måndag 30 juli 2012

Vi har nått ett stort mål!

Aston är nu äntligen klass 3 hund på heltid!!! Det satt hårt inne med agilitypinnarna men nu är vi där Aston och jag - nu är det dags att börja kämpa för SM kval! Mitt mål från allra första början var SM 2013 men jag får nog flytta fram det målet till SM 2014. Kommer inte att hinna plocka ihop pinnar så det räcker i år. Det är så tufft och det räcker inte med att nolla för oss utan det hänger även på hur banorna ser ut och hur dom bästa presterar.

Aston har rivit mycket senaste tiden och jag har sett på hans teknik att den blivit sämre och sämre, har funderat lite över dåliga bakdelsmuskler och dålig hoppteknik. Men han är ju egentligen inte jättedåligt musklad och tekniken är egentligen inte jättedålig - han hoppar bara väldigt tajt och ekonomiskt och ibland går det och ibland inte.

Men när jag såg att han såg stel ut och liksom utåtroterade med vä bakben när han gick så bad jag Sandra Strand gå igenom honom när hon ändå var på tävlingen i Dala-Floda. Hon hittade två ömma stela punkter på vänster sida i ryggen. Massage och kyla en gång om dan i en vecka så borde han vara bra igen.

Därför strök jag honom från hopp 3 loppen i helgen och bara körde ag 2 loppen, och i sista loppet satte han alltså en nolla som räckte till en andra plats av ca 40 starter.  Duktiga lilla rödräven!

Wille den lille racerråttan flög gungan i första ag loppet - gör om och gör rätt - disk. Hopploppet var en riktig Wille bana - långa raka linjer, många tunnlar och jag behövde inte jobba jättemycket för han hittade linjerna själv. Slalomingången jobbade jag ut honom på så att den blev lite lättare och han tog den ...pust, en nolla en andra plats och sista pinnen! Nu är den lille i hoppklass 2.

Debuten där på söndan blev lite fort å fel kan man säga - när den lille hunden har fått tävla en massa på springiga raka klass 1 banor hela säsongen utan speciellt mycket svängträning emellan så hittade han bara raksträckor och jag var för mesig i min handling för att styra upp. Men det ska bli så kul att äntligen få börja handla honom på riktigt!!!

En pinne kvar i agility 1 som jag gärna vill fixa snart! Behöver plocka tillbaka hans kontaktfält bara som blivit lite slarviga efter allt tävlande. Och slalom...detta aber....han har såååå svårt att anpassa farten och hinner inte in i rätt port. Men jag hoppas att det löser sig av sig självt med mer rutin. Det satte stopp för ett felfritt lopp på söndan.

Även Emelie och Emil fixade en pinne i hopp 1 och Rose med lilla Kellie vann sitt ag.lopp och är nu klass 3. Supergrattis!!! Alla andra gjorde finfina lopp men hade lite otur med stolpe ut kan man säga!

Helgen i Dalarna bjöd inte bara på pinnar och uppflyttningar utan även på många härliga skratt i Ankis husvagn på lördagkvällen när regnet vräkte ner och blixtar och åska mullrade utanför. Vi är ett så härligt gäng!!!

Jag och hundarna smög tillbaka till tältet medan himlen lystes upp av blixtarna - kröp ner i sovsäcken och kände mig så tacksam över att hundarna inte bryr sig om ovädret utan somnar förnöjt vid min sida.
Söndagen bjöd på strålande sol och värme!

Hur sliten jag än är när jag vänder hemåt efter en helhelg så längtar jag alltid ut igen dan efter - klickar mig in på SBK tävling och letar nya utmaningar!

Känner att jag nog kan klara att nå säsongens mål även med Wille  - att vara uppe i klass 2 även i agility.





onsdag 25 juli 2012

rolig bild



på Aston taget i ett av loppen på Skutberget. Det ser faktiskt ut som att han nosduttar slalompinnen, men han går nog bara väldigt väldigt tajt runt pinnarna.


tisdag 17 juli 2012

perspektiv ger insikt

Det var inte lång stund jag var besviken över vår missade pinne...nej, nu tar vi nya tag inför helgens tävlingar i Karlstad. Och, i ärlighetens namn så ska man inte vara missnöjd med en åttonde plats av 60 startande!
Aston hade 9 lopp i benen på sex dagar och jag hade 15 lopp i benen på lika många dagar, så då kan man kanske inte räkna med att det där sista krutet skulle finnas där.

