tisdag 28 december 2010

året som gått

Tänker försöka mig på en liten sammanfattning av 2010, ett år som i hundväg betytt en hel massa skoj - kurser och nya upplevelser, allt utom agilitytävlingar. Men det är framtiden det...

Januari:


Det är tomt utan min älskade Wilma, men på nåt sätt blev det harmoni i flocken när hon fick lämna oss. Jag har ju sån glädje i Aston som är så härlig och vi fortsätter att träna tillsammans med valp/unghundsgänget och med Malin Elfström som instruktör. Vi sätter tänderna i inlärning av gungan och kontaktfält med hjälp av "lådametoden". 
Lydnadsträningen består av grunder för fotposition och snabba inkallningar.
Jaktträningen består av mycket skotträning inför kommande jaktprov. Aston är inte påverkad alls och det känns skönt.


Vi har också ett antal inofficiella tävlingar i Lagga för Knivsta Bk - eftersom Aston är för ung för att tävla så består hans uppgift av att miljö- och passivitetsträna vilket han gör bra.  Jag jobbar hela tiden på alla tänkbara poster...

Februari:


Går en privatlekton i jakt för Sanna Hallgren som ger energi och vilja till apporteringsträningen. Vi tränar vidare lite smått med olika koncentrationsövningar och uthållighetsövningar - så gott det går i snömassorna.


Vi åker till Edsbyn och träffar uppfödare Anita och kullbrorsan Qasper med matte Kats för ett lydnadspass och Kats passade också på att frisera Astons rufsiga öron. Lydnadspasset gav mersmak för lydnadsträningen och också en insikt om att vi faktiskt kan en del Aston och jag.
Agilityträningen sker i Bälinge ridhus där det har blivit väldigt hett för Aston att vara - han har svårt att koncentrera sig längre stunder och ibland får jag ägna den mesta tiden till att sitta still och hitta rätt attityd. Det är träning som jag är rätt envis med och som jag då hoppades på skulle ge resultat i längden. Det tror jag med facit i hand att det också har gjort även fast Aston är ljudlig i passivitet även nu så kan han fokusera på att jobba när det blir hans tur.
Vi börjar inlärning av platta tunneln och shejpar hopphinder.

Mars:


Hobbe fyller 13 år och han hänger med - sover mycket och har ont i kroppen men är gladeligen med på långpromenader och lek.
Tränar en hel del jakt ute hos Tessan och Oj i Rasbo - vi lägger mycket tid på passivitet och koncentration och att ha rätt attityd inför arbetet. Kan konstatera att Aston är sansad och jobbar fokuserat när vi tränar med dummies men med fågel blir han för het och har svårt att samarbeta. Provar lite olika övningar för att komma åt det men lyckas inte riktigt.
I agilityn kämpar vi med att Aston ska släppa fokus på mig och på egen hand ta hopphinder utan att titta på mig - lite tvärtom mot jakten...hmmm lurigt det där med hundträning...

April:


Börjar som hjälpinstruktör på Petra Strands och Karin Molander-Danielssons nybörjarkurser i agility på klubben och det är fantastiskt kul trots att vi första gången fick ställa ut hinder på parkeringen pga snömängden.
Passar på att träna lydnad och en del korta pass med hoppträning innan kurserna. Malins kurser fortsätter och vi börjar kika lite på handling, Aston och jag får däremot bakläxa han måste få bättre hindersug innan vi börjar med tajta svängar och handling. Det är svårt att stå emot eftersom jag älskar handlingsträningen och Aston också...men ska vi bli bra så är det bara att stålsätta sig och träna framåtsug och åter framåtsug...
Jag och resten av agilitysektorn jobbar slaviskt med klubbens stora kommande majtävling. Kul men jobbigt. Slutar månaden med en rolig kurs för Kickan Allendes i konsten att belöna sin hund!

