hittade den borttappade känslan....

äntligen!!!
Helgen började katastrof på fredagkväll med lydnadsklass 1 i Alunda. En platsliggning som urartade till kaos...igen...skit också! Aston låg som nr. 8 - 6, 7 och 9 reser sig upp och börjar leka...vilt! Aston ligger länge med en panikartad blick, till slut orkar han inte längre utan reser sig varpå jag kallar in honom.
Jag blir såå lessen att jag bara vill gråta, två av tre platsliggningar som slutar så här är inte bra erfarenhet för min vän.
Tänker för en kort stund strunta i allt och åka hem - men ändrar mig och tänker att det är bra träning för oss att köra igenom tävlingsmässigt. Vi genomför ett hyfsat program, linförigheten blir inte bra - Aston har kvar kaoset i huvet och går runt och nosar och stretar i kopplet, en femma. Sen skärper han till sig och vi får 8 - 9,5 på resten och en 10a på hopp, en snöplig femma på apporten för att han spottar ut den. Slutar på 131,5 poäng. Ja,ja det är bara att gå hem å träna mer!

Med det här och senaste agilitytävlingarna i huvet så kände jag mig ganska låg, ingen gnista ingen känsla och värst av allt ingen glädje för hundträning...hemska tanke!

Vi åkte till Gävle Tessan å jag för agilitytävling,  jag kände ingenting...absolut ingenting inför tävlingen...
Men när jag närmar mig start och tar ut Aston så vänder det, jag springer och värmer upp och känner att jag har Aston med mig! Ungefär som reklamen - plötsligt händer det! Vi går in och kör ett skönt agilitylopp med fina kontaktfält, härlig fart och Aston tar för sig som i och för sig leder till en disk men vi springer i mål med en härlig teamad känsla!!! Yes - äntligen!

Inför hopploppet var jag lugnt taggad - inte stressad. Jag bara skulle gå in och leverera - och det gjorde vi. Nollar och vinner med god marginal tidsmässigt!
Om ni bara visste vad det satt skönt! Om ni bara fattar vad den där känslan betyder... vinsten idag är mer att jag hittade känslan än själva vinsten! Jag kunde tagga utan att stressa, vi var ett därute Aston och jag - precis så som jag vet att vi kan! Dagen till trots med stukad fot som jag lindat så hårt så hårt men vågade ändå inte trycka på helt i springet.

En nolla, en vinst, en hittad känsla, en seger!!!!!!
Vi är på banan igen Aston å jag!

lydnadsettan på hemmaplan

i stekande kvällshetta. Aston blir påverkad av värmen och jobbar inte med samma intensitet som han brukar. Vi har startnummer 1 och jag hinner inte låta honom bada innan som jag hade tänkt. Jag var nervös inför platsliggningen eftersom vi aldrig tränar det tävlingsmässigt och med tanke på att det blev tokigt på förra tävlingen i vintras.
Men han låg fint och han kändes fin med bra kontakt innan vi gick in. Men...i samma sekund som platsen är klar och jag berömmer honom så sticker han till tiken som låg bredvid och han blir som förbytt ska bara para sig med henne och stänger av allt vad kontakt heter...suck!

Det tar några sekunder innan jag får kontroll över honom och sen är det tandvisning som han gör utan att göra glädjeskutt på domaren - duktig hund!

Sen är det som förgjort att försöka få tillbaka nån som helst kontakt - han har bara sin underbara beaucerontik i skallen, hon är det vackraste och sexigaste han bara kan skåda den här kvällen! Jösses!

Nåväl, han gör sitt program och han gör alla moment men hela tiden med näsan och fokus på den platsen där hon den vackra Eda har legat.
Jag kan inte annat än skratta åt honom. Men vi gör väl hyfsat ifrån oss ändå med tanke på omständigheterna och landar på 159,5 !!! poäng och placerar oss 8/14 ekipage.

