läskigt med fart...

...men samtidigt så enormt galet kul!

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen, vilken utmaning jag har i mina två hundar som är så himla olika. Aston med sina fina svängar som bara finns där men som jag får driva på som sjutton för att öka farten. Wille som har sån galen fart så jag blir skräckslagen och som inte har lika lätt för att svänga.

Jag måste överträna svängar med honom, det är definitivt färskvara för nu var det länge sen vi körde agility och då har han bara "springa rakt fram och ta alla hinder som finns" i huvet. Efter en stunds träning landar han och börjar lyssna och svänga.
Jag blir livrädd för hans fart som jag ändå bara älskar.
Jag vet att det kommer att bli bra när vi är mer samspelta och genomtränade - men nu herregud, jag vågar inte springa på för då ökar han ändå mer och ändå måste jag det för att hinna. Det resulterar i att jag är alldeles för mesig och lam i min handling. Och då tar han över ändå mer och gör som han vill.

Nä, det är kanske dags att jag slutar fega och börjar handla honom på riktigt! Sluta fega!! Våga gå på och vara bestämd och vara i nuet på varje hinder i stället för att tänka " ojoj, hur ska det gå - hjälp vart tar han vägen?"

Jag kan handla honom - det vet jag, det har jag sett dom gånger det funkar. Vi behöver bara träna oftare på banor där han får upp farten så att jag vänjer mig. Jag kan inte börja på ruta ett varje gång vi haft uppehåll.

Men som igår på kursen där jag varvade Aston och Wille - då är det f-n inte lätt att från den ena växla till den andra. Men jag ska lära mig - jag måste lära mig för jag kommer att så småningom ha dom i samma klass och kanske vara tvungen att köra dom med några få starter emellan.

Jädrar va vi ska träna i vår!!!