underbara möten med människor!

Våra fågelvänner vi träffade i Lafsen förra veckan ringde i morse och undrade om vi ville ha en and? Dom hade kört förbi en död and på vägen och tänkte på oss direkt - nu var dom i krokarna och kunde överlämna den.

Jippi! Jag älgade genom vår lilla skogsdunge över stock och sten och över vägen till Lurbobron där dom stod med leveransen. :-)

Undrar ja va grannarna tror när dom sett mig rusa iväg för att komma tillbaka med en plastsäck med nåt dött i...

Anden var välkommen för Aston är inte alltid så mild mot pippifåglarna...och när dom åkt ut och in ur frysen några gånger så luktar dom inte hallontårta precis!

Man ska aldrig säga aldrig...

Är väldigt nöjd med dagens träningspass i Hågadalen med Tessan och Oj och så klart Aston. Vi valde Hågadalen för att kunna skicka hundarna över ån efter vatten ...nej över ån efter sin dummie :-)

Men, vi började med linjetagsövningen längs en stig i kohagen - det var nog en hel del dofter från både kossor, rådjur, rävar, andra hundar och annat där för båda hundarna va lite vimsiga först och sprang förbi och i cirklar innan dom bestämde sig för att apportera. När dom väl gjort det fint en gång så fortsatte dom jobba på bra. Visst är dom lite tramsiga men dom är ju så unga, och man måste alltid hitta det som dom gör bra. Ett ärevarv som har blivit Ojs sysselsättning nu eller Astons påhitt att lägga sig och tugga får man bortse ifrån när dom har sån fin fart ut och in och lämnar av tjusigt.

Vårt projekt att ta sig över ån för att apportera blev lite svårt. Oj fick börja - jag letade mig fram genom taggbuskar och ris över på andra sidan. Kastade markeringen högljutt och Oj kastar sig ut utan att tänka och ojdå det va visst vatten i vägen...där tog det stopp och modet svek den här gången. Men han fick göra några finfina lätta apporteringar vid sidan om och det va skoj sa oj. Då Oj va betydligt modigare sist tänkte jag att det är nog ingen ide att skicka Aston men jag bestämde mig i alla fall för att göra ett försök och...man ska aldrig säga aldrig!

För Aston då, jodå han kopplade på sin vilja och övervann sig själv idag och simmade över - det var lite strömt så han drogs med en bit (matten fick hjärtsnörp) men han tog sig upp och va så lycklig. Men att komma tillbaka med dummien samma väg gick inte. Nåja, jag fick vara nöjd med att han lyckades ta sig över!

För att pränta in "spring ut och hämta och kom tillbaka utan att tänka" gjorde vi några lättare markeringar och sen en gömd. Det löste dom fint båda två.

Vi avslutade med att presentera fru And och för att Oj skulle få upp lite mer intresse så fick Aston börja som gärna äter upp fågeln med fjädrar och allt...

Koppel på och oxfilé som belöning (tack Annika B. för tips!) och han gjorde fina hämt och kom till mig! Åh, va glad jag blir!

Oj, är skeptisk till anden men efter lite lek så gjorde han några jättefina försök till att visa intresse - då fick man ju smaka av Astons oxfilé!

Dom är så duktiga våra hundar och det är en fröjd att se dom både jobba och leka ihop!

Men den största segern idag för min del var nog att Aston faktiskt kunde ligga i mitt knä och t o m somna!!!!!

Kanske beror det på att dom fick springa lösa och leka av sig lite innan vi började träna - dom hade då fått göra av med lite överskottsenergi?

Han kan koppla av vid jaktträning idag!!!

det va då själva f-n

Att det ska va så himla svårt att vara en bra hundtränare...

Jag menar HUR kan man kasta leksaken i hundens huvud, rakt in i hindret, rätt upp i luften istället för rakt fram på marken framför hunden???

