så nära så nära...

nollorna är nu!
Från noll koll till att nästan sätta så fina lopp med båda hundarna! Det är så kul att tävla nu och jag känner att vi snart snart sätter det där perfekta loppet som man drömmer om!

Nästan nolla om inte jag fått solsting och tappat bort bort mig på sista hindret - gah!

Två nästan lopp med Wille i Fagersta.

Vi fortsätter vår agilitysommarturne till Värmland om två dagar med nya utmaningar och försök att plocka pinnar och skojiga moments!

Kärlek

Agilitylivet med hundarna och alla lika nördiga vänner är livet - det ger mig all energi jag behöver för att leva.  Det är gemenskapen, det är glädjen, det är adrenalinet, det är den underbara jakten på det perfekta loppet, det är nervositeten för sina vänners lopp,  det är pirret för sin egen prestation, det är värmen och skratten, det är lusten att träna mer, att göra det bättre, att bli bättre, det är kontakten med den fyrbenta lilla vännen som är så mycket mer än bara en hund. 

Det är inte alla som förstår tjusningen med allt man försakar och ger upp för att få den korta stunden av total lycka - alla behöver inte förstå, jag vet vad som ger mitt liv mening!

Aston och Wille i bilder (tagna av Emelie Ebler) -  och jag vet att dom känner som jag när vi är ute på vift! 

När jag behövde det som mest

kom äntligen det där superloppet som jag vet att min hund kan prestera! Wille och jag vann Agility 2 på hemma tävlingen i Knivsta! Ett sånt där fantastiskt lopp med flow rakt igenom - vilken härlig känsla, jag kan nästan börja gråta bara jag tänker på det.
Han följde min minsta vink och satte kontaktfälten perfekt, han flöt inte ut i svängarna utan svängde tajt och fint. Flyt rakt igenom och en sån välbehövlig känsla!

Första pinnen i ag 2 bärgad!

Klubben med superplaneraren Malin Elfström hade på söndagen en final med SM finalstämning - alla som kommit 1:a eller 2:a i lördagens klasser kvalificerade sig till finalen. Så kul det var - alla hejjade och tjoade fram dom tävlande och vinnarna fick springa ärevarv till " stand up for the champions" Wow! Det var kul och vi gör om det nästa gång!

Trodde aldrig att Wille skulle klara den stressen och jag var så nära att stryka mig från finalen men med mitt nya självförtroende så kastade vi oss ut och han höll ihop och vi gick i mål med endast en rivning. Tog det ganska lugnt och lät honom jobba själv lugnt och sansat för att han skulle få en lugn känsla i kroppen trots allt ståhej och det gick ju bra!

Helgen med Knivstagänget är över och när man känner att allt ideellt jobb är skit och att man aldrig aldrig mer ska slita ut sig för andras skull så åker man alltid hem efter våra tävlingar med ett leende på läpparna och en känsla av gemenskap och glädje! Och redan i bilen hem så planerar man för nästa tävling ändå...
Knäppt antagligen...

Pratat med några Mudiägare i helgen och träffat och hälsat på några hundar och jag kan säga att jag är inte mindre sugen på en svart lockig liten valp...

De e mycke nu

som snurrar i min hjärna! Det är ganska jobbigt och utmanande att vara jag just nu. Jag är surrig, snurrig, vimsig, ledsen, glad, fundersam, hoppfull... allt i en enda röra i mitt huvud!

I förra inlägget funderade jag över fokus - ja, det är kanske inte så konstigt att jag inte fokuserar fullt ut på tävling och träning nu.

Men det blir bättre och bättre - helgens klass 3 lopp med Aston i Hofors va riktigt bra! Jag va med i matchen och jobbade på så som jag vill - satsade fullt och sprang och litade på min tollare nästan hela tiden. Inget feghandlande utan fullt ös! Så vill jag ha det!! Inga resultat - nära nära pinne och cert men liten hund höll inte upp sina ben och rev.
A-hindrets kf hoppade i varje lopp...nä nu jädrar - funderar allvarligt på att träna om till running eftersom vi ändå behöver dom hundradelarna tidsmässigt!
Men så roligt vi hade hela helgen!

Så skönt att kunna känna glädje igen på banan tillsammans med hundarna oavsett hur det går! Det behöver jag för mitt privatliv är kaos...

Mitt i nån sorts separation - livet vänds upp och ner, var ska jag bo??? Hur kommer allt att bli i framtiden?? Oro - lättnad. Sorg över sjuka anhöriga.

