lite funderingar och sammanfattningar efter Wikveckan

Dom sista tre dagarna på Slottshoppet så har det bara varit Aston som tävlat agility klass 2 och hoppklass 3.

I hopploppen har jag verkligen bara gått in för att gasa allt vad vi har, har inget att förlora utan jag har bara kunnat ha skoj och testa vad han klarar. Jag vet att vi ändå inte kommer att kunna samla SM-pinnar till nåt SM nästa år. Så det är bara att ösa järnet, och det har vi verkligen gjort! Aston har varit sååå himla rolig och verkligen gått jättebra. Han får aldrig några stora svängar och han svävar aldrig ut och tar fel hinder om inte jag gör en handlingsmiss. Vi känns rätt samkörda. Dom fel som blir är rivningar... han har svårt med tekniken och glömmer att han har bakben att hålla reda på när han får bråttom. Hans attityd är helt rätt och han gör verkligen sitt allra bästa.

I ag loppen har vi inte haft turen med oss, i första loppet var han sååå gasad och överladdad så det gick inte att få någon kontakt. Superdisk så klart och vi gick av banan. Jag var förvånad för han brukar samla ihop sig på startlinjen...

I andra loppet hoppade han av gungan som så många andra gjorde, jag var övertygad om att vi hade fem fel och att pinnen var borta så jag tog om och vi diskade oss. Det visade sig att domaren aldrig gav oss fem fel utan vi var nollade...

I dagens sista lopp, sista dagen av sex tävlingsdagar som sista startande i sista klassen...ja, vi va trötta både Aston och jag. Såg många snabba fina nollor i mål innan jag gick och värmde Aston och jag var övertygad om att vi inte skulle räcka till. Men jag skärpte upp mig och gick in och tokkörde, drev på honom som jag aldrig gjort förut och han svarade ganska bra - jag tyckte att han gav allt och vi går över mållinjen med noll fel och en bra tid.
Men...känslan sa att det inte skulle räcka och det gjorde det inte heller. Ingen pinne...

Då gick luften ur mig totalt...jag kände att fasiken va tråkigt det är att det inte ska räcka när man har en bra hund som kan så mycket och som inte är jättelångsam. Men att det ändå inte räcker...i klass 2!

Det som är nytt för i år är att det bara är 10% av startfältet som får pinne och att man kan välja att vara kvar i klass 2 även om man är klar för klass 3. Det som också är nytt är att det finns så himla många nya bra, snabba hundar som är så vältränade och har bättre tryck än min tollare.

Det är helt rätt att det ska vara svårare att ta sig till klass 3 och det är helt rätt att klass 2 måste vara mer utmanande och inte bara en mellanlandning från klass 1 till klass 3.

Men förra året räckte det med att nolla så hade vi en topp tre placering och en pinne, nu är vi inte ens där och nosar och då går Aston bättre i år än förra året...

ja,ja jag får ändra fokus och tänka att jag ska fokusera på klass 2 loppen och sen vara nöjd när vi är i trean. Sen kanske jag får fundera på om han bara ska vara en laghund och att vi satsar mer på lydnaden. Det kommer aldrig att räcka hela vägen som jag vill och jag kommer bara att bli besviken och tappa sugen.

Såg loppet sen och jag ser att Aston är trött och att han inte trycker på som han gjort tidigare i veckan, han får några "vobbliga" svängar och där förlorar man direkt 1-2 sekunder och därmed 5-6 placeringar. Det är tufft! I klass tre är 1 sekund kanske 10 placeringar...

Så kanske kanske att jag inte ska kasta in handuken än utan tänka att han är trött och faktiskt har mer att ge, och kanske kanske att han kan öka på några ställen med mer träning och muskler.

Jag är inte den som ger upp i långa loppet även om jag går ner mig och känner mig uppgiven direkt efter ett misslyckande.

Han kommer ju i alla fall alltid att vara med på tävlingar så då kan han ju få köra sina lopp och går det så går det och gör det inte det så får jag väl vara nöjd med att ha en sån fin hund ändå. För han är ju så himla rolig att köra och vi har så kul ihop!

För övrigt så var Slottshoppet en av dom bäst arrangerade tävlingar jag varit på - oerhört proffsigt bemötande och så fantastiskt stämning!

Några har visst haft magen att klaga på leriga banor, dyrt kaffe, för få toaletter...ja, man blir ju alldeles  paff. Hur kan folk överhuvud taget komma på tanken att leta efter saker att klaga på när det är för vår skull som alla dessa arrangörer och funktionärer jobbat dag och natt ideellt för att få ihop ett sånt här gigantiskt projekt! Jag orkar inte ens bli arg på dessa tragiska människor...

Jag och mina fyrbeningar blickar nu fram emot nästa helg i Karlstad då vi kör alla klasser och tar nya tag.

Nu ska vi bara vila! Massera våra slitna muskler och soooooova!