ute på äventyr

Hundarna firade nyår med oss hos goda vänner som också har ett gäng hundar och bor på landet - väldigt bra och helt utan smällare och fyrverkerier! Hundarna hade övertag i antal - åtta hundar och sex människor.  Men det gick så bra och Aston fick träffa sin älskade engelska bulldog Donna och Wille blev kompis med en liten tibetansk spaniel. När dom skulle springa ut för lite lek så halkar Wille på ett trappsteg och får ont i sitt ben - först ser det ut som att det luxerat för det hänger slappt. Jag håller honom medan värdinnan springer över till grannen som är veterinär - hon skulle komma över och hjälpa till. Men innan hon kommit så var Wille på fötter igen och han haltade mindre och mindre för att sen helt sluta att markera på det benet. Skönt!
Magen har också varit bra sen sista svängen och det verkar som att det är när han blir kall om magen som han blir dålig.
Nåväl, vi åkte vidare för en vecka i Vemdalen - ny miljö stugan full av nya människor. Inga problem sa Wille som sov gott i bilen och sen levde rövare med allt och alla.

Nu är vi hemma igen och ska försöka få lite struktur på saker och ting...
Wille är nämligen väldigt mycket av allt, så jag har lite att ta tag i.

Han har massor med energi och ett väldigt gott självförtroende - han tar gärna egna små strövtåg iväg och lyssnar inte alltid när man ropar. Visslar jag däremot så kommer han som ett skott!

Han tycker inte alltid att det är nödvändigt att komma tillbaka med leksaker och om han har tråkigt så hittar han på en väldig massa saker på egen hand. Försigkommen och påhittig och väldigt modig kan sammanfatta den lille krabaten.

Det har varit lite si och så senaste veckorna med rutiner och jag har haft lite tid att träna strukturerat utan störning.

Men nu ska vi sätta av mycket tid på inkallningar och att komma tillbaka med leksaker - det får jag nog börja göra med koppel på. Han är rolig att leka med - väldigt intensiv och kampar bra (utan störning).

Han växer så det knakar, väger nu 6 kg och har fått så långa ben. Öronen är för roliga dom är på olika humör varje dag...står åt alla håll och han ser för rolig ut! Charmtroll!

Aston då, stackars lille Aston som haft såååå tråkigt såååå länge - dels för valpens intåg men också för sin skada som jag tror är bättre. Han har endast fått kortare koppelpromenader senaste veckorna, men i fjällen fick han fysträna i djupsnön nåt som han bara älskade!

Han har blivit tvungen att jobba på att vänta på sin tur och nu kan han faktiskt ligga tyst och lugn när jag leker med Wille för att sen få sin chans. Jättenyttigt för honom och då är han faktiskt mer intensiv i sin lek än tidigare. Det är så bra för honom med konkurrens! Men så bra kompisar dom är! <3

En månad kvar till vår officiella agilitydebut - nu får vi ligga i hårdträning om bara han håller och inte får ont!