hundbil

Jag har tänkt köpa mig en Caddy Life och inreda till hundbil - det är så mycket av mitt liv som behöver få plats i en bil och just Caddyn har jag tittat på länge. Planen är att inreda med Robustburar, hade det i Vovon förut och nu har jag Jeppegrindar men tycker att burarna är klart bäst.

Men i min framtida fina bil kommer det ju att finnas möjlighet att inreda på flera smarta sätt frågan är vad som blir bäst...hmmm, jag som har så svårt att bestämma mig.

Ett alternativ är att bygga upp burarna en bit från golvet och då ha plats för grejer under. Då kan man också om det skulle behövas - ta bort baksätena och lägga madrass och sova i bilen med fötterna under burarna.

Alternativ två är att ha förvaring ovanpå burarna men då är jag rädd att sikten bakåt blir för dålig plus att jag är kortast i hela världen och inte kommer att nå så bra...

Tredje alternativet kan vara att bygga burarna på längden och ha en ingång från skjutdörren från sidan. Då kan man ha förvaring bredvid burarna på längden. Och man kan ta bort ett säte då man behöver ha plats för t ex tält.

Finns det fler alternativ?? Jag behöver massor med ideer att brottas med - så ni får gärna delge mig era erfarenheter och smarta lösningar.

Jag borde nog också planera för plats för  fler hundar för det kommer det säkerligen att bli så småningom...

agility väcker känslor

Gårdagens tävling med fyra klass 1 lopp i Flen resulterade i fyra disk.  Det är något man får leva med i den här sporten och inget att gräva ner sig för. Det är bara att gå hem och skriva i träningsboken och lägga upp en plan för nästa träningspass. Men i verkligheten är det inte bara...

I går blev jag verkligen jättebesviken och jättelessen av våra diskar, sådär lessen så att jag var tvungen att ta en promenad med den lille hunden långt bort och torka tårarna. Blir till och med lessen nu när jag tänker på hur dåligt jag förvaltar min fantastiska hund.

Wille är underbar på alla sätt och vis och han har så stor potential, han är så grymt snabb samtidigt som han är smidig och lättsvängd. Kan inte bli bättre!!!

Jag är inte osnabb och egentligen inte skitdålig på handling heller...men...

det blir bara ett virrvarr på banan, jag följer inte min plan och jag missbedömer var Wille ska landa och hur han kan söka det jag visar honom. Varför???

För att jag är feg, för att jag inte litar på varken honom eller mig, för att jag blir stressad och vågar inte springa.

Wille är liksom inte bara snabb han liksom "fjongar" iväg i varje avstamp, kan inte förklara det mer än att han är som en stutsboll fast han stutsar framåt. Öhh!

I alla fall så känner jag att redan på första hindret är jag lost - hinner inte ens tänka på nästa hinder förrän han i några skutt är fyra hinder bort...

Så, vad göra???

Jag vet vad jag ska göra och jag vet vad jag måste göra - men jag vet inte varför jag inte gör det?!

I morron är det nya friska tag - då ska jag springa som ett skållat troll till RÄTT ställe och placera mig, visa honom tydligt och bestämt och sticka som ett skållat troll till nästa rätta ställe...osv. Hur svårt kan det va????

Ok, jag ska inte lägga all skuld på mig själv - det handlar så klart om att den lille hunden måste lära sig att anpassa sin fart till det han ska göra. Att hitta in i rätt slalomingång i 180 knyck är ju inte så lätt i början. Och att korta in sig i svängar från en lång raksträcka  är också nåt som kommer med erfarenhet och mer träning.

Och visst satt kontaktfälten jättefint, han ställer sig dock snett och det måste vi jobba vidare på men ingen tendens till att hoppa!
Han är fokuserad och sansad innan start och han har fin kontakt!

Mycket kan jag glädjas åt - men Maria Dyverfeldt - skärp upp dig, fokusera, spring och var bestämd!!!

Hur svårt kan det va???

kurs och kennelläger

Fyra underbara dagar på Finnbogård hos Mats och Maria Olsson - Knutas.
Två dagar i hällande regn kursade vi för Jenny Damm och två dagar hade vi kennelläger tillsammans med kennelmamma Ann Björkenius och ett härligt gäng Windann hundar och människor.

Just nu är jag fylld av ny kunskap, massor med positiv energi och en känsla av att jag har en riktigt riktigt bra hund och en massa underbara vänner!

