det är Tranås det! Och vilken härlig tävling det blev i helgen, inte resultatmässigt då men vad gör det när många poletter ramlat ner och solen sken och värmde och gav oss säsongens första bonnbränna :-)
Tävlingsmässiga slutsatser:
Wille går från klarhet till klarhet och gör så många fina saker!! I det sista hopploppet gör han allt rätt och om han bara hade klarat det tajta bakombytet i slalom som han brukar klara så hade vi haft ett nollat klockrent lopp där varenda byte satt som en smäck, varenda sväng var tajt och fin där vi inte var av linjen en enda gång! Wow-känsla!
Jag måste bara bli bättre på att läsa linjer på banvandringen eftersom den lille Wille läser dom bättre än vad jag gör, han hittar dom och drar på dom oavsett om det är rätt väg eller inte. Hinner jag inte fram och kan bryta så är det en solklar disk. Han går så mycket bättre på banor med fina linjer!
Men det kommer att bli bra!
Aston då - ja den lille skithunden... ger mig gråa hår och många skratt!!
Kontaktfälten sitter 100% på träning innan och efter loppen men där inne i skarpt läge - ja, då flyger den lille tollaren varenda gång. Suck! Ny träningsplan är gjord och jag ger inte upp än - även fast han var fasligt nära att bli utställningshund (han är ju i alla fall söt :-D ) i helgen Men Johanna Ehlins kommentar avgjorde - "du ska väl inte straffa dig själv!" Så han får fortsätta med agility ett tag till. Men han har dessutom börjat tjuvstarta och det är inte vad vi behöver!
Han klarar inte stressen riktigt än, men nu klarar han så mycket fint på träning så snart sitter det nog på tävling igen. Vi kan ju så bra när det klaffar!
Vi skrattar åt honom och konstaterar att han är ju i alla fall bra på att bada och stjäla mat och att ge oss många skratt för roligare hund får man leta efter. Han är så uttrycksfull och har så många egna ideer om saker och ting.
Astons ledord i livet är " Jaja, jag vet - jag ska bara göra på mitt sätt först!"
En annan favoritkommentar från honom är " Jaha??? Gällde den regeln idag också?? "
Men man kan inte vinna nån tävling på att vara charmig så nu gäller mina regler ett tag till och jag måste vara lika envis som tollartrollet!
Den lilla svarta har skött sig utmärkt i helgen, tagit agilitylivet med tält och bur och sova i stuga och mingla med andra hundar som helt självklart! Han har lekt och kopplat av i allt ståhej och även fått träna lite på hinder. Klickat honom över ett lågt hopphinder och han köper allt jag vill så snabbt och med sån glädje. Underbara lilla hund!!
Fortsättningsvis så kommer hans agilityutbildning att bli slalominlärning med bågar och kontakfälten ska bli springande. Lovisa Hillbom la sista handen på det beslutet!
Japp, vi är igång för säsong 2014 och det är så himla kul!!
(SM-kvalet då...ja, jo öh det sket sig rejält i år...varsin ynka sm-pinne...)
måndag 28 april 2014
lördag 15 mars 2014
Att planera sitt träningspass
är något jag brukar vara noga med att lära ut på mina kurser. Planera - utvärdera - planera!
Men jag måste erkänna att jag är inte jättebra på att hålla mig till dom kriterierna själv...och ibland måste man helt enkelt gå ifrån sin tanke redan på parkeringsplatsen.
Så blev det igår - när jag stannar bilen på klubben och valpen skriker som en stucken gris så blev det till att sitta utanför buren med bakluckan öppen och vänta och vänta och mata den skrikande valpen så fort han gjorde en antydan till att vara tyst. Så höll vi på länge - han är smart den lille Speed men ibland tar det liksom längre tid att kunna hålla sig till det som lönar sig.
Till slut kunde jag i alla fall avancera och gå iväg en bit - gå tillbaka och mata med godis och så småningom ta ut Wille och leka med honom utanför bilen och mata valpen när han var tyst.
Ska bli intressant att se hur mycket han kommer ihåg nästa gång vi kommer dit.