Det gick så bra i veckan - jag skyller på att det är lite stressande när man har hela kursgänget som tittar på och en "fröken" som har sina kritiska ögon på. Alltså det får inte missförstås för det är BRA - hon, alltså Malin Elfström är kanonduktig och vet vad hon pratar om och om man inte får konstruktiv kritik så kommer man ju aldrig nån vart!

Men förutom mina dåliga belöningsplaceringar så kan jag känna mig jättenöjd med att Aston gjorde fina försök på lådan trots all störning - det har han ju bara gjort hemma i lugn och ro. Han satte långhoppet på andra försöket!!! Med blicken framåt!!!

Han har ett bättre hindersug på hopphindret än tidigare det ska bara bli ännu bättre så att han kan släppa fokus på mig. Särskilt när vi kört en handlingsövning - då är han tillbaka i klistret igen. Alltså han är lite klistrig på mig och leksaken jag har i handen. Det är ju smickrande i och för sig men inte så bra om man vill ha en självständig agilityhund...

Läxa till nästa gång som är om två veckor är för oss: jobba upp hindersuget, jobba fram att Aston kan släppa på hinder trots att jag springer bredvid. Jag ska hålla mig längre ifrån honom och bara belöna drag mot hinder och inget mot mig.

Vi har så mycket roligt att träna nu och det blir bara roligare och roligare! Nu är min stora fråga när det närmar sig slalominlärning...2x2 eller bågar??? Med tanke på min urusla förmåga till rätt belöningsplacering är ju bågar att föredra, samtidigt är det ju en kul utmaning att shejpa plus att det verkar bli så ruggigt bra resultat med 2x2...jag funderar vidare en stund till...

Apportering med Oj och Tessan

Solen lös med sin frånvaro idag - det var kallt och ruggigt i skogen men att se våra härliga tollare arbeta fint värmer så gott i hjärtat.

Vi började med en enkel, gömd markering och en minnesmarkering bakom oss. Aston fick börja eftersom han var så duktig på att snabbt varva ner och sitta lugnt. (tjoho!) Jag vill testa om han är lugnare när han är okopplad så han får gå lös vid min sida fram till utgångsplatsen - på vägen lägger vi vår minnesmarkering. Han går fint och gör inga tendenser till att sticka iväg! Väl framme kan han inte vänta på sitt kommando - Tessan tar lugnt bort dummien och det blir tji arbete. Han inser det fort och kommer tillbaka. Han är lite överladdad och tramsar lite med dummien innan han bestämmer sig för att komma in. Samma övning igen och då är han mycket mer samlad och kommer in direkt och lämnar av jättefint!

När vi ser att vattnet sjunkit så pass i bäcken så bestämmer vi oss för att prova ett svårt terrängskifte - en riktig utmaning för hundarna. För oss också visade det sig för det var inte en helt lätt väg att sig över på andra sidan...jag fick dessutom erfara att mina gummistövlar läckte...plask!

Nåja, Oj sprang över bäcken och upp på land ut på fältet utan att tveka och hittade sin markering och direkt tillbaka med en aningens tvekan vid vattnet men han sprang glatt över igen.

Aston var lite mer försiktig (haha, den som låter mest och ska synas mest är inte alltid kaxigast när det gäller) han går över hittar sin dummie men när han ska tillbaka över bäcken till mig så sviker modet men dock inte viljan! Han kämpar och kämpar, försöker hitta andra vägar och till slut tar han mod till sig och går över. Duktiga hundar!

Vi pausar - fikar och hundarna får vila. Dom får nosa lite på anden jag har med. Oj, är skeptisk till en så stor fågel - nosar lite men vill helst gå därifrån. Vi löser det genom att Tessan leker med fågeln - Oj får inte ta den och sen lägger vi bort den.