Rapport från kursen kommer senare när jag slitit mitt hår färdigt över filmerna jag ska försöka redigera men som en kort summering kan väl sägas att förutom att våra hundar gått fantastiskt bra så har vi fått med oss en massa bra handlingstips som passade både oss och hundarna.  Inte nog med det,  vi har en hel del grundträningsövningar att roa oss med också. Tid - ge mig mera tid!!!


Kennellägret startade med en gruppindelning - F och G kullen mot E och H kullen. Första utmaningen var att trixträna något ingen hund kunde sen tidigare och sen visa upp det.
Alla våra hundar lärde sig snabbt att hoppa genom våra armar så vi gjorde det lite svårare genom att sätta ihop fler övningar med hundarna på rad. Det lyckades och vi vann den grenen!
(norpade bilden från Eva-Karin Grönkvist)

Nästa tävling var att skicka hundarna att hämta saker, så många som möjligt på tid. Kan ju säga att på våra tollarläger har vi fått in betydligt fler saker än nu - men aldrig så konstiga saker. Moster Cissi släpade in en kratta och en stor "stock" bl a. Många skratt bjöds vi på och Wille lyckades få in några saker och hamnade på en fjärde plats. :-)

Bortskämda med god mat och en konstant fikakorg med hembakat har vi blivit och att få umgås med likasinnade, glada människor är fantastiskt.
Kvällarna ägnades åt mer god mat och vin och prat mellan jäspningarna - jisses så trött man blir av av att vara ute på språng hela dagarna.

Emelie, Annelie, Maria, Emma och Ann.

Smillas nos, Anki och Veronika.

Vi provade på att valla i 25:an och många av hundarna va riktigt duktiga bl a Willes syster Gem - vilken liten stjärna!!! Och så lik brorsan Wille...

Ann och Eva hjälpte mig att komma tillbaka på lite valpnivå och hitta tillbaka till lugn och trygghet i hagen. Vi gick bara runt med koppel på och han fick känna på att han hade kontroll och kunde flytta fåren. Ingen panik när dom tittade på honom utan tvärtom blev han lugn när fick kontroll och rätt stöd av mig. Åh, va skönt! Nu vet jag hur jag lugnt och sansat ska fortsätta och jag har ingen panik. Vi behöver inte valla på riktigt förrän han är mogen.

Wille spanar på fåren.

Här är det Veronika med Zeven (Hampus) som provar på fåren.

Vi kunde även prova på spår och agility, spåret hoppade jag över men ska helt klart ta upp det med båda hundarna här hemma så småningom.  Agilityn blev pannkaka med en hund som troligen hade träningsvärk och var alldeles för trött och med en matte som definitivt var hjärntrött efter fyra dagars tränande.

Trött och nöjd!

Tack alla som var med och gjorde dagarna så fantastiskt roliga!

Här är hela det fyrbenta gänget - På bänken: Cissi, "Tomten"Fame, Peg. Till höger om bänken: Flipp, Emil och Opal.  Nedanför :
Wille, Fri, Eye, Gem, Hellen, Exit, Håkan, Zeven, Fanny. Och under bänken gömmer sig Cleo.

Anki och Emelie och jag har stått ut med varandra i alla dagarna och trots ösregn med allt vad det innebär med smuts och lera och blöta skor och strumpor så har vi hållit humöret uppe och skrattat massor. Ni är underbara!

Aston fick också vara med på ett hörn ibland - och han tror nog att han är en bc nu...

Fast när det kom till att hoppa i ån och simma - ja då va han mer retriever...

Det var så härligt att se att alla hundarna glatt sprang och lekte och upptäckte världen tillsammans utan minsta gruff! 

Till Finnbogård vill jag och dogsen tillbaka till! 

Gah...

...majmånad är som vanligt hektisk och med det också spännande! Hinner inte med något känns det som och är ständigt på väg någonstans till något.

Bråda dagar på klubben för att städa och fixa hinder, jaga runt och ragga priser till junitävlingen och träna hundarna för glatta livet. Förutom det vanliga livet som också går på högvarv så här års.

Därför kommer den här semesterveckan som en skänk från ovan...fyra dagar på Finnbogård! Det är som ljuv musik i mina öron!

Fyra dagar med Finnbogårdens goda mat och service i Maria Olssons-Knutas regi!

