Man ska aldrig säga aldrig...

Är väldigt nöjd med dagens träningspass i Hågadalen med Tessan och Oj och så klart Aston. Vi valde Hågadalen för att kunna skicka hundarna över ån efter vatten ...nej över ån efter sin dummie :-)

Men, vi började med linjetagsövningen längs en stig i kohagen - det var nog en hel del dofter från både kossor, rådjur, rävar, andra hundar och annat där för båda hundarna va lite vimsiga först och sprang förbi och i cirklar innan dom bestämde sig för att apportera. När dom väl gjort det fint en gång så fortsatte dom jobba på bra. Visst är dom lite tramsiga men dom är ju så unga, och man måste alltid hitta det som dom gör bra. Ett ärevarv som har blivit Ojs sysselsättning nu eller Astons påhitt att lägga sig och tugga får man bortse ifrån när dom har sån fin fart ut och in och lämnar av tjusigt.

Vårt projekt att ta sig över ån för att apportera blev lite svårt. Oj fick börja - jag letade mig fram genom taggbuskar och ris över på andra sidan. Kastade markeringen högljutt och Oj kastar sig ut utan att tänka och ojdå det va visst vatten i vägen...där tog det stopp och modet svek den här gången. Men han fick göra några finfina lätta apporteringar vid sidan om och det va skoj sa oj. Då Oj va betydligt modigare sist tänkte jag att det är nog ingen ide att skicka Aston men jag bestämde mig i alla fall för att göra ett försök och...man ska aldrig säga aldrig!

För Aston då, jodå han kopplade på sin vilja och övervann sig själv idag och simmade över - det var lite strömt så han drogs med en bit (matten fick hjärtsnörp) men han tog sig upp och va så lycklig. Men att komma tillbaka med dummien samma väg gick inte. Nåja, jag fick vara nöjd med att han lyckades ta sig över!

För att pränta in "spring ut och hämta och kom tillbaka utan att tänka" gjorde vi några lättare markeringar och sen en gömd. Det löste dom fint båda två.

Vi avslutade med att presentera fru And och för att Oj skulle få upp lite mer intresse så fick Aston börja som gärna äter upp fågeln med fjädrar och allt...

Koppel på och oxfilé som belöning (tack Annika B. för tips!) och han gjorde fina hämt och kom till mig! Åh, va glad jag blir!

Oj, är skeptisk till anden men efter lite lek så gjorde han några jättefina försök till att visa intresse - då fick man ju smaka av Astons oxfilé!

Dom är så duktiga våra hundar och det är en fröjd att se dom både jobba och leka ihop!

Men den största segern idag för min del var nog att Aston faktiskt kunde ligga i mitt knä och t o m somna!!!!!

Kanske beror det på att dom fick springa lösa och leka av sig lite innan vi började träna - dom hade då fått göra av med lite överskottsenergi?