Aston som tvärtom har lite för stort intresse - hans problem är snarare att han vill han den för sig själv. Jag gömde den i skogen, visade att jag hade den bästa belöningen (mjukost på tub) och skickade honom - lite nafs i fjädrarna och lite släpande i en vinge men sen kom han in med fint grepp två gånger!

Vi fortsatte till badplatsen för att avsluta med ett enkelt linjetag där vi förflyttade oss bakåt för att öka avståndet succesivt på fyra skick. Kul övning men nästa gång ska vi se till att dummysarna syns bättre för att göra det enklare.

När vi sen låter hundarna leka en stund och ser hur dom söker sig vattnet hela tiden och leker i vattenbrynet så står vi och tänker samma tanke men ingen av oss vågar uttala det förrän vi nästa samtidigt säger:

"ska vi..." "nej, dom är för trötta..." "men det vore kul..." "nej, det är för kallt..." "men det skulle va kul..."

Äh, jag hämtar en boll och kastar i vattnet - båda rusar i vattnet och simmar för glatta livet...vilken härlig nybörjarstil...plask, sprattel!

Vilken härlig syn! :-)

Kast nr. 2 hamnade lite för långt ut för att dom skulle våga simma ut - viljan fanns där och dom sprang fram och tillbaka och ut på bryggan för att hitta en lättare väg men bollen drev iväg och vi fick till slut lämna den där innan våra stackars hundar frös ihjäl.

Vilken härlig träningsdag och som pricken över i så mötte vi två jobbargubbar som visade sig vara intresserade av vår träning och undrade om vi brukade träna med fågel. Ja, visst sa vi. Vi brukar skjuta av kanadagäss sa han och undrade om vi ville ha? JA, med tanke på att dom större fåglarna är svindyra så jublade vi. När han dessutom undrar om vi ville vara med när dom skjöt och låta våra hundar apportera nyskjutet vilt så var ju lyckan gjord!!!

Vi har alltså möjlighet att låta våra hundar få uppleva riktig praktisk jakt!!

Gissa om jag har en hund som är helt utslagen nu...

Årets första dopp!

Oj tätt följd av aston

duktig matte!

Att det är dom korta, effektiva passen som ger resultat har jag verkligen fått erfara nu. Så skönt att få ett kvitto på det så fort - det gör det roligare att fortsätta så.

Två dagar i rad har jag nu tagit en 20-minuters promenad till UBK kört 2x5-6 repetitioner på hopp - engagerat mig 100% i leken och Aston har en helt annan attityd till hoppet och hoppar med blicken framåt hela tiden. Jag har också blivit bättre på att kasta rätt...:-)

Han leker med en helt annan energi och tar ansvar för sin uppgift - kan man bli lycklig för mindre???

Jag har tagit paus och sen kört några repetitioner på gungan, slarvade med kriterierna och glömde bestämma mig för vad jag tränade igår...men idag bestämde jag att det var bara kontaktfältet jag skulle belöna upp med godis. Han tappade intensitet i leken då men det gör inget han blev påmind om 2 av 2 på och gjorde det superbra!

Har tränat själva utan störning vilket också gör det lättare för både honom och mig att göra rätt. Ska lägga tid på ensamträning och fokus nu - vänta lite med störningar tills han mognat mer.

Duktig hund - nöjd matte! Duktig matte - nöjd hund! Duktig matte - duktig hund!

Rädd för vulkansot?

Nyfiken på vattnet!

Underbara vackra aston

11 månader

Kvalitet - kvantitet

Tänk dig att det bästa du vet är att springa en mil och du måste sluta efter hundra meter och snöra av dig skorna och åka hem.

Tänk dig att det bästa du vet är att spela fotboll och du värmer upp och går in på plan och gör en schysst passning och sen måste gå av och åka hem.

Det är så det känns att "bara" ha en unghund att träna när man älskar att träna hund och när man som jag har ett uppdämt träningsbehov eftersom jag äntligen har tid att träna så mycket jag vill.

