Apportering med Oj och Tessan

Solen lös med sin frånvaro idag - det var kallt och ruggigt i skogen men att se våra härliga tollare arbeta fint värmer så gott i hjärtat.

Vi började med en enkel, gömd markering och en minnesmarkering bakom oss. Aston fick börja eftersom han var så duktig på att snabbt varva ner och sitta lugnt. (tjoho!) Jag vill testa om han är lugnare när han är okopplad så han får gå lös vid min sida fram till utgångsplatsen - på vägen lägger vi vår minnesmarkering. Han går fint och gör inga tendenser till att sticka iväg! Väl framme kan han inte vänta på sitt kommando - Tessan tar lugnt bort dummien och det blir tji arbete. Han inser det fort och kommer tillbaka. Han är lite överladdad och tramsar lite med dummien innan han bestämmer sig för att komma in. Samma övning igen och då är han mycket mer samlad och kommer in direkt och lämnar av jättefint!

När vi ser att vattnet sjunkit så pass i bäcken så bestämmer vi oss för att prova ett svårt terrängskifte - en riktig utmaning för hundarna. För oss också visade det sig för det var inte en helt lätt väg att sig över på andra sidan...jag fick dessutom erfara att mina gummistövlar läckte...plask!

Nåja, Oj sprang över bäcken och upp på land ut på fältet utan att tveka och hittade sin markering och direkt tillbaka med en aningens tvekan vid vattnet men han sprang glatt över igen.

Aston var lite mer försiktig (haha, den som låter mest och ska synas mest är inte alltid kaxigast när det gäller) han går över hittar sin dummie men när han ska tillbaka över bäcken till mig så sviker modet men dock inte viljan! Han kämpar och kämpar, försöker hitta andra vägar och till slut tar han mod till sig och går över. Duktiga hundar!

Vi pausar - fikar och hundarna får vila. Dom får nosa lite på anden jag har med. Oj, är skeptisk till en så stor fågel - nosar lite men vill helst gå därifrån. Vi löser det genom att Tessan leker med fågeln - Oj får inte ta den och sen lägger vi bort den.

Aston som tvärtom har lite för stort intresse - hans problem är snarare att han vill han den för sig själv. Jag gömde den i skogen, visade att jag hade den bästa belöningen (mjukost på tub) och skickade honom - lite nafs i fjädrarna och lite släpande i en vinge men sen kom han in med fint grepp två gånger!

Vi fortsatte till badplatsen för att avsluta med ett enkelt linjetag där vi förflyttade oss bakåt för att öka avståndet succesivt på fyra skick. Kul övning men nästa gång ska vi se till att dummysarna syns bättre för att göra det enklare.

När vi sen låter hundarna leka en stund och ser hur dom söker sig vattnet hela tiden och leker i vattenbrynet så står vi och tänker samma tanke men ingen av oss vågar uttala det förrän vi nästa samtidigt säger:

"ska vi..." "nej, dom är för trötta..." "men det vore kul..." "nej, det är för kallt..." "men det skulle va kul..."

Äh, jag hämtar en boll och kastar i vattnet - båda rusar i vattnet och simmar för glatta livet...vilken härlig nybörjarstil...plask, sprattel!

Vilken härlig syn! :-)

Kast nr. 2 hamnade lite för långt ut för att dom skulle våga simma ut - viljan fanns där och dom sprang fram och tillbaka och ut på bryggan för att hitta en lättare väg men bollen drev iväg och vi fick till slut lämna den där innan våra stackars hundar frös ihjäl.

Vilken härlig träningsdag och som pricken över i så mötte vi två jobbargubbar som visade sig vara intresserade av vår träning och undrade om vi brukade träna med fågel. Ja, visst sa vi. Vi brukar skjuta av kanadagäss sa han och undrade om vi ville ha? JA, med tanke på att dom större fåglarna är svindyra så jublade vi. När han dessutom undrar om vi ville vara med när dom skjöt och låta våra hundar apportera nyskjutet vilt så var ju lyckan gjord!!!

Vi har alltså möjlighet att låta våra hundar få uppleva riktig praktisk jakt!!

Gissa om jag har en hund som är helt utslagen nu...