timing det handlar bara om timing...är det något man bara har eller kommer det med tiden??

Jag har alltid trott att denna superkvinna är lång och har världens längsta ben - men hon är visst kort. Ändå ser det ut som om hon springer med älgsteg. Hon placerar sig rätt hela tiden och hon tajmar sina byten med precision - i den farten! Imponerande!

Det krävs massor med träning så klart för att teama ihop sig med sin hund och för att veta exakt var man ska vara och när. Men det är kanske också så att man måste vara född med en viss timingtalang.

I min egen lilla agilityvärld börjar jag känna mig mer teamad och därmed också bättre på att tajma mina byten med Aston. Med Willerill - har jag noll koll än så länge. Jag hoppas vi hittar varandra också.

Det här klippet på världsmästarna Lisa och Hoss är häftigt!

Intressant flocksnack

Just nu bor Emelie K. hemma hos oss med sina fyrbeningar Emil och Håkan. Det är kul på många sätt och vis :-)

Det som är mest intressant är hur flocken förändras och hur hundarna pratar med varandra på ett annat sätt när dom blir många. Hur hänsynsfulla dom är och vilka som tar dom olika rollerna.

Wille är rätt mycket herre på täppan här hemma normalt sett, Aston har alltid låtit Wille göra som han vill. Aston däremot har aldrig varit särskilt mån om sina leksaker eller haft någon större roll som ordningsman.

Men nu är det Emil som med ett skönt lugn visar vem som bestämmer! Efter en kontrovers mellan honom och Wille så fick Wille backa undan och visar nu så fina undergivna signaler - något som var väldigt nyttigt för honom. Han är i bakgrunden hela tiden och väntar på sin tur.

Aston däremot kliver in och talar om att nu är det för stökigt här och det är faktiskt mina leksaker. Däremot så är han för feg för att följa upp utan det blir bara ett skäll och sen får han gå undan.

Wille och Håkan leker fint och jämställt, Emil och Aston kommunicerar och visar varandra var det finns fina badträsk...

Det är jättekul att studera dom!

Har vallat i två dagar och Wille går från klarhet till klarhet! Han är så fin nu och jag lär mig nya saker hela tiden som jag kan träna på honom! Åh va det är härligt!

Och vet ni...det är medicinskt helande att valla och umgås med fåren! Ja, det är ju inte nån raketforskning direkt men jag har sett det med egna ögon på min blodtrycksmaskin!

Av någon anledning så har mitt blodtryck stegrat i höjden på ett obra sätt - men varje gång jag kommer hem från fårhagen så har det gått ner till nästan normalt.

Kan man få en ordination på daglig vallning och hundträning tack!? :-)

insikt och omvärderingar

Aston har ju som bekant varit klar för lydnadsklass 1 så länge som jag kan minnas... men stökiga platsliggningar i början av karriären gjorde att vi fick lägga tävlandet på is under ett år och bara fokusera på lugn och trygghet och koncentration.

Nu under hösten så har det sett riktigt bra ut, momentmässigt går han för dom högsta poängen, platsliggningarna har varit såpass stabila att han legat kvar men med en hel del pip.

Dagens platsliggning på tävlingen i Märsta var den sämsta någonsin...han var så het och taggad redan när vi klev ut på parkeringen. Vi hade startnummer 3 och han får ligga bredvid den häfigaste bulldoggen - Aston älskar bulldoggar!! Han var så frustrerad och taggad att han skällde sig igenom hela platsliggningen med galet viftande svans. Men han låg kvar!
Vet inte huruvida vi får en anmärkning på det, jag ville bryta momentet och börjar gå fram till Aston. MEN får en bestämd tillsägelse att återgå till min plats tills domaren bestämde att det var klart. Skum regel!

Nåja, han låg kvar skällandes med sin viftande svans och sen bröt jag och åkte hem.

Ledsen så klart - han är ju en sån fin lydnadshund i övrigt.

Men efter att ha pratat med vänner så har jag nu landat i beslutet att bara träna lydnad för vi tycker ju att det är så kul och träna för dom högre klasserna och om vi nån gång känner oss redo för platsliggningar igen så tävlar vi men det är inget jag har i tankarna nu. För nu har han gått igång igen på platsen och nästa gång får vi en anmälan var så säker!

