måndag 6 juni 2011
hopplopp häverö, fem fel - en fjärde plats.
vårt hopplopp - synd på rivningen, han jobbar bra den lille tollaren. När jag ser filmerna så kommer en glad känsla smygande, det är ju inte så dåligt...faktiskt ganska bra! Nästa gång ska jag ha med mig en bra känsla hela vägen!
Agility A Häverö 5 jun 2011 Maria & Aston
Sista agilityloppet med Astons dykning fram till den såg det ju riktigt bra ut!
söndag 5 juni 2011
stolpe ut igen...
Häverö Bk - ett hopplopp och två agilitylopp stod på agendan.
Börjar med ett riktigt bra hopplopp där tyvärr en rivning snuvar oss på en pinne. Jag tycker inte att Aston går för fullt tvärtom tycker jag att han känns långsam så jag driver på och stressar lite för mycket. Med resultatlistan framför mig inser jag återigen att jag inte behöver tänka att han är långsam för det är han inte även om det känns så. Andra bästa tid och en fjärdeplats trots fem fel.
Första agilityloppet kommer vi inte mer än till femte hindret som är bommen - är inte nöjd med Astons slarv på kontaktfältet så jag väljer att ta om. Hade inte fått fel på den för han va på men hoppar av innan släppordet och det vill jag inte ha så jag diskade oss frivilligt. Har igen det i framtiden om jag är noga nu.
Andra agilityloppet - vi är trötta och ofokuserade men börjar riktigt riktigt bra men efter ett tajt blindbyte så stupar Aston som en fura mitt framför ett hopphinder - tar hoppet ändå från liggande (duktig hund och utan att riva!) felet kommer sen efter i slalom där han går ur andra porten, en eller två rivningar kommer också sen. Men han gör fina kontaktfält och gör resten av banan fint. I mål med 25 fel och en 10 plats.
Konstaterar efter att jag hämtat mig från första besvikelsen att Aston gör det han är tränad för och han jobbar bra, han tjänar tid på sina långa steg och tajta fina vägar - jag springer nog rätt fort också vilket gör att han känns långsam. Jag kan däremot inte hitta rätt känsla inför loppen - inte heller när vi gått i mål infinner sig den där häftiga adrenalinkänslan...varför? Vet inte!
Har svårt att tagga till, har svårt att känna att det gått bra och har svårt att se det som är bra!
Det är inte schysst mot Aston och det är inte schysst mot mot mig själv för jag tappar självförtroendet och idag kändes det som att jag inte ens kunde lösa den enklaste vägen på banvandringen. Trist! Och det ska inte hända igen!!
Våra lopp blir inte bättre för att jag fegkör, eller för att jag velar om vägval som jag tror kan bli lättare för Aston. Jag ska bara bestämma mig för hur jag VILL köra och så gå på det ända in i mål!
Ta bort alla tankar på resultat och pinnar och bara ösa på, då kommer nog den rätta känslan snart att infinna sig och då kommer så klart så småningom pinnarna också. Jag menar vi placerar oss ju bra och hamnar ju i toppen så resultaten är det inge fel på men det är nollorna jag vill ha!!!
Vi kan så mycket bättre än så här!!
Börjar med ett riktigt bra hopplopp där tyvärr en rivning snuvar oss på en pinne. Jag tycker inte att Aston går för fullt tvärtom tycker jag att han känns långsam så jag driver på och stressar lite för mycket. Med resultatlistan framför mig inser jag återigen att jag inte behöver tänka att han är långsam för det är han inte även om det känns så. Andra bästa tid och en fjärdeplats trots fem fel.
Första agilityloppet kommer vi inte mer än till femte hindret som är bommen - är inte nöjd med Astons slarv på kontaktfältet så jag väljer att ta om. Hade inte fått fel på den för han va på men hoppar av innan släppordet och det vill jag inte ha så jag diskade oss frivilligt. Har igen det i framtiden om jag är noga nu.
Andra agilityloppet - vi är trötta och ofokuserade men börjar riktigt riktigt bra men efter ett tajt blindbyte så stupar Aston som en fura mitt framför ett hopphinder - tar hoppet ändå från liggande (duktig hund och utan att riva!) felet kommer sen efter i slalom där han går ur andra porten, en eller två rivningar kommer också sen. Men han gör fina kontaktfält och gör resten av banan fint. I mål med 25 fel och en 10 plats.
Konstaterar efter att jag hämtat mig från första besvikelsen att Aston gör det han är tränad för och han jobbar bra, han tjänar tid på sina långa steg och tajta fina vägar - jag springer nog rätt fort också vilket gör att han känns långsam. Jag kan däremot inte hitta rätt känsla inför loppen - inte heller när vi gått i mål infinner sig den där häftiga adrenalinkänslan...varför? Vet inte!