Jag är fullt medveten om att Aston får träna både för långa pass och på för många saker samtidigt. Jag följer väldigt sällan min plan där jag planerat för två-tre saker jag ska träna på utan det blir alltid en eller två grejer till "för det är så himla kul och det går ju så bra". Då hamnar jag ju alltid i läget där det helt plötsligt inte går bra längre för att Aston är för trött.

Malin påminde mig om det här idag och nu måste jag verkligen skärpa mig!!! Jag tror att nyckeln till hans stress och hets ligger här också.

Någon nämnde en till hund...hmm låter som en trevlig tanke...

Men framförallt måste jag nu fokusera på några få saker, korta pass och vara noga med kriterierna. Jag vill ju nå mina mål, eller hur?!!!

små små guldkorn!

Aston ger mig små guldkorn både i vardan och på träning! Om jag tänker tre bra saker för varje mindre bra så ser det ut så här just nu ungefär:

Dra i kopplet

Går fint på vardagspromenaden

Går hyfsat förbi andra hundar på t ex klubben

Sitter uppbunden mycket lugnare

Passivitet

Kunde somna på golvet bland bästa hund-och

människokompisarna häromdan.

Somnade i mitt knä i klubbstugan som var fylld av människor och hundar.

Kunde koppla av bredvid mig vid jaktträningen idag när vi pausade.

Hetsar och skriker

Gör fina jobb när han väl arbetar, det är väntan som är jobbig.

Lugnar sig ju längre tiden går och ju tröttare han blir.

Vill ha den där viljan och energin och galenskapen!

Idag har vi varit i Lafsen med Tessan och Oj igen och det är så härlig träning och att aprilsolen lyser på oss och ger oss fina röda kinder gör ju inget.

Aston känns fortfarande för uppspeedad - men jag tycker att han var lite lugnare idag och jag tror att det framförallt är Tessan och Oj som är så tokladdade för honom.

En intressant upptäckt idag - när Tessan går ut med dummie och vi står och väntar, blir han galen och kastar sig i kopplet och skriker. När jag tar av kopplet sitter han tyst och lugn och väntar på mitt släppord. Det är som att så fort han blir av med kopplet kopplar han på "arbete". Ska testa att koppla loss honom innan nästa gång - tror att han sticker men det är ju egentligen bara bra på ett sätt för då lär han sig att då är det tji jobb...

Kommentarer på den tanken välkomnas!

I lydnaden så kan han gå med full fokus ca 10 meter och med en helomvändning. Han kan läggande under gång där jag kan gå ca två steg innan belöning. Inkallningen var länge sen vi körde men han har fin fart och kommer in till sidan hyfsat. Ställandet är fortfarande på "backa ifrån mig stadiet". Måste börja ta tag i platsliggningen - men då jag kommer att vara på klubben ca tre -fyra dagar/kvällar i veckan så lär det inte bli problem att få till det med andra hundar.

Agilityträningen består just nu endast av hoppträning - jag ska få honom att hoppa ett hinder utan att vända sig om efter leksaken. Jag ska bygga upp en sån stor förväntan på hoppet att han inget hellre vill än att få hoppa! Ungefär som han känner inför en apporteringsövning eller inför att få ta gungan.

I morron fyller lilleman elva månader och det betyder en månad till ett-årsdan!!!

Aston är väldigt omogen i både kropp och knopp så vi får se om vi kan börja med slalom då eller om vi får vänta ytterligare - ni förstår nog vad jag vill...!!!

de e mycke nu...

Gårdagen bjöd på rolig unghundskurs för Malin Elfström på KBK. Vi börjar komma nån vart känns det som och alla hundar som gått kurs ihop sen dom var små valpar börjar bli så duktiga.

Vi började med en övning där vi fick handla runt två hinderstöd och sen skicka på ett hopphinder. Tanken var att främst se vilket hindersug våra hundar har. Det visade sig vara lite si och så med det. Dom flesta blev väldigt osäkra och vände sig om efter matte.