Maj:


Aston fyller 1 år - vilket innebär att han får börja träna lite hårdare fysiskt. Vi börjar med slalominlärning och hoppar på lite högre höjder. Slalominlärningen bestämmer jag mig till slut för att göra med hjälp av bågar - det funkar jättebra på Aston och för mig som har lite för lätt för att gå för fort fram. Med hjälp av bågarna kan vi avancera med svåra ingångar och självständighet på en gång. Han lär sig fort och har bra fart och säker teknik. Vi går en timmes privatlektion i hoppteknik för Eva-Marie Wergård som vi vann i hennes adventsblogg. Kul!
Ettårsdan får han fira mestadels i buren på klubben då vi har vår stora två-dagarstävling som vi genomför med bravur. 
Vi fortsätter agilityträningen med inlärning av långhopp som visade sig gå lätt som en plätt. 
Aston visar bättre fokus och lydnad i jaktträningen och jag känner större självförtroende än tidigare - han går så pass bra att jag känner oss mogna för att starta på jaktprov. Jag anmäler oss till Tollarspecialens nybörjarklass för juniorer senare i juli.
Lydnadsträningen har fått för lite tid och jag bestämmer mig för att lägga ner den ett tag.


Aston ställs ut i Österbybruk och vi åker hem med ett förstapris, ett ck, bästa unghund och reserv i bästa hanhundsklassen. Inte illa i regnrusket.

Juni:


Är ganska lugn men ett par privatlektoner för Sanna Hallgren som känns riktigt riktigt bra gör vi.  Mycket träningstid går åt till jaktträning både själva och tillsammans med Tessan och Oj. Vi tränar korta pass med slalom och börjar sätta ihop lite kombinationer och lite handling. Aston har dålig hoppteknik så vi lägger lite tid på hoppteknikövningar. Aston känns trött och lite ofokuserad så vi kör korta pass och leker mycket. Han är säkert inne i nån mognadsperiod både kroppsligt och mentalt.

Juli:


Nu händer det grejer - vi inleder månaden med Funktionsbeskrivning i Edsbyn med efterföljande valpträff hos Anita och Andreas. Så kul att träffa kullsyskon med sina människor! Vi fortsätter vår roadtrip Aston och jag med Utställning i Alfta där domaren för dagen inte gillade varken Aston eller hans kullbrorsor - mamma Lea däremot fick fin kritik och hämtade hem fina rosetter.
Vi tillbringar mycket tid i stugan där Aston älskar att vara för man får ju simma hur mycket som helst, han bokstavligt talat hoppar över staket och stängsel för att nå det åtråvärda badet...han kan verkligen simma hur länge som helst!
Äventyren fortsätter med ett MH i Järvsö för hela Q-kullen - det går bra alla fyra blir godkända och Aston klarar även skotten trots att han då är jättetrött och jag in i det sista var osäker på om han skulle få göra den delen.
Avslutar månaden med årets händelse Tollarspecialen - där vi gör ett katastrofalt jaktprov, allt han lärt sig är som bortblåst och jag finns inte...han ska bara leta fåglar och jag får inte kontakt med honom. Känns jobbigt men domaren är snäll och tycker att vi ska fortsätta - det var tur det för han fick avsluta med ett fint sök där han visar fin viltfinnarförmåga.
Vi gör en start i agilityn som känns stabil, vi är inte färdiga för tävling så vi kör bara en halv bana med mest raksträckor. Det var kul. Jag var speaker och hade möjlighet att se alla ekipage nära, det var roligt att se att så många tollare blivit så bra. 
På utställningen glänste Njupavallens kennel i regnet. Aston blev andra bästa juniorhane men blev utslagen i konkurrensen bland dom bästa hanarna. Kullsyskonen fick också fin kritik. Som uppfödargrupp gick vi också vidare och placerade oss som femma.
En intensiv helg där sömn är lågprioriterat, man vill ju hinna att umgås med alla så mycket som möjligt för det är ju ett helt år tills man träffas nästa gång. Tessan och jag sov i tält och det är mysigt när det är fint väder men när det blev storm och ösregn tredje natten då bestämde vi oss för att nästa år blir det stuga...


Avslutar månaden med en otroligt rolig kurs för Camilla Brundin i Märsta - vi fick smaka på en hel del nya handlingsövningar som gav mersmak inför framtiden.

