Wille då jo, han gör väldigt mycket som är fint - hans flanker är vida och fina och vänstervarvet är sagolikt. Om jag inte blev så förbaskat yr i huvet skulle jag gå vänstervarv typ hela tiden...
Höger är svårare tycker han och i varvbytet blir det svårt och när han får ögonkontakt med nåt får så rusar han in i flocken och får munnen full med ull...inte kul alls.
Vi försökte komma åt det i lilla fållan där vi helt enkelt tvingade honom att vara nära och sen korrigera med en "arg" harkling så fort han fick rusatanken i ögonen. Det gällde att vara vältajmad och hinna på honom innan han rusade in.
Sista passet i fållan gick fint - något hände i huvet på honom, han vågade gå nära och försöka flytta fåren med min stöttning och han vågade stå nära utan att få panik. Han kändes mycket lugnare!
Och jag...ja, jag gick visst med ett fånigt leende där inne...för det var verkligen så befriande att kunna känna sig lugn och trygg och att känna ett uns av att lita på honom.
Tack Eva för hjälpen!!!
Vallning är kul och så kul att både jag, Anki och Emelie bokade in ett pass hos Christer ? nästa vecka.
Fler pass hos Eva vill jag också hinna med nu när vi hittat en bra känsla.
Lägger in en stulen bild som Ann Björkenius tog på kursen - han är så fin min lille Wille!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar