agility väcker känslor

Gårdagens tävling med fyra klass 1 lopp i Flen resulterade i fyra disk.  Det är något man får leva med i den här sporten och inget att gräva ner sig för. Det är bara att gå hem och skriva i träningsboken och lägga upp en plan för nästa träningspass. Men i verkligheten är det inte bara...

I går blev jag verkligen jättebesviken och jättelessen av våra diskar, sådär lessen så att jag var tvungen att ta en promenad med den lille hunden långt bort och torka tårarna. Blir till och med lessen nu när jag tänker på hur dåligt jag förvaltar min fantastiska hund.

Wille är underbar på alla sätt och vis och han har så stor potential, han är så grymt snabb samtidigt som han är smidig och lättsvängd. Kan inte bli bättre!!!

Jag är inte osnabb och egentligen inte skitdålig på handling heller...men...

det blir bara ett virrvarr på banan, jag följer inte min plan och jag missbedömer var Wille ska landa och hur han kan söka det jag visar honom. Varför???

För att jag är feg, för att jag inte litar på varken honom eller mig, för att jag blir stressad och vågar inte springa.

Wille är liksom inte bara snabb han liksom "fjongar" iväg i varje avstamp, kan inte förklara det mer än att han är som en stutsboll fast han stutsar framåt. Öhh!

I alla fall så känner jag att redan på första hindret är jag lost - hinner inte ens tänka på nästa hinder förrän han i några skutt är fyra hinder bort...

Så, vad göra???

Jag vet vad jag ska göra och jag vet vad jag måste göra - men jag vet inte varför jag inte gör det?!

I morron är det nya friska tag - då ska jag springa som ett skållat troll till RÄTT ställe och placera mig, visa honom tydligt och bestämt och sticka som ett skållat troll till nästa rätta ställe...osv. Hur svårt kan det va????

Ok, jag ska inte lägga all skuld på mig själv - det handlar så klart om att den lille hunden måste lära sig att anpassa sin fart till det han ska göra. Att hitta in i rätt slalomingång i 180 knyck är ju inte så lätt i början. Och att korta in sig i svängar från en lång raksträcka  är också nåt som kommer med erfarenhet och mer träning.

Och visst satt kontaktfälten jättefint, han ställer sig dock snett och det måste vi jobba vidare på men ingen tendens till att hoppa!
Han är fokuserad och sansad innan start och han har fin kontakt!

Mycket kan jag glädjas åt - men Maria Dyverfeldt - skärp upp dig, fokusera, spring och var bestämd!!!

Hur svårt kan det va???