det här igen när jag satt här och planerade inför nästa kurstillfälle med mina nybörjare då jag ska prata mycket om att sätta upp mål och att planera och utvärdera. Det är så lätt att berätta för andra hur man ska göra och hur saker och ting ska vara - men hur lätt är det att sätta allt det där i praktiken själv. Nä, det är inte så lätt och det är så lätt att falla ur - trots att man är målinriktad och vet vad man vill!
Aston är på många sätt en otroligt rolig och lättränad hund men på en del saker är han svår och vi kör fast.
T ex så har vi tränat och tränat och försökt jobba upp självständighet och hindersug ända sen han va liten. Det är otroligt mycket bättre och han drar på hinder och hittar linjer fint, men på kontaktfältshindren så vill han ha mig vid sin sida och blir så osäker när han måste leta upp positionen själv. Han vill helst titta på mig och inte rakt fram.
Varför? Jo, dels är han och har alltid varit en kontaktsökande hund som gärna vill ha mig nära och titta på mig, dels har jag så klart slarvat med grundträningen och tränat för mycket på det som han är bra på. Men jag har lagt ner massor med timmar på att få honom att dra fram utan att bry sig om mig och det blir inte så bra som vi vill.
Så då kommer den där tanken smygande...när ska man luta sig tillbaka och acceptera att "jaja, han är en sån hund och kommer alltid att vara det"? När ska man låta tanken ta över som säger " det är ingen ide, vi får göra så gott vi kan utifrån det här så som det är nu"? Tar jakten på perfektion över hand och förtar glädjen och farten? Visst kommer vi att komma långt ändå men vissa gånger kommer det att stoppa oss. Kommer jag att vara nöjd med det?
Ska jag låta tanken stoppa mig??
Eller att man tappar självförtroendet och därigenom stoppar sig själv när tankar som " det är ingen ide och det kommer aldrig att räcka" börjar få fäste i hjärnan.
Det är något jag jobbat jättemycket med!!! För är det någon som kan stoppa mina mål så är det jag själv! Det får inte hända och det är inte rättvist.
Började fundera på det här igen när jag satt här och planerade inför nästa kurstillfälle med mina nybörjare då jag ska prata mycket om att sätta upp mål och att planera och utvärdera. Det är så lätt att berätta för andra hur man ska göra och hur saker och ting ska vara - men hur lätt är det att sätta allt det där i praktiken själv. Nä, det är inte så lätt och det är så lätt att falla ur - trots att man är målinriktad och vet vad man vill!
Aston är på många sätt en otroligt rolig och lättränad hund men på en del saker är han svår och vi kör fast.
T ex så har vi tränat och tränat och försökt jobba upp självständighet och hindersug ända sen han va liten. Det är otroligt mycket bättre och han drar på hinder och hittar linjer fint, men på kontaktfältshindren så vill han ha mig vid sin sida och blir så osäker när han måste leta upp positionen själv. Han vill helst titta på mig och inte rakt fram.
Varför? Jo, dels är han och har alltid varit en kontaktsökande hund som gärna vill ha mig nära och titta på mig, dels har jag så klart slarvat med grundträningen och tränat för mycket på det som han är bra på. Men jag har lagt ner massor med timmar på att få honom att dra fram utan att bry sig om mig och det blir inte så bra som vi vill.
Så då kommer den där tanken smygande...när ska man luta sig tillbaka och acceptera att "jaja, han är en sån hund och kommer alltid att vara det"? När ska man låta tanken ta över som säger " det är ingen ide, vi får göra så gott vi kan utifrån det här så som det är nu"? Tar jakten på perfektion över hand och förtar glädjen och farten? Visst kommer vi att komma långt ändå men vissa gånger kommer det att stoppa oss. Kommer jag att vara nöjd med det?
Ska jag låta tanken stoppa mig??
fredag 19 augusti 2011
wille får äntligen gå på kurs
Vi har börjat på unghundskurs - agilitygrunder för Malin Elfström, samma som Aston gått. Jag ville gå den här kursen med Wille också även fast jag har kunskaperna ganska färskt i minnet, eftersom Wille är en helt annan typ av hundhjärna än Aston. Som den bordercollie han är så blir det nya saker att tampas med och det behöver jag experthjälp med och vem är inte expert på grundträning av små vallande unghundar om inte Malin.
T ex i inkallningsövningen som jag gjort en hel del med Wille så visar det sig att när han antingen faller ut och blir för vid eller "går bakom ryggen" på mig så vallar han...det hade jag nog inte kommit på om inte Malin sagt det. Jag måste över huvud taget vara snabbare och hålla i mer i den här lilla "raketen".
Han är en oerhört rolig liten varelse att jobba med och han lyssnar såå mycket på mitt kroppsspråk. Han är nu 10 månader och det närmar sig med stormsteg att vi får börja på riktigt med agilityträningen.
Tänker nog lära in slalom med bågar som jag gjorde med Aston - känner mig bekväm i det sättet och jag tycker att Aston har fått en bra teknik. Det jag däremot ska tänka mer på den här gången är att få den självständig rakt fram redan från början.
Men som den unghund han är så börjar den lyhörde lille valpen bli en olyhörd slyngel, helt plötsligt kommer han inte längre när jag kallar in honom i kompisrejset. Han ger mig fingret den lille rackarn...
Det ska jobbas på nu! Inga fler misslyckade inkallningar!! En gång är ingen gång - två gånger är en för mycket. Alltså får det inte bli en gång till.
Planen för det ska vara:
1. alltid ha en superattraktiv belöning med mig som vi leker med/äter hos mig - inte kastar iväg!
2. kommer han inte - koppel på och oj va tråkigt det blev.
3. inte kalla in när jag inser att det inte kommer att gå, får börja i lite lugnare rejs om det går. Han kommer alltid 100% annars när vi är ute och går.
Ett alternativ kan vara att släppa honom med hundar som har 100% inkallning och om Wille inte kommer så kallas dom hundarna in och så va leken slut...
Men det är så kul att vara igång och kursa med lilleman - och jag ser potential i honom, som jag måste förvalta rätt!
