Aston har ju som bekant varit klar för lydnadsklass 1 så länge som jag kan minnas... men stökiga platsliggningar i början av karriären gjorde att vi fick lägga tävlandet på is under ett år och bara fokusera på lugn och trygghet och koncentration.
Nu under hösten så har det sett riktigt bra ut, momentmässigt går han för dom högsta poängen, platsliggningarna har varit såpass stabila att han legat kvar men med en hel del pip.
Dagens platsliggning på tävlingen i Märsta var den sämsta någonsin...han var så het och taggad redan när vi klev ut på parkeringen. Vi hade startnummer 3 och han får ligga bredvid den häfigaste bulldoggen - Aston älskar bulldoggar!! Han var så frustrerad och taggad att han skällde sig igenom hela platsliggningen med galet viftande svans. Men han låg kvar!
Vet inte huruvida vi får en anmärkning på det, jag ville bryta momentet och börjar gå fram till Aston. MEN får en bestämd tillsägelse att återgå till min plats tills domaren bestämde att det var klart. Skum regel!
Nåja, han låg kvar skällandes med sin viftande svans och sen bröt jag och åkte hem.
Ledsen så klart - han är ju en sån fin lydnadshund i övrigt.
Men efter att ha pratat med vänner så har jag nu landat i beslutet att bara träna lydnad för vi tycker ju att det är så kul och träna för dom högre klasserna och om vi nån gång känner oss redo för platsliggningar igen så tävlar vi men det är inget jag har i tankarna nu. För nu har han gått igång igen på platsen och nästa gång får vi en anmälan var så säker!
Vill inte förstöra för varken Aston eller nån annan hund!
Allt handlar ju om att ha kul och att känna att man har möjlighet att nå sina mål. Nu får jag sänka mina krav och mina mål och det känns trist men ok, jag har högre mål satt i agilityn och där fortsätter vi utvecklas och träna för att nå dit.
Det är något jag lärt mig den hårda vägen med Wilma som jag blev besviken på så många gånger när det inte blev som jag tänkt mig - att omvärdera och göra nya planer och mål - inte fortsätta och fortsätta och inte förändra något utan envist tänka att det SKA gå.
Klart att man ska tänka att det SKA gå men då måste det till förändringar och en genomarbetad plan.
Jättetråkigt är det och jättebesviken är jag, men jag känner mig lugn i det faktum vi hamnat i.
Jag hade verkligen behövt ett resultat idag! För det är så mycket sorg i hjärtat nu för Wille som är sjuk och ligger inne på Ultuna för utredning. Jag hade inte behövt mer att gråta för.
Men motgångar gör en stark och det är i motvind som drakar flyger!
lördag 27 oktober 2012
onsdag 3 oktober 2012
lite bilder
från några av sommarens roliga tävlingar. Nu kryper vi in i Bälinges ridhus och skitar ner oss för att komma fram till nästa år igen. Förhoppningsvis lite klokare och lite bättre och med sug på revansch!
fredag 21 september 2012
säsongen lider mot sitt slut...
och det är med blandade känslor jag går in i tävlingsviloperioden.
En sista klass 1, 2 tävling för Wille i helgen sen är det träning som gäller fram till Kistamässan i Januari.
Nå, vad kan jag blicka tillbaka på då - jo en fantastiskt rolig säsong med blandade resultat men mest är jag nöjd och glad över vad mina fyrbenta har presterat. Jag är inte helt nöjd med min egen prestation i många lopp särskilt med Wille. Men jag vet också att det tar tid att teama ihop sig något som Aston och jag verkligen gjort i år!
Särskilt nu i slutet på säsongen då han har gått så himla fint och vi har verkligen varit ett där ute på banan. Det har resulterat i tre SM pinnar i hopp - något jag aldrig trodde skulle vara möjligt i år. Vi har ju bara öst på och lattjat! I agility ligger vi efter - fick ju ägna alla tävlingar fram till i juli på att fixa pinnarna i ag 2an. Dom satt hårt inne och när vi gjorde några nollade lopp som inte räckte till pinne så var jag beredd att lägga ner agilityn helt för Aston. Vilken tur att det vände!!