Aston var inget undantag så klart eftersom han är väldigt kontaktsökande, han gjorde jättefina framförbyten med riktigt tajta svängar runt hinderstöden men hade svårt att fokusera framåt när jag skickade honom mot hopphindret.

Just det var ju också vår läxa till den här gången - har tränat det lite för dåligt, det gick dock bättre andra svängen efter en vilostund i bilen. Men nu ska jag träna massor med hindersug på hopphinder!!! För jag får nämligen inte börja med några handlingsövningar förrän han har det där hindersuget! Det är väl en morot om något att jobba för!

Efter lite fika (Tack Eva-Britt för kaka och Anja för kaffe!) och snack inomhus var det dags att träna gungan. Några hundar tyckte att det var lite läskigt och några jobbar ännu med sista biten - att vänja sig vid nerslaget. Aston har aldrig varit rädd för gungan utan snarare tvärtom. Eller jo, när han var riktigt liten blev han rädd en gång i ridhuset när dom stora hundarna tränade för den smällde otäckt och han ville då inte ens gå i närheten av gungan. Men efter några minuters tränande med godis och vi succesivt närmande oss så tycker han nu att det är ett helhäftigt hinder.

Vi har alltså kunnat avancera ganska snabbt där, och han har i princip tagit hela gungan med fint KF. Jag är nöjd.

Där har han verkligen hindersug och jag hade svårt att få honom av gungan - stolliga hund var helvild och jag tappade honom i leran...haha, tur att han är tuff och trodde att det var en kul lek.

Till nästa gång ska vi ha jobbat upp ett likadant hindersug på hoppet!!!

Tessan filmade men jag väljer att inte lägga ut den...haha, det hade blivit lite väl mycket "finn fem fel" om man tittade på mig vill säga. Tittar man på hunden så kunde det dock bli "hitta hundra höjdare"! Om bara matten kan lära sig att tajma kast av leksak och kasta rätt och skärpa sina sinnen så blir det bra. Får nog göra som Eva-Britt - lägga tid på att lära mig att kasta rätt till rätt ställe i rätt höjd åt rätt håll...utan hund.

Dagen idag har tillbringats i skogarna utanför Örsundsbro tillsammans med Upplandstollarnas aktivitetsgrupp. Apportering stod på schemat. Alla är jätteduktiga och kunniga så min målsättning med Aston var att miljöträna och passivitetsträna. En löptik i sällskapet satte ribban för den träningen.

Aston blev totalt ofokuserad och sjövild och okontaktbar...suck...men jättebra träning och jättebra tips fick jag av kunniga människor.

När han gjort några hyfsade apporteringar och lätta övningar till godisskål fick han vila i bilen. Därefter var han redo för passivitet när vi fikade - han gjorde det ganska bra dvs han satt still men kunde inte vara tyst. Men man får va nöjd med små framsteg.

Därefter var han mer samarbetsvillig och jag kunde skicka honom på en ganska svår enkelmarkering som han tog klockrent utan att nosa i löplukten!!! Duktiga duktiga Aston!

Då kunde jag ta mina frusna fötter och händer och styra hemåt igen.

I bilen slocknade en trött Aston som fått vara med om många nya saker och jag är så nöjd med honom för även om han var lite ljudlig idag så är han sååå häftig och jag ser att han vill göra rätt.

apportering i Lafsen

Med ryggsäcken full med korv, dummies och en gammal kaja begav jag mig till Rasbo och skogen vid Lafsen för att träna apportering med Aston. Träningskompisar för dagen var Tessan med Oj 6 månader och Anna med Imo 13 veckor.