T ex i inkallningsövningen som jag gjort en hel del med Wille så visar det sig att när han antingen faller ut och blir för vid eller "går bakom ryggen" på mig så vallar han...det hade jag nog inte kommit på om inte Malin sagt det. Jag måste över huvud taget vara snabbare och hålla i mer i den här lilla "raketen".
Han är en oerhört rolig liten varelse att jobba med och han lyssnar såå mycket på mitt kroppsspråk. Han är nu 10 månader och det närmar sig med stormsteg att vi får börja på riktigt med agilityträningen.
Tänker nog lära in slalom med bågar som jag gjorde med Aston - känner mig bekväm i det sättet och jag tycker att Aston har fått en bra teknik. Det jag däremot ska tänka mer på den här gången är att få den självständig rakt fram redan från början.
Men som den unghund han är så börjar den lyhörde lille valpen bli en olyhörd slyngel, helt plötsligt kommer han inte längre när jag kallar in honom i kompisrejset. Han ger mig fingret den lille rackarn...
Det ska jobbas på nu! Inga fler misslyckade inkallningar!! En gång är ingen gång - två gånger är en för mycket. Alltså får det inte bli en gång till.
Planen för det ska vara:
1. alltid ha en superattraktiv belöning med mig som vi leker med/äter hos mig - inte kastar iväg!
2. kommer han inte - koppel på och oj va tråkigt det blev.
3. inte kalla in när jag inser att det inte kommer att gå, får börja i lite lugnare rejs om det går. Han kommer alltid 100% annars när vi är ute och går.
Ett alternativ kan vara att släppa honom med hundar som har 100% inkallning och om Wille inte kommer så kallas dom hundarna in och så va leken slut...
Men det är så kul att vara igång och kursa med lilleman - och jag ser potential i honom, som jag måste förvalta rätt!
söndag 14 augusti 2011
tappad sug och tappat flyt och jävlar anamma
undrar vilket som kommer först...den tappade sugen eller det tappade flytet?
Hur som helst så är vi ur kurs igen Aston och jag, agilityloppen diskar jag frivilligt nu för nu får jag inte släppa igenom fler dåliga beteenden på kontaktfälten. Sagt och gjort jag har tagit om även om han varit på men om han sticker för tidigt. Han sätter dom så fint och säkert på träning så när han den här helgen har hoppat som en gasell innan jag sagt ok så har han fått göra om men har han gjort lika på nästa balanshinder då har jag gått av banan direkt. Får se om poletten ramlar ner...
Hopploppen har känts hyfsade men han har rivit inte bara hinderbommar utan hela hinderstöd. Slarvigt av honom tycker jag men tolkar både kontaktfältsmissarna och rivningarna som att han trycker på lite mer nu och ökar farten. Angenämt i så fall! Nu gäller det bara att hitta känslan igen och glädjen trots att det går emot oss.
Fokusera! Jag måste fokusera! Hur svårt ska de va?
Men jag behöver bara klicka fram SBK Tävling och logga in och klicka på "anmäl Aston" i den lilla rutan på en hel massa tävlingar så blir jag glad igen. För snart snart så sitter nollorna där igen!
Jävlar Anamma va bra han kan gå när det blir rätt och när vi fått våra femmor och disk och jag tryckt på honom ännu mer så tar han det så bra och ökar och då känns det så himla kul!
Hur som helst så är vi ur kurs igen Aston och jag, agilityloppen diskar jag frivilligt nu för nu får jag inte släppa igenom fler dåliga beteenden på kontaktfälten. Sagt och gjort jag har tagit om även om han varit på men om han sticker för tidigt. Han sätter dom så fint och säkert på träning så när han den här helgen har hoppat som en gasell innan jag sagt ok så har han fått göra om men har han gjort lika på nästa balanshinder då har jag gått av banan direkt. Får se om poletten ramlar ner...
Hopploppen har känts hyfsade men han har rivit inte bara hinderbommar utan hela hinderstöd. Slarvigt av honom tycker jag men tolkar både kontaktfältsmissarna och rivningarna som att han trycker på lite mer nu och ökar farten. Angenämt i så fall! Nu gäller det bara att hitta känslan igen och glädjen trots att det går emot oss.
Fokusera! Jag måste fokusera! Hur svårt ska de va?
Men jag behöver bara klicka fram SBK Tävling och logga in och klicka på "anmäl Aston" i den lilla rutan på en hel massa tävlingar så blir jag glad igen. För snart snart så sitter nollorna där igen!
Jävlar Anamma va bra han kan gå när det blir rätt och när vi fått våra femmor och disk och jag tryckt på honom ännu mer så tar han det så bra och ökar och då känns det så himla kul!
fredag 12 augusti 2011
Sverige e fantastiskt -
eller hur?!
Med alla härliga årstider och allt vad det för med sig - det finns alltid något att längta till! Den underbara sommaren med alla äventyr, tävlingar, semester, bad, grillkvällar, svettiga träningar...är snart slut. Jag deppar inte för det för när jag nu börjar blicka framåt i kalendern mot höstens alla roligheter så blir jag alldeles glad!
Förutom alla härliga höstpromenader i skogen med höstens underbara dofter och klara luft så startar alla kurser!
Jiiihaa! Ska gå så många roliga kurser under hösten - åh, vad jag längtar!
Nästa vecka börjar valp/unghundskurs med Wille för Malin Elfström, Aston ska också få börja kurs för Malin nästa vecka - nu är det unghundsgänget som går vidare med SM-satsning 2013!!!
Startar även min egen kurs - agilitygrunder nästa vecka, ska bli otroligt roligt att drilla ett nytt gäng valpar med hussar och mattar.
I september blir det förberedande vallningskurs för Ann Björkenius - riktigt spännande ska det bli att sätta tänderna i den främmande vallningsvärlden!
I oktober startar nog inomhusträningen i Bälinge och jag vet att det kommer spännande instruktörer dit under vintern.