Känns riktigt tråkigt att det inte är några klass 3 tävlingar nu när det går så bra, men jag får försöka hålla kvar känslan till nästa år.
Vill inte tänka att vi ska starta en jakt på pinnar för SM-kval till 2013 utan vi fortsätter att tävla när vi kan och att bara testa olika saker. Plockar vi pinnar så är det fantastiskt men gör vi inte det så satsar vi stenhårt på 2014!
Willevessla den lille racerråttan - ja vad ska man säga... 75% (ca, har inte räknat) fort och fel, jag har inte hunnit med hans fart och tryck och har alltför ofta stått som ett fån och varit alldeles för sen. Men när vi satt det så har det varit strålande. Statistiken i tävlingsboken säger: två vinster, två andraplatser och en tredjeplats i klass 1 och då är det stora startfält. En pinne kvar i ag 1.
Wille är underbar att handla i tajta situationer han är så följsam och svänger så fint, han är fantastisk på att dra framåt på raksträckor (även alldeles egna...). Farten kommer aldrig att vara något problem.
Men att kombinera dom två egenskaperna är inte alldeles lätt innan han har tillräckliga kunskaper och självförtroende och självkontroll så att jag lämna honom i olika situationer för att placera mig.
Funkar hyfsat på träning men inte alltid på tävling då stressen gör att han tappar huvet. Det jobbar jag just nu på genom att helt enkelt kräva mer lugn och stadga i starten.
Mer träning och mognad så kommer det att bli bra!
Träningslistan är lång inför hösten och vintern :-)
Det som gör att jag riktigt längtar in till Bälinge ridhus är att vi ska få så bra coachning av Veronika Bache. En gång i månaden med början i november fram till i vår! Jisses så himla bra vi har det!
Och Malin, duktiga Malin Elfström finns ju i närheten hela tiden och när hon är med så har hon alltid kloka insikter och råd att komma med!! Guld värt!
Jag själv ska fortsätta att jobba på en lugn och fokuserad känsla och attityd. Tagga utan att stressa!
Jag ska våga skicka å sticka - att jag placerar mig rätt lugnt och fint är nyckeln till Willes och mina lopp!
Mina lag har inte gjort några resultat alls och det är inte heller vad vi har förväntat oss eller satsat på. Vi har helt enkelt bara tänkt att jobba ihop oss och hitta varandra och för Windanns Winners så har det handlat om att få fler starter för våra unga hundar. Ibland har vi bara startat med två ekipage och ibland har vi bestämt oss för att gå in och träna på något.
Men när vi börjar nolla så blir vi farliga!
Swim to Win är ett brokigt lag som förändrats konstant under säsongen.Det är bara Aston som är med från början. Både Piri och Oj har fallit bort och tillkommit har Anna med Imo och Sandra med Peg. Det är nya hundar som verkligen har framtiden för sig och vi hoppas också på att kunna konkurrera nästa år.
Tack å hej tävlingssäsong 2012 och tack alla underbara människor jag haft turen att få umgås med under alla tävlingar! Så skoj vi har!
En sista klass 1, 2 tävling för Wille i helgen sen är det träning som gäller fram till Kistamässan i Januari.
Nå, vad kan jag blicka tillbaka på då - jo en fantastiskt rolig säsong med blandade resultat men mest är jag nöjd och glad över vad mina fyrbenta har presterat. Jag är inte helt nöjd med min egen prestation i många lopp särskilt med Wille. Men jag vet också att det tar tid att teama ihop sig något som Aston och jag verkligen gjort i år!
Särskilt nu i slutet på säsongen då han har gått så himla fint och vi har verkligen varit ett där ute på banan. Det har resulterat i tre SM pinnar i hopp - något jag aldrig trodde skulle vara möjligt i år. Vi har ju bara öst på och lattjat! I agility ligger vi efter - fick ju ägna alla tävlingar fram till i juli på att fixa pinnarna i ag 2an. Dom satt hårt inne och när vi gjorde några nollade lopp som inte räckte till pinne så var jag beredd att lägga ner agilityn helt för Aston. Vilken tur att det vände!!
Känns riktigt tråkigt att det inte är några klass 3 tävlingar nu när det går så bra, men jag får försöka hålla kvar känslan till nästa år.