Först två dagars kurs med världens bästa Jenny Damm - fantastiska Jenny som är så otroligt rolig att kursa för. Den här gången är det lilleman Willeman som ska drillas. Eller rättare sagt det är jag som ska drillas att handla honom. Gulp! Vet vad hon kommer att skrika åt mig...SPRING!!! Och det är precis det jag inte vågar med honom, men jag måste om det så ska innebära att vi krockar och bryter oss bägge två :-)

Efter dom dagarna följer två dagars kennelträff på samma ställe med Windann-gänget. Åh, så fantastiskt kul att få träffa alla gamla och nya Windannhundägare!

Fyra dagar med människor jag älskar och trivs med och med bara det jag tycker allra bäst om att göra på schemat! Jag behöver inte resa till världens ände för att må som bäst - det räcker med att kajka till Västeråstrakten :-D

Tranås - härliga diskar och diskar med humör...

Det där med att alltid belöna hunden och att det aldrig, aldrig är hundens fel när det blir fel...det är något jag mässar om på mina egna kurser och det är något jag faktiskt brukar vara jättenoga med själv men i helgens sista disk kände jag i målgången att det kom för många negativa känslor i mig. Jag tyckte att Aston inte hade presterat som han borde och han fick ingen belöning. Jag var besviken och det gick ut över min hund - dåligt av mig, för när jag tittar på filmen sen så ser jag väldigt mycket som han gör väldigt bra. Skulle han inte ha fått belöning för det?? Självklart!!!

Kolla här:
Bra är kf på balansbommen och gungan, slalom, passagen från långhopp till balans. Resten är faktiskt mitt fel...

Men helgen började ju inte där utan redan på fredagkväll när Emma, Tessan och jag anlände till Hättecamping i Tranås. I vår lilla campingstuga skulle vi då försöka få våra unga hanar att samsas. Det gick förvånansvärt bra, lite mutter var det förstås men till slut kunde dom faktiskt sova och koppla av. Några fick sova på toa för säkerhets skull.

Emma och Tessan var med som sällskap och för att miljöträna sina hundar Bill och Sam - jättekul för mig som annars fått åka den långa resan själv och bo ensam i min lilla stuga. Tack tjejer för en kul helg!

Nåväl, mina lopp då  - var ömsom vin och ömsom vatten.
Jag är väldigt nöjd med Astons attityd och tryck i alla lopp - han har verkligen visat att han kan springa på bra. I hopp 3 loppet vi kom i mål på så visade tiden att utan dom två stora svängarna hade vi definitivt varit i toppen med en fin tid.

Det vi tog med oss hem som vi behöver träna på är:

1. Träna mer på maxade hinder - dom rev han nästan konstant i tajta lägen. Bygga bättre bakbensmuskler så att han orkar trycka ifrån och inte riva.

2. Höga hinder innan tunnel.

3. Svåra slalomingångar med bakombyten.

4. Våga lämna honom i slalom som jag vet att jag kan.

5. Hinderdiskriminering - t ex tunnel-slalom från sista loppet.


Här är första hopploppet klass 3 - Aston river många hinder och vi går i mål med 20 fel.

Söndagens hoppklass 3 är så himla kul, en jätterolig bana som krävde mycket kunskap av hunden på flera ställen. Där fanns både fart, flyt och klurigheter. Aston klarar det strålande ända fram till hopp före slalom där jag kom lite fel (fastnade liksom i leran och jag var inte på plats som jag tänkt mig) en rivning och en vägran blir resultatet av det. Sen fortsätter han att gå som en klocka men jag slarvar på målrakan och han tar inte nästsista hindret så det blev en liten disk.

Men känslan när vi gick i mål var helt underbar - så himla rolig han va att köra!!!

Agilityklass 2 där jag hoppades plocka en pinne. Chansen är borta redan på första hindret som han river. När han sen ramlar av balansbommen på kontaktfältet så tar jag om och diskar oss. Sen blir jag alldeles virrig och håller på att springa rakt in i bommen och slutet blir som det blir. Men kolla va fint han går från slalom och efterföljande kombination! Lille tollaren va han faktiskt kan!

Och sista chansen att få en pinne i agilitytvåan var ju som sagt ingen höjdare.

Helgen avslutades med en trevlig hemresa - och nu vill man ju bara ut igen och igen och igen och tävlingslusten är verkligen väckt till liv igen!

