glädje över attackerade fötter och Aston kär upp över öronen...

Wille har varit magsjuk. Antagligen hittat nåt "ätbart" i ett obevakat ögonblick.
Natten till lördag gnällde han och ville ut flera gånger, frukosten kräktes han upp och sen hade han diarre hela dan och hela kvällen. Han var matt och sov mest, när vi kom hem från klubben på lördagen så va han riktigt matt. Jag blev orolig för han var ljus i tandköttet och ville inte äta. Jag matade honom med majsvälling några gånger och emellanåt orkade han gå runt och kolla läget lite. Men inget bus.
Så OM jag va lycklig i morse när  han vaknade med ett glatt gnäll och när jag släppte ut honom ur buren kastade han sig över mina fötter och ville leka!! Lycka! Nu har han ätit både välling och en halv portion mat och leker som förr igen! Puh!

Det här är Astons stora kärlek...hon heter Donna och är en helt underbar engelsk bulldog.
Våra vänner som var på besök hade inte en aning om att Donna löpte men det hade så klart både Aston och Hobbe koll på. Hobbe uppvaktade Donna stiligt som en artig gentleman - han slickade henne i öronen och banade väg för henne. Aston tyckte liksom mer att det var lika bra att gå "pang på röbetan" liksom...
Han var galen i henne! Donna trivdes och minglade med sina kavaljerer. Aston blev dock för tossig så han fick sitta bakom galler. Tollar-bulldog valpar är nog ingen höjdare...

"Jaadå, sa Donna - jag vet att jag är en fotomodell!"