kärleken till en hund...

kan ingen som inte har eller har haft hund förstå. Det är så fantastiskt att få uppleva den kontakten och tilliten som ett djur kan ge. Ja, jag blir lite sentimental i bloggen idag men det är verkligen fantastiskt att vara on-line med sin hund!

Wilma och jag hade en alldeles särskild kontakt som ingen annan kunde komma åt. Vi gick igenom så mycket tillsammans hon och jag - hon va sjuk och skadad så många gånger och då fanns jag där för henne. Jag va sjuk under en längre tid, då låg hon vid min säng i månader utan att en enda gång bli odräglig för att hon hade tråkigt. Hon tröstade mig när jag va lessen och hon tröstade barnen när dom var små. Och den glädje och spänning vi kände tillsammans på tävlingsbanorna!

Nu känner jag att Aston och jag har en liknande kontakt, han följer mig i alla lägen - vi läser av varandra och känner av varandra. Det är fantastiskt!

Hobbe den gamle hunden, har jag ju inte tränat från valpstadiet men han och jag har nåt speciellt ihop ialla fall - han är den där tacksamma, trofasta och genuint snälla hunden. Det var kärlek och förståelse från första stund när vi träffades.

En hund är inte bara en hund, en ras är inte bara en ras - nej, nej, en hund är en individ med sin alldeles speciella personlighet och med sina alldeles speciella egenheter. Det är så häftigt att lära känna den här lilla varelsen och bygga upp ett förtroende och ett samspel tillsammans. Det är lycka!

Jag hoppas på en ny liten individ att lära känna nästa år, en lekkompis till Aston, ytterligare en träningskamrat och soulmate...