Skador och annat trist

Nu när säsongen skulle vara igång och vi skulle ha VÅR säsong - äntligen kändes det som att vi skulle vara i balans och kunna uträtta lite stordåd :-), så ramlar skador och elände in...

Men...Aston började bete sig underligt på tävling efter Tranås - han gick ur slalom, gick in fel i slalom, tjuvstartade och kändes allmänt stressig. När han till och med avbröt sina lopp för att skälla ut mig så kände jag att det var dags att ta en paus och reda ut vad det handlade om. Tanken att han har ont slog mig men jag kunde inte hitta något konstigt. Så jag beslutade att pausa honom från agilityn och lägga tid på att träna lydnad. Tänkte att han inte klarar tävlingsstressen längre.

Vi har fått till många fina lydnadspass - han är så fin på många saker. Han känns till och med lugnare i platsliggningen.

Jag beslutade också att försöka "paketera ihop" honom i vardan för att se om stressen kunde bli bättre.

Vid ett lydnadspass där vi tränade rutan och han inte sprang med nån glädje efter sin boll kändes det än mer som att något är ont nånstans.
På en kurs för Nadine Rinderud så bad jag henne känna igenom honom och hon hittade en punkt i ryggen som gjorde ont.

Där har vi förklaringen  - stackars lille tollarAston han har ju ont stackarn!!

En rejäl tankeställare för mig som tränare - det är aldrig hundens fel när det blir fel!!!!!!!

Nu isar vi och masserar och koppelvilar - han får också låna mitt back-on track ryggbälte. Hoppas att han blir bra fort! Men det är nog så, eftersom han vid flera tillfällen haft ont i ryggen på olika punkter, att jag får vara lite mer försiktig när vi tränar. Han behöver nog mer massage och stretching än jag gjort tidigare.

Nåväl, det känns bra att kunna tänka att vi ändå kanske kan fortsätta med agility ett tag till. Men kanske att han inte kan träna och tävla på den här nivån så länge till.

Tur vi har lydnaden att ta till också!!

Den lille svarta då som äntligen är bra i sin baktass med kloamputation och inflammation, har fått ont i sin framtass. Ser tyvärr likadant ut och det gör mig fundersam och orolig att det kan vara nån konstig sjukdom. Men förhoppningsvis är det ett trauma och att vi bara haft otur att det kommer efter varandra. Tråkigt är det i alla fall för han är så rolig att träna och han gör så fina framsteg. Det där med hinder och handling har han så fin förståelse för och han springer på rätt bra den lille valpen! Men nu är det koppelvila igen och Metacam och tassbad i klorhexidinschampoo.

Wille då...ja, han har ju sin mage som krånglar mest hela tiden. Ibland blir han dålig ibland bara lite lös i magen. Får se hur länge han kan hålla...
Blir ju bara så ledsen när jag tänker på att han kan bli kroniskt sjuk och kanske inte klarar av att tävla i framtiden. Han går så himla bra nu och vi satte till och med en nolla med en fin placering sist på tävling! Men det är specialfoder och järnkoll så att han inte äter nåt äckel eller nåt han inte tål och tänka på att det inte blir för mycket stress och att han äter lite i rätt tid innan träning och tävling. Han får inte bli för tom i magen.

Jamen, ska det vara så här??? Ska inte hundar bara vara friska och hela och glada??

Ser ändå fram emot dom tävlingar vi har framför oss och förhoppningsvis blir Speed bra och kan bli en fin tävlingshund till nästa år.