Det är just nu väldigt mycket förväntan hos den lille Speed! Allt är väldigt skojigt och det tycker jag med för han är så rolig att träna. Vi pysslar med så många roliga grundövningar och han lär sig så fort. Nackdelen med att han lär sig fort är ju att man vill gå vidare och det är han för ung för. Han trycker redan ner gungslutet jättebra efter två pass - efter tre pass sätter han platta tunneln i fart. Han rundar pinnen med tajta svängar glatt. Så nu får vi ändra kurs och bara satsa på passivitet! Och det kräver en hel massa av mig att inte träna det som är kul utan det som kräver tålamod!
Men jag kan inte åka runt med en hund som skriker och skäller i bilen och buren! Det går bort!
Mr Speed är nu en ståtlig kille på ca 41 cm och 8,5 kg.
Om någon hört mig säga " nu ska jag ta upp lydnaden igen med Aston" så är det helt rätt. Har nog lagt ner och startat upp lydnadsträningen tusen gånger med honom. Men alltså han är ju så galet rolig att träna lydnad med! Och det gör mig så himla frustrerad att vi inte fått till platsliggningen och lugnet. Men nu fyller han ju snart fem år och som den tollare han är så är det väl nu han ska börja mogna, eller...???
Nåväl, jag ska i alla fall börja träna igen och utan tävlingstankar så får vi se.
Och jag funderar lite så där på om Speed också ska få lite lydnadsgrunder...har sett ett perfekt ställande i full fart och då väcktes tanken...
Men jag måste erkänna att jag är inte jättebra på att hålla mig till dom kriterierna själv...och ibland måste man helt enkelt gå ifrån sin tanke redan på parkeringsplatsen.
Så blev det igår - när jag stannar bilen på klubben och valpen skriker som en stucken gris så blev det till att sitta utanför buren med bakluckan öppen och vänta och vänta och mata den skrikande valpen så fort han gjorde en antydan till att vara tyst. Så höll vi på länge - han är smart den lille Speed men ibland tar det liksom längre tid att kunna hålla sig till det som lönar sig.
Till slut kunde jag i alla fall avancera och gå iväg en bit - gå tillbaka och mata med godis och så småningom ta ut Wille och leka med honom utanför bilen och mata valpen när han var tyst.
Ska bli intressant att se hur mycket han kommer ihåg nästa gång vi kommer dit.
Det är just nu väldigt mycket förväntan hos den lille Speed! Allt är väldigt skojigt och det tycker jag med för han är så rolig att träna. Vi pysslar med så många roliga grundövningar och han lär sig så fort. Nackdelen med att han lär sig fort är ju att man vill gå vidare och det är han för ung för. Han trycker redan ner gungslutet jättebra efter två pass - efter tre pass sätter han platta tunneln i fart. Han rundar pinnen med tajta svängar glatt. Så nu får vi ändra kurs och bara satsa på passivitet! Och det kräver en hel massa av mig att inte träna det som är kul utan det som kräver tålamod!
Men jag kan inte åka runt med en hund som skriker och skäller i bilen och buren! Det går bort!
Mr Speed är nu en ståtlig kille på ca 41 cm och 8,5 kg.
Om någon hört mig säga " nu ska jag ta upp lydnaden igen med Aston" så är det helt rätt. Har nog lagt ner och startat upp lydnadsträningen tusen gånger med honom. Men alltså han är ju så galet rolig att träna lydnad med! Och det gör mig så himla frustrerad att vi inte fått till platsliggningen och lugnet. Men nu fyller han ju snart fem år och som den tollare han är så är det väl nu han ska börja mogna, eller...???
Nåväl, jag ska i alla fall börja träna igen och utan tävlingstankar så får vi se.
Och jag funderar lite så där på om Speed också ska få lite lydnadsgrunder...har sett ett perfekt ställande i full fart och då väcktes tanken...
onsdag 8 januari 2014
Den lilla svarta...
har en helt annan betydelse i mitt liv än vad dom flesta kvinnor i min ålder menar...:-D
Den lilla svarta är den där underbara mudivalpen! Han är bara glädje!
Speed har nu hunnit bli fyra månader och växer så det knakar - men är fortfarande en liten kille så jag har förhoppningar om att han blir en mediumhund. Det skulle va sååå himla kul!
Vad pysslar vi med då? Massor av miljöträning och socialisering!!! Och jag tror att det gett utdelning, fast jag tycker att han va rätt social och trygg när jag fick honom, Eva Brauer på Mog-urs kennel har gjort ett fantastiskt jobb den första tiden! All eloge till henne!!!