Har svårt att tagga till, har svårt att känna att det gått bra och har svårt att se det som är bra!
Det är inte schysst mot Aston och det är inte schysst mot mot mig själv för jag tappar självförtroendet och idag kändes det som att jag inte ens kunde lösa den enklaste vägen på banvandringen. Trist! Och det ska inte hända igen!!
Våra lopp blir inte bättre för att jag fegkör, eller för att jag velar om vägval som jag tror kan bli lättare för Aston. Jag ska bara bestämma mig för hur jag VILL köra och så gå på det ända in i mål!
Ta bort alla tankar på resultat och pinnar och bara ösa på, då kommer nog den rätta känslan snart att infinna sig och då kommer så klart så småningom pinnarna också. Jag menar vi placerar oss ju bra och hamnar ju i toppen så resultaten är det inge fel på men det är nollorna jag vill ha!!!
Vi kan så mycket bättre än så här!!
måndag 30 maj 2011
vad är vad egentligen??
Hade inte tid att träna hundarna idag så det fick bli en liten kortare långpromenad men innan jag gick slängde jag med en tennisboll och bollkastaren, tänkte att då får dom i alla fall springa av sig lite och jobba lite med näsan.
Med huvet fullt av annat än hundträning och lite dåligt samvete för att jag inte tränat och inte kommer att ha tid för träning på några dagar så slår det mig helt plötsligt vilket bra träningspass det blev!
På den lilla lekstunden fick jag med:
1. Motion
2. Styrketräning - springa i högt gräs
3. Nosarbete
4. Explosiva starter
5. Jobba hårt i värme
6. Stadga - vänta på sin tur, vänta på kommando
7. Inkallningar
8. Avlämningar
9. Läggande på avstånd
10. Värderat upp en het belöning
11. Stanna kvar
12. Klara-färdiga-gå
Vardagsträningen är inte att förringa! Och att blogga har jag inte tid med nu ...
Med huvet fullt av annat än hundträning och lite dåligt samvete för att jag inte tränat och inte kommer att ha tid för träning på några dagar så slår det mig helt plötsligt vilket bra träningspass det blev!
På den lilla lekstunden fick jag med:
1. Motion
2. Styrketräning - springa i högt gräs
3. Nosarbete
4. Explosiva starter
5. Jobba hårt i värme
6. Stadga - vänta på sin tur, vänta på kommando
7. Inkallningar
8. Avlämningar
9. Läggande på avstånd
10. Värderat upp en het belöning
11. Stanna kvar
12. Klara-färdiga-gå
Vardagsträningen är inte att förringa! Och att blogga har jag inte tid med nu ...
lördag 28 maj 2011
Äntligen en nolla på väsby bk
Så satt den äntligen den där efterlängtade nollan! Inte världens snyggaste nolla och på en fasansfullt lätt bana med endast 15 hinder. En hyfsad tid som räckte till en fjärde placering av 55 startande. I hopploppet tyckte jag att han gick fortare men där fick vi tyvärr en femma i slalom.
Aston kändes lite frånvarande innan starterna - tror det va löplukt eller annat som störde honom för jag kände inte den där kontakten med honom som vi kan ha. Däremot så va han mycket tystare och när vi hade kontakt så kunde han leka och koncentrera sig! Små små delmål uppfylls :-)
Men konstigt nog så är jag mest nöjd med Wille idag...
Han är så himla skön att ha att göra med! Kopplar av totalt i sin bur och leker utan att bry sig om andra hundar när han kommer ut. Guldklimp!
Kort inlägg från en alldeles för lång tävlingsdag!
Aston kändes lite frånvarande innan starterna - tror det va löplukt eller annat som störde honom för jag kände inte den där kontakten med honom som vi kan ha. Däremot så va han mycket tystare och när vi hade kontakt så kunde han leka och koncentrera sig! Små små delmål uppfylls :-)
Men konstigt nog så är jag mest nöjd med Wille idag...
Han är så himla skön att ha att göra med! Kopplar av totalt i sin bur och leker utan att bry sig om andra hundar när han kommer ut. Guldklimp!
Kort inlägg från en alldeles för lång tävlingsdag!
onsdag 25 maj 2011
Jenny Damm kurs på Finnbogård!
Det här är en kurs jag sett fram emot i flera år - mest naturligtvis för Jennys underbara pedagogik och handlingsövningar. Jag älskar att gå kurs för henne! Men Finnbo bjuder även på fantastisk mat och fika och samvaro.
Tessan och jag med våra fyrbeningar Aston, Wille och Oj anlände till Finnbo på söndagkväll - i halv storm och under gapflabb försökte vi få upp vårt tält vid agilitybanan... med assistans från snällaste Bertil så gick det bra till slut. Bertil och Birgitta bjöd sen på lite bubbel och tilltugg i sin husbil. Vi småpratade lite om vad vi hade för förväntningar på kursen och vad vi ville att vi skulle titta särskilt på hos varandra. Vi hade lite olika saker vi tänkte att vi ville jobba med.