Vi kommer att vara redo och laddade för säsong 2012 - Aston förhoppningsvis i klass tre i agility och Wille redo för start i klass 1. ( ohh, det kittlar i magen när jag tänker på det! )
Lydnaden ska få ta plats också och förhoppningsvis hinner jag tävla lite mer i höst och vinter när agilitytävlingarna lugnar ner sig. Första priset är så nära och jag vill verkligen komma ur ettan fort så vi kan ta det lugnt och träna för tvåan.
Men nu är nu och ännu är det sommar och i helgen väntar två dagars tävlande i Märsta!
Idag satte han alla kontaktfält som en smäck och även slalomingångarna och full fart framåt! Känns bra som målbild inför i morron!
Med alla härliga årstider och allt vad det för med sig - det finns alltid något att längta till! Den underbara sommaren med alla äventyr, tävlingar, semester, bad, grillkvällar, svettiga träningar...är snart slut. Jag deppar inte för det för när jag nu börjar blicka framåt i kalendern mot höstens alla roligheter så blir jag alldeles glad!
Förutom alla härliga höstpromenader i skogen med höstens underbara dofter och klara luft så startar alla kurser!
Jiiihaa! Ska gå så många roliga kurser under hösten - åh, vad jag längtar!
Nästa vecka börjar valp/unghundskurs med Wille för Malin Elfström, Aston ska också få börja kurs för Malin nästa vecka - nu är det unghundsgänget som går vidare med SM-satsning 2013!!!
Startar även min egen kurs - agilitygrunder nästa vecka, ska bli otroligt roligt att drilla ett nytt gäng valpar med hussar och mattar.
I september blir det förberedande vallningskurs för Ann Björkenius - riktigt spännande ska det bli att sätta tänderna i den främmande vallningsvärlden!
I oktober startar nog inomhusträningen i Bälinge och jag vet att det kommer spännande instruktörer dit under vintern.
Vi kommer att vara redo och laddade för säsong 2012 - Aston förhoppningsvis i klass tre i agility och Wille redo för start i klass 1. ( ohh, det kittlar i magen när jag tänker på det! )
Lydnaden ska få ta plats också och förhoppningsvis hinner jag tävla lite mer i höst och vinter när agilitytävlingarna lugnar ner sig. Första priset är så nära och jag vill verkligen komma ur ettan fort så vi kan ta det lugnt och träna för tvåan.
Men nu är nu och ännu är det sommar och i helgen väntar två dagars tävlande i Märsta!
Idag satte han alla kontaktfält som en smäck och även slalomingångarna och full fart framåt! Känns bra som målbild inför i morron!
måndag 8 augusti 2011
Tollarspecialen 2011 i Sälen
I år gick Foxy Farms epoken verkligen i graven...med sorg i hjärtat konstaterar jag att nu är den tiden över en gång för alla. En hund representerade vår gamla kennel som i så många år toppade resultatlistorna och hade så fina framgångar. Vi hade såå himla roligt och hade en oslagbar gemenskap i vårt stora varma gäng. Nu är det inte många tävlingshundar kvar och på specialen är det nu andra som tagit över och det med råge. Agrosoferna regerade i år och det är ju så härligt för det är ju som kusiner till Foxy Farmarna! Härliga människor och hundar som är så väl värda alla framgångar! Grattis till Tollarmästare och Juniortollarmästaren som båda är Agrosofer!!
Njupavallens goa mysiga lilla kennel med Anita och Andreas i spetsen var i år bara representerade av Aston och hans bror Diesel. Det blev ingen repris av förra årets framgångar i utställningsringen men vi trivs och umgås och det är det viktigaste. Nästa gång hoppas vi på större uppslutning!
Vi landade i Sälen Tessan å jag på torsdagkväll, då var det middag i stugan med våra stugkompisar - Sussi och Niklas, Jessica och Andre och så alla våra 10 hundar! Hur lugnt och coolt som helst. Yngsta lilla tollarvalpen var endast 8 veckor.
Fredagen inleddes med jaktprov och vi gick runt och kollade på lite olika ekipage - roligast var dock att se Sussi med sin Tuva som gjorde ett helt fantastiskt prov i nybörjarklass. Ett första pris så klart och domaren var lyrisk.
På kvällen var det agilitytävling på den vackra hembygdsgården - Lena Dyrsmeds hade ritat två roliga banor som Aston och jag lyckades diska. Med en hund som legat i bilen hela dan och med lite otydlig information om när det var vår tur så var vi på tok för laddade både han och jag...det var galet på plan. Aston drog som en tok och jag lyckades vara felplacerad på två ställen och sen gick det inte att hålla ihop det längre - haha, jag bara skrattade åt hunden. Hoppklassen började bra men sen lockade en fel tunnelingång. Jaja, va e väl en mästartitel...
Tessan och Oj var nära - dom nollade första loppet och vann det med hela 15 sekunder! Tyvärr diskade även dom sig i hopploppet på samma ställe så där rök titeln även för dom. Synd då Årets Agilitytollare inte var en snabb och säker representant för våra duktiga agilitytollare. Men så är det och vi gratulerar så klart dom till titeln!
Lördagmorron - lydnadstävling. Vi startade i klass 1 och klarade nästan platsliggningen sånär som på 10 sekunder då han reste sig men la sig igen. Skit också, men är ändå glad att jag inte hamnade i dom två andra platsliggningarna där det blev kaos i båda!
Annars tycker jag att Aston genomför ett jättefint program med lite för mycket släpp i linförigheten och lite sneda sättanden och ett nollat ställande så räcker det inte till mer än 118,5 poäng. Men känslan var bra och han kändes mycket mer stabil än tidigare på tävling så vi närmar oss. Nu ska jag banne mig lägga mer energi och tid på lydnadsträningen. Det kan bli riktigt bra!
Sen tog vi paus från specialentävlingar och gav oss upp mot Högfjällshotellet tillsammans med Anna och Imo och Tessan och Oj. Där fick vi oss en härlig långpromenad på fjället - underbart att ladda batterierna med fjällluft.
Snodde några bilder som Tessan tagit under vår promenad...
På kvällen var det prisutdelningar som blev lite långdraget så middagen hemma i stugan blev lite sen men en tur till Njupavallens Anita och Anna med brorsan Diesel blev det och vi hade mysigt på deras uteplats i augustikvällen.