Speed får vara med överallt, och umgås med en hel drös andra hundar och människor. Han träffar barn i alla möjliga och omöjliga miljöer. Han tar sig an nya människor med lite skepsis som går över på några minuter då älskar han alla! Och den där svansen den viftar för jämnan!
Lite vaktig har han blivit och "moffar" åt både det ena det andra här hemma. Men dom stora hundarna bryr sig inte så han lär av dom och ger upp fort.
Speed är otroligt rolig att träna - han snappar upp så fort vad som leder till belöning och han är alltid med på noterna! Han kampar och leker och är tillgänglig var vi än är, bryr sig inte om annat när fleeceflätan eller godisburken åker fram. Det är så kul!
Vi tränar just nu ligg, lite konster, stadga i form av burlek och " klara-färdiga-gå" leken, det ger resultat även i stadgan vid matskål och dörr - han väntar så fint på sitt varsågod. Vi lägger på kommando på sitt, och lite konster. Han kommer som ett skott på inkallning och lyssnar alltid så fint på sitt namn. Vilken liten stjärna han är! Mycket bus finns så klart i den lilla valpen men det räcker med en harkling från mig så slutar han.
Rumsren är han inte än, men det börjar arta sig och om jag bara har tid att märka hans små signaler så säger han faktiskt till ibland.
Vad har vi på gång då?
Jo, snart börjar valpkursen för vår fantastiska tränare Malin Elfström! Tillsammans med Windanns hela Exitkull. Det ska bli så himla roligt! (undrar förresten om mudin kommer tro att han är en bc?)
Han älskar i alla fall att springa med bordercolliesarna och fort går det! :-)
Han har otroligt bra kroppskontroll och hänger med dom stora hundarna jättebra!
Hemmaträningsprojektet som står på tur är balansövningar i skålar och lådor, det är att lämna leksak i handen ( släppa på tack, och komma tillbaka är han bra på). Vi ska jobba mer med stadgan och omvänt lockande. Vi ska framför allt jobba på att gå i koppel...
Ja, det är ingen risk att man har en tråkig stund när man har en valp hemma - men jädrar så kul det är!
Mr Speed - vilket lyckopiller!
Dom stora hundarna då...
Jodå, dom är så stabila nu - och har fullt ut accepterat den lille!
Aston går riktigt bra på träning nu och det är bara så synd att han har svårt att hålla upp sina ben och river så mycket. För handlingsmässigt går han kanon och farten har han ökat på! Han är riktigt riktig rolig! Vi får se hur han utvecklas den här säsongen. Ser fram emot det!
Wille börjar så sakta mogna i huvet - men brinner i vissa situationer och magen krånglar lite då och då och då stressar han upp sig. Men när han går bra och har huvet med sig och jag vågar vara offensiv och bestämd då går han bäst! Han är faktiskt ruggigt bra!
Det gör mig både rädd, lycklig, förväntansfull, träningssugen men också tänker jag att om någon bra tränare och handler hade haft honom - ja då hade han varit i Sverige-eliten idag! Men nu bor han hos mig och då får vi göra det bästa av det vi kan och förmår. Vi har i alla fall ruggigt kul när vi tränar trots att jag kan bli så frustrerad när det blir fort och fel. Men det börjar likna nåt...
Ser fram emot en ny säsong med honom också och vi kommer att vara bra förberedda - går en fortlöpande kurs för Nadine Rinderud i Bälinge och hon är bäst på att hitta rätt och hitta möjligheter och lösningar! Och så är hon så gullig och rolig också! Då blir man på bra humör och ger det där lilla extra som jag behöver göra jämt egentligen...
Hundlivet är så skoj! Synd bara att min kropp är äldre än min vilja...det gör ont att göra det som är roligast i livet.
Den lilla svarta är den där underbara mudivalpen! Han är bara glädje!
Speed har nu hunnit bli fyra månader och växer så det knakar - men är fortfarande en liten kille så jag har förhoppningar om att han blir en mediumhund. Det skulle va sååå himla kul!
Vad pysslar vi med då? Massor av miljöträning och socialisering!!! Och jag tror att det gett utdelning, fast jag tycker att han va rätt social och trygg när jag fick honom, Eva Brauer på Mog-urs kennel har gjort ett fantastiskt jobb den första tiden! All eloge till henne!!!
