Premiär på officiell utställning i Österbybruk i hällande regn... men det gjorde inget för lilleman skördade inte bara ett första pris utan även ett ck och en reservplats i bästa hanhundsklassen. Inte illa för en junior!

Här är den jättefina kritiken:

" 1 year beautiful dog. Excellent size, coat and condition. Masculine head with very sweet expression. Neck long enough. Excellent topline and tailset. Already deep chest, need little more forechest. Exellent angulations and movement."

Ja, det visste jag väl att han va en riktig snygging :-)

slalomträning

Första trevande stegen i slalom, så här såg det ut för några dagar sen då vi tränat i fyra dagar med 3-4 korta pass om dan.

Det börjar likna agility banne mig...!

Agilityunghundskursen i fredags innehöll tre roliga övningar, alla var där - Linus, Elvis, Amadeus, Troll, Kellie och Aston (och så vår åhörare Oj). Det var så kul att se att alla unga hundar har mognat och utvecklats så fint. Vilka agilitystjärnor alla kommer att bli! Stort tack till vår duktiga instruktör Malin Elfström!

Vi började med en hoppteknikövning och för Astons del kan jag konstatera att han mognat i kroppen och hoppar hyfsat, han behöver bli lite modigare för att våga trycka ifrån ordentligt. Konstigt egentligen hopp över stock och sten i skogen kräver verkligen inget bättre mod...men det är skillnad när det står hopphinder på rad.

Sen fick vi köra en kombination med ett framförbyte - hopp-hopp-hopp-lång böjd tunnel - hopp-framförbyte - tillbaka i tunneln -hopp-hopp-hopp!

Så himla roligt och vilket hindersug och vilken fart lilleman hade för dagen - det är så där jag är van att se honom. Han drog på alla hinder och gjorde åtminstone ett riktigt tight och fint framförbyte. WOW - det känns på riktigt!

Så klart är det en massa saker som jag måste tänka på - att placera mig rätt i framförbytet och inte gå förbi hindret så jag drar ut honom för långt. Återigen är belöningsplaceringen viktig och då även hur jag riktar fötterna alltså att jag rör mig och belönar i färdriktningen och tajmar så att jag inte råkar belöna t ex en rivning.

Avslutningsvis med en jättetrött hund som bara orkade fokusera på att Oj satt en bit bort så gjorde vi en startövning där hunden ska lära sig att söka linjen till nästa hinder i en inkallning trots att föraren står utanför linjen. Han klarade övningen fint och läste situationen när han väl orkade samla ihop sig - men jag tror dock att det var Malin som satt strategiskt i linjen bakom hindret som drog... :-)

Jag kände mig fantastiskt nöjd med min lille hund och nu känns det som att vi vågar börja med handlingsövningar igen på riktigt!!! Jippi!

Har även börjat träna in slalom här hemma och det har gått över förväntan, jag valde till slut bågar som hjälpmedel och det ångrar jag inte. Det är en metod som passar mig bättre än 2x2 eftersom mitt problem är att jag har svårt att inte gå för fort fram. Här kan vi bara köra på och jag kan utmana honom tidigt med svåra ingångar och byten och jag kan se ett mer färdigt resultat fortare. Jättekul! På mindre än en vecka sätter han fyra pinnar i full fart från alla håll!

Nu är det så kul och äntligen kommer lönen för all grundträning!

Hela det här kursgänget kommer att bli grymma på banorna nästa år!

Lite bilder på en 1-åring och hans kompis Oj

Oj
Aston

Njupavallens Qvicke Aston "Aston" och Agrosofens Plocke Pinn "Oj"
Aston och Oj - bästa vänner och bästa träningskompisar - här efter vattenlek!

Aston tränar apportering.

Aston 1 år och tävling på klubben

Aston fyllde 1 år i lördags 15/5 - tänk att det är så länge sen Q-kullen föddes och jag kunde börja längta på riktigt efter att få hem den här krabaten!

Nu är han stor kille och har lärt sig så mycket och fungerar så bra - jag är så nöjd med min älskade lilla röda hund. Han har verkligen uppfyllt alla mina förväntningar!!!

Sin födelsedag fick han fira mestadels i bur på klubben eftersom vi hade stor agilitytävling där - Tessan va snäll och tog ut honom emellanåt och även hennes familj blev engagerad i stackars Aston. Men han hade skött sig utmärkt och hade varit lugn och sansad ute bland människor och hundar och tävlingsbanor och även tyst och lugn i buren i klubbstugan. Duktiga hund som verkar han mognat ytterligare!