Söndagens utställning blev ingen höjdare för Aston och mig som inte gick vidare alls - domaren tyckte att Aston var alldeles för lite maskulin och det kan jag nog hålla med om. Trots att han är väldigt fin och har ett härligt uttryck.
Jag fick istället äran att ställa ut Sussis lilla Tuva som tillsammans med jaktprovspoängen och utställningsplaceringen blev årets Juniortollarmästare!!! Jättekul att kunna hjälpa henne med det och få heja fram gulliga Sussi till en åtråvärd titel! Grattis bästa Sussi å Tuva!!!
Sen blev det en lång och regnig resa hem till Uppsala. Nästa år är Specialen på Öland - vi får se om vi är på plats då?
Njupavallens goa mysiga lilla kennel med Anita och Andreas i spetsen var i år bara representerade av Aston och hans bror Diesel. Det blev ingen repris av förra årets framgångar i utställningsringen men vi trivs och umgås och det är det viktigaste. Nästa gång hoppas vi på större uppslutning!
Vi landade i Sälen Tessan å jag på torsdagkväll, då var det middag i stugan med våra stugkompisar - Sussi och Niklas, Jessica och Andre och så alla våra 10 hundar! Hur lugnt och coolt som helst. Yngsta lilla tollarvalpen var endast 8 veckor.
Fredagen inleddes med jaktprov och vi gick runt och kollade på lite olika ekipage - roligast var dock att se Sussi med sin Tuva som gjorde ett helt fantastiskt prov i nybörjarklass. Ett första pris så klart och domaren var lyrisk.
På kvällen var det agilitytävling på den vackra hembygdsgården - Lena Dyrsmeds hade ritat två roliga banor som Aston och jag lyckades diska. Med en hund som legat i bilen hela dan och med lite otydlig information om när det var vår tur så var vi på tok för laddade både han och jag...det var galet på plan. Aston drog som en tok och jag lyckades vara felplacerad på två ställen och sen gick det inte att hålla ihop det längre - haha, jag bara skrattade åt hunden. Hoppklassen började bra men sen lockade en fel tunnelingång. Jaja, va e väl en mästartitel...
Tessan och Oj var nära - dom nollade första loppet och vann det med hela 15 sekunder! Tyvärr diskade även dom sig i hopploppet på samma ställe så där rök titeln även för dom. Synd då Årets Agilitytollare inte var en snabb och säker representant för våra duktiga agilitytollare. Men så är det och vi gratulerar så klart dom till titeln!
Lördagmorron - lydnadstävling. Vi startade i klass 1 och klarade nästan platsliggningen sånär som på 10 sekunder då han reste sig men la sig igen. Skit också, men är ändå glad att jag inte hamnade i dom två andra platsliggningarna där det blev kaos i båda!
Annars tycker jag att Aston genomför ett jättefint program med lite för mycket släpp i linförigheten och lite sneda sättanden och ett nollat ställande så räcker det inte till mer än 118,5 poäng. Men känslan var bra och han kändes mycket mer stabil än tidigare på tävling så vi närmar oss. Nu ska jag banne mig lägga mer energi och tid på lydnadsträningen. Det kan bli riktigt bra!
Sen tog vi paus från specialentävlingar och gav oss upp mot Högfjällshotellet tillsammans med Anna och Imo och Tessan och Oj. Där fick vi oss en härlig långpromenad på fjället - underbart att ladda batterierna med fjällluft.
Snodde några bilder som Tessan tagit under vår promenad...
På kvällen var det prisutdelningar som blev lite långdraget så middagen hemma i stugan blev lite sen men en tur till Njupavallens Anita och Anna med brorsan Diesel blev det och vi hade mysigt på deras uteplats i augustikvällen.
Söndagens utställning blev ingen höjdare för Aston och mig som inte gick vidare alls - domaren tyckte att Aston var alldeles för lite maskulin och det kan jag nog hålla med om. Trots att han är väldigt fin och har ett härligt uttryck.
Jag fick istället äran att ställa ut Sussis lilla Tuva som tillsammans med jaktprovspoängen och utställningsplaceringen blev årets Juniortollarmästare!!! Jättekul att kunna hjälpa henne med det och få heja fram gulliga Sussi till en åtråvärd titel! Grattis bästa Sussi å Tuva!!!
Sen blev det en lång och regnig resa hem till Uppsala. Nästa år är Specialen på Öland - vi får se om vi är på plats då?
söndag 24 juli 2011
Disktrenden bruten...sköööönt!
Dubbla lopp på Mälarö Bk i dag gav 50% utdelning. Första agilityloppet lyckades jag bli otydlig och för mesig i en svår passage så det blev en disk annars ett jättefint lopp med bra känsla. Andra loppet i agilityklassen fick vi en femma på A-hindrets kontaktfält - jag tyckte han va på men det va slarvigt så det var säkert rätt dömt. Är annars nöjd med loppet, han hade bästa tiden av dom som kom i mål!
Hopploppen satte han båda två som en smäck, så stabil han kändes! Två nollor, två andraplaceringar och jag är så nöjd med att han tog alla mina blindbyten och att jag drev på honom rätt hårt. Han har tid att tjäna både i slalom och på balanshindren och jag kan trycka på honom ännu mer men idag räckte det! Åh, va jag är stolt över min tollare. Han är så skön för innan start är han galen, skäller och beter sig och man tror inte att han ska få ihop några hjärnceller för att kunna genomföra ett stabilt lopp. Men så fort jag lämnar honom på startlinjen så är han fokuserad och sen går han som på räls. Goa, härliga, roliga Aston som gör att livet aldrig är tråkigt! :-)
Hopploppen satte han båda två som en smäck, så stabil han kändes! Två nollor, två andraplaceringar och jag är så nöjd med att han tog alla mina blindbyten och att jag drev på honom rätt hårt. Han har tid att tjäna både i slalom och på balanshindren och jag kan trycka på honom ännu mer men idag räckte det! Åh, va jag är stolt över min tollare. Han är så skön för innan start är han galen, skäller och beter sig och man tror inte att han ska få ihop några hjärnceller för att kunna genomföra ett stabilt lopp. Men så fort jag lämnar honom på startlinjen så är han fokuserad och sen går han som på räls. Goa, härliga, roliga Aston som gör att livet aldrig är tråkigt! :-)
torsdag 21 juli 2011
efter många tävlingshelger
så har vi gått tillbaka till lite basic träning jag å Aston. Finslipning av kontaktfälten som vissa träningar sitter kanonfint och vissa inte alls. Svåra slalomingångar sätter han fint men ibland tappar han lite väl mycket fart i slalom, han känns överlag lite ojämn just nu i träningen. Vissa dagar är han lite oengagerad och ger inte allt men vissa dagar som idag är han taggad och gör allt så fint med fart och engagemang.
