ideellt arbete...

...är på många sätt jättekul! Man får en inblick i verksamheten, man kan vara med och påverka och man får en massa härliga kompisar!

Jag började engagera mig i styrelsearbete i Uppsala Gymnastik Förening för rätt många år sen när jag tröttnade på att saker och ting inte fungerade men framförallt att jag tröttnade på att jag bara gnällde och klagade utan att göra något åt det som inte fungerade.

Nu sitter jag sen tre år (tror jag) i agilitysektorn i Knivsta Bk(inte av samma orsak) och det är precis som det är - både kul och jobbigt!

Vi arbetar hårt hela året med en massa saker för att alla våra agilityaktiva ska kunna träna, tävla, gå kurser,  för att hinder ska finnas på rätt ställe, för att hinder ska vara hela, för att det ska finnas priser på tävlingarna, för att anmälningar till tävlingarna ska fungera, för att det ska finnas träningsgrupper för alla som vill, klippa gräsmattan, för att det ska finnas mat till funktionärer och tävlande, för att det ska finnas kurser och bra kursupplägg för både nybörjare och elit, för att det ska arrangeras föreläsningar, fester, städdagar och andra aktiviteter, för att instruktörerna ska få gå kurser och bli peppade och inspirerade, för att leta domare och boende och transport till dom, för att sätta ihop funktionärsscheman, för att köpa in nya hinder, för att besvara diverse önskemål och klagomål...

Ja listan kan göras ännu längre...

Allt det här gör vi under hela året.

Det betyder att dom flesta i klubben har ett väldigt fint agilityfat serverat mest hela tiden!

Det som gör att jag funderar på att lägga ner engagemanget är när det är dags för  t ex hinderfix, hinderflytt eller liknande - då står vi där ensamma förutom några till tappra som alltid ställer upp.
Det som borde vara i allas intresse är visst någon annan som ska göra...alla vill träna och ta del av kurser och liknande men att se till att vi har fina, hela hinder som hundarna inte gör illa sig på - det är någon annan som ska göra.

Men, av alla (vi är ändå distriktets största agilityklubb) så har ynka 8 (!) stycken anmält sig till städdagarna...jösses...

Jag blir så besviken och känner mig maktlös, energin rinner ur mig och jag tappar lusten totalt att fortsätta jobba gratis för andra.

Det finns inga undanflykter - alla har lika mycket att göra vid sidan om, alla har jobb, barn, familj, andra föreningar, långt att åka etc etc . Om alla gör något litet så blir det inte så mycket för ett fåtal.
Vi gör ju det här för vår egen skull, för vår egen hobby och vårt stora intresse som vi har gemensamt!

Vi har dock världens bästa funktionärer som allt som oftast ställer upp jämt! Och som alltid får beröm av domare och tävlande! Stor eloge till alla klubbkompisar som funktionärar!!!
MEN sektorn behöver uppbackning annars dånar vi...

Tack å hej nu känns det lättare...