Augusti:


Malins kurser drar igång igen och nu är det mycket handling som gäller - jättekul! Våra unghundar i gänget är verkligen väl förberedda för en start snart. 
Vi avancerar slalomträningen med hinder före och efter. Avancerar även balanshinderträningen och börjar lägga kommando på alla hinder. I jakten är det massor med fågelträning som gäller samt tolling och mycket lydnad i samband med detta.

September:


Aston börjar simma på Uppsala Hundsim - något jag hoppas ska hjälpa honom att skonsamt bygga muskler på rätt ställen. Han älskar det!
Vi går en efterlängtad agilitykurs för Jenny Damm i två halvdagar - vi får med oss många tankar och rätt attityd. 
Utställning i Högbo där Aston blir bästa junior med Hp. Ännu ett roligt tillfälle att träffa kullsyskon och uppfödare! Vi har så roligt ihop!
Aston höftledsröntgas och vi får glädjande besked att både höfter och armbågar är frikända!!!


Ny nybörjarkurs på klubben startar där jag är hjälpinstruktör - jag känner nu att jag vill utbilda mig till agilityinstruktör men vägen är längre än jag trott. Kom inte med på den kursen då jag måste ha en annan grundkurs först.

Oktober:


Vi går in i lite träningsvila men är med på några kurser och träningar i Bälinge ridhus som är ett fantastiskt ställe där vi har hinder framme hela tiden. Går tillbaka till en hel del grundträning både med kontaktfält och slalomdriv framåt även en hel massa raksträckor då jag tycker att Aston tappat fart. Men vi debuterar på inofficiell hemmatävling i lervälling och ösregn, Aston går bra bättre än jag trott men diskar sig och sen beslutar jag att stryka oss från lopp 2 för att jag är orolig för skador i leran. I jaktträningen är det framför allt visselsignaler som nöts in och stanna kommando.

November:


Vi börjar lydnadskurs för Sanna Hallgren och det ger en nytändning - nu ska vi satsa lite mer där för att kunna starta klass 1 i början av nästa år.
Går L1 kursen på Studiefrämjandet för att kunna gå vidare till A1 - agilityinstruktörskursen.
Kickan Allendes kommer till klubben för att ge sin fantastiska föreläsning/workshop i belöningsträning. Det var stor uppslutning då klubben bjöd på den, glögg och smörgåstårta som tack för det arbetsamma året med många tävlingar.

December:


Vi tränar en hel del korta lydnadspass, och Aston får agilityvila då han verkar ha ont i ett muskelfäste. Jakten består enbart i ett par enkla fågelapporteringar i veckan - jag är stenhård på lydnaden - inget trams med fågeln utan det är bara perfekta levereringar som ger lön.
Flocken utökas med en liten Wille - en underbar bordercollievalp från Windanns kennel. Ett litet impulsbeslut som jag absolut inte ångrar. Hade tankar på en valp men att det skulle bli en bc var inte riktig vad jag hade trott. Men det kommer att bli jättebra och jag ser verkligen fram emot att träna den här lille killen i både agility och vallning.
Aston är glad över sin nya kompis och att han får konkurrens är bara bra och nyttigt för hans ego och utveckling.


Jag ser fram emot 2011 med så mycket glädje och spänning -för det är året då Aston och jag kommer att debutera på tävlingsbanorna och att få kombinera det med att grundträna en valp känns roligt!
Mitt största dilemma är hur jag ska få tid till allt jag vill göra och hur familjen ska drillas....;-)


Återkommer nästa år med genomtänkta mål och visioner!

GOTT SLUT OCH GOTT NYTT HUNDÅR!!!

tisdag 21 december 2010

Wille tränar burlek 10 veckor gammal




Han är så smart och rolig lille Wille, det här har han lärt sig på ca 5 pass. Vi jobbar vidare!


JA, den leken kommer jag ihåg sa Aston och kastar sig in i den lilla lilla buren...


fredag 17 december 2010

Aston e lite skadad men Wille röjer...