Kvällen på Knivsta Bk var i övrigt helt underbar, 25 grader varmt hela kvällen och en hel massa underbara klubbkompisar på plats även agilityligan va där och minglade.

Kan konstatera att mer störningsträning och mer tävlingsmässig träning behövs för den lille tollaren om vi ska satsa på lydnaden. Om en vecka har vi en ny chans med nya utmaningar och nya störningar...men ändå i huvet att han kan så bra så om han bara kan genomföra det så som han gör på träning så blir det ett första pris med råge.

På bilderna (snodda från Eva Karlssons blogg - www.seglinge.se ) har jag ännu inte blivit brädad av den attraktiva Eda...

wille 8 månader grundtränar juni 2011

Lille Wille kan också en massa saker men än så länge består agilitybanan endast av två träd...

hopplopp häverö, fem fel - en fjärde plats.

vårt hopplopp - synd på rivningen, han jobbar bra den lille tollaren. När jag ser filmerna så kommer en glad känsla smygande, det är ju inte så dåligt...faktiskt ganska bra! Nästa gång ska jag ha med mig en bra känsla hela vägen!

Agility A Häverö 5 jun 2011 Maria & Aston

Sista agilityloppet med Astons dykning fram till den såg det ju riktigt bra ut!

stolpe ut igen...

Häverö Bk - ett hopplopp och två agilitylopp stod på agendan.

Börjar med ett riktigt bra hopplopp där tyvärr en rivning snuvar oss på en pinne. Jag tycker inte att Aston går för fullt tvärtom tycker jag att han känns långsam så jag driver på och stressar lite för mycket. Med resultatlistan framför mig inser jag återigen att jag inte behöver tänka att han är långsam för det är han inte även om det känns så. Andra bästa tid och en fjärdeplats trots fem fel.

Första agilityloppet kommer vi inte mer än till femte hindret som är bommen - är inte nöjd med Astons slarv på kontaktfältet så jag väljer att ta om. Hade inte fått fel på den för han va på men hoppar av innan släppordet och det vill jag inte ha så jag diskade oss frivilligt. Har igen det i framtiden om jag är noga nu.

Andra agilityloppet - vi är trötta och ofokuserade men börjar riktigt riktigt bra men efter ett tajt blindbyte så stupar Aston som en fura mitt framför ett hopphinder - tar hoppet ändå från liggande (duktig hund och utan att riva!) felet kommer sen efter i slalom där han går ur andra porten, en eller två rivningar kommer också sen. Men han gör fina kontaktfält och gör resten av banan fint. I mål med 25 fel och en 10 plats.

Konstaterar efter att jag hämtat mig från första besvikelsen att Aston gör det han är tränad för och han jobbar bra, han tjänar tid på sina långa steg och tajta fina vägar - jag springer nog rätt fort också vilket gör att han känns långsam. Jag kan däremot inte hitta rätt känsla inför loppen - inte heller när vi gått i mål infinner sig den där häftiga adrenalinkänslan...varför? Vet inte!

Har svårt att tagga till, har svårt att känna att det gått bra och har svårt att se det som är bra!

Det är inte schysst mot Aston och det är inte schysst mot mot mig själv för jag tappar självförtroendet och idag kändes det som att jag inte ens kunde lösa den enklaste vägen på banvandringen. Trist! Och det ska inte hända igen!!
Våra lopp blir inte bättre för att jag fegkör, eller för att jag velar om vägval som jag tror kan bli lättare för Aston. Jag ska bara bestämma mig för hur jag VILL köra och så gå på det ända in i mål!

Ta bort alla tankar på resultat och pinnar och bara ösa på, då kommer nog den rätta känslan snart att infinna sig och då kommer så klart så småningom pinnarna också. Jag menar vi placerar oss ju bra och hamnar ju i toppen så resultaten är det inge fel på men det är nollorna jag vill ha!!!

Vi kan så mycket bättre än så här!!