Speed får vara med överallt, och umgås med en hel drös andra hundar och människor. Han träffar barn i alla möjliga och omöjliga miljöer. Han tar sig an nya människor med lite skepsis som går över på några minuter då älskar han alla! Och den där svansen den viftar för jämnan!
Lite vaktig har han blivit och "moffar" åt både det ena det andra här hemma. Men dom stora hundarna bryr sig inte så han lär av dom och ger upp fort.
Speed är otroligt rolig att träna - han snappar upp så fort vad som leder till belöning och han är alltid med på noterna! Han kampar och leker och är tillgänglig var vi än är, bryr sig inte om annat när fleeceflätan eller godisburken åker fram. Det är så kul!
Vi tränar just nu ligg, lite konster, stadga i form av burlek och " klara-färdiga-gå" leken, det ger resultat även i stadgan vid matskål och dörr - han väntar så fint på sitt varsågod. Vi lägger på kommando på sitt, och lite konster. Han kommer som ett skott på inkallning och lyssnar alltid så fint på sitt namn. Vilken liten stjärna han är! Mycket bus finns så klart i den lilla valpen men det räcker med en harkling från mig så slutar han.
Rumsren är han inte än, men det börjar arta sig och om jag bara har tid att märka hans små signaler så säger han faktiskt till ibland.
Vad har vi på gång då?
Jo, snart börjar valpkursen för vår fantastiska tränare Malin Elfström! Tillsammans med Windanns hela Exitkull. Det ska bli så himla roligt! (undrar förresten om mudin kommer tro att han är en bc?)
Han älskar i alla fall att springa med bordercolliesarna och fort går det! :-)
Han har otroligt bra kroppskontroll och hänger med dom stora hundarna jättebra!
Hemmaträningsprojektet som står på tur är balansövningar i skålar och lådor, det är att lämna leksak i handen ( släppa på tack, och komma tillbaka är han bra på). Vi ska jobba mer med stadgan och omvänt lockande. Vi ska framför allt jobba på att gå i koppel...
Ja, det är ingen risk att man har en tråkig stund när man har en valp hemma - men jädrar så kul det är!
Mr Speed - vilket lyckopiller!
Dom stora hundarna då...
Jodå, dom är så stabila nu - och har fullt ut accepterat den lille!
Aston går riktigt bra på träning nu och det är bara så synd att han har svårt att hålla upp sina ben och river så mycket. För handlingsmässigt går han kanon och farten har han ökat på! Han är riktigt riktig rolig! Vi får se hur han utvecklas den här säsongen. Ser fram emot det!
Wille börjar så sakta mogna i huvet - men brinner i vissa situationer och magen krånglar lite då och då och då stressar han upp sig. Men när han går bra och har huvet med sig och jag vågar vara offensiv och bestämd då går han bäst! Han är faktiskt ruggigt bra!
Det gör mig både rädd, lycklig, förväntansfull, träningssugen men också tänker jag att om någon bra tränare och handler hade haft honom - ja då hade han varit i Sverige-eliten idag! Men nu bor han hos mig och då får vi göra det bästa av det vi kan och förmår. Vi har i alla fall ruggigt kul när vi tränar trots att jag kan bli så frustrerad när det blir fort och fel. Men det börjar likna nåt...
Ser fram emot en ny säsong med honom också och vi kommer att vara bra förberedda - går en fortlöpande kurs för Nadine Rinderud i Bälinge och hon är bäst på att hitta rätt och hitta möjligheter och lösningar! Och så är hon så gullig och rolig också! Då blir man på bra humör och ger det där lilla extra som jag behöver göra jämt egentligen...
Hundlivet är så skoj! Synd bara att min kropp är äldre än min vilja...det gör ont att göra det som är roligast i livet.
onsdag 13 november 2013
Välkommen Mog-urs Mr Speed!!
Den svarta lilla valpen har stormat in i vår flock och jag är helt såld på honom! Han tar sig an alla nya saker här i världen med glädje och självsäkerhet, inget är läskigt eller skrämmande. Han leker och kampar och kommer till mig med sina saker för mer lek, från första stund. När han blir trött somnar han tryggt i min famn var vi än befinner oss - även i Knivstas inomhushall där ljudnivån och glädjen står högt i tak :-)
Han är tuff och förbaskat söt! Undrar vad det blir av honom...ett oskrivet blad och en utmaning!