Tror att det händer en del i huvet på honom just nu för han kan verka lite frånvarande även på promenaderna, vardagslydnad som han kan verkar helt plötsligt helt främmande. Han ser verkligen ut som att han inte förstår...
Men dagens lydnadspass med Anna Arvsten som inspiration och hjälp va kul och Aston va sådär fokuserad och tajt som han kan när han går som bäst! Härlig känsla! Vi jobbade mycket med hans fokus, han fick verkligen kämpa för att inte släppa kontakten med störning runtomkring. Minsta lilla han släppte kontakt - kort time-out. Sen göra om och göra rätt - och då ramlade poletten ner och han gick så jädra snyggt i ett långt fritt följ. Vi ska finslipa svängarna och halterna, få honom att jobba in rumpan mer. Det känns bra!
Wille måste jag bara filma nästa träning för himmel å pannkaka så läcker han är!! Han exploderar där ute bland hindren, gör fina svängar och söker hinder med härlig fart! Underbart!
Kontakfältsträningen består av både låda och target. Vi får se hur det går, just nu är han lite het och har så bråttom både till lådan och till target och vi har inte kommit längre än att han ska snabbt fram till lådan /targeten. Men vi har gott om tid på oss att få till det, vill inte förstöra hans fart.
Det jag måste ta tag i och få till nu är hans lekritualer... kampen är bra och entusiasmen i leken är bra, så bra att mina händer får utstå för mycket ont...
Kan nu ställa högre krav på hur han ska leka och att det inte är ok att sätta tänderna i mina händer för ajaj, då tar leken slut. Han måste ha koll på att det är leksaken han hugger efter, han får heller inte hoppa efter leksaken och bete sig.
Båda mina älskade hundar ger mig så mycket och dom är så himla bra på alla sätt och vis, tänk att man blir så lycklig av några timmars hundträning med dom här härliga kompisarna!
Tror att det händer en del i huvet på honom just nu för han kan verka lite frånvarande även på promenaderna, vardagslydnad som han kan verkar helt plötsligt helt främmande. Han ser verkligen ut som att han inte förstår...
Men dagens lydnadspass med Anna Arvsten som inspiration och hjälp va kul och Aston va sådär fokuserad och tajt som han kan när han går som bäst! Härlig känsla! Vi jobbade mycket med hans fokus, han fick verkligen kämpa för att inte släppa kontakten med störning runtomkring. Minsta lilla han släppte kontakt - kort time-out. Sen göra om och göra rätt - och då ramlade poletten ner och han gick så jädra snyggt i ett långt fritt följ. Vi ska finslipa svängarna och halterna, få honom att jobba in rumpan mer. Det känns bra!
Wille måste jag bara filma nästa träning för himmel å pannkaka så läcker han är!! Han exploderar där ute bland hindren, gör fina svängar och söker hinder med härlig fart! Underbart!
Kontakfältsträningen består av både låda och target. Vi får se hur det går, just nu är han lite het och har så bråttom både till lådan och till target och vi har inte kommit längre än att han ska snabbt fram till lådan /targeten. Men vi har gott om tid på oss att få till det, vill inte förstöra hans fart.
Det jag måste ta tag i och få till nu är hans lekritualer... kampen är bra och entusiasmen i leken är bra, så bra att mina händer får utstå för mycket ont...
Kan nu ställa högre krav på hur han ska leka och att det inte är ok att sätta tänderna i mina händer för ajaj, då tar leken slut. Han måste ha koll på att det är leksaken han hugger efter, han får heller inte hoppa efter leksaken och bete sig.
Båda mina älskade hundar ger mig så mycket och dom är så himla bra på alla sätt och vis, tänk att man blir så lycklig av några timmars hundträning med dom här härliga kompisarna!
måndag 11 juli 2011
100% disk i Skutskär men så glad och nöjd
- hur är det möjligt?????
Jo, för att min tanke när jag nu blev uppflyttad i klass 2 var att börja våga vara offensiv och prova olika handlingsalternativ, att våga trycka på och utmana! Det har vi lyckats med!!!
För varenda disk förutom det första lagloppet på torsdan, har varit ett litet misstag från min sida som bara går att förbättra genom att träna mer på. Aston har gått så fint och läst min handling finfint - han har orkat alla fyra dagarna i nästan 30 graders värme och hållt ihop fint. Han har inte rivit nämvärt och han har haft fin fart och jättefina vägar. Jag är jättenöjd och 100% disk kan man ju faktiskt skratta gott åt - hellre det och sköna lopp med bra känsla än fegkörda lopp med fem fel!!!
Förutom att våga mer så har jag också haft olika mission varje dag, andra dan att våga lämna honom i slalom - det gjorde jag och han går fint ända till sista porten då han går ur, bryr mig inte om att ta om för att han ska få självförtroende så det blir en frivillig disk. Mission completed och träningsplan gjord!
Tredje dan efter att jag tittat på filmerna från tidigare lopp så var mitt uppdrag att våga handla tystare - inte skrika och härja för det behöver jag inte annat än när han ska få information om sväng eller för att rädda en situation. Det gjorde jag och det gick fint, kändes mycket lugnare och han läser mitt kroppspråk så bra att jag kan lita på att han följer mej. Mission completed - fortsätt så!