Vill inte tänka att vi ska starta en jakt på pinnar för SM-kval till 2013 utan vi fortsätter att tävla när vi kan och att bara testa olika saker. Plockar vi pinnar så är det fantastiskt men gör vi inte det så satsar vi stenhårt på 2014!
Willevessla den lille racerråttan - ja vad ska man säga... 75% (ca, har inte räknat) fort och fel, jag har inte hunnit med hans fart och tryck och har alltför ofta stått som ett fån och varit alldeles för sen. Men när vi satt det så har det varit strålande. Statistiken i tävlingsboken säger: två vinster, två andraplatser och en tredjeplats i klass 1 och då är det stora startfält. En pinne kvar i ag 1.
Wille är underbar att handla i tajta situationer han är så följsam och svänger så fint, han är fantastisk på att dra framåt på raksträckor (även alldeles egna...). Farten kommer aldrig att vara något problem.
Men att kombinera dom två egenskaperna är inte alldeles lätt innan han har tillräckliga kunskaper och självförtroende och självkontroll så att jag lämna honom i olika situationer för att placera mig.
Funkar hyfsat på träning men inte alltid på tävling då stressen gör att han tappar huvet. Det jobbar jag just nu på genom att helt enkelt kräva mer lugn och stadga i starten.
Mer träning och mognad så kommer det att bli bra!
Träningslistan är lång inför hösten och vintern :-)
Det som gör att jag riktigt längtar in till Bälinge ridhus är att vi ska få så bra coachning av Veronika Bache. En gång i månaden med början i november fram till i vår! Jisses så himla bra vi har det!
Och Malin, duktiga Malin Elfström finns ju i närheten hela tiden och när hon är med så har hon alltid kloka insikter och råd att komma med!! Guld värt!
Jag själv ska fortsätta att jobba på en lugn och fokuserad känsla och attityd. Tagga utan att stressa!
Jag ska våga skicka å sticka - att jag placerar mig rätt lugnt och fint är nyckeln till Willes och mina lopp!
Mina lag har inte gjort några resultat alls och det är inte heller vad vi har förväntat oss eller satsat på. Vi har helt enkelt bara tänkt att jobba ihop oss och hitta varandra och för Windanns Winners så har det handlat om att få fler starter för våra unga hundar. Ibland har vi bara startat med två ekipage och ibland har vi bestämt oss för att gå in och träna på något.
Men när vi börjar nolla så blir vi farliga!
Swim to Win är ett brokigt lag som förändrats konstant under säsongen.Det är bara Aston som är med från början. Både Piri och Oj har fallit bort och tillkommit har Anna med Imo och Sandra med Peg. Det är nya hundar som verkligen har framtiden för sig och vi hoppas också på att kunna konkurrera nästa år.
Tack å hej tävlingssäsong 2012 och tack alla underbara människor jag haft turen att få umgås med under alla tävlingar! Så skoj vi har!
måndag 3 september 2012
come back i lydnaden
blev inte riktigt full pott men ett stort delmål blev uppfyllt!
Det var ett år sen jag tävlade lydnad sist och från den säsongens miserabla platsliggningar och koncentrationsproblem som följde på det så har vi lagt ribban betydligt lägre.
Eller egentligen inte men fokus i träningen har legat på att återfå trygghet i platsliggningen och att finna fokus och koncentration i momenten.
Eftersom jag tränar lydnad väldigt sporadiskt så tar det lite tid att få till det. Nu har jag inte tränat knappt på hela sommaren så att tro att jag skulle erövra några tior på comebacktävlingen på hemmaplan var väl inte vad jag tänkte. Nej, mitt mål var att checka av framförallt platsen.
Sen är ju tävlingsdjävulen där på axeln så klart och viljan att få till det där första priset - så visst blev jag besviken när vi inte presterade.
MEN han låg kvar - inte helt lugn och trygg - lite pip och lite lätt rumpa men han låg kvar!!! Platsliggningen var lugn och inget hände!!! Ja, så himla skönt!!
Aston kändes fin innan vi gick in - het men fokuserad. Han gick fint på uppvärmningen. Men så fort jag kliver in på plan så börjar han skälla och hoppa på mig och all koncentration var som bortblåst.