Aston och Wille har väl inte varit lika imponerade men det tar sig, Aston har alltid varit en stabil valpfarbror. Han närmar sig sakta men säkert och har en beskyddande roll - Speed tyr sig till honom och bjuder upp till lek och lägger sig nära. Wille däremot tycker inte om valpar...hua dom är vassa där fram...
Men han lär sig att gå undan istället för att bli sur, och nu kan han till och med visa lite nyfikenhet på den lille valpen. Han går fram och nosar när han är lugn och ligger hos mig, kommer med leksaker och lägger framför valpen som om han ville leka. Det ordnar sig nog med flocksammansättningen så småningom.
Men man får ha ögon både här och där så inget händer och kompostgaller och burar är guds gåva till hundägaren :-D
Gillar min Mudi så här långt! Gillar honom skarpt!
Han är tuff och förbaskat söt! Undrar vad det blir av honom...ett oskrivet blad och en utmaning!
Aston och Wille har väl inte varit lika imponerade men det tar sig, Aston har alltid varit en stabil valpfarbror. Han närmar sig sakta men säkert och har en beskyddande roll - Speed tyr sig till honom och bjuder upp till lek och lägger sig nära. Wille däremot tycker inte om valpar...hua dom är vassa där fram...
Men han lär sig att gå undan istället för att bli sur, och nu kan han till och med visa lite nyfikenhet på den lille valpen. Han går fram och nosar när han är lugn och ligger hos mig, kommer med leksaker och lägger framför valpen som om han ville leka. Det ordnar sig nog med flocksammansättningen så småningom.
Men man får ha ögon både här och där så inget händer och kompostgaller och burar är guds gåva till hundägaren :-D
Gillar min Mudi så här långt! Gillar honom skarpt!
tisdag 1 oktober 2013
valplängtan
Min lille svarte valp är född, det blev en tik och fem hanar varav två av hanarna är små. Hoppas ju på en mediumhane!
Ändrade mig som tur var till hane då jag tror att det passar bättre in i flocken och jag känner starkt att jag inte är beredd att ta allt som kommer med en löptik.
Och det var ju tur eftersom det bara blev en tik och den redan var tingad!
Nu är dom två veckor gamla och har precis öppnat ögonen, ett gäng små söta råttungar.
Det känns så spännande att lära känna en ny ras, en ny individ och att få starta upp med valpgrundträning igen som är så himla roligt! Nu känner jag dessutom att jag inte har nån brådska - jag har ju Aston och Wille att köra med och tävla med, så den lille ska få noggrann grundträning och mycket passivitet...hrm hrm - inte min starka sida i träningen men den här gången ska jag verkligen lägga tid på det!
Den lille svarte går just nu under namnet Mr. Speed eller Mr Spirit. Det är uppfödaren som sätter Mr eller Mrs före namnet på sina valpar så det får hänga med.
Namnfunderingarna fortsätter medan valparna äter och växer och har ni nåt bra namnförslag så är jag öppen för förslag!
Här är lite bilder på gänget:
www.mog-urs.zoomin.se
i Galleri - Hydra-Månelitter 15/9-13 finns fler bilder :-)
Ändrade mig som tur var till hane då jag tror att det passar bättre in i flocken och jag känner starkt att jag inte är beredd att ta allt som kommer med en löptik.
Och det var ju tur eftersom det bara blev en tik och den redan var tingad!
Nu är dom två veckor gamla och har precis öppnat ögonen, ett gäng små söta råttungar.
Det känns så spännande att lära känna en ny ras, en ny individ och att få starta upp med valpgrundträning igen som är så himla roligt! Nu känner jag dessutom att jag inte har nån brådska - jag har ju Aston och Wille att köra med och tävla med, så den lille ska få noggrann grundträning och mycket passivitet...hrm hrm - inte min starka sida i träningen men den här gången ska jag verkligen lägga tid på det!
Den lille svarte går just nu under namnet Mr. Speed eller Mr Spirit. Det är uppfödaren som sätter Mr eller Mrs före namnet på sina valpar så det får hänga med.
Namnfunderingarna fortsätter medan valparna äter och växer och har ni nåt bra namnförslag så är jag öppen för förslag!
Här är lite bilder på gänget:
www.mog-urs.zoomin.se
i Galleri - Hydra-Månelitter 15/9-13 finns fler bilder :-)
tisdag 17 september 2013
att vända på tankar och känslor...