Mitt när allt känns som mest skit och jag inte vet varken ut eller in på nånting då flyr jag visst från verkligheten och planerar för ny valp...ja ni läste rätt - jag är knäpp men det är ju ingen nyhet! :-D

Och inte en tollare, nej, inte ens en bordercollie....nej, det som alla varnar för den hemska, eländiga fulsöta lilla Mudin har tagit mitt hjärta!

En liten söt, jävlig Muditik?!

Orsakerna till det är många fler än bara att det verkar vara en häftig hund! Ja, jag vet att man måste jobba sjukt mycket med många saker och att det inte är en lätt ras att handskas med alla gånger men är tollaren det...nej! Är bc det...nej! Det är bara olika saker att jobba med!

Nej, min förvirrade hjärna tänker så här:

1. Jag kan inte ge en bc det den behöver av den enkla anledningen att jag inte har några får och jag kan inte valla. Jag anser att en bc SKA användas i vallning!

2. Jag ser mer och mer skador och t ex epilepsi hos många bc - varför vet jag inte. Jag ser också att man använder samma avelshanar alldeles för mycket. Varför man gör avelsbasen så smal förstår jag inte!

3. Jag är så sugen på en mediumhund - tycker att mediumklasserna är skojiga. Lite mer varierande raser, hundarna behöver inte hoppa på för höga hinder, kvaliten har höjts avsevärt och det känns som lättsammare stämning i mediumluften. Där kan jag ha helt fel så klart - observera att det är bara en vimsig hjärnas reflektioner utan några som helst belägg!!!

En liten svart Muditik som heter "lilla My" - skulle inte det va hur kul som helst!? Jo!!

det där med att allt ska stämma...

att träna sin hund till stordåd är en sak, att veta vad man vill är enkelt och att tala om för andra hur man ska göra är det lättaste...

I agility är marginalerna så himla små och ett litet misstag på fel ställe så är man rökt.  För att kunna fokusera i dom där 30-40 sekunderna av 20 hinder i ett lopp där inget får gå snett så krävs det full närvaro!

Aston kan mycket och han är mer koncentrerad än förra säsongen, han trycker på i dom flesta loppen och gör så mycket bra! Men hans människa...jösses, hur taggad jag än är och hur lugn och onervös jag än är så har jag inte närvaron just nu.
Jag har alldeles för mycket tankar av privata skäl för att ha energi att fokusera fullt ut. Det märks på resultaten - disk på disk på disk på disk...

Willes lopp är desamma och där krävs ännu mer fokus och tajming.

Jag brukar inte bli sänkt av mina diskade lopp utan går allt som oftast i mål med bra känsla ändå och blir sugen på att gå hem och träna mer.

Men även där är energin slut - går av banan nu för tiden med sorgsna steg och känslan av att jag är dålig.

Jag kommer tillbaka det vet jag! Men jag vill göra mina fina hundar rättvisa nu!

Jag behöver bara hitta ett sätt att fånga koncentrationen och närvaron, jag måste hitta ett nytt sätt som tar mig till bubblan. Det gamla funkar inte - jag behöver nåt annat och jag måste bara hitta rätt knappar att trycka på.

Hur gör ni därute för att fånga rätt känsla och närvaro?

Jag behöver till och med hitta ett sätt att närvara på banvandringarna - inte ens där är jag koncentrerad.

Kan Mindfulnessappen hjälpa? Musik i öronen under banvandringen? Nån som skriker argt att "Nu j-ar skärper du dig!!"

Jag ska nog prova här hemma - träna på att fokusera på enkla saker utan att fara iväg i tankarna.

Hitta en stoppknapp som lyser rött i huvet när jag släpper fokus - stoppa dumma tankar och lägga dom i en burk och skruva åt locket hårt!

Det finns inga filmer som jag egentligen vill lägga upp men här är i alla fall ett lopp från Tranås där Aston och jag kunde ha nollat om inte jag varit missnöjd med kf på A-et. Vi hade ingen femma men jag ville ta om i alla fall för det var inte perfekt.

Rättvik i punktform...

Socialt:

* skratt
* mysigt
* mingel
* godis


Aston:

* rivningar
* het och hetsig
* kontaktfältstrubbel
* bra fart
* svänger bäst
* elchock
* SM-pinne!
* SM 2014

Wille:

*100% disk på 8 lopp
* jättebra känsla!
* mycket beröm
* följsam
* bränner på rakt fram...
* sover och kopplar av när som helst
* korvtjuv
* långhopp kan han visst inte
*slarviga kontaktfält
* framtiden ser spännande ut


Maria:

* ringrostig handler
* måste träna mer banor
* lite övertaggad
* TITTA PÅ NÄSTA HINDER I BYTEN!!!
* Slarvmaja med kontaktfält
* Trygg i förberedelser
* orkar hålla ihop i fyra dagar


Rättvik:

* Sol
* Proffsigt arrangemang
* Lera


Listan att träna på till nästa tävling är lång och jag ska beta av den successivt med glädje och noggrannhet!