Tävlingen då...jo, vi kan känna oss nöjda med att ha rott det stora arrangemanget i hamn! Två dagars tävling på två banor - tre klasser plus lagklass varje dag och jättemånga tävlande. Vi jobbade hårt från fredageftermiddag till sen kväll på söndag. Jag som inte tävlade jobbade i alla klasser och det är roligare och roligare för varje tävling ju mer jag lär mig om hur det går till. Dessutom är vi ju ett sånt härligt roligt gäng som samarbetar och har kul ihop!

Banorna såg riktigt roliga ut och domarna gjorde ett kalasjobb och var så lätta och roliga att samarbeta med.

Att vi dessutom hade sol och varmt gjorde ju inget även fast det blev värmeslag för oss som satt i sekretariatstältet. Men med solsting och trötthet kommer fnissattackerna tätt och då går det ju så lätt ändå.

Tävlingen är över, vi kan andas ut och ta tag i egen träning - för nu suger det rejält i agilitynerverna! Samtidigt som man blir lite skakig när man ser alla duktiga ekipage - jisses ska vi nånsin klara det där Aston och jag. Klart vi ska! Nu ska vi lägga upp en plan och träna som bara den. 1-årsdan är ju liksom lite magisk i agilityvärlden - det är ju då som hunden börjar bli redo för riktig träning...

En stor inspirationskälla är Astons moster Njupavallens Outstanding Daisy som verkligen gör skäl för sitt namn outstanding! Hon ger verkligen dom svartvita en match därute på banorna, vilken fantastisk energi och fart och hindersäkerhet den hunden har och med sin matte Helene Wallskär som duktig handler så har dom blivit dubbelchampion och bronsmedaljörer på SM. Något att imponeras av och jobba för. Vi ska träna tillsammans en dag framöver och jag hoppas få tips och inspiration till min träning med Aston.

Nya erfarenheter - vatten och sök!

Träningsplats för onsdagens jakt var Lafsen men ett nytt ställe där vi hade fina ytor för både markeringar, sök och vattenarbete.

Markering med först dummie och sen den äckligaste anden man kan skåda -verkligen på sista refrängen...(den fick stanna kvar i skogen och göra nån räv glad...)

Men Aston hade inga problem med den gamla fågeln utan tvärtom tycker han att han kan äta lite på den. Men i utbyte mot köttbullar så kom han och lämnade fint. Oj, var däremot lite vimsig för dagen och fick mycket annat i sin näsa - det hade varit jaktprov några dagar tidigare där så det var inte så konstigt. Han brukar ju vara så samlad så det var inget vi la så mycket vikt vid.

Vi testade ett sök på fem dummysar i en halvcirkel, vi skickade varannan gång Oj och Aston - överaskande duktiga var dom för att göra det för första gången. Dom hittade alla, kom in med dom och satt tysta och väntade på sin tur!!!

Vattenarbetet då...ja, där bjöds vi på dagens asgarv som lille söte Oj bjöd på - vilken minst sagt annorlunda simteknik...men vilken envishet han visade på när han snudd på drunknade i sina försök att baxa in anden!

Aston som simtränat lite mer hämtade både bollar, dummies och anden men han kan å sin sida inte vara lugn och tyst. Fick dämpa honom med godissök bakom honom. Han skriker av upphetsning. Så hur kul vattenarbetet än är även för oss människor så är det LITE sån träning nu och MYCKE passivitet och markarbete vid vatten.

Vi fick sitta en bra stund innan Aston kunde koppla av och varva ner och vi kunde lämna platsen och åka hem. Men så bra erfarenheter vi fick med oss från den här dagen! :-)

simskola i Hågaån

Aston har varit tveksam till att gå i vattnet tills idag då det lossnade och även hans plaskande simteknik blev bättre och bättre. Han hade så skoj idag och ville göra igen och igen och igen...nu får vi lägga på passivitetsträning vid vatten så att jag inte får en vattentokig hund :-)

Agilitykurs

Har lite svårt att sammanfatta dagens kurs...

Både Aston och jag är trötta nu i huvet liksom. Men vi gör så gott vi kan och det är gott så.

Första övningen gick ut på att kolla hindersuget i en stjärna - kunde konstatera att Astons hindersug är klart bättre men att vi visst tränat mest på hindren med dom blå hinderstöden för det var dit han sökte sig bäst.