Tessan och jag tassade till vårt rum med alla hundarna och det är sååå skönt att det inte är några som helst problem att ha dom tillsammans.
I dagarna två har vi bjudits på fantastisk frukost, lunch och middag och fikakorgen har stått vid banan så vi har inte behövt vara hungriga en enda gång.
Nåväl, till kursen då...tänk va mycket kul man kan göra med ett antal hopphinder och två makarontunnlar!
Vi har bekantat oss med musen, betongtaxen och någon fick även lära känna krokodilen! :-)
Nytt sätt att utföra ett vanligt framförbyte där vi enbart skulle använda en arm och sträcka oss över hindret , ojoj tänkte jag här kommer min hund att vägra att hoppa alternativt att riva - men han hoppade så fint och fick tvärtom sug över hindret om jag gjorde det så bestämt och "delade av kroppen" - underkroppen på väg och överkroppen med den förlängda armen i nutiden som man ska göra. Herregud - tur att man varit gymnast en gång i tiden...hihi!
I serpentinerna skulle vi också bara använda en arm dvs inte dra in med motsatt arm som vi är vana vid utan vi skulle dra "betongtaxen" över hindret på linjen.
Vi har nött in att våga trycka hunden över hindren - våga vara nära och gå mot motsatt hinderstöd och snabbt förflytta sig i färdriktningen. Jisses så svårt men så bra det blev när det blev rätt.
Spring var ett återkommande kommando från Jenny!
Andra dan tänkte jag att nu j-ar ska jag springa och trycka på på vartenda hinder, jag ska ge max energi hela vägen! Jag sa till Jenny - du ska inte behöva skrika SPRING en enda gång! Jag sa till Tessan - om inte jag springer nu så får jag ingen kladdkaka till fikat!
Jag sprang och tryckte och gav allt - Aston sprang och gav allt och vi satte nästan den 22 hinder långa hoppbanan! Tappade honom i ett blindbyte så han stack i fel tunnelingång men annars så satt det fint!
Klick till mig och kladdkaka!
Kameran och videokameran låg så fint i väskan men jag både glömde bort att filma och valde också bort det då jag ville vara här och nu hela tiden!
Det är så svårt att med ord beskriva vad vi gått igenom men genomgående är det springa och trycka och springa och trycka som gäller. Skicka och stick! Bestämda handlingsrörelser och inget mjukt yogatrams.
Till Finnbo vill jag igen och att kursa för Jenny Damm blir man beroende av!
Aston har skött sig superbra och orkat båda dagarna fint, han har jobbat hela tiden och inte tappat fart nämvärt trots att han blev trött i slutet av dagarna. Han har varit jätteduktig! Och när jag gjort rätt så har han gått klockrent. Inte rivit speciellt trots att jag drivit på honom och det känns skönt inför kommande tävlingar, jag ska inte fegköra utan ge järnet med full styrka och energi!
För Willes del så har jag fått en massa ideer hur jag ska grundträna honom - han fick också köra lite runt hinderstöd lite då och då och han är bara så häftig! Han ger allt när vi i korta stunder tränar sen går han villigt in i sin bur och lägger sig och kopplar av. Duktig valp!
Tessan och jag med våra fyrbeningar Aston, Wille och Oj anlände till Finnbo på söndagkväll - i halv storm och under gapflabb försökte vi få upp vårt tält vid agilitybanan... med assistans från snällaste Bertil så gick det bra till slut. Bertil och Birgitta bjöd sen på lite bubbel och tilltugg i sin husbil. Vi småpratade lite om vad vi hade för förväntningar på kursen och vad vi ville att vi skulle titta särskilt på hos varandra. Vi hade lite olika saker vi tänkte att vi ville jobba med.
Tessan och jag tassade till vårt rum med alla hundarna och det är sååå skönt att det inte är några som helst problem att ha dom tillsammans.
I dagarna två har vi bjudits på fantastisk frukost, lunch och middag och fikakorgen har stått vid banan så vi har inte behövt vara hungriga en enda gång.
Nåväl, till kursen då...tänk va mycket kul man kan göra med ett antal hopphinder och två makarontunnlar!
Vi har bekantat oss med musen, betongtaxen och någon fick även lära känna krokodilen! :-)
Nytt sätt att utföra ett vanligt framförbyte där vi enbart skulle använda en arm och sträcka oss över hindret , ojoj tänkte jag här kommer min hund att vägra att hoppa alternativt att riva - men han hoppade så fint och fick tvärtom sug över hindret om jag gjorde det så bestämt och "delade av kroppen" - underkroppen på väg och överkroppen med den förlängda armen i nutiden som man ska göra. Herregud - tur att man varit gymnast en gång i tiden...hihi!