är inte så lätt men ett måste om man vill prestera!
Jag blickar tillbaka på en tävlingssäsong som till en början känns skit - jag har inte nått mina mål och inte presterat som jag har velat. Aston har inte satt en enda nolla...!!! En statistik som känns så orättvis med tanke på hur bra han kan gå. Wille har varit heaven or hell...
Jag har haft alldeles för mycket omkring mig för att kunna fokusera fullt ut så som det krävs för att prestera. Jag har under sommaren gått igenom en skilsmässa, letat lägenhet, hittat lägenhet flyttat och haft allmänt kaos runt mig och inom mig.
Märker nu när det börjar lugna sig och det är mer harmoni hur mycket det påverkar både mig och hundarna.
I helgen som gick satte Aston sin första stabila nolla! Banan var snabb och startfältet litet så vår 8:e plats räckte inte till pinne. Men så fint han gick, i mål på samma sekund som många snabba topphundar! Känslan var sååå himla skön! På lördan gjorde han två fina lopp med fem och tio fel. Så nära och så bra han kan . Wille gjorde två fina lopp av tre på söndan - på lördan va han för gasad. När han går bra så är det så fantastiskt roligt att köra honom, han är följsam och svänger fint och vilken fart!!! Vårt bästa lopp fick vi fem fel i slalom - vi låg tre sekunder efter vinnaren trots att vi tog om i slalom och han hade en stor sväng á två sekunder. Det blir bra när vi får ihop det!
Men det där med att vända på tankar...
För tre veckor sen åkte jag till Kista för att tävla -på plats känner jag mig trött och sliten. Vill inte ens tävla, tycker att banan är dålig, människor är tråkiga och jag vill helst åka hem. Försöker ladda med musik i öronen på banvandringen men det hjälper sådär. Kan inte fokusera, har ingen energi. Gör två skitlopp med båda hundarna. Sätter mig i bilen och känner mig gråtfärdig. Men så tänker jag - vad vill jag? Vad är det som ger mig energi? Vad är det som ger mig glädje? Jo, agility och tävlandet och alla härliga vänner som finns där.
Skärp dig! Fokusera, gå ut och ha kul - hinder för hinder med energi och glädje! Kom igen!
Aston sätter inte sitt men vi har kul, Wille gör ett fint lopp nollat men med stora svängar! Vi går in på en fjärdeplats.
Känner mig nöjd och glad över att ha kommit runt men tänker att det nog inte räcker så långt med tanke på dom stora svängarna, tar en promenad i skogen då dagens domare Anna ringer upp mig och undrar om jag vill ha ett cert????
OM jag vill!!! Vi tar vårt första cert och en SM-pinne jag och Willevessla!!
Så ge aldrig upp!!! Plocka fram det där lilla extra och ge järnet! Det kan löna sig och vips så har man glädje och energi igen!
Ge aldrig upp dina drömmar!!!
Jag blickar tillbaka på en tävlingssäsong som till en början känns skit - jag har inte nått mina mål och inte presterat som jag har velat. Aston har inte satt en enda nolla...!!! En statistik som känns så orättvis med tanke på hur bra han kan gå. Wille har varit heaven or hell...
Jag har haft alldeles för mycket omkring mig för att kunna fokusera fullt ut så som det krävs för att prestera. Jag har under sommaren gått igenom en skilsmässa, letat lägenhet, hittat lägenhet flyttat och haft allmänt kaos runt mig och inom mig.
Märker nu när det börjar lugna sig och det är mer harmoni hur mycket det påverkar både mig och hundarna.
I helgen som gick satte Aston sin första stabila nolla! Banan var snabb och startfältet litet så vår 8:e plats räckte inte till pinne. Men så fint han gick, i mål på samma sekund som många snabba topphundar! Känslan var sååå himla skön! På lördan gjorde han två fina lopp med fem och tio fel. Så nära och så bra han kan . Wille gjorde två fina lopp av tre på söndan - på lördan va han för gasad. När han går bra så är det så fantastiskt roligt att köra honom, han är följsam och svänger fint och vilken fart!!! Vårt bästa lopp fick vi fem fel i slalom - vi låg tre sekunder efter vinnaren trots att vi tog om i slalom och han hade en stor sväng á två sekunder. Det blir bra när vi får ihop det!
Men det där med att vända på tankar...