Jag var inte ett dugg nervös så det var inte det - vet inte vad som hände. Kanske att han ändå hade nån spänning efter platsen och att tävlingssituationen blev frustrerande.
Inget funkade i början, han slarvade i linförigheten men skärpte upp sig på slutet. Ville inte stanna och ville inte lägga sig, spottade ut apportbocken och var allmänt flamsig.
Det han genomförde gjorde han med 9:or dock.
Ja, skulle jag skratta eller gråta...nu skrattar jag åt honom lilla flamspelle. Kruxet är att jag aldrig vet riktigt vilken Aston jag har med mig in.
Hösten kommer och vi får mer tid för tävlingsmässig onsdagsträning för det är det som saknas tror jag eftersom han kan momenten så himla säkert.
På´t igen bara! Gläds med Anna och Imo och Therese och Jett som fixade fina förstapris och pallplatser! Heja Knivsta!
Det var ett år sen jag tävlade lydnad sist och från den säsongens miserabla platsliggningar och koncentrationsproblem som följde på det så har vi lagt ribban betydligt lägre.
Eller egentligen inte men fokus i träningen har legat på att återfå trygghet i platsliggningen och att finna fokus och koncentration i momenten.
Eftersom jag tränar lydnad väldigt sporadiskt så tar det lite tid att få till det. Nu har jag inte tränat knappt på hela sommaren så att tro att jag skulle erövra några tior på comebacktävlingen på hemmaplan var väl inte vad jag tänkte. Nej, mitt mål var att checka av framförallt platsen.
Sen är ju tävlingsdjävulen där på axeln så klart och viljan att få till det där första priset - så visst blev jag besviken när vi inte presterade.
MEN han låg kvar - inte helt lugn och trygg - lite pip och lite lätt rumpa men han låg kvar!!! Platsliggningen var lugn och inget hände!!! Ja, så himla skönt!!
Aston kändes fin innan vi gick in - het men fokuserad. Han gick fint på uppvärmningen. Men så fort jag kliver in på plan så börjar han skälla och hoppa på mig och all koncentration var som bortblåst.
Jag var inte ett dugg nervös så det var inte det - vet inte vad som hände. Kanske att han ändå hade nån spänning efter platsen och att tävlingssituationen blev frustrerande.
Inget funkade i början, han slarvade i linförigheten men skärpte upp sig på slutet. Ville inte stanna och ville inte lägga sig, spottade ut apportbocken och var allmänt flamsig.
Det han genomförde gjorde han med 9:or dock.
Ja, skulle jag skratta eller gråta...nu skrattar jag åt honom lilla flamspelle. Kruxet är att jag aldrig vet riktigt vilken Aston jag har med mig in.
Hösten kommer och vi får mer tid för tävlingsmässig onsdagsträning för det är det som saknas tror jag eftersom han kan momenten så himla säkert.
På´t igen bara! Gläds med Anna och Imo och Therese och Jett som fixade fina förstapris och pallplatser! Heja Knivsta!
onsdag 22 augusti 2012
Wille vallar
Äntligen harmoni och härlig känsla i fårhagen efter allt strul vi haft. Strulet är ju helt och hållet mitt fel som fört över stress och osäkerhet på min fina hund.
Wille har stressat och rusat mot fåren och det har inte känts bra.
Sista månaderna har vi ju gått tillbaka till valpträning och bara fokuserat på att hitta lugn och harmoni och nu känns det som vi är där. Dom rusningar han gör och försöker göra på filmen är mot den stöddiga tackan som ifrågasätter honom. Så egentligen gör han rätt och bra men jag korrigerar ändå för jag vill inte han tillbaka rusningarna.
Åh, va det är härligt att känna samarbete med djuren!
fredag 17 augusti 2012
jag har en fin lydnadshund och vallhunden har hittat hjärnan!
Ägnade hela torsdagen åt lydnadskurs för Niina Svartberg på Olandstraktens Bk. Niina var precis så lugn och pedagogisk och kunnig som jag förväntat mig och vi fick med oss en hel del träningstips och tankar.