Det blir lite hafsigt och stolligt när vi tränar nu för tiden för Aston är ju som bekant i värsta slyngelåldern - mycket tid går åt att få honom att inte kasta sig i kopplet, att inte pipa och gnälla, att inte hetsa och tramsa. Att bara gå fram till träningsplatsen är ett helt företag - backa, stå still - vänta på slakt koppel etc...vänta ut är just nu vårt ledord...

Medan Oj är sansad och följsam och gör det han ska så lägger Aston energin på hyss...ojojoj, men vi kämpar på. Och som kloka Anna säger: ta de lugnt, andas, tänk på dom fina träden och dom fina stenarna och på solen som värmer...allt för att inte dras med i Astons känslor utan tvärtom föra över lite av mitt lugn till honom. Tänk att man lär sig så mycket om sig själv och får utveckla sidor som är bra för välbefinnandet när man tränar slyngelhundar!

Nåja, när vi väl kom i rätt balans och hade tränat på att sitta still och vara lugn så gjorde Aston några jättefina apporteringar med både fågel och dummie! När han gör det han ska så är det jättefint och han har ett fantastiskt minne för var apporterna ligger!!! Några gånger tänker han tramsa och vill sticka iväg och äga sitt "byte" men han kommer också in fint flera gånger.

Vid "baklänges-minnesmarkeringarna" ändrar han fokus snabbt och går på rätt apport.

Får däremot påminna honom om vad visselinkallningen betyder, måste backa till valpträning där och vissla innan mat igen.

Intresset för fågel är det heller inget fel på, han har inga tendenser att hänga över viltet eller inte vilja apportera! Jippi!

Så nu ska vi lägga en massa tid på passivitet - sitta still och koppla av, sen ska Anna hjälpa mig med koncentrationsövningar för Astons splittrade hjärna. Det kommer att bli jättebra och när han kommer ur sin kaotiska fas han är i just nu så blir allt bara bättre och bättre.

Jag får bara inte glömma bort att ha roligt och njuta av träningen trots att det blir som det blir just nu!

Jag älskar ju trots allt den där härliga energin han har!!!!!!

energi, attityd och tajming

Idag tog det oss ca fem minuter att bara ta oss från bilen till träningsladan...det är så laddat för Aston där så han blir helt tokig och hetsig. Jag har bestämt mig för att vi ska gå in med rätt energi och attityd- inget pip, hets eller kasta sig i kopplet. Som sagt efter ca fem minuter hade han förstått att det inte lönade sig att hetsa, vi gick in satte oss lugnt - jag åt äpple Aston fick godis i massor. Tessan och Oj satt i andra änden och åt godis lugnt och sansat. Konstig träning men så bra!

Efter en stund kändes Aston samlad och jag tog fram leksak och ett hopphinder och jisses va han va tänd MEN fokuserad. Tittade inte ens åt Oj, och han gjorde jättefina repetitioner på hoppet. När jag slutade att klicka och tajmade kastet av leksaken rätt så tittade han inte alls bakåt efter mig eller leksaken! Jättenöjd!

När det var Ojs tur att träna fick Aston stanna kvar inne och vi tränade sitt, ligg, stå, nosduttar och omvänt lockande. Vilken energi han hade i övningarna och bra fokus.

Sen var han trött för när vi gick för att träna på däcket så vimsade han och hoppade ramen fler gånger än däcket och två gånger kunde han inte hålla sig från att sticka till Oj. Men det är när han blir trött och har tid för att tänka - när han blir osäker på vad han ska göra som han går ur arbete.

Avslutade med gungan där han satte alla kontaktfält och till och med från mitten av gungan utan att jag höll emot - tjong ner med gungan och stå på kontaktfältet!!!! Wow!!! Duktiga hund!!!!

Är nöjd med dagens träning men ett tag trodde jag att jag skulle behöva åka hem efter att bara ha tagit oss in i ladan. Men han hittade rätt attityd och det är jag glad för. Det finns hopp om mitt monster och jag ser att när han väl fokuserar och får ut den där energin på rätt saker så är han såååå bra!!!