Har tyckt att Aston inte har varit sig lik på vissa agilitypass, inget tryck i benen och ibland har han inte ens velat springa efter sin leksak. Igår på Malins kurs så var han segare än vanligt -  han är superhet innan starten men sen springer han liksom inte, snälla gulliga Hundsimmet Maria Fondelius kände igenom honom. Hon hittade ett muskelfäste som ömmade. Jag har inte sett att han rört sig annorlunda i vardan eller på nåt annat sätt märkt att han haft ont mer än att han inte tagit i ordentligt när han ska springa.
Idag på lydnadsträningen för Sanna såg vi båda att han fick ont i ställande med varsågod mot godisskål bakom honom. Stoppet och vridningen gjorde definitivt ont. Där fick jag kvittot på att det är ont i vänster sida han har. Jättetråkigt vi skulle ju tävla på söndag, men det blir inget av med det. Nu är det vila och massage som gäller och så får jag bara hoppas att det går över snart.

Men som tur är så är läxorna jag fick av Sanna av det lugnare slaget! Han har bra fart och attityd i sina rörelser så vi ska träna mycket lugn och koncentration och precisa rörelser. Många övningar med små små riktningsändringar, temposkiften och föjsamhet. Fjärren med fokus på hans sinnesstämning, belöna när han är lugn och koncentrerad. Det blir jättebra nu med köksgolvsträning både med tanke på hans skada och lille valp.

Lille valp då, jo han imponerar! Han är så duktig på att behärska sig när jag har godishanden öppen och även när jag lägger godis på golvet - han lugnar sig och väntar på sitt varsågod. Samma sak vid maten.
Vi har börjat med burträningen och han går nu gladeligen in i buren och sätter sig långt bak, väntar på sitt ok. Han kommer i stort sett alltid på inkallning i ett fasligt tempo!

Han säger alltid till när han vill ut och kissa - olyckan är framme ytterst sällan.

Han är lugn och somnar alltid i bilen nu, han är t o m lugn när jag är tvungen att lämna honom där en stund ensam.

Han är tuff och social och hälsar glatt på allt och alla!

Förutom burprojektet så är det lekträning som gäller, om Wille själv får välja så väljer han godis om både leksak och godis finns att tillgå. Där ska jag lägga mycket tid nu på att han måste leka för att få godis - vägen till gobiten är leken! Han älskar att leka men har jag godis i handen så är det hetare.

Vi har mycket kul att pyssla med jag och grabbarna bus!

måndag 13 december 2010

så rolig valpträning och Aston imponerar i lydnaden :-)

Vem lärde min valp burleken??? Och när???
På nåt sätt så har han kopplat ihop det där med att sansa sig innan godishanden öppnar sig med  buren - han  sätter sig lugn å fin och sitter kvar när jag öppnar dörren. Eftersom jag inte tränat in något släppord ännu så får jag bära ut honom. Gullehunden! Smart rackare jag har fått! Här gäller det att finslipa kriterier och  tajming och planera. Och så klart börja med burleken på riktigt! Jag håller på att klicka in honom och jag tror att poletten börjar ramla ner. Dags att starta med lite shejping! Åh, va kul!!!

Jag måste träna massor med inkallningar och lekar hos mig med lille Wille - han har ett gott självförtroende och tycker att han kan gå långa lovar på egen hand. Sån var aldrig Aston när han va liten - han ville vara hos mig hela tiden och är sån fortfarande. Men det är kul med ny utmaning!

Aston avancerar i lydnadsträningen. Får hjälp av Sanna Hallgren varannan vecka i ridhuset och hon har gett några bra tips. Det är också lättare att gå ut och träna lydnad nu än att åka till Bälinge och köra agility när liten valp är i huset.

Men lydnaden känns kul och Aston är jättemotiverad, vi kör korta intensiva pass.

Fria följet ser riktigt bra ut, men korta sträckor. Vändningarna börjar sitta. Stå och ligg är snabba och stabila. Inkallningen blixtsnabb. Och fjärr - sitt-ligg hemma i köket är så fin.  Han rör inte bakdelen mycket.
Jag är jättenöjd!!! Kanske vi kan få till en start i vår...

söndag 12 december 2010

glädje över attackerade fötter och Aston kär upp över öronen...