Jag ville främst få hjälp med rutan och med Astons lite dåliga engagemang i apporteringen. Rutan har han inte riktigt fått kläm på så som jag trott - utan han har som dom flesta andra hundar inte tagit ut riktmärket i relation till konerna utan i marken. Så när vi flyttade rutan efter varje skick så blev han lite förvirrad och gick inte hela vägen in. Vi ska lösa det genom att ha target i alla skick i en vecka nu och sen plocka bort den - det ska vara en target som inte är synlig från skickstället. Han ska inte se targeten läggas dit. Rutan SKA flyttas varje gång. Jag ska också skicka från längre avstånd - 25 meter - än jag vågat tidigare. Våga vänta ut honom när han ställer sig fel utan att fastna i det så att det blir en kedja. Utmaningar!! Vill man flytta rutan lättare så flyttas den tlllbaka mot skickstället då hamnar punkten längre bak och tvärtom om man vill utmana och göra det svårare då måste hunden springa förbi sin punkt.
När han hittar in så ställer han sig perfekt!
Apporteringen är precis som jag trodde ett ägande, att inte vilja släppa ifrån sig apporten och därmed dålig motivation till att springa till mig med den.
Det problemet ska vi försöka lösa genom att jag inte ska "ta ifrån" honom apporten utan han ska få springa förbi mig till en belöning. Jag ska också ta hjälp av någon som håller Aston och ger honom apportbocken varpå jag ropar och han ska då förhoppningsvis springa fortare. Varva avstånd när han får sitt varsågod och så småningom höja kriteriet för varsågod till att han måste springa fortare med engagemang.
Vi kikade också på hur jag ska träna in inkallning med ställande och Aston har ett snyggt stå med bra teknik så det är bara att plocka in det.
Vi hann med ett pass till och då var jag lite dåligt förberedd på vad jag ville ha hjälp med. Många andra hade tagit hjälp med fjärren och jag tänkte att det är nog bra att hon får titta på det - det är ju ett svårt moment i dom högre klasserna och det måste vara perfekt.
Kom på att jag inte tränat stå-sitt så jag belönade upp det precis innan det var vår tur...tänkte att det här klarar han inte.
Men han sätter alla skiften i det närmaste helt perfekt!! Goa duktiga Aston - vi har ju inte kört det sen i våras, har ju inte tränat lydnad alls egentligen sen i våras.
Jaha, vad hittar vi på då - ok, kolla på fria följet då där finns alltid nåt att peta i . Hunden går ett perfekt fritt följ - finns inget att tillägga. Jag kan inte annat än glädjas åt honom, han har mognat så himla mycket och vinterns projekt att få honom lugn och koncentrerad har verkligen gett utdelning!
Fick många fina träningstips på vittringsträningen som jag måste komma igång med nu! Metallen måste jag också fräscha upp igen. Nu jädrar ska vi satsa!!
Avslutade med en platsliggning där han ligger alldeles stilla och lugnt - lite pip precis när jag lämnar honom men annars stor förbättring.
Tävling den 2/9 - känns som vi kan klara det!
I pauserna var jag tvungen att bränna ur den lille bcn också - han fick köra slalom och kontaktfält. Det var något magiskt med den här dan på OTBK för även Wille hade huvet med sig. Han satte 90% av alla hans svåra ingångar i full fart och 95% av alla kf som jag verkligen utmanade honom på. Nähä du mig lurar du inte sa han!
Vallade härom dan hos Ann tillsammans med Emelie och gänget - ja halleluja, Wille har mognat även där och han var så fin med fåren. Han fick vårt förtroende efter en kort stund i fållan att gå ut i stora hagen. Min tanke var att låta honom jobba själv utan att jag störde honom och han tog så fina riktiga lugna beslut. Han föste, och gick upp i balans och gjorde allt så rätt och riktigt. Vid två tillfällen rusade han in mot fåren men avbröt sig direkt och det blev aldrig något av det hela. Duktig hund! I fållan kunde han vara nära nära utan att stressa upp sig.
Helst av allt ville jag bara skrika ut min glädje över att han vallade på riktigt - det var sååå himla häftigt!
