Hobbe var den snällaste, klokaste och mest pålitliga hund man kan tänka sig. Men han var också busig, glad och alltid redo för lek och träning.
Malin som var Hobbes första ägare och som gav honom en sån fin start i livet fick lämna bort honom med sorg i hjärtat. När jag fick höra talas om den här hunden som skulle omplaceras så klickade det till i hjärtat och jag var bara tvungen att åka och träffa honom. Det var kärlek vid första ögonkastet - Hobbe sa till mig: jag vill följa med dig hem och bo hos dig! - Självklart sa jag - klart du ska bo hos oss!
Han kurade ihop sig hos Wilma i bilen och sen dess har han varit min ögonsten, han har alltid varit så tacksam över att få vara med och han har aldrig nånsin ställt till med nåt. Hobbe och Wilma var som ett strävsamt gammalt par, lekte aldrig men fanns alltid sida vid sida.
Hobbe har alltid funnit sig till rätta och har alltid charmat alla.
Hobbe trivdes med att bara få vara - han hade varit ute mycket på tävlingsbanorna tillsammans med Malin och presterat fina resultat. Men han hade inte riktigt psyket att klara av pressen längre. Därför har jag aldrig tävlat med Hobbe och aldrig ställt höga krav på honom. Han har alltid hängt med på träningar och upptåg men helt på sina villkor. Det har passat honom och han har varit lugn och trygg.
Han har skänkt oss så mycket kärlek och glädje och jag kan tacka honom för så mycket. Han var den bästa vän man kan tänka sig.
Han har hängt med på långpromenader in i det sista men dom sista åren har han både sett dåligt och hört dåligt.
Den här dagen hade vi varit ute och gått och när vi kom hem så betedde han sig märkligt - han var vinglig och så lite förvirrad ut. Jag trodde att han hade lågt blodsocker och försökte få i honom mat och vatten med druvsocker i. Men han ville inte ha.
Han blev dock sämre och sämre och till slut kunde han inte stå utan bara föll ihop, ögonen rullade och han hade små kramper. Det var en hjärnblödning han fått och det fanns inget annat att göra än att åka till Ultuna och låta honom sluta sina dagar.
Han somnade in söndagen den 9/1 i armarna på Hannah och mig.
Han såg så fridfull ut när han tog sitt sista andetag och vi kände tacksamhet över att han hade fått ett bra liv och att vi hade fått rå om honom i så många år.
Hobbe älskade fina Hobbe kommer alltid att ha en alldeles speciell plats i mitt hjärta.
Massor med kramar till dig!!!
SvaraRadera//Stina o Rö'tottarna
Så sorgligt - men fint att han fick leva tills han dog (jag tror du förstår hur jag menar) och att han ni var med hela tiden!
SvaraRaderaJag är inget att hålla i handen när det gäller vallningen - jag vet mest om hur det INTE ska gå till. Men det delar jag gärna med mig av :-) Vi får väl se hur det går med alla mål. Upp som en sol och ner som en pannkaka eller bara upp upp upp... ;-)
Underbara FINA Hobbe!
SvaraRaderaHan kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta också. TACKSAM GLAD och VARM i hjärtat är jag över att han fick det så bra och att det var kärlek mellan er från första sekunden minns jag så väl *smile*. Det var som en stor sten föll från mitt hjärta den dagen jag förstod att han skulle få ett nytt och bättre liv hos dig och din familj Maria. Mest värmde det nog för att jag såg på min trogna, fina hund (som aldrig lämnade min sida för NÅGON) att han VILLE vara med dig och på så vis visade mig att jag kunde släppa taget.
Jag är dig evigt tacksam och kan jag någon gång göra något för DIG ska du veta att det gör jag mer än gärna och hundra gånger om.
Du har varit en FANTASTISK och ÄLSKVÄRD matte åt Hobbe och även varit så omtänksam med mig och skickat små rapporter och berättat vad som hänt under hans liv.
Som jag skrev i mitt tidigare mail "Om jag blir en hund i mitt nästa liv vill jag bo hos dig" <3 <3 <3
All världens kramar till dig från Hobbes första matte Malin
Många kramar från mig och mina svarta... Anja
SvaraRadera