Vi ska satsa på lydnaden men inte av samma orsak - utan för att vi tycker att det är kul och för att jag vill. Har fått en fantastisk chans att gå kurs för Niina Svartberg i augusti och det ska bli galet kul!

Men det där med att bli besviken har ju att göra med vilka mål man satt upp och vilka förväntningar man har och vad man så gärna vill prestera.

Det är en drivkraft samtidigt som besvikelsen inte får ta över. Jag tycker att jag allt mer sällan blir besviken och framför allt så sitter inte känslan i så länge som förr i världen. Nu har jag mycket lättare för att vända den känslan till en drivkraft att träna mer och att lägga upp träningspass så att vi ska bli bättre. Jag har mycket lättare för att hitta kraft att plocka fram "jädrar anamma" till nästa tävling nu än förr.

Det lät inte så i mitt förra inlägg men nu har jag perspektiv på det hela och då var jag trött - förbaskat trött och helt dränerad på energi.

Nu har jag samlat nya krafter och längtar till vi får ställa upp på startlinjen igen!

Jag ska fortsätta att jobba med mina tävlingskänslor, jag ska fortsätta att jobba bort känslan av besvikelse. Jag har blivit bättre men jag kan bli ännu bättre!

Jag har utvecklats som tävlingsmänniska och tänker fortsätta att utvecklas som tävlingsmänniska!

Vi har ju alltid roligt ihop oavsett hur det går!

lördag 14 juli 2012

lite funderingar och sammanfattningar efter Wikveckan

Dom sista tre dagarna på Slottshoppet så har det bara varit Aston som tävlat agility klass 2 och hoppklass 3.

I hopploppen har jag verkligen bara gått in för att gasa allt vad vi har, har inget att förlora utan jag har bara kunnat ha skoj och testa vad han klarar. Jag vet att vi ändå inte kommer att kunna samla SM-pinnar till nåt SM nästa år. Så det är bara att ösa järnet, och det har vi verkligen gjort! Aston har varit sååå himla rolig och verkligen gått jättebra. Han får aldrig några stora svängar och han svävar aldrig ut och tar fel hinder om inte jag gör en handlingsmiss. Vi känns rätt samkörda. Dom fel som blir är rivningar... han har svårt med tekniken och glömmer att han har bakben att hålla reda på när han får bråttom. Hans attityd är helt rätt och han gör verkligen sitt allra bästa.

I ag loppen har vi inte haft turen med oss, i första loppet var han sååå gasad och överladdad så det gick inte att få någon kontakt. Superdisk så klart och vi gick av banan. Jag var förvånad för han brukar samla ihop sig på startlinjen...

I andra loppet hoppade han av gungan som så många andra gjorde, jag var övertygad om att vi hade fem fel och att pinnen var borta så jag tog om och vi diskade oss. Det visade sig att domaren aldrig gav oss fem fel utan vi var nollade...

I dagens sista lopp, sista dagen av sex tävlingsdagar som sista startande i sista klassen...ja, vi va trötta både Aston och jag. Såg många snabba fina nollor i mål innan jag gick och värmde Aston och jag var övertygad om att vi inte skulle räcka till. Men jag skärpte upp mig och gick in och tokkörde, drev på honom som jag aldrig gjort förut och han svarade ganska bra - jag tyckte att han gav allt och vi går över mållinjen med noll fel och en bra tid.
Men...känslan sa att det inte skulle räcka och det gjorde det inte heller. Ingen pinne...

Då gick luften ur mig totalt...jag kände att fasiken va tråkigt det är att det inte ska räcka när man har en bra hund som kan så mycket och som inte är jättelångsam. Men att det ändå inte räcker...i klass 2!

Det som är nytt för i år är att det bara är 10% av startfältet som får pinne och att man kan välja att vara kvar i klass 2 även om man är klar för klass 3. Det som också är nytt är att det finns så himla många nya bra, snabba hundar som är så vältränade och har bättre tryck än min tollare.