Men det kan man ju inte göra när man är i fårhagen och hunden precis har lugnat sig och samlat ihop sig...
så det blev bara lite försiktigt..."Emelie såg du - han vallade med huvet!!! "
Jag ville främst få hjälp med rutan och med Astons lite dåliga engagemang i apporteringen. Rutan har han inte riktigt fått kläm på så som jag trott - utan han har som dom flesta andra hundar inte tagit ut riktmärket i relation till konerna utan i marken. Så när vi flyttade rutan efter varje skick så blev han lite förvirrad och gick inte hela vägen in. Vi ska lösa det genom att ha target i alla skick i en vecka nu och sen plocka bort den - det ska vara en target som inte är synlig från skickstället. Han ska inte se targeten läggas dit. Rutan SKA flyttas varje gång. Jag ska också skicka från längre avstånd - 25 meter - än jag vågat tidigare. Våga vänta ut honom när han ställer sig fel utan att fastna i det så att det blir en kedja. Utmaningar!! Vill man flytta rutan lättare så flyttas den tlllbaka mot skickstället då hamnar punkten längre bak och tvärtom om man vill utmana och göra det svårare då måste hunden springa förbi sin punkt.
När han hittar in så ställer han sig perfekt!
Apporteringen är precis som jag trodde ett ägande, att inte vilja släppa ifrån sig apporten och därmed dålig motivation till att springa till mig med den.
Det problemet ska vi försöka lösa genom att jag inte ska "ta ifrån" honom apporten utan han ska få springa förbi mig till en belöning. Jag ska också ta hjälp av någon som håller Aston och ger honom apportbocken varpå jag ropar och han ska då förhoppningsvis springa fortare. Varva avstånd när han får sitt varsågod och så småningom höja kriteriet för varsågod till att han måste springa fortare med engagemang.
Vi kikade också på hur jag ska träna in inkallning med ställande och Aston har ett snyggt stå med bra teknik så det är bara att plocka in det.
Vi hann med ett pass till och då var jag lite dåligt förberedd på vad jag ville ha hjälp med. Många andra hade tagit hjälp med fjärren och jag tänkte att det är nog bra att hon får titta på det - det är ju ett svårt moment i dom högre klasserna och det måste vara perfekt.
Kom på att jag inte tränat stå-sitt så jag belönade upp det precis innan det var vår tur...tänkte att det här klarar han inte.
Men han sätter alla skiften i det närmaste helt perfekt!! Goa duktiga Aston - vi har ju inte kört det sen i våras, har ju inte tränat lydnad alls egentligen sen i våras.
Jaha, vad hittar vi på då - ok, kolla på fria följet då där finns alltid nåt att peta i . Hunden går ett perfekt fritt följ - finns inget att tillägga. Jag kan inte annat än glädjas åt honom, han har mognat så himla mycket och vinterns projekt att få honom lugn och koncentrerad har verkligen gett utdelning!
Fick många fina träningstips på vittringsträningen som jag måste komma igång med nu! Metallen måste jag också fräscha upp igen. Nu jädrar ska vi satsa!!
Avslutade med en platsliggning där han ligger alldeles stilla och lugnt - lite pip precis när jag lämnar honom men annars stor förbättring.
Tävling den 2/9 - känns som vi kan klara det!
I pauserna var jag tvungen att bränna ur den lille bcn också - han fick köra slalom och kontaktfält. Det var något magiskt med den här dan på OTBK för även Wille hade huvet med sig. Han satte 90% av alla hans svåra ingångar i full fart och 95% av alla kf som jag verkligen utmanade honom på. Nähä du mig lurar du inte sa han!
Vallade härom dan hos Ann tillsammans med Emelie och gänget - ja halleluja, Wille har mognat även där och han var så fin med fåren. Han fick vårt förtroende efter en kort stund i fållan att gå ut i stora hagen. Min tanke var att låta honom jobba själv utan att jag störde honom och han tog så fina riktiga lugna beslut. Han föste, och gick upp i balans och gjorde allt så rätt och riktigt. Vid två tillfällen rusade han in mot fåren men avbröt sig direkt och det blev aldrig något av det hela. Duktig hund! I fållan kunde han vara nära nära utan att stressa upp sig.
Helst av allt ville jag bara skrika ut min glädje över att han vallade på riktigt - det var sååå himla häftigt!
Men det kan man ju inte göra när man är i fårhagen och hunden precis har lugnat sig och samlat ihop sig...
så det blev bara lite försiktigt..."Emelie såg du - han vallade med huvet!!! "
måndag 13 augusti 2012
disk-disk-disk-disk-disk
tjoho, va vi diskar oss just nu hundarna och jag!