Sista dan tänkte jag att nu är det bara att tuta å köra och våga köra blindbyten och jaakos, det gjorde jag men i några fall där jag planerat ett blindbyte så kändes bättre att göra framförbyte när vi väl va i situationen. Eftersom jag banvandrat både och så funkade det.
Tävlingarna var mycket trevligt anordnade - stor eloge till Skutskärs Bk som lyckades hålla ihop en så stor tävling i fyra dagar på tre banor! Av med hatten för alla glada funktionärer!
Lägger upp två av dom åtta lopp vi körde Aston och jag:
I det här loppet river han ett hinder och då passar jag på att ta om kontaktfältet på A-hindret som jag inte är nöjd med - frivillig disk. Sen släpper jag på honom för tidigt i "staketet" så han tar hindret från fel håll och efter det får han hjärnsläpp och tar gungan från fel håll! Men jag väljer att visa för kolla in slalomet vilket tryck och så stabilt trots att jag driver på och går ifrån honom!
Jo, för att min tanke när jag nu blev uppflyttad i klass 2 var att börja våga vara offensiv och prova olika handlingsalternativ, att våga trycka på och utmana! Det har vi lyckats med!!!
För varenda disk förutom det första lagloppet på torsdan, har varit ett litet misstag från min sida som bara går att förbättra genom att träna mer på. Aston har gått så fint och läst min handling finfint - han har orkat alla fyra dagarna i nästan 30 graders värme och hållt ihop fint. Han har inte rivit nämvärt och han har haft fin fart och jättefina vägar. Jag är jättenöjd och 100% disk kan man ju faktiskt skratta gott åt - hellre det och sköna lopp med bra känsla än fegkörda lopp med fem fel!!!
Förutom att våga mer så har jag också haft olika mission varje dag, andra dan att våga lämna honom i slalom - det gjorde jag och han går fint ända till sista porten då han går ur, bryr mig inte om att ta om för att han ska få självförtroende så det blir en frivillig disk. Mission completed och träningsplan gjord!
Tredje dan efter att jag tittat på filmerna från tidigare lopp så var mitt uppdrag att våga handla tystare - inte skrika och härja för det behöver jag inte annat än när han ska få information om sväng eller för att rädda en situation. Det gjorde jag och det gick fint, kändes mycket lugnare och han läser mitt kroppspråk så bra att jag kan lita på att han följer mej. Mission completed - fortsätt så!
Sista dan tänkte jag att nu är det bara att tuta å köra och våga köra blindbyten och jaakos, det gjorde jag men i några fall där jag planerat ett blindbyte så kändes bättre att göra framförbyte när vi väl va i situationen. Eftersom jag banvandrat både och så funkade det.
Tävlingarna var mycket trevligt anordnade - stor eloge till Skutskärs Bk som lyckades hålla ihop en så stor tävling i fyra dagar på tre banor! Av med hatten för alla glada funktionärer!
Lägger upp två av dom åtta lopp vi körde Aston och jag:
I det här loppet går han så himla fint hela vägen förutom att han tar en extra tunnel innan slalom - ingången var svår och jag kunde ha hållt i honom bättre och följt med mer mot slalomingången. Men kolla vad han läser min handling fint i staketsekvensen!
I det här loppet river han ett hinder och då passar jag på att ta om kontaktfältet på A-hindret som jag inte är nöjd med - frivillig disk. Sen släpper jag på honom för tidigt i "staketet" så han tar hindret från fel håll och efter det får han hjärnsläpp och tar gungan från fel håll! Men jag väljer att visa för kolla in slalomet vilket tryck och så stabilt trots att jag driver på och går ifrån honom!
måndag 4 juli 2011
lite sommarbilder
från semester i stugan
Wille ville väldigt gärna hoppa i från bryggan...
...till slut tog han mod till sig och gick i från stranden för att simma ut och hämta sin älskade boll, tekniken blev bättre och bättre från lek och plask till fina simtag!
Wille, Oj och Aston vid vårt tält på Kanonsabotören i Åtvidaberg - mysigt läger och fina kompisar :-)
Wille spanar in verksamheten på agilitybanan - "jag ska bli snabb, stabil och jätte jättebra" tänker han nog!
trötta hjältar - Aston har kämpat sig till tre pinnar och en klass två debut med den äran. Wille har miljötränat och åter miljötränat men också fått träna på lite hinderstöd och gungslut.
den finaste rosa pussnosen på den bästa kompisen man kan tänka sig!
Aston badar med husse
Kanonsabotören
vilken urtrevlig och suveränt organiserad tävling!!! Med två fina banor på fotbollsgräsmatta, härliga ytor att rasta och värma upp hundarna på och en badsjö för både människor och hundar. Att campingen låg precis vid tävlingsområdet gjorde ju dagarna lite lättare då det blev väldigt lååååååånga dagar. Eftersom vi - Tessan och jag tävlade i både klass 1 och 2 och man startade dagen med klass två och slutade med klass 1 och startfälten var enorma så hade vi tävlingsdagar som började halv åtta på morron och slutade vid nio på kvällen. Då va det inte helt fel att slänga sig på luftmadrassen i tältet och slagga en stund mitt på dan.
Och det var värt varenda sekund där borta i Åtvidaberg! Tessan kör ett fint lopp i ag. ettan på lördan och tar sin sista pinne. På söndan sätter hon ett kanonlopp i hopptvåan och tar sin första klass 2 pinne och en tredjeplats. Aston och jag plockar tre pinnar och är nu i klass två i både hopp och agility - wow, jag som för två veckor sen trodde att jag skulle få harva runt på klass 1 tävlingar hela säsongen. Men plötsligt händer det, Aston har känts stabil och säker. Han är tokhet men gör det han ska, kan önska bättre kontaktfält men annars har han verkligen levererat fina lopp som på räls. Och jag, ja jag har sprungit som en tok för det har varit riktiga springbanor. Med tanke på det så är placeringarna ändå bra runt 7,8 och 9 av över hundra starter. Med ett grymt startfält, har inte sett så många vansinnigt duktiga klass 1 hundar på hela säsongen! Vilka farter jisses topp tre hundarna har legat över 15 sekunder under idealtiden...