Utesäsong 2012 är här! Underbara känsla!

ideellt arbete...

...är på många sätt jättekul! Man får en inblick i verksamheten, man kan vara med och påverka och man får en massa härliga kompisar!

Jag började engagera mig i styrelsearbete i Uppsala Gymnastik Förening för rätt många år sen när jag tröttnade på att saker och ting inte fungerade men framförallt att jag tröttnade på att jag bara gnällde och klagade utan att göra något åt det som inte fungerade.

Nu sitter jag sen tre år (tror jag) i agilitysektorn i Knivsta Bk(inte av samma orsak) och det är precis som det är - både kul och jobbigt!

Vi arbetar hårt hela året med en massa saker för att alla våra agilityaktiva ska kunna träna, tävla, gå kurser,  för att hinder ska finnas på rätt ställe, för att hinder ska vara hela, för att det ska finnas priser på tävlingarna, för att anmälningar till tävlingarna ska fungera, för att det ska finnas träningsgrupper för alla som vill, klippa gräsmattan, för att det ska finnas mat till funktionärer och tävlande, för att det ska finnas kurser och bra kursupplägg för både nybörjare och elit, för att det ska arrangeras föreläsningar, fester, städdagar och andra aktiviteter, för att instruktörerna ska få gå kurser och bli peppade och inspirerade, för att leta domare och boende och transport till dom, för att sätta ihop funktionärsscheman, för att köpa in nya hinder, för att besvara diverse önskemål och klagomål...

Ja listan kan göras ännu längre...

Allt det här gör vi under hela året.

Det betyder att dom flesta i klubben har ett väldigt fint agilityfat serverat mest hela tiden!

Det som gör att jag funderar på att lägga ner engagemanget är när det är dags för  t ex hinderfix, hinderflytt eller liknande - då står vi där ensamma förutom några till tappra som alltid ställer upp.
Det som borde vara i allas intresse är visst någon annan som ska göra...alla vill träna och ta del av kurser och liknande men att se till att vi har fina, hela hinder som hundarna inte gör illa sig på - det är någon annan som ska göra.

Men, av alla (vi är ändå distriktets största agilityklubb) så har ynka 8 (!) stycken anmält sig till städdagarna...jösses...

Jag blir så besviken och känner mig maktlös, energin rinner ur mig och jag tappar lusten totalt att fortsätta jobba gratis för andra.

Det finns inga undanflykter - alla har lika mycket att göra vid sidan om, alla har jobb, barn, familj, andra föreningar, långt att åka etc etc . Om alla gör något litet så blir det inte så mycket för ett fåtal.
Vi gör ju det här för vår egen skull, för vår egen hobby och vårt stora intresse som vi har gemensamt!

Vi har dock världens bästa funktionärer som allt som oftast ställer upp jämt! Och som alltid får beröm av domare och tävlande! Stor eloge till alla klubbkompisar som funktionärar!!!
MEN sektorn behöver uppbackning annars dånar vi...

Tack å hej nu känns det lättare...

Tävlingsdebut med Wille

Äntligen var det då dags att ställa upp på startlinjen med världens bästa Wille. Man skulle kunna tänka sig att jag skulle va jättenervös inför debuten med tanke på hur snabb han är och hur otajmade vi är än så länge. Men på nåt sätt så kände jag ett lugn och ett skönt fokus. Jag tror att Wille kände samma sak för han va taggad men inte stressig eller skällig eller jobbig på nåt sätt.
Han kampade och hade fokus på mig samtidigt som han så klart gick igång på att det var agility på gång, på startlinjen kändes han samlad och fokuserad.

Första agilityloppet i Nacka hoppade han kontaktfältet på balansbommen som var hinder 2 - valde att ta om och därmed diska oss. Vi tappade fokus och det blev strul på flera ställen.
Hopploppet gick desto bättre, trodde att vi hade en vägran innan slalom när vi gick i mål men va glad över ett lopp med bara fem fel då jag hör "noll fel" i högtalaren. Domaren hade tagit bort vägran!
Nollat lopp en fjärde plats och pinne!

Lagga dag 2 - nollar agilityloppet och placerar oss 2:a och pinne. Rätt bra kf på A-hindret och en jättebra gunga.

Hopploppet blev fort och fel!

Är så nöjd med den lille bordercollien!!! <3

Hoppklass 1 Nacka

Agilityklass 1 Lagga