Det är helt rätt att det ska vara svårare att ta sig till klass 3 och det är helt rätt att klass 2 måste vara mer utmanande och inte bara en mellanlandning från klass 1 till klass 3.

Men förra året räckte det med att nolla så hade vi en topp tre placering och en pinne, nu är vi inte ens där och nosar och då går Aston bättre i år än förra året...

ja,ja jag får ändra fokus och tänka att jag ska fokusera på klass 2 loppen och sen vara nöjd när vi är i trean. Sen kanske jag får fundera på om han bara ska vara en laghund och att vi satsar mer på lydnaden. Det kommer aldrig att räcka hela vägen som jag vill och jag kommer bara att bli besviken och tappa sugen.

Såg loppet sen och jag ser att Aston är trött och att han inte trycker på som han gjort tidigare i veckan, han får några "vobbliga" svängar och där förlorar man direkt 1-2 sekunder och därmed 5-6 placeringar. Det är tufft! I klass tre är 1 sekund kanske 10 placeringar...

Så kanske kanske att jag inte ska kasta in handuken än utan tänka att han är trött och faktiskt har mer att ge, och kanske kanske att han kan öka på några ställen med mer träning och muskler.

Jag är inte den som ger upp i långa loppet även om jag går ner mig och känner mig uppgiven direkt efter ett misslyckande.

Han kommer ju i alla fall alltid att vara med på tävlingar så då kan han ju få köra sina lopp och går det så går det och gör det inte det så får jag väl vara nöjd med att ha en sån fin hund ändå. För han är ju så himla rolig att köra och vi har så kul ihop!

För övrigt så var Slottshoppet en av dom bäst arrangerade tävlingar jag varit på - oerhört proffsigt bemötande och så fantastiskt stämning!

Några har visst haft magen att klaga på leriga banor, dyrt kaffe, för få toaletter...ja, man blir ju alldeles  paff. Hur kan folk överhuvud taget komma på tanken att leta efter saker att klaga på när det är för vår skull som alla dessa arrangörer och funktionärer jobbat dag och natt ideellt för att få ihop ett sånt här gigantiskt projekt! Jag orkar inte ens bli arg på dessa tragiska människor...

Jag och mina fyrbeningar blickar nu fram emot nästa helg i Karlstad då vi kör alla klasser och tar nya tag.

Nu ska vi bara vila! Massera våra slitna muskler och soooooova!

tisdag 10 juli 2012

slottshoppet i halvtid

Tre dagars intensivt tävlande på en helt fantastiskt vacker tävlingsplats på Wiksslott i Uppsala. Suveränt proffsigt arrangemang och härlig stämning. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att spendera min sista semestervecka på!

Här är många häftiga, duktiga ekipage att inspireras och lära av, här är alla agilityvänner och jag slutar aldrig att glädjas över hur härlig stämning det är mellan oss tävlande. Man gläds över varandras resultat och peppar varandra att prestera och peppar varandra att se positivt på dom lopp som inte gick som man tänkt sig. Alla nya vänner man träffar och har tid att lära känna lite bättre. Den svenska agilityfamiljen! Visst finns det gnällspikar men dom behöver man ju inte bry sig om, bara tycka synd om!

Aston har gått jättefint, ett nollat lopp i hopp 3 där det inte räckte hela vägen till SM-pinne. Banan var lätt och springig och många gick i mål med suveräna tider. Men Aston är inte så långt efter, 3 sekunder efter vinnaren på en sån bana är jag nöjd med. Vi kan kapa tiderna framförallt i tunnlarna där det känns som att Aston stannar och fikar eller nåt...träna mer på farten där!
 Ett diskat lopp där disken var helt mitt fel, den kom på andra hindret sen körde han kalas hela vägen.
 Han läser mig så fint nu och tajtar in alla svängar utan att riva! Hans slalom är underbart!

Den lille Wille är het och överarbetar allt - fort å fel. Men han känns ändå mer samlad trots att han trycker på onödigt mycket framåt. Han har gjort en hel del fina lopp men med fel och där jag fått ta om  gungan en gång och slalom alltför många gånger. Inför sista klass 1 dagen kände jag att nä nu jädrar får det va slut på diskade lopp - men kände samtidigt att vi är långt ifrån att känna oss säkra på det vi ska göra på banan. Jag lovade i ett svagt ögonblick att bada med kläderna på om jag nollade med honom.

