Det har hänt tråkigheter i samband med två träningar i inomhushallen med Aston. Det är en person som valt att skriva sin version på facebook och jag känner att jag behöver förklara min upplevelse av det. Rykten sprider sig fort som en löpeld och har en tendens att kryddas på rejält med tiden.
I hallen är det hög ljudvolym och alla hundar är på en hög stressnivå. Det är många hundar på ganska liten yta och man tränar på två stationer samtidigt. Hundar sitter och väntar på sin tur nära hinder och belöningszoner. Det är en påfrestande situation för hundarna - vissa klarar det fint medan t ex Aston har svårt att klara sån stress.
Förra veckan slet han sig och sprang till en annan tränande hund - inte i aggressivt syfte utan mer att stressen triggade jakt hos honom.
Igår hände det igen fast den här gången blev det tokigt när Aston kom farande över ett hinder och dessutom fick sin belöning kastad rakt framför en hund som låg vid sidan av. Den hunden har också en triggande effekt på Aston och tumult uppstod.
Jag upplevde att Aston släppte situationen omgående när jag lyft bort honom och fortsatte att träna kort men en bit bort.
Jag gick sen ut med honom för att senare ta in honom igen, då var han återigen stressad och skällde mot samma hund och åt hela situationen. Jag försökte lugna honom och när han var lugn fick han gå och lägga sig i bilen.
Jag tar mitt ansvar genom att inte träna på dom här träningarna mer, Aston klarar inte stressen och det blir ingen bra träning. OCH framför allt det får inte hända att han stör andra hundar så någon mer gång!!!
Jag är så klart jätteledsen för det här och tårarna rinner jag vill för allt i världen inte förstöra någons hund eller karriär och jag vill verkligen inte att Aston ska få ett dåligt rykte i hundvärlden - det är han inte förtjänt av. Jag vet att jag inte har en aggressiv hund däremot har han lätt att gå upp i stress. En känsla som han lever ut så det hörs.
Jag blev beskylld på facebook för att ha skrattat åt min hund när han skulle ha gjort utfall och det är inte sant, men så upplevde hon det. Jag blev beskylld för att inte ha förstått vad min hund gjorde, självklart såg jag vad som hände men jag känner också min hund och vet att han inte är aggressiv.
Hur jag väljer att hantera honom är min ensak och om jag väljer att ge även honom en bättre erfarenhet genom att lugna honom och vara vänlig så är det ett val jag står för.
Sorgsen och bedrövad känner jag mig men ska ändå försöka att skaka av mig och gå vidare.
torsdag 26 januari 2012
torsdag 12 januari 2012
ny fin träningshall, framsteg i lydnaden och att det banne mig inte är lätt med varken fart eller inte...
Vi har äntligen äntligen fått en alldeles jättefin inomhushall i närheten av Uppsala/Knivsta!!! Konstgräs är underlaget och vi har fått släpa dit våra klubbhinder så vi kan träna en till två gånger i veckan. Helt underbart!!! www.perfektatassar.se
Men lydnaden går än så länge jättebra att träna ute - ingen snö, lite käle i backen så det är inte lerigt heller. Lite isigt men just nu tränar vi ingen momentträning utan enbart olika fokus och uthållighetsövningar. Jag har lärt mig att vara supertydlig och att inte släppa igenom en endaste antydan till att släppa kontakt. Och det har gett så fint resultat!!! Lydnaden är kul igen och Aston har liksom slappnat av mer i träningen när han förstår vad jag är ute efter. Jag känner hur han kämpar och nästan trycker sig mot mig för att hålla kontakt när det blir svåra störningar. Han vill verkligen göra rätt! Det är en skön känsla!
Agilityträningen ligger lite på is för Aston - men nu har jag ju anmält till några tävlingar så det är dags att starta upp banträning litegrann igen.
Men det är inte helt lätt att växla mellan mina två jyckar...
Wille är en racerråtta som har sån galen fart under sina små tassar - här måste jag lägga stor vikt vid hoppteknik och svängträning. Jag måste vara mycket mer i tid med alla signaler för att ha en chans att ge honom rätt information i rätt tid. Puh!
Aston är så säker och schysst - han svänger tajt och fint och läser min minsta vink. Men han har å andra sidan inte samma släpp och driv som Wille. Så med honom måste jag tänka framåt och ge honom självförtroende att springa ifrån mig. Jag måste också handla honom mer offensivt - driva på och trycka på!