Vill inte förstöra för varken Aston eller nån annan hund!

Allt handlar ju om att ha kul och att känna att man har möjlighet att nå sina mål. Nu får jag sänka mina krav och mina mål och det känns trist men ok, jag har högre mål satt i agilityn och där fortsätter vi utvecklas och träna för att nå dit.

Det är något jag lärt mig den hårda vägen med Wilma som jag blev besviken på så många gånger när det inte blev som jag tänkt mig - att omvärdera och göra nya planer och mål - inte fortsätta och fortsätta och inte förändra något utan envist tänka att det SKA gå.

Klart att man ska tänka att det SKA gå men då måste det till förändringar och en genomarbetad plan.

Jättetråkigt är det och jättebesviken är jag, men jag känner mig lugn i det faktum vi hamnat i.

Jag hade verkligen behövt ett resultat idag! För det är så mycket sorg i hjärtat nu för Wille som är sjuk och ligger inne på Ultuna för utredning. Jag hade inte behövt mer att gråta för.

Men motgångar gör en stark och det är i motvind som drakar flyger!

lite bilder

från några av sommarens roliga tävlingar. Nu kryper vi in i Bälinges ridhus och skitar ner oss för att komma fram till nästa år igen. Förhoppningsvis lite klokare och lite bättre och med sug på revansch!

säsongen lider mot sitt slut...

och det är med blandade känslor jag går in i tävlingsviloperioden.
En sista klass 1, 2 tävling för Wille i helgen sen är det träning som gäller fram till Kistamässan i Januari.

Nå, vad kan jag blicka tillbaka på då - jo en fantastiskt rolig säsong med blandade resultat men mest är jag nöjd och glad över vad mina fyrbenta har presterat. Jag är inte helt nöjd med min egen prestation i många lopp särskilt med Wille. Men jag vet också att det tar tid att teama ihop sig något som Aston och jag verkligen gjort i år!

Särskilt nu i slutet på säsongen då han har gått så himla fint och vi har verkligen varit ett där ute på banan. Det har resulterat i tre SM pinnar i hopp - något jag aldrig trodde skulle vara möjligt i år. Vi har ju bara öst på och lattjat! I agility ligger vi efter - fick ju ägna alla tävlingar fram till i juli på att fixa pinnarna i ag 2an. Dom satt hårt inne och när vi gjorde några nollade lopp som inte räckte till pinne så var jag beredd att lägga ner agilityn helt för Aston. Vilken tur att det vände!!
Känns riktigt tråkigt att det inte är några klass 3 tävlingar nu när det går så bra, men jag får försöka hålla kvar känslan till nästa år.

Vill inte tänka att vi ska starta en jakt på pinnar för SM-kval till 2013 utan vi fortsätter att tävla när vi kan och att bara testa olika saker. Plockar vi pinnar så är det fantastiskt men gör vi inte det så satsar vi stenhårt på 2014!

Willevessla den lille racerråttan - ja vad ska man säga... 75% (ca, har inte räknat) fort och fel, jag har inte hunnit med hans fart och tryck och har alltför ofta stått som ett fån och varit alldeles för sen. Men när vi satt det så har det varit strålande. Statistiken i tävlingsboken säger: två vinster, två andraplatser och en tredjeplats i klass 1 och då är det stora startfält. En pinne kvar i ag 1.

Wille är underbar att handla i tajta situationer han är så följsam och svänger så fint, han är fantastisk på att dra framåt på raksträckor (även alldeles egna...). Farten kommer aldrig att vara något problem.
Men att kombinera dom två egenskaperna är inte alldeles lätt innan han har tillräckliga kunskaper och självförtroende och självkontroll så att jag lämna honom i olika situationer för att placera mig.
Funkar hyfsat på träning men inte alltid på tävling då stressen gör att han tappar huvet. Det jobbar jag just nu på genom att helt enkelt kräva mer lugn och stadga i starten.

Mer träning och mognad så kommer det att bli bra!

Träningslistan är lång inför hösten och vintern :-)

Det som gör att jag riktigt längtar in till Bälinge ridhus är att vi ska få så bra coachning av Veronika Bache. En gång i månaden med början i november fram till i vår! Jisses så himla bra vi har det!