För tre veckor sen åkte jag till Kista för att tävla -på plats känner jag mig trött och sliten. Vill inte ens tävla, tycker att banan är dålig, människor är tråkiga och jag vill helst åka hem. Försöker ladda med musik i öronen på banvandringen men det hjälper sådär. Kan inte fokusera, har ingen energi. Gör två skitlopp med båda hundarna. Sätter mig i bilen och känner mig gråtfärdig. Men så tänker jag - vad vill jag? Vad är det som ger mig energi? Vad är det som ger mig glädje? Jo, agility och tävlandet och alla härliga vänner som finns där.
Skärp dig! Fokusera, gå ut och ha kul - hinder för hinder med energi och glädje! Kom igen!
Aston sätter inte sitt men vi har kul, Wille gör ett fint lopp nollat men med stora svängar! Vi går in på en fjärdeplats.
Känner mig nöjd och glad över att ha kommit runt men tänker att det nog inte räcker så långt med tanke på dom stora svängarna, tar en promenad i skogen då dagens domare Anna ringer upp mig och undrar om jag vill ha ett cert????
OM jag vill!!! Vi tar vårt första cert och en SM-pinne jag och Willevessla!!
Så ge aldrig upp!!! Plocka fram det där lilla extra och ge järnet! Det kan löna sig och vips så har man glädje och energi igen!
Ge aldrig upp dina drömmar!!!
söndag 4 augusti 2013
Klass 3 - hur gick det till??
Vi var ju i klass 1 nyss...
Wille va inte lätt att få ur klass 1 - alldeles för många lopp som gick fort och fel. I klass 2 passade vi bättre med lite mer handling och svårigheter. Trots det diskade vi oss lopp efter lopp - sammanlagt 25 raka diskar...började kännas hopplöst och jag tänkte på allvar lägga ner.
Men diskarna blev bättre och bättre och känslan började infinna sig - vi började jobba tillsammans och det var så nära så många gånger.
Till slut satte vi en nolla i Knivsta!
Värmland gick inge vidare men känslan va bra i många lopp. Vi åkte vidare till Gagnef-Floda och deras dubblerade kvällstävling. Börjar med en disk, sätter sen ett så himla skönt lopp! Allt sitter som det ska och vi vinner klassen. Hopploppen är vingligare - det går fort och jag måste vara med varenda millisekund annars är det rökt. Sätter det första omän med stora svängar och nödrop - tvåa och pinne! Diskar det andra där jag är lite för offensiv - ville testa min lille hund litegrann!
Sen följer några sköna dagar i Dalarna med sol, bad, grill och kärlek! Skön avkoppling i väntan på helgens stora tävling på samma plats. Alla klasser och från lugn och tystnad förvandlas Gagnef-Flodas klubbcamping till en myllrande festplats. Härligt!
Nu gäller det debut i hoppklass 3 och sista pinnen i Ag 2 ska vi kämpa om!
Debuten blir vinglig - svåra banor och en lite trött hund och lika trött matte. Men vi tar den sista pinnen i Ag 2 och Wille är nu en klass 3 hund!!!
Hallå världen - Wille och jag är i klass 3!!!
Aston då mitt lilla tollartroll...
Ja, vad ska man säga...han är ju bara sååå himla bra och vi får beröm för hur häftig han är. Men det är alltid nåt som strular i våra lopp så vi lyckas inte sätta en enda nolla på hela säsongen. Vad är det som går fel??
Kontaktfälten är värre än nånsin och jag släpper inte igenom nåt dåligt även om vi inte fått fel! Alla agilitylopp diskade!
Vissa hopplopp är ruggigt bra men vi stressar upp varandra och min handling blir slarvig och så vips så kommer en rivning eller en disk.
Känns faktiskt riktigt orättvist med tanke på hur bra han är och hur bra han trycker på nu!
Kanske han behövde en säsong till för att mogna och att vi får satsa på nästa säsong. Hur som helst så är han fantastiskt rolig att köra!
Sommartävlingssäsongen lider mot sitt slut och jag kan ändå blicka tillbaka på en fantastisk sommar med många häftiga lopp, roliga stunder med vänner, sköna sommarkvällar med bad för både hund och människa. Nöjd med mina prestationer och min plan för vintern.
Vad händer mer...jo, min lilla Mudi är gjord.