Våra tollare är och nosar dom där racerbcna i hasorna...Oj har mycket kvar att ge och
Aston ser inte ut att gå fort och känns inte så snabb men han ligger där i toppen och då har även han mer att ge!
Vi har hittat rutiner och förberedelser som verkar funka för oss och det känns viktigt och skönt, vi känner oss trygga ihop där ute på banan och jag stressar inte och skriker inte längre utan litar på att Aston gör det jag ber honom om och det gör han ju :-)
Debuten i agilitytvåan va kul! En rolig bana med både fart och utmaningar - Aston läser min handling fint går i mål på tredje bästa tid men han river sig till 20 fel. Det är i bytena som han river så det ska vi träna massor på nu och i klass två vill jag vara kvar ett tag och testa en massa handlingsalternativ och testa att trycka på och släppa på. Jag tror att rivningar ger med sig när vi teamar ihop oss ännu mer och han inte störs av mina rörelser längre.
Wiiiiiiii - ser fram emot fyra dagar i Skutskär med både laglopp med Swim to Win och härliga klass 2 lopp!
Filmer från helgens lopp kommer när Tessan laddat upp dom.
Och det var värt varenda sekund där borta i Åtvidaberg! Tessan kör ett fint lopp i ag. ettan på lördan och tar sin sista pinne. På söndan sätter hon ett kanonlopp i hopptvåan och tar sin första klass 2 pinne och en tredjeplats. Aston och jag plockar tre pinnar och är nu i klass två i både hopp och agility - wow, jag som för två veckor sen trodde att jag skulle få harva runt på klass 1 tävlingar hela säsongen. Men plötsligt händer det, Aston har känts stabil och säker. Han är tokhet men gör det han ska, kan önska bättre kontaktfält men annars har han verkligen levererat fina lopp som på räls. Och jag, ja jag har sprungit som en tok för det har varit riktiga springbanor. Med tanke på det så är placeringarna ändå bra runt 7,8 och 9 av över hundra starter. Med ett grymt startfält, har inte sett så många vansinnigt duktiga klass 1 hundar på hela säsongen! Vilka farter jisses topp tre hundarna har legat över 15 sekunder under idealtiden...
Våra tollare är och nosar dom där racerbcna i hasorna...Oj har mycket kvar att ge och
Aston ser inte ut att gå fort och känns inte så snabb men han ligger där i toppen och då har även han mer att ge!
Vi har hittat rutiner och förberedelser som verkar funka för oss och det känns viktigt och skönt, vi känner oss trygga ihop där ute på banan och jag stressar inte och skriker inte längre utan litar på att Aston gör det jag ber honom om och det gör han ju :-)
Debuten i agilitytvåan va kul! En rolig bana med både fart och utmaningar - Aston läser min handling fint går i mål på tredje bästa tid men han river sig till 20 fel. Det är i bytena som han river så det ska vi träna massor på nu och i klass två vill jag vara kvar ett tag och testa en massa handlingsalternativ och testa att trycka på och släppa på. Jag tror att rivningar ger med sig när vi teamar ihop oss ännu mer och han inte störs av mina rörelser längre.
Wiiiiiiii - ser fram emot fyra dagar i Skutskär med både laglopp med Swim to Win och härliga klass 2 lopp!
Filmer från helgens lopp kommer när Tessan laddat upp dom.
lördag 18 juni 2011
hittade den borttappade känslan....
äntligen!!!
Helgen började katastrof på fredagkväll med lydnadsklass 1 i Alunda. En platsliggning som urartade till kaos...igen...skit också! Aston låg som nr. 8 - 6, 7 och 9 reser sig upp och börjar leka...vilt! Aston ligger länge med en panikartad blick, till slut orkar han inte längre utan reser sig varpå jag kallar in honom.
Jag blir såå lessen att jag bara vill gråta, två av tre platsliggningar som slutar så här är inte bra erfarenhet för min vän.
Tänker för en kort stund strunta i allt och åka hem - men ändrar mig och tänker att det är bra träning för oss att köra igenom tävlingsmässigt. Vi genomför ett hyfsat program, linförigheten blir inte bra - Aston har kvar kaoset i huvet och går runt och nosar och stretar i kopplet, en femma. Sen skärper han till sig och vi får 8 - 9,5 på resten och en 10a på hopp, en snöplig femma på apporten för att han spottar ut den. Slutar på 131,5 poäng. Ja,ja det är bara att gå hem å träna mer!
Med det här och senaste agilitytävlingarna i huvet så kände jag mig ganska låg, ingen gnista ingen känsla och värst av allt ingen glädje för hundträning...hemska tanke!
Vi åkte till Gävle Tessan å jag för agilitytävling, jag kände ingenting...absolut ingenting inför tävlingen...
Men när jag närmar mig start och tar ut Aston så vänder det, jag springer och värmer upp och känner att jag har Aston med mig! Ungefär som reklamen - plötsligt händer det! Vi går in och kör ett skönt agilitylopp med fina kontaktfält, härlig fart och Aston tar för sig som i och för sig leder till en disk men vi springer i mål med en härlig teamad känsla!!! Yes - äntligen!
Inför hopploppet var jag lugnt taggad - inte stressad. Jag bara skulle gå in och leverera - och det gjorde vi. Nollar och vinner med god marginal tidsmässigt!
Om ni bara visste vad det satt skönt! Om ni bara fattar vad den där känslan betyder... vinsten idag är mer att jag hittade känslan än själva vinsten! Jag kunde tagga utan att stressa, vi var ett därute Aston och jag - precis så som jag vet att vi kan! Dagen till trots med stukad fot som jag lindat så hårt så hårt men vågade ändå inte trycka på helt i springet.
En nolla, en vinst, en hittad känsla, en seger!!!!!!
Vi är på banan igen Aston å jag!
Helgen började katastrof på fredagkväll med lydnadsklass 1 i Alunda. En platsliggning som urartade till kaos...igen...skit också! Aston låg som nr. 8 - 6, 7 och 9 reser sig upp och börjar leka...vilt! Aston ligger länge med en panikartad blick, till slut orkar han inte längre utan reser sig varpå jag kallar in honom.
