ute på nya äventyr

UTSTÄLLNING I ALFTA

Aston, Oliver (morbror till Q-bröderna), Qnut och Qasper

Bilderna är tagna av Kats Eriksson www.katsdogs.se

Från stugan i Söderhamn styrde vi mot Alfta för utställning och för att träffa uppfödare Anita och Andreas och kullbröder med härliga mattar och andra trevliga Njupavallare. En härligt solig dag som tyvärr inte gav så bra utdelning prismässigt. Alla Q-bröderna fick 2:or men med hyfsad kritik. Däremot mamma Olea tog hem Bästa tik, BIM och Cert!!! Inte illa! Vi vann uppfödargrupp med bara en grupp att konkurrera mot men i finalen åkte vi ut nästan fortare än vi sprang in...

Astons kritik:

"Bra storlek men ngt lätt som helhet och aningen lång i kroppen, ngt tungt huvud, aningen hängande läppar, ngt stora öron, bra resning o överlinje, bra benstomme, bröstkorgen behöver bli djupare och få mer volym, välvinkl. bak, bra päls och färg,önskas kompaktare som helhet"

Ja, ja jag vill inte ha min Aston på nåt annat sätt - tycker att han är alldeles utmärkt stor och den sötaste what ever!

MH I JÄRVSÖ

Dagen efter åkte vi till Järvsö Bk för att MH testa hela Q-kullen - fantastiskt intressant att få se alla bröder tillsammans och se vilka likheter och även olikheter som dom besitter. Det som jag tar med mig allra mest från den här kvällen är hur mycket instinkter det bor i våra små vänner. Jisses vilka reaktioner vi fick se bevis på men glädjande nog så kunde alla fyra släppa sina känslor och reaktioner och plocka fram sin nyfikenhet och sociala sida och hälsa på det otäcka. Nja, den där gubben med skynke som sen trodde att han skulle få leka förblev en fiende...leka, det kan du fetglömma sa Aston och ställde sig på frambenen och såg ut som en rottweiler. Även spökena tyckte han kunde ge sig iväg fortare än kvickt men när dom kom lite för nära svek modet och han flydde en bra bit bakom mig. När jag gick fram och tog av luvan och lockade på honom kom han dock fram och viftade på svansen och hälsade.

Skramlet - flydde han för livet men kom snabbt tillbaka och var framme för att nosa och undersöka innan jag gick ända fram han tom gick upp och gick på "mojängen" - det kanske är ett konstigt balanshinder kanske han tänkte?

Han drog inte iväg på jakten vilket jag blev lite förvånad över - men när jag tänkte efter sen så tror jag det kan bero på att jag tränat honom att ta kontakt med mig när katter och dyl. dyker upp. Det här blev en sån situation och han visste nog inte om han fick eller inte - kanske?

Lekte aktivt gjorde han och kampade hyfsat både före men även efter - tänkte ett tag hoppa över skotten för jag tyckte han blivit låg och väldigt trött, ville inte riskera att blev berörd. Men vi beslutade oss för att prova och det gick jättebra!

Resultat: känd mental status med 2:a på skott

Kvällen avslutades med Pizza tillsammans med hela gänget förutom för mig som dragit på mig en kalasmigrän - hade turen att Hans-Erik och Jocke skulle till sin stuga i närheten av vår och dom behövde skjuts! Kanon jag slapp köra hem!

Nu packar vi om väskan och laddar för årets Tollarspecial där vi ska tävla i nybörjarklass tollingjaktprov och på utställningen. Om jag känner mig redo och om jag får tid (ska nämligen va speaker) så kanske jag startar Aston i agilityn utom tävlan och kör några hinder bara för att få prova honom tävlingsmässigt i en start. Vill kolla om mina tänkta förberedelser kan funka.

Mot nya äventyr!!!