Vi är igång igen för säsong 2013! :-)

kurser i alla former

Nu börjar våren att ge sig till känna - dock inte i form av värme och smältande snö och träningsbara planer...än.

Men tempot, livstempot börjar skruvas upp så där härligt jobbigt och utmanande!

Har kursat ovanligt lite under vintern och har ovanligt lite kurser på gång med mina egna hundar, har känt att jag liksom vill träna på i lugn och ro i år och inte blanda in så mycket olika tänk som gör både mig och hundarna förvirrade.
Vi har en återkommande kurs för Veronika Bache en gång i månaden som är superbra - gillar verkligen hennes handlingstänk och hennes glada pedagogiska sätt att drilla oss. Vi får läxor varje gång och det sätter ju press på att fokusera träningen mer.

Anmälde mig och Wille till en tvådagars kurs för Jenny Damm nere hos henne i Getinge men hamnade på reservplats och vågar inte chansa på att få den. Så Anki med Exit och jag bestämde att vi bokar in privattimmar för Jenny istället och åker på en liten semestertripp till vackra Halland i augusti istället. Det blir kalas!

Går A1nu - alltså instruktörsutbildning steg 1. Har ju haft flera kurser tidigare på klubben men vill gärna ha mer kött på benen och dessutom är det bra med papper på det man gör och kan.

Gillar verkligen att hålla kurs och kommer troligen att försöka gå vidare med A2 när tillfälle ges.

Vi är ett kul gäng med majoritet från Knivsta Bk som går och vi har världens bästa instruktör i Eva-Marie Wergård som drillar oss. Hon är suverän på att entusiasmera och hennes energi smittar av sig.
Hela gänget är på samma nivå och när E-M bad oss diskutera både det ena och det andra så var det som att trycka på en knapp - sorlet steg och diskussionerna var i gång direkt. Älskar det! Så här skriver hon själv i sin blogg...
"Lördag och söndag spenderades på Knivsta Bk där jag drillade kommande agilityinstruktörer - hur roligt som helst. De var helt galet bra, och vi fick till oerhört bra diskussioner. Med ett sådant här gäng är det hur lätt som helst att få tiden att gå - kändes som att vi kunde fortsatt ett par timmar till. Ett grymt kompetent gäng agilityförare!  Verkligen nöjd med hur allt blev. Ser massor fram emot nästa omgång.

Ja, det gör vi också!


Vi ska till nästa kurshelg planera en nybörjarkurs från början till slut och också planera en föreläsning om hinderinlärning  -mitt hinder blev slalom som verkligen går att göra hur mycket som helst om. Men 15 min. har vi på oss att prata så det gäller att bara ta det viktigaste. Kul!!!!

Min hjärna tog fart direkt så nu sitter jag med planeringar för både slalomföredrag, nybörjarkursplan som ska lämnas in och bedömas samt min egen grundkurs som jag ska ha på klubben i april.

Har fått nöjet att privatträna några ekipage också och så har Emelie och jag hållt kurs i Bälinge i vinter så det rullar på!

Och så är tävlingssäsongen i antågande - Jippi!

Börjar med en fyradagars över påsken i Rättvik - två dagar klass tre med inte mindre än fem lopp om dan. Till vår stora glädje är det många agilitylopp som vi kan ha chans att ta in några SM pinnar på. Vi behöver alla vi kan få om vi över huvudtaget ska kunna tänka tanken på SM...
Det fortsätter med två dagar klass 1,2 och Wille ska få utmanas på lite svårare banor. Superkul!
Det enda som känns som smolk i bägaren är att det är så oerhört jobbig miljö i Rättviks Körhall - både för hundarna och människorna. Mina Tinnitusöron tar stryk och jag åker oftast hem med huvudvärk. Hundarna blir lätt stressade av allt skällande - jag brukar försöka ha mina i bilen så mycket som möjligt om det inte är för kallt. Varför i hela friden låter folk sina hundar sitta i sina burar runt läktare och banor och tokskälla???? Jag fattar inte det!! Det är ok med en laddad hund - har själv en högljudd tollare som behöver få ut sin energi innan start på nåt sätt men jag försöker i alla fall att dämpa honom. Men att hundarna skäller i tid och otid är superjobbigt, inte minst för dom själva. Men förutom det så brukar det vara en härligt välorganiserad och rolig tävling!

Det är mycket att se fram emot nu!!!