I ag 1 gjorde vi det och det var bara att hoppa i plurret! Det får man bjuda på - skrattade gjorde vi i alla fall!
Och nollan räckte till vinst av runt 90 starter. Duktig hund!

Har på Malins inrådan gjort om lite inför starten - tar av honom kopplet när hunden innan går in för att han inte ska sitta och hetsa och stressa upp sig. Han får jobba och samla ihop hjärncellerna för att inte frestas att springa ut på plan. Det har uppenbarligen hjälpt! Fortsätter så och litar på honom!

Nu är det vilodag - min kropp behöver det men inte mitt huve...
Sen väntar tre dagar med klass 2 och 3 och då ska jag försöka samla ihop mig och Aston så att vi kan ta våra sista pinnar i ag. 2an.
Skulle va så skönt att ha honom som klass 3 hund på heltid!

Agility är inte bara en hundsport, ett fritidsintresse - nej, det är en livsstil som man blir beroende av!



fredag 6 juli 2012

att köra så de ryker...

vad menar man egentligen med det "säget"?

Man hinner med många härliga samtal när man har långa tävlingsdagar och långt mellan loppen. Eva-Britt och jag pratade lite om uttrycket "kör så de ryker".
Vi konstaterade att vi inte riktigt menade samma sak, och att om köra så de ryker betyder att springa fort i alla lägen och trycka på hunden hela tiden så är det inte alltid bäst att köra så de ryker.

Jag menar med uttrycket mest att vara engagerad i hela loppet - det behöver inte betyda att man måste springa det fortaste hela tiden utan att man verkligen inte tappar bort hunden och är nonchalant i handlingen.

Jag har ju två olika hundar - Aston MÅSTE jag alltid köra så de ryker med i den betydelsen att jag måste jobba hårt på varenda hinder och mana på honom verbalt hela hela tiden. Jag är helt slut i mål! Vi kör så de ryker på det sättet!

Wille kan jag inte för allt smör i småland gasa på ännu...jisses amalia det gör han så bra på egen hand. Nej, han behöver få jobba mer ostört och lugnt och sansat hitta vägarna. Så klart måste jag springa men inte på vartenda hinder.
Vi kör också så de ryker men mer mentalt - om vi får strul och jag tappar honom och släpper loppet då blir det kaos och katastrof. Jag måste köra så de ryker i huvet hela tiden och vara här och nu och engagerad utan att hetsa.

Jag vet inte om jag själv förstår mitt resonemang - men jag tror att uttrycket "kör så de ryker" betyder olika för olika människor och hundar.

Hur ser ni på uttrycket? Vad menar ni när ni skriker "kör så de ryker" till era kompisar!


torsdag 5 juli 2012

bilder från kanonsabotören

som Emelie Ebler tagit. Tack igen snälla du för fina bilder!

Senaste tävlingarna har varit långt ifrån höjdarresultat - Wille har diskat alla sina lopp, Aston har gjort en del riktigt bra lopp men inte lyckats riktigt att lyfta på benen så vi har dragit på oss fel i form av rivningar, några dåliga kontaktfält har han också bjudit på. Men vi satte en nolla i hopptrean och tog vår första SM-pinne!
 Ja, med den här hopptekniken kan man ju inte annat än riva...:-D

 Men han gör fina hopp också med tajta fina svängar - men han får inte med sig bakbenen riktigt.
 Startritualen har vi etablerat - han låter mycket och är ganska mycket innan start...


 Men på startlinjen är han fokuserad  och puss på dig - nu kör vi!

 Han trycker på i dom flesta lopp och då blir tiderna bra men är han trött och eller varm så springer han inte det fortaste i onödan.
 Kontaktfälten är fortfarande osäkra i tävlingssituationen men...
 dom kan vara så här fina också!

 Och visst kan han hoppa snyggt med!!

 Wille öser alltid oavsett väder, vind, trötthet - han är inte så rivningsbenägen utan hoppar oftast fint - men ibland går det för fort och hej å hå då kan det bli hur som helst...

Det är så kul med actionbilder för man ser sin hund och sitt lopp med andra ögon. 
Bilderna på Wille har Eva-Karin Grönkvist tagit.