Första passet på raksträckan med en böjd tunnel gick jättebra - vi baklängeskedjade och belönade först upp sista hopphindret för att sen lägga på en kort tunnel och sen den böjda långa tunneln. Aston hade bra sug och gjorde det jättefint - han va på hugget och jag lyckades faktiskt kasta några riktigt bra belöningskast.

Nästa pass då jag hoppades kunna lägga på ytterligare ett hopphinder gick inte lika bra - började med det sista hindret igen och med en hund som helt klart var för trött och med en matte som kastade som en kratta igen så blev det inte så bra som jag hoppats.

Men jag är ändå nöjd med det första passet där jag såg för mig hur bra det kan bli när det blir klart och när vi kört ihop oss Aston och jag - att han dessutom jobbade bra trots att han var efter Kelli som löper är ju värt applåder!

Det finns där - farten, leken, suget och glädjen!!! OCH man får inte glömma att han faktiskt inte ens har fyllt 1 år och att vi faktiskt tränar på tre discipliner samtidigt.

Han är bara så häftig min lille röd och vi har så kul ihop!

Men han har varit väldigt trött senaste dagarna - och han blir fort trött när vi tränar. Efter bara några repetitioner så tappar han fokus. Det kan vara en utvecklingsfas, det kan vara en växtperiod, det kan vara att han inte är van med värmen, det kan vara att mycket energi går åt att inte springa till Malin, till dom andra kompisarna, lukta på löplukt...etc.

Ett stort tjoho nu är att Astons mamma ska paras igen nån gång under nästa år troligtvis - åh, va jag vill ha en valp till efter henne!

"lörda hela veckan"

hette kursen jag var på i fredagskväll. Kickan Allende höll oss fängslade i tre timmar en Valborgsmässoaftonskväll med en energifylld föreläsning om belöningar och hur man kan skapa högvärderade belöningar. Med många olika belöningar får man en motiverad hund som inget hellre vill än att jobba för sina högt värderade belöningar.

Egentligen förmedlade hon inga direkta nyheter men hon gav mig en bild och en ny motivation att värdera upp fler belöningar och hur jag praktiskt ska göra.

En lågt värderad belöning som hunden måste ta för att få sin högt värderade belöning leder med rätt tajming och lågt ställda kriterier till att så småningom blir även den lågvärderade belöningen högvärderad. "Du får den här om du tar den här" = " du får din godis om du kampar bra". Man kan lägga på fler belöningar för att med tiden ha en stor belönings-skattkista att ta ur.

Jag fick Aston att tycka att en tråkig kamprulle som han aldrig brytt sig om bli jättekul för om han tog den fick han korv. På den korta stunden såg jag att han taggade till när jag tog fram kamprullen och han la vikten bakåt och drog. Jag var på väg att skapa en ny rolig belöning genom vår lek. Kul!

Man kan också träna upp den sociala belöningen genom att belöna med godis när hunden tar emot klapparna och inte ryggar bort. Vips har man en social belöning som är förförknippad med nåt man älskar.

Pavlov var med oss hela kvällen...

Kickan belyste också vikten av att tänka TRÄNA=BELÖNING!

Alltså man ska tänka att man ska ut och belöna istället för att tänka att man ska ut och träna. Det blir ett annat fokus då och man får sina beteenden på köpet OCH man har roligt hela tiden.

Aston blev fort trött och till slut var det svårt att få kontakt med honom trots den nya leksaken jag köpte som han älskade. Det var en smart variant av fleecefläta med en liten fårskinnspåse i änden som hade en kardborreknäppning - man la godis i påsen och man kunde snabbt öppna och ta fram go´bitar när hunden kampade eller jagade bra. Fiffigt!

Jag fick också bra tips på hur jag ska träna Aston att vilja komma tillbaka direkt med en kastad leksak eller en vunnen kampsak. Jag skulle ta tennisbollar och shejpa -vid varje tendens till att han med bollen i munnen kom emot mig så skulle jag vända och springa åt andra hållet och kasta boll nr. 2 åt andra hållet. Sakta öka avståndet och till slut kasta när han kom ända fram. När han kan det så kan jag byta ut leksakerna och förhoppningsvis har jag då en hund som kommer springande direkt för mer lek istället för att lägga sig och tugga och äga.

Det var klart värt att missa grannens grillfest för dom här timmarna på Väsby Bk!!!