Och Malin, duktiga Malin Elfström finns ju i närheten hela tiden och när hon är med så har hon alltid kloka insikter och råd att komma med!! Guld värt!

Jag själv ska fortsätta att jobba på en lugn och fokuserad känsla och attityd. Tagga utan att stressa!

Jag ska våga skicka å sticka - att jag placerar mig rätt lugnt och fint är nyckeln till Willes och mina lopp!

Mina lag har inte gjort några resultat alls och det är inte heller vad vi har förväntat oss eller satsat på. Vi har helt enkelt bara tänkt att jobba ihop oss och hitta varandra och för Windanns Winners så har det handlat om att få fler starter för våra unga hundar. Ibland har vi bara startat med två ekipage och ibland har vi bestämt oss för att gå in och träna på något.
Men när vi börjar nolla så blir vi farliga!

Swim to Win är ett brokigt lag som förändrats konstant under säsongen.Det är bara Aston som är med från början.  Både Piri och Oj har fallit bort och tillkommit har Anna med Imo och Sandra med Peg. Det är nya hundar som verkligen har framtiden för sig och vi hoppas också på att kunna konkurrera nästa år.

Tack å hej tävlingssäsong 2012 och tack alla underbara människor jag haft turen att få umgås med under alla tävlingar! Så skoj vi har!

come back i lydnaden

blev inte riktigt full pott men ett stort delmål blev uppfyllt!

Det var ett år sen jag tävlade lydnad sist och från den säsongens miserabla platsliggningar och koncentrationsproblem som följde på det så har vi lagt ribban betydligt lägre.

Eller egentligen inte men fokus i träningen har legat på att återfå trygghet i platsliggningen och att finna fokus och koncentration i momenten.

Eftersom jag tränar lydnad väldigt sporadiskt så tar det lite tid att få till det. Nu har jag inte tränat knappt på hela sommaren så att tro att jag skulle erövra några tior på comebacktävlingen på hemmaplan var väl inte vad jag tänkte. Nej, mitt mål var att checka av framförallt platsen.

Sen är ju tävlingsdjävulen där på axeln så klart och viljan att få till det där första priset - så visst blev jag besviken när vi inte presterade.

MEN han låg kvar - inte helt lugn och trygg - lite pip och lite lätt rumpa men han låg kvar!!! Platsliggningen var lugn och inget hände!!! Ja, så himla skönt!!

Aston kändes fin innan vi gick in - het men fokuserad. Han gick fint på uppvärmningen. Men så fort jag kliver in på plan så börjar han skälla och hoppa på mig och all koncentration var som bortblåst.
Jag var inte ett dugg nervös så det var inte det - vet inte vad som hände. Kanske att han ändå hade nån spänning efter platsen och att tävlingssituationen blev frustrerande.

Inget funkade i början, han slarvade i linförigheten men skärpte upp sig på slutet.  Ville inte stanna och ville inte lägga sig, spottade ut apportbocken och var allmänt flamsig.
Det han genomförde gjorde han med 9:or  dock.

Ja, skulle jag skratta eller gråta...nu skrattar jag åt honom lilla flamspelle. Kruxet är att jag aldrig vet riktigt vilken Aston jag har med mig in.

Hösten kommer och vi får mer tid för tävlingsmässig onsdagsträning för det är det som saknas tror jag eftersom han kan momenten så himla säkert.

På´t igen bara! Gläds med Anna och Imo och Therese och Jett som fixade fina förstapris och pallplatser! Heja Knivsta!

Wille vallar

Äntligen harmoni och härlig känsla i fårhagen efter allt strul vi haft. Strulet är ju helt och hållet mitt fel som fört över stress och osäkerhet på min fina hund.
Wille har stressat och rusat mot fåren och det har inte känts bra.

Sista månaderna har vi ju gått tillbaka till valpträning och bara fokuserat på att hitta lugn och harmoni och nu känns det som vi är där. Dom rusningar han gör och försöker göra på filmen är mot den stöddiga tackan som ifrågasätter honom. Så egentligen gör han rätt och bra men jag korrigerar ändå för jag vill inte han tillbaka rusningarna.

Åh, va det är härligt att känna samarbete med djuren!