I serpentinerna skulle vi också bara använda en arm dvs inte dra in med motsatt arm som vi är vana vid utan vi skulle dra "betongtaxen" över hindret på linjen.
Vi har nött in att våga trycka hunden över hindren - våga vara nära och gå mot motsatt hinderstöd och snabbt förflytta sig i färdriktningen. Jisses så svårt men så bra det blev när det blev rätt.
Spring var ett återkommande kommando från Jenny!
Andra dan tänkte jag att nu j-ar ska jag springa och trycka på på vartenda hinder, jag ska ge max energi hela vägen! Jag sa till Jenny - du ska inte behöva skrika SPRING en enda gång! Jag sa till Tessan - om inte jag springer nu så får jag ingen kladdkaka till fikat!
Jag sprang och tryckte och gav allt - Aston sprang och gav allt och vi satte nästan den 22 hinder långa hoppbanan! Tappade honom i ett blindbyte så han stack i fel tunnelingång men annars så satt det fint!
Klick till mig och kladdkaka!
Kameran och videokameran låg så fint i väskan men jag både glömde bort att filma och valde också bort det då jag ville vara här och nu hela tiden!
Det är så svårt att med ord beskriva vad vi gått igenom men genomgående är det springa och trycka och springa och trycka som gäller. Skicka och stick! Bestämda handlingsrörelser och inget mjukt yogatrams.
Till Finnbo vill jag igen och att kursa för Jenny Damm blir man beroende av!
Aston har skött sig superbra och orkat båda dagarna fint, han har jobbat hela tiden och inte tappat fart nämvärt trots att han blev trött i slutet av dagarna. Han har varit jätteduktig! Och när jag gjort rätt så har han gått klockrent. Inte rivit speciellt trots att jag drivit på honom och det känns skönt inför kommande tävlingar, jag ska inte fegköra utan ge järnet med full styrka och energi!
För Willes del så har jag fått en massa ideer hur jag ska grundträna honom - han fick också köra lite runt hinderstöd lite då och då och han är bara så häftig! Han ger allt när vi i korta stunder tränar sen går han villigt in i sin bur och lägger sig och kopplar av. Duktig valp!
torsdag 19 maj 2011
wille glänser!
Den lille bordercollievalpen är inte så liten längre - högre än Aston är han nu, sju månader gammal.
Men ändå så liten så liten. Men för att vara så liten så har han grym kroppskontroll och är snabb som bara den i benen och tanken! Urkul!
Så kul att jag bara inte kan låta bli att börja träna honom på hinder. Han frågar mig blixtsnabbt när vi kommer ut bland hindren - vad ska jag göra, vad ska jag göra men säg vad jag ska göra dååå!!!
Som en iller är han över låga ! hopphinder och genom tunnlar, han svänger alla redan tajt runt hinderstöd och däcket ja, va va de med det då... på smallhöjd förstås men ändå!
Började idag att klicka in honom på slutänden av gungbrädan - de va kul sa han!
Hemma jobbar vi vidare med lådan som sen ska bli ett 2 på 2 av kontaktfält, vi jobbar vidare med lekregler och inkallningar. Tyvärr har han fått smita iväg till andra hundar tre gånger för mycket och det betyder 100 gånger fler inkallningar med skoj hos mig.
Aston och jag ska drillas av Jenny Damm igen - den här gången på Finnbogård utanför Västerås. Två dagars kurs som ska bli så himla skitkul! Hoppas att han orkar bara - han kan krokna särskilt om det blir varmt.
Återkommer med rapport.
Men ändå så liten så liten. Men för att vara så liten så har han grym kroppskontroll och är snabb som bara den i benen och tanken! Urkul!
Så kul att jag bara inte kan låta bli att börja träna honom på hinder. Han frågar mig blixtsnabbt när vi kommer ut bland hindren - vad ska jag göra, vad ska jag göra men säg vad jag ska göra dååå!!!
Som en iller är han över låga ! hopphinder och genom tunnlar, han svänger alla redan tajt runt hinderstöd och däcket ja, va va de med det då... på smallhöjd förstås men ändå!
Började idag att klicka in honom på slutänden av gungbrädan - de va kul sa han!
Hemma jobbar vi vidare med lådan som sen ska bli ett 2 på 2 av kontaktfält, vi jobbar vidare med lekregler och inkallningar. Tyvärr har han fått smita iväg till andra hundar tre gånger för mycket och det betyder 100 gånger fler inkallningar med skoj hos mig.
Aston och jag ska drillas av Jenny Damm igen - den här gången på Finnbogård utanför Västerås. Två dagars kurs som ska bli så himla skitkul! Hoppas att han orkar bara - han kan krokna särskilt om det blir varmt.
Återkommer med rapport.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)