Jag blir såå lessen att jag bara vill gråta, två av tre platsliggningar som slutar så här är inte bra erfarenhet för min vän.
Tänker för en kort stund strunta i allt och åka hem - men ändrar mig och tänker att det är bra träning för oss att köra igenom tävlingsmässigt. Vi genomför ett hyfsat program, linförigheten blir inte bra - Aston har kvar kaoset i huvet och går runt och nosar och stretar i kopplet, en femma. Sen skärper han till sig och vi får 8 - 9,5 på resten och en 10a på hopp, en snöplig femma på apporten för att han spottar ut den. Slutar på 131,5 poäng. Ja,ja det är bara att gå hem å träna mer!
Med det här och senaste agilitytävlingarna i huvet så kände jag mig ganska låg, ingen gnista ingen känsla och värst av allt ingen glädje för hundträning...hemska tanke!
Vi åkte till Gävle Tessan å jag för agilitytävling, jag kände ingenting...absolut ingenting inför tävlingen...
Men när jag närmar mig start och tar ut Aston så vänder det, jag springer och värmer upp och känner att jag har Aston med mig! Ungefär som reklamen - plötsligt händer det! Vi går in och kör ett skönt agilitylopp med fina kontaktfält, härlig fart och Aston tar för sig som i och för sig leder till en disk men vi springer i mål med en härlig teamad känsla!!! Yes - äntligen!
Inför hopploppet var jag lugnt taggad - inte stressad. Jag bara skulle gå in och leverera - och det gjorde vi. Nollar och vinner med god marginal tidsmässigt!
Om ni bara visste vad det satt skönt! Om ni bara fattar vad den där känslan betyder... vinsten idag är mer att jag hittade känslan än själva vinsten! Jag kunde tagga utan att stressa, vi var ett därute Aston och jag - precis så som jag vet att vi kan! Dagen till trots med stukad fot som jag lindat så hårt så hårt men vågade ändå inte trycka på helt i springet.
En nolla, en vinst, en hittad känsla, en seger!!!!!!
Vi är på banan igen Aston å jag!
lördag 11 juni 2011
lydnadsettan på hemmaplan
i stekande kvällshetta. Aston blir påverkad av värmen och jobbar inte med samma intensitet som han brukar. Vi har startnummer 1 och jag hinner inte låta honom bada innan som jag hade tänkt. Jag var nervös inför platsliggningen eftersom vi aldrig tränar det tävlingsmässigt och med tanke på att det blev tokigt på förra tävlingen i vintras.
Men han låg fint och han kändes fin med bra kontakt innan vi gick in. Men...i samma sekund som platsen är klar och jag berömmer honom så sticker han till tiken som låg bredvid och han blir som förbytt ska bara para sig med henne och stänger av allt vad kontakt heter...suck!
Det tar några sekunder innan jag får kontroll över honom och sen är det tandvisning som han gör utan att göra glädjeskutt på domaren - duktig hund!
Sen är det som förgjort att försöka få tillbaka nån som helst kontakt - han har bara sin underbara beaucerontik i skallen, hon är det vackraste och sexigaste han bara kan skåda den här kvällen! Jösses!
Nåväl, han gör sitt program och han gör alla moment men hela tiden med näsan och fokus på den platsen där hon den vackra Eda har legat.
Jag kan inte annat än skratta åt honom. Men vi gör väl hyfsat ifrån oss ändå med tanke på omständigheterna och landar på 159,5 !!! poäng och placerar oss 8/14 ekipage.
Kvällen på Knivsta Bk var i övrigt helt underbar, 25 grader varmt hela kvällen och en hel massa underbara klubbkompisar på plats även agilityligan va där och minglade.
Kan konstatera att mer störningsträning och mer tävlingsmässig träning behövs för den lille tollaren om vi ska satsa på lydnaden. Om en vecka har vi en ny chans med nya utmaningar och nya störningar...men ändå i huvet att han kan så bra så om han bara kan genomföra det så som han gör på träning så blir det ett första pris med råge.
På bilderna (snodda från Eva Karlssons blogg - www.seglinge.se ) har jag ännu inte blivit brädad av den attraktiva Eda...
Men han låg fint och han kändes fin med bra kontakt innan vi gick in. Men...i samma sekund som platsen är klar och jag berömmer honom så sticker han till tiken som låg bredvid och han blir som förbytt ska bara para sig med henne och stänger av allt vad kontakt heter...suck!
Det tar några sekunder innan jag får kontroll över honom och sen är det tandvisning som han gör utan att göra glädjeskutt på domaren - duktig hund!
Sen är det som förgjort att försöka få tillbaka nån som helst kontakt - han har bara sin underbara beaucerontik i skallen, hon är det vackraste och sexigaste han bara kan skåda den här kvällen! Jösses!
Nåväl, han gör sitt program och han gör alla moment men hela tiden med näsan och fokus på den platsen där hon den vackra Eda har legat.
Jag kan inte annat än skratta åt honom. Men vi gör väl hyfsat ifrån oss ändå med tanke på omständigheterna och landar på 159,5 !!! poäng och placerar oss 8/14 ekipage.
Kvällen på Knivsta Bk var i övrigt helt underbar, 25 grader varmt hela kvällen och en hel massa underbara klubbkompisar på plats även agilityligan va där och minglade.
Kan konstatera att mer störningsträning och mer tävlingsmässig träning behövs för den lille tollaren om vi ska satsa på lydnaden. Om en vecka har vi en ny chans med nya utmaningar och nya störningar...men ändå i huvet att han kan så bra så om han bara kan genomföra det så som han gör på träning så blir det ett första pris med råge.
onsdag 8 juni 2011
wille 8 månader grundtränar juni 2011
Lille Wille kan också en massa saker men än så länge består agilitybanan endast av två träd...
måndag 6 juni 2011
hopplopp häverö, fem fel - en fjärde plats.
vårt hopplopp - synd på rivningen, han jobbar bra den lille tollaren. När jag ser filmerna så kommer en glad känsla smygande, det är ju inte så dåligt...faktiskt ganska bra! Nästa gång ska jag ha med mig en bra känsla hela vägen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)