funderar och funderar

Karin S http://kalasbyxan.blogspot.com skrev för nåt tag sen i sin blogg om att både ha kakan och äta den...
Just så funderar jag just nu,  för med det jobb jag har nu så är det helt omöjligt att bygga en tävlingskarriär, jag kommer att missa alldeles för många tävlingar och som det blir nu så får jag välja att jobba (natt) och tävla på samma helg vilket inte är bra för någon...
Det schema jag tvingas gå på nu bygger på att jag ska jobba minst 6 av 10 helger och alltid blir det mer. Det håller inte!
Fördelen är att jag är ledig mycket dagtid i veckorna och kan träna när jag vill, hur länge jag vill och behöver inte stressa.

Med mitt jobb som jag sökt nu och som jag inte än vet om jag får skulle jag jobba 2 ! helger av 10 och inte alls så mycket natt. Det skulle betyda ett jättelyft för tävlandet och för mitt privata sociala liv men hundträningen skulle bli kvällstid oftast och det skulle kräva bättre planerande och organiserande. Hundarna skulle få vara ensamma mycket mer på dagarna - något som jag får lätt ångest över. Mina hundar är nu i stort ett aldrig ensamma!

Nåja, i-landsproblem...att ha ett jobb är lyx att ha ett jobb som man trivs med är lyx att ha två roliga jobb att välja på är lyx...
Att träna hund är lyx och att tävla hund är ännu lyxigare!

Wille har börjat sin agilitykarriär, kunde inte låta bli att prova honom på en kort rak tunnel i helgen och det tog ett par gånger innan han fattade att han skulle genom och inte springa vid sidan om till mig och leksaken. Men när han gjort det en gång så satt det.
Igår när jag ställde honom framför tunneln så drog han som en avlöning genom utan att jag stod på andra sidan, det var bara att skicka iväg leksaken och så ville han tillbaka och göra igen och på vägen tillbaka tog han den röda böjda också! Gullig, och smart!
Tänkte att han vågar nog inte ta den blå, långa böjda tunneln men jag är som jag är och chansar...han va tveksam för det blev ju mörkt därinne, men sen satte han fart och kom ut i andra änden och så kunde han det! Härligt! Men det var ett försök och någon tunneltok vill jag inte ha så nu får det mogna ett tag.

Aston då, het som en kamin och likt sin morfar Udo och sin moster Daisy så skäller han ut sin glädje och energi innan start. Måste nog ha en plan för hur jag ska hantera det i tävlingssammanhang.
Vi körde en klass 1-2 bana med en härlig raksträcka på slutet och lite klurigheter i början. Dom (oj och Aston) gjorde det så fint.

Slalomproblemet verkar vara löst - han har inte gått ur en enda gång senaste träningarna. Han vågar dra på och ta egna initiativ men vill som alltid gärna ha mig med mentalt om inte annat. Är jag trött och lite avvaktande i min handling vänder han sig om och frågar hela tiden - men om jag är med 100% och driver på så går han bättre.

Nu är det nära tävlings start för laget - 30/4 slår "Swim to Win" till!!! 1/5 klass 1 individuellt för Aston och mig och en nolla eller två då skulle sitta fint för självförtroendet :-)