Man ska aldrig säga aldrig...

Är väldigt nöjd med dagens träningspass i Hågadalen med Tessan och Oj och så klart Aston. Vi valde Hågadalen för att kunna skicka hundarna över ån efter vatten ...nej över ån efter sin dummie :-)

Men, vi började med linjetagsövningen längs en stig i kohagen - det var nog en hel del dofter från både kossor, rådjur, rävar, andra hundar och annat där för båda hundarna va lite vimsiga först och sprang förbi och i cirklar innan dom bestämde sig för att apportera. När dom väl gjort det fint en gång så fortsatte dom jobba på bra. Visst är dom lite tramsiga men dom är ju så unga, och man måste alltid hitta det som dom gör bra. Ett ärevarv som har blivit Ojs sysselsättning nu eller Astons påhitt att lägga sig och tugga får man bortse ifrån när dom har sån fin fart ut och in och lämnar av tjusigt.

Vårt projekt att ta sig över ån för att apportera blev lite svårt. Oj fick börja - jag letade mig fram genom taggbuskar och ris över på andra sidan. Kastade markeringen högljutt och Oj kastar sig ut utan att tänka och ojdå det va visst vatten i vägen...där tog det stopp och modet svek den här gången. Men han fick göra några finfina lätta apporteringar vid sidan om och det va skoj sa oj. Då Oj va betydligt modigare sist tänkte jag att det är nog ingen ide att skicka Aston men jag bestämde mig i alla fall för att göra ett försök och...man ska aldrig säga aldrig!

För Aston då, jodå han kopplade på sin vilja och övervann sig själv idag och simmade över - det var lite strömt så han drogs med en bit (matten fick hjärtsnörp) men han tog sig upp och va så lycklig. Men att komma tillbaka med dummien samma väg gick inte. Nåja, jag fick vara nöjd med att han lyckades ta sig över!

För att pränta in "spring ut och hämta och kom tillbaka utan att tänka" gjorde vi några lättare markeringar och sen en gömd. Det löste dom fint båda två.

Vi avslutade med att presentera fru And och för att Oj skulle få upp lite mer intresse så fick Aston börja som gärna äter upp fågeln med fjädrar och allt...

Koppel på och oxfilé som belöning (tack Annika B. för tips!) och han gjorde fina hämt och kom till mig! Åh, va glad jag blir!

Oj, är skeptisk till anden men efter lite lek så gjorde han några jättefina försök till att visa intresse - då fick man ju smaka av Astons oxfilé!

Dom är så duktiga våra hundar och det är en fröjd att se dom både jobba och leka ihop!

Men den största segern idag för min del var nog att Aston faktiskt kunde ligga i mitt knä och t o m somna!!!!!

Kanske beror det på att dom fick springa lösa och leka av sig lite innan vi började träna - dom hade då fått göra av med lite överskottsenergi?

Han kan koppla av vid jaktträning idag!!!

det va då själva f-n

Att det ska va så himla svårt att vara en bra hundtränare...

Jag menar HUR kan man kasta leksaken i hundens huvud, rakt in i hindret, rätt upp i luften istället för rakt fram på marken framför hunden???

Det gick så bra i veckan - jag skyller på att det är lite stressande när man har hela kursgänget som tittar på och en "fröken" som har sina kritiska ögon på. Alltså det får inte missförstås för det är BRA - hon, alltså Malin Elfström är kanonduktig och vet vad hon pratar om och om man inte får konstruktiv kritik så kommer man ju aldrig nån vart!

Men förutom mina dåliga belöningsplaceringar så kan jag känna mig jättenöjd med att Aston gjorde fina försök på lådan trots all störning - det har han ju bara gjort hemma i lugn och ro. Han satte långhoppet på andra försöket!!! Med blicken framåt!!!

Han har ett bättre hindersug på hopphindret än tidigare det ska bara bli ännu bättre så att han kan släppa fokus på mig. Särskilt när vi kört en handlingsövning - då är han tillbaka i klistret igen. Alltså han är lite klistrig på mig och leksaken jag har i handen. Det är ju smickrande i och för sig men inte så bra om man vill ha en självständig agilityhund...

Läxa till nästa gång som är om två veckor är för oss: jobba upp hindersuget, jobba fram att Aston kan släppa på hinder trots att jag springer bredvid. Jag ska hålla mig längre ifrån honom och bara belöna drag mot hinder och inget mot mig.

Vi har så mycket roligt att träna nu och det blir bara roligare och roligare! Nu är min stora fråga när det närmar sig slalominlärning...2x2 eller bågar??? Med tanke på min urusla förmåga till rätt belöningsplacering är ju bågar att föredra, samtidigt är det ju en kul utmaning att shejpa plus att det verkar bli så ruggigt bra resultat med 2x2...jag funderar vidare en stund till...

Apportering med Oj och Tessan

Solen lös med sin frånvaro idag - det var kallt och ruggigt i skogen men att se våra härliga tollare arbeta fint värmer så gott i hjärtat.