Wille har varit magsjuk. Antagligen hittat nåt "ätbart" i ett obevakat ögonblick.
Natten till lördag gnällde han och ville ut flera gånger, frukosten kräktes han upp och sen hade han diarre hela dan och hela kvällen. Han var matt och sov mest, när vi kom hem från klubben på lördagen så va han riktigt matt. Jag blev orolig för han var ljus i tandköttet och ville inte äta. Jag matade honom med majsvälling några gånger och emellanåt orkade han gå runt och kolla läget lite. Men inget bus.
Så OM jag va lycklig i morse när  han vaknade med ett glatt gnäll och när jag släppte ut honom ur buren kastade han sig över mina fötter och ville leka!! Lycka! Nu har han ätit både välling och en halv portion mat och leker som förr igen! Puh!

Det här är Astons stora kärlek...hon heter Donna och är en helt underbar engelsk bulldog.
Våra vänner som var på besök hade inte en aning om att Donna löpte men det hade så klart både Aston och Hobbe koll på. Hobbe uppvaktade Donna stiligt som en artig gentleman - han slickade henne i öronen och banade väg för henne. Aston tyckte liksom mer att det var lika bra att gå "pang på röbetan" liksom...
Han var galen i henne! Donna trivdes och minglade med sina kavaljerer. Aston blev dock för tossig så han fick sitta bakom galler. Tollar-bulldog valpar är nog ingen höjdare...

"Jaadå, sa Donna - jag vet att jag är en fotomodell!"

torsdag 9 december 2010

WindAnns Gollum "Wille" flyttar in...

och ställer vardagen på ända! Men så underbart härligt, jobbigt, spännande och utmanande det är att ha en valp! Han är fantstiskt gosig och kryper upp i knät och vill vara nära. Han har ett gott självförtroende och försöker glatt ta sig upp på pallar, sin bur, stolar och helst upp på diskbänken när det vankas mat. Vad är det med mig och mina djur - har alltid haft matmonster...hundar som katter...

Jag hämtade honom hos Ann Björkenius i Storvreta  i går morse. Bilresan hem var livad - Wille tyckte inte alls att det var en bra ide att sitta där i sin bur. Men han lugnade sig och somnade lagom till vi var hemma. Väl hemma möttes han av två glada svansar, både Aston och Hobbe tog det lugnt och nosade försiktigt på honom. Wille viftade på svansen och sa: "tjena grabbar - jag är här nu! "

Hobbe tycker att Wille är söt när han sover. När den lille med sylvassa tänder tycker att dom ska leka så vill han gå undan. Det får man tycka när man snart är 14 år.


Aston är glad och verkar tycka att det verkligen var på tiden att det kom en lekkamrat i huset! Men väx på dig då säger han så vi kan busa ordentligt! Nu är han rätt tålmodig och låter Wille terrorisera honom på en 8-veckors valps vis. Men man blir fasligt trött av bus och ny miljö och Wille somnar på stället på stubben.



Tonåringarna ramlade in efter en och Wille va lika glad varje gång det kom en människa att hälsa på!
Vi tillbringade den mesta tiden den här första dan och kvällen liggandes på golvet...

Wille har sovit i sin bur och vaknade vid 2-tiden då jag gick upp och släppte ut honom men han va inte särskilt intresserad av att kissa ville mest busa. När han sen vaknade igen vid fem-tiden så satte jag bara ner en hand och efter lite gnäll och krafs så somnade han om till halv sju. Helt ok.

Idag ska han mest också bara få vara och göra sig hemmastadd men han verkar tuff och verkar ha ett behov av att aktiveras redan nu.  Så idag ska vi träna lite på att han lyssnar till sitt namn och lite skojiga springiga inkallningar.

Han har hittills sagt till nästan alla gånger han vill ut och kissa duktiga lilla hund.



Men varför vill han äta sitt eget bajs???????