100% disk i Skutskär men så glad och nöjd

- hur är det möjligt?????

Jo, för att min tanke när jag nu blev uppflyttad i klass 2 var att börja våga vara offensiv och prova olika handlingsalternativ, att våga trycka på och utmana! Det har vi lyckats med!!!
För varenda disk förutom det första lagloppet på torsdan, har varit ett litet misstag från min sida som bara går att förbättra genom att träna mer på. Aston har gått så fint och läst min handling finfint - han har orkat alla fyra dagarna i nästan 30 graders värme och hållt ihop fint. Han har inte rivit nämvärt och han har haft fin fart och jättefina vägar. Jag är jättenöjd och 100% disk kan man ju faktiskt skratta gott åt - hellre det och sköna lopp med bra känsla än fegkörda lopp med fem fel!!!

Förutom att våga mer så har jag också haft olika mission varje dag, andra dan att våga lämna honom i slalom - det gjorde jag och han går fint ända till sista porten då han går ur, bryr mig inte om att ta om för att han ska få självförtroende så det blir en frivillig disk. Mission completed och träningsplan gjord!
Tredje dan efter att jag tittat på filmerna från tidigare lopp så var mitt uppdrag att våga handla tystare  - inte skrika och härja för det behöver jag inte annat än när han ska få information om sväng eller för att rädda en situation. Det gjorde jag och det gick fint, kändes mycket lugnare och han läser mitt kroppspråk så bra att jag kan lita på att han följer mej. Mission completed - fortsätt så!
Sista dan tänkte jag att nu är det bara att tuta å köra och våga köra blindbyten och jaakos, det gjorde jag men i några fall där jag planerat ett blindbyte så kändes bättre att göra framförbyte när vi väl va i situationen. Eftersom jag banvandrat både och så funkade det.

Tävlingarna var mycket trevligt anordnade - stor eloge till Skutskärs Bk som lyckades hålla ihop en så stor tävling i fyra dagar på tre banor! Av med hatten för alla glada funktionärer!

Lägger upp två av dom åtta lopp vi körde Aston och jag:

I det här loppet går han så himla fint hela vägen förutom att han tar en extra tunnel innan slalom - ingången var svår och jag kunde ha hållt i honom bättre och följt med mer mot slalomingången. Men kolla vad han läser min handling fint i staketsekvensen!

I det här loppet river han ett hinder och då passar jag på att ta om kontaktfältet på A-hindret som jag inte är nöjd med - frivillig disk. Sen släpper jag på honom för tidigt i "staketet" så han tar hindret från fel håll och efter det får han hjärnsläpp och tar gungan från fel håll! Men jag väljer att visa för kolla in slalomet vilket tryck och så stabilt trots att jag driver på och går ifrån honom!

lite sommarbilder

från semester i stugan

Aston badar med husse

Wille ville väldigt gärna hoppa i från bryggan...

...till slut tog han mod till sig och gick i från stranden för att simma ut och hämta sin älskade boll, tekniken blev bättre och bättre från lek och plask till fina simtag!

Wille, Oj och Aston vid vårt tält på Kanonsabotören i Åtvidaberg - mysigt läger och fina kompisar :-)

Wille spanar in verksamheten på agilitybanan - "jag ska bli snabb, stabil och jätte jättebra" tänker han nog!

trötta hjältar - Aston har kämpat sig till tre pinnar och en klass två debut med den äran. Wille har miljötränat och åter miljötränat men också fått träna på lite hinderstöd och gungslut.

den finaste rosa pussnosen på den bästa kompisen man kan tänka sig!

Kanonsabotören

vilken urtrevlig och suveränt organiserad tävling!!! Med två fina banor på fotbollsgräsmatta,  härliga ytor att rasta och värma upp hundarna på och en badsjö för både människor och hundar. Att campingen låg precis vid tävlingsområdet gjorde ju dagarna lite lättare då det blev väldigt lååååååånga dagar. Eftersom vi - Tessan och jag tävlade i både klass 1 och 2 och man startade dagen med klass två och slutade med klass 1 och startfälten var enorma så hade vi tävlingsdagar som började halv åtta på morron och slutade vid nio på kvällen. Då va det inte helt fel att slänga sig på luftmadrassen i tältet och slagga en stund mitt på dan.

Och det var värt varenda sekund där borta i Åtvidaberg! Tessan kör ett fint lopp i ag. ettan på lördan och tar sin sista pinne. På söndan sätter hon ett kanonlopp i hopptvåan och tar sin första klass 2 pinne och en tredjeplats. Aston och jag plockar tre pinnar och är nu i klass två i både hopp och agility - wow, jag som för två veckor sen trodde att jag skulle få harva runt på klass 1 tävlingar hela säsongen. Men plötsligt händer det, Aston har känts stabil och säker. Han är tokhet men gör det han ska, kan önska bättre kontaktfält men annars har han verkligen levererat fina lopp som på räls. Och jag, ja jag har sprungit som en tok för det har varit riktiga springbanor. Med tanke på det så är placeringarna ändå bra runt 7,8 och 9 av över hundra starter. Med ett grymt startfält, har inte sett så många vansinnigt duktiga klass 1 hundar på hela säsongen! Vilka farter jisses topp tre hundarna har legat över 15 sekunder under idealtiden...
Våra tollare är och nosar dom där racerbcna i hasorna...Oj har mycket kvar att ge och
Aston ser inte ut att gå fort och känns inte så snabb men han ligger där i toppen och då har även han mer att ge!