Aston har kört några ag 2 or sen uppflytten för att jag tänkte träna och utmana honom rejält på kf tävlingsmässigt. Han har inte klarat det riktigt utan gått för tidigt. Gör om gör rätt!
Nu är han uppflyttad och kommer att köra enbart klass 3 från nästa tävling.
Wille är inne i en disktrend - slalom fortsätter att spöka allt som oftast men när han sätter det så gör han det så himla fint! Mer träning och rutin och förståelse för hur han ska hantera farten behövs.
Våra första skälvande starter i hopptvåan har varit riktigt kul förutom den i Häverö som har varit allas samtalsämnen senaste veckorna - en översvår hopptvåa som inte gav oss med snabba hundar en sportmössa. Nåja, den kan vi glömma och istället analysera helgens lopp som Kenth Svartberg gjort. Vilka gett fin information om läget!
När slalom ligger tidigt i banan och han inte klarar den utan vi måste ta om då brinner det till och han gasar på för mycket även i resten av loppet. Men när vi kommer till nära, tajta svängsituationer så går han lugnt och samlat. Bra känns riktigt bra för framtiden.
Dom svåraste sakerna klarar han som hinder från fel håll och tajta svängar men så fort det blir en raka där han får ånga på så tappar jag honom.
Han ser fortfarande låååånga raksträckor när han får möjlighet - haha, hoppsan gick han i den "fällan" sa Kenth när Wille hittade en alldeles egen raksträcka...
Nöjd med hundarna dom är såå roliga!
Vi fortsätter vår tävlingssäsong men jag måste plocka in tid för mer träning emellan där jag får plocka tillbaka lite svängar och samla ihop den lille bcn. Aston bara mognar och taggar till av sig själv just nu - han är stabil!
På nåt konstigt hundnördigt sätt så längtar man lite till höst och vinter för jag har sååå mycket roligt att träna på - efter varje tävling blir listan längre och längre och längre...ser snart ut som tomtens önskelista :-)
Men ett lopp i mål nu skulle sitta fint!
Aston har kört några ag 2 or sen uppflytten för att jag tänkte träna och utmana honom rejält på kf tävlingsmässigt. Han har inte klarat det riktigt utan gått för tidigt. Gör om gör rätt!
Nu är han uppflyttad och kommer att köra enbart klass 3 från nästa tävling.
Wille är inne i en disktrend - slalom fortsätter att spöka allt som oftast men när han sätter det så gör han det så himla fint! Mer träning och rutin och förståelse för hur han ska hantera farten behövs.
Våra första skälvande starter i hopptvåan har varit riktigt kul förutom den i Häverö som har varit allas samtalsämnen senaste veckorna - en översvår hopptvåa som inte gav oss med snabba hundar en sportmössa. Nåja, den kan vi glömma och istället analysera helgens lopp som Kenth Svartberg gjort. Vilka gett fin information om läget!
När slalom ligger tidigt i banan och han inte klarar den utan vi måste ta om då brinner det till och han gasar på för mycket även i resten av loppet. Men när vi kommer till nära, tajta svängsituationer så går han lugnt och samlat. Bra känns riktigt bra för framtiden.
Dom svåraste sakerna klarar han som hinder från fel håll och tajta svängar men så fort det blir en raka där han får ånga på så tappar jag honom.
Han ser fortfarande låååånga raksträckor när han får möjlighet - haha, hoppsan gick han i den "fällan" sa Kenth när Wille hittade en alldeles egen raksträcka...
Nöjd med hundarna dom är såå roliga!
Vi fortsätter vår tävlingssäsong men jag måste plocka in tid för mer träning emellan där jag får plocka tillbaka lite svängar och samla ihop den lille bcn. Aston bara mognar och taggar till av sig själv just nu - han är stabil!
På nåt konstigt hundnördigt sätt så längtar man lite till höst och vinter för jag har sååå mycket roligt att träna på - efter varje tävling blir listan längre och längre och längre...ser snart ut som tomtens önskelista :-)
Men ett lopp i mål nu skulle sitta fint!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)