Vi började med en enkel, gömd markering och en minnesmarkering bakom oss. Aston fick börja eftersom han var så duktig på att snabbt varva ner och sitta lugnt. (tjoho!) Jag vill testa om han är lugnare när han är okopplad så han får gå lös vid min sida fram till utgångsplatsen - på vägen lägger vi vår minnesmarkering. Han går fint och gör inga tendenser till att sticka iväg! Väl framme kan han inte vänta på sitt kommando - Tessan tar lugnt bort dummien och det blir tji arbete. Han inser det fort och kommer tillbaka. Han är lite överladdad och tramsar lite med dummien innan han bestämmer sig för att komma in. Samma övning igen och då är han mycket mer samlad och kommer in direkt och lämnar av jättefint!

När vi ser att vattnet sjunkit så pass i bäcken så bestämmer vi oss för att prova ett svårt terrängskifte - en riktig utmaning för hundarna. För oss också visade det sig för det var inte en helt lätt väg att sig över på andra sidan...jag fick dessutom erfara att mina gummistövlar läckte...plask!

Nåja, Oj sprang över bäcken och upp på land ut på fältet utan att tveka och hittade sin markering och direkt tillbaka med en aningens tvekan vid vattnet men han sprang glatt över igen.

Aston var lite mer försiktig (haha, den som låter mest och ska synas mest är inte alltid kaxigast när det gäller) han går över hittar sin dummie men när han ska tillbaka över bäcken till mig så sviker modet men dock inte viljan! Han kämpar och kämpar, försöker hitta andra vägar och till slut tar han mod till sig och går över. Duktiga hundar!

Vi pausar - fikar och hundarna får vila. Dom får nosa lite på anden jag har med. Oj, är skeptisk till en så stor fågel - nosar lite men vill helst gå därifrån. Vi löser det genom att Tessan leker med fågeln - Oj får inte ta den och sen lägger vi bort den.

Aston som tvärtom har lite för stort intresse - hans problem är snarare att han vill han den för sig själv. Jag gömde den i skogen, visade att jag hade den bästa belöningen (mjukost på tub) och skickade honom - lite nafs i fjädrarna och lite släpande i en vinge men sen kom han in med fint grepp två gånger!

Vi fortsatte till badplatsen för att avsluta med ett enkelt linjetag där vi förflyttade oss bakåt för att öka avståndet succesivt på fyra skick. Kul övning men nästa gång ska vi se till att dummysarna syns bättre för att göra det enklare.

När vi sen låter hundarna leka en stund och ser hur dom söker sig vattnet hela tiden och leker i vattenbrynet så står vi och tänker samma tanke men ingen av oss vågar uttala det förrän vi nästa samtidigt säger:

"ska vi..." "nej, dom är för trötta..." "men det vore kul..." "nej, det är för kallt..." "men det skulle va kul..."

Äh, jag hämtar en boll och kastar i vattnet - båda rusar i vattnet och simmar för glatta livet...vilken härlig nybörjarstil...plask, sprattel!

Vilken härlig syn! :-)

Kast nr. 2 hamnade lite för långt ut för att dom skulle våga simma ut - viljan fanns där och dom sprang fram och tillbaka och ut på bryggan för att hitta en lättare väg men bollen drev iväg och vi fick till slut lämna den där innan våra stackars hundar frös ihjäl.

Vilken härlig träningsdag och som pricken över i så mötte vi två jobbargubbar som visade sig vara intresserade av vår träning och undrade om vi brukade träna med fågel. Ja, visst sa vi. Vi brukar skjuta av kanadagäss sa han och undrade om vi ville ha? JA, med tanke på att dom större fåglarna är svindyra så jublade vi. När han dessutom undrar om vi ville vara med när dom skjöt och låta våra hundar apportera nyskjutet vilt så var ju lyckan gjord!!!

Vi har alltså möjlighet att låta våra hundar få uppleva riktig praktisk jakt!!

Gissa om jag har en hund som är helt utslagen nu...

Årets första dopp!

Oj tätt följd av aston

duktig matte!

Att det är dom korta, effektiva passen som ger resultat har jag verkligen fått erfara nu. Så skönt att få ett kvitto på det så fort - det gör det roligare att fortsätta så.

Två dagar i rad har jag nu tagit en 20-minuters promenad till UBK kört 2x5-6 repetitioner på hopp - engagerat mig 100% i leken och Aston har en helt annan attityd till hoppet och hoppar med blicken framåt hela tiden. Jag har också blivit bättre på att kasta rätt...:-)

Han leker med en helt annan energi och tar ansvar för sin uppgift - kan man bli lycklig för mindre???

Jag har tagit paus och sen kört några repetitioner på gungan, slarvade med kriterierna och glömde bestämma mig för vad jag tränade igår...men idag bestämde jag att det var bara kontaktfältet jag skulle belöna upp med godis. Han tappade intensitet i leken då men det gör inget han blev påmind om 2 av 2 på och gjorde det superbra!

Har tränat själva utan störning vilket också gör det lättare för både honom och mig att göra rätt. Ska lägga tid på ensamträning och fokus nu - vänta lite med störningar tills han mognat mer.

Duktig hund - nöjd matte! Duktig matte - nöjd hund! Duktig matte - duktig hund!

Rädd för vulkansot?