Vi har hittat rutiner och förberedelser som verkar funka för oss och det känns viktigt och skönt, vi känner oss trygga ihop där ute på banan och jag stressar inte och skriker inte längre utan litar på att Aston gör det jag ber honom om och det gör han ju :-)

Debuten i agilitytvåan va kul! En rolig bana med både fart och utmaningar - Aston läser min handling fint går i mål på tredje bästa tid men han river sig till 20 fel. Det är i bytena som han river så det ska vi träna massor på nu och i klass två vill jag vara kvar ett tag och testa en massa handlingsalternativ och testa att trycka på och släppa på. Jag tror att rivningar ger med sig när  vi teamar ihop oss ännu mer och han inte störs av mina rörelser längre.

Wiiiiiiii - ser fram emot fyra dagar i Skutskär med både laglopp med Swim to Win och härliga klass 2 lopp!

Filmer från helgens lopp kommer när Tessan laddat upp dom.

hittade den borttappade känslan....

äntligen!!!
Helgen började katastrof på fredagkväll med lydnadsklass 1 i Alunda. En platsliggning som urartade till kaos...igen...skit också! Aston låg som nr. 8 - 6, 7 och 9 reser sig upp och börjar leka...vilt! Aston ligger länge med en panikartad blick, till slut orkar han inte längre utan reser sig varpå jag kallar in honom.
Jag blir såå lessen att jag bara vill gråta, två av tre platsliggningar som slutar så här är inte bra erfarenhet för min vän.
Tänker för en kort stund strunta i allt och åka hem - men ändrar mig och tänker att det är bra träning för oss att köra igenom tävlingsmässigt. Vi genomför ett hyfsat program, linförigheten blir inte bra - Aston har kvar kaoset i huvet och går runt och nosar och stretar i kopplet, en femma. Sen skärper han till sig och vi får 8 - 9,5 på resten och en 10a på hopp, en snöplig femma på apporten för att han spottar ut den. Slutar på 131,5 poäng. Ja,ja det är bara att gå hem å träna mer!

Med det här och senaste agilitytävlingarna i huvet så kände jag mig ganska låg, ingen gnista ingen känsla och värst av allt ingen glädje för hundträning...hemska tanke!

Vi åkte till Gävle Tessan å jag för agilitytävling,  jag kände ingenting...absolut ingenting inför tävlingen...
Men när jag närmar mig start och tar ut Aston så vänder det, jag springer och värmer upp och känner att jag har Aston med mig! Ungefär som reklamen - plötsligt händer det! Vi går in och kör ett skönt agilitylopp med fina kontaktfält, härlig fart och Aston tar för sig som i och för sig leder till en disk men vi springer i mål med en härlig teamad känsla!!! Yes - äntligen!

Inför hopploppet var jag lugnt taggad - inte stressad. Jag bara skulle gå in och leverera - och det gjorde vi. Nollar och vinner med god marginal tidsmässigt!
Om ni bara visste vad det satt skönt! Om ni bara fattar vad den där känslan betyder... vinsten idag är mer att jag hittade känslan än själva vinsten! Jag kunde tagga utan att stressa, vi var ett därute Aston och jag - precis så som jag vet att vi kan! Dagen till trots med stukad fot som jag lindat så hårt så hårt men vågade ändå inte trycka på helt i springet.

En nolla, en vinst, en hittad känsla, en seger!!!!!!
Vi är på banan igen Aston å jag!

lydnadsettan på hemmaplan

i stekande kvällshetta. Aston blir påverkad av värmen och jobbar inte med samma intensitet som han brukar. Vi har startnummer 1 och jag hinner inte låta honom bada innan som jag hade tänkt. Jag var nervös inför platsliggningen eftersom vi aldrig tränar det tävlingsmässigt och med tanke på att det blev tokigt på förra tävlingen i vintras.
Men han låg fint och han kändes fin med bra kontakt innan vi gick in. Men...i samma sekund som platsen är klar och jag berömmer honom så sticker han till tiken som låg bredvid och han blir som förbytt ska bara para sig med henne och stänger av allt vad kontakt heter...suck!

Det tar några sekunder innan jag får kontroll över honom och sen är det tandvisning som han gör utan att göra glädjeskutt på domaren - duktig hund!

Sen är det som förgjort att försöka få tillbaka nån som helst kontakt - han har bara sin underbara beaucerontik i skallen, hon är det vackraste och sexigaste han bara kan skåda den här kvällen! Jösses!

Nåväl, han gör sitt program och han gör alla moment men hela tiden med näsan och fokus på den platsen där hon den vackra Eda har legat.
Jag kan inte annat än skratta åt honom. Men vi gör väl hyfsat ifrån oss ändå med tanke på omständigheterna och landar på 159,5 !!! poäng och placerar oss 8/14 ekipage.

Kvällen på Knivsta Bk var i övrigt helt underbar, 25 grader varmt hela kvällen och en hel massa underbara klubbkompisar på plats även agilityligan va där och minglade.

Kan konstatera att mer störningsträning och mer tävlingsmässig träning behövs för den lille tollaren om vi ska satsa på lydnaden. Om en vecka har vi en ny chans med nya utmaningar och nya störningar...men ändå i huvet att han kan så bra så om han bara kan genomföra det så som han gör på träning så blir det ett första pris med råge.

På bilderna (snodda från Eva Karlssons blogg - www.seglinge.se ) har jag ännu inte blivit brädad av den attraktiva Eda...

wille 8 månader grundtränar juni 2011

Lille Wille kan också en massa saker men än så länge består agilitybanan endast av två träd...

hopplopp häverö, fem fel - en fjärde plats.

vårt hopplopp - synd på rivningen, han jobbar bra den lille tollaren. När jag ser filmerna så kommer en glad känsla smygande, det är ju inte så dåligt...faktiskt ganska bra! Nästa gång ska jag ha med mig en bra känsla hela vägen!