Mog-Urs Hydra och Mog-Urs Måne är parade och valpar beräknas i mitten av september. Jösses så spännande! Hane eller tik? Har inte bestämt mig - kanske att det blir en hane om det blir en liten en. Vi får se och vi får se om det blir en till mig?!
Sommaren går mot höst - lite vemodigt men livet tar många nya vägar och det blir spännande.
Snart flyttar jag själv till lägenhet i Knivsta och nya problem uppstår - men jag tror att jag ska få saker och ting att fungera även med en liten valp. Jag har ju så bra vänner omkring mig!
I vallningen händer det grejer med Wille! Han har blivit så himla fin sen jag förstod att han behöver få jobba självständigt utan att jag är där och petar och lägger mig i för mycket.
Vallning är helt plötsligt riktigt roligt!
Wille va inte lätt att få ur klass 1 - alldeles för många lopp som gick fort och fel. I klass 2 passade vi bättre med lite mer handling och svårigheter. Trots det diskade vi oss lopp efter lopp - sammanlagt 25 raka diskar...började kännas hopplöst och jag tänkte på allvar lägga ner.
Men diskarna blev bättre och bättre och känslan började infinna sig - vi började jobba tillsammans och det var så nära så många gånger.
Till slut satte vi en nolla i Knivsta!
Värmland gick inge vidare men känslan va bra i många lopp. Vi åkte vidare till Gagnef-Floda och deras dubblerade kvällstävling. Börjar med en disk, sätter sen ett så himla skönt lopp! Allt sitter som det ska och vi vinner klassen. Hopploppen är vingligare - det går fort och jag måste vara med varenda millisekund annars är det rökt. Sätter det första omän med stora svängar och nödrop - tvåa och pinne! Diskar det andra där jag är lite för offensiv - ville testa min lille hund litegrann!
Sen följer några sköna dagar i Dalarna med sol, bad, grill och kärlek! Skön avkoppling i väntan på helgens stora tävling på samma plats. Alla klasser och från lugn och tystnad förvandlas Gagnef-Flodas klubbcamping till en myllrande festplats. Härligt!
Nu gäller det debut i hoppklass 3 och sista pinnen i Ag 2 ska vi kämpa om!
Debuten blir vinglig - svåra banor och en lite trött hund och lika trött matte. Men vi tar den sista pinnen i Ag 2 och Wille är nu en klass 3 hund!!!
Hallå världen - Wille och jag är i klass 3!!!
Aston då mitt lilla tollartroll...
Ja, vad ska man säga...han är ju bara sååå himla bra och vi får beröm för hur häftig han är. Men det är alltid nåt som strular i våra lopp så vi lyckas inte sätta en enda nolla på hela säsongen. Vad är det som går fel??
Kontaktfälten är värre än nånsin och jag släpper inte igenom nåt dåligt även om vi inte fått fel! Alla agilitylopp diskade!
Vissa hopplopp är ruggigt bra men vi stressar upp varandra och min handling blir slarvig och så vips så kommer en rivning eller en disk.
Känns faktiskt riktigt orättvist med tanke på hur bra han är och hur bra han trycker på nu!
Kanske han behövde en säsong till för att mogna och att vi får satsa på nästa säsong. Hur som helst så är han fantastiskt rolig att köra!
Sommartävlingssäsongen lider mot sitt slut och jag kan ändå blicka tillbaka på en fantastisk sommar med många häftiga lopp, roliga stunder med vänner, sköna sommarkvällar med bad för både hund och människa. Nöjd med mina prestationer och min plan för vintern.
Vad händer mer...jo, min lilla Mudi är gjord.
Mog-Urs Hydra och Mog-Urs Måne är parade och valpar beräknas i mitten av september. Jösses så spännande! Hane eller tik? Har inte bestämt mig - kanske att det blir en hane om det blir en liten en. Vi får se och vi får se om det blir en till mig?!
Sommaren går mot höst - lite vemodigt men livet tar många nya vägar och det blir spännande.
Snart flyttar jag själv till lägenhet i Knivsta och nya problem uppstår - men jag tror att jag ska få saker och ting att fungera även med en liten valp. Jag har ju så bra vänner omkring mig!
I vallningen händer det grejer med Wille! Han har blivit så himla fin sen jag förstod att han behöver få jobba självständigt utan att jag är där och petar och lägger mig i för mycket.
Vallning är helt plötsligt riktigt roligt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)