Alltså långa djupa andetag och pausa mellan träningspassen med dom olika hundarna. För att komma i rätt tänk för rätt hund. Utmanande - javisst! Kul - galet kul! Svårt - sjukt svårt!
Men med så fina träningsförutsättningar i både Bälinge och Långhundrahallen och med världens bästa ( i ordets rätta bemärkelse) tränare så ska vi väl för sjutton gubbar få till nåt bra inför säsongen!
Men lydnaden går än så länge jättebra att träna ute - ingen snö, lite käle i backen så det är inte lerigt heller. Lite isigt men just nu tränar vi ingen momentträning utan enbart olika fokus och uthållighetsövningar. Jag har lärt mig att vara supertydlig och att inte släppa igenom en endaste antydan till att släppa kontakt. Och det har gett så fint resultat!!! Lydnaden är kul igen och Aston har liksom slappnat av mer i träningen när han förstår vad jag är ute efter. Jag känner hur han kämpar och nästan trycker sig mot mig för att hålla kontakt när det blir svåra störningar. Han vill verkligen göra rätt! Det är en skön känsla!
Agilityträningen ligger lite på is för Aston - men nu har jag ju anmält till några tävlingar så det är dags att starta upp banträning litegrann igen.
Men det är inte helt lätt att växla mellan mina två jyckar...
Wille är en racerråtta som har sån galen fart under sina små tassar - här måste jag lägga stor vikt vid hoppteknik och svängträning. Jag måste vara mycket mer i tid med alla signaler för att ha en chans att ge honom rätt information i rätt tid. Puh!
Aston är så säker och schysst - han svänger tajt och fint och läser min minsta vink. Men han har å andra sidan inte samma släpp och driv som Wille. Så med honom måste jag tänka framåt och ge honom självförtroende att springa ifrån mig. Jag måste också handla honom mer offensivt - driva på och trycka på!
Alltså långa djupa andetag och pausa mellan träningspassen med dom olika hundarna. För att komma i rätt tänk för rätt hund. Utmanande - javisst! Kul - galet kul! Svårt - sjukt svårt!
Men med så fina träningsförutsättningar i både Bälinge och Långhundrahallen och med världens bästa ( i ordets rätta bemärkelse) tränare så ska vi väl för sjutton gubbar få till nåt bra inför säsongen!
söndag 8 januari 2012
vaknat ur dvalan
Några i min omgivning väckte min tävlingsslummer idag...
Jag loggade in på SBK Tävling och anmälde raskt till tre tävlingar och helt plötsligt infann sig tävlingssuget igen! Dansar inom mig av lycka och pirr!
När jag sen insåg att jag fick göra Willes sida också så blev jag alldeles sjukt taggad.
Det är 2012 nu och Wille ska få starta och Aston ska göra debut i klass 3.
Träna, träna och träna - vi ska ha så kul!
Wille har kollat in agilitylivet från sidan men i år är det hans tur att röja!
Snart, snart är det sommar och äventyr igen!!!!
Jag loggade in på SBK Tävling och anmälde raskt till tre tävlingar och helt plötsligt infann sig tävlingssuget igen! Dansar inom mig av lycka och pirr!
När jag sen insåg att jag fick göra Willes sida också så blev jag alldeles sjukt taggad.
Det är 2012 nu och Wille ska få starta och Aston ska göra debut i klass 3.
Träna, träna och träna - vi ska ha så kul!
Wille har kollat in agilitylivet från sidan men i år är det hans tur att röja!
Snart, snart är det sommar och äventyr igen!!!!
måndag 2 januari 2012
Mål för 2012
Ja, det är inte så lätt att sätta upp mål tycker jag - det blir lätt att jag antingen fastnar i nån sorts drömmål och hur jag gärna vill att det ska bli eller så blir jag feg och vågar inte sätta upp drömmål för att jag är rädd för att bli besviken.
Jag vet ju inte heller hur varken Aston eller Wille kommer att utvecklas under säsongen.
Men jag gör ett försiktigt försök att sätta några av mina större resultatmål på pränt:
ASTON - LYDNAD
När vi fått ordning på platsliggningarna så ska vi ta vårt första första pris i lydnadsklass 1 under vårvintern. Till hösten ska vi ha ett stabilt klass 2 program att erövra ett första pris med.
AGILITY
Vi ska ta våra pinnar i agilityklass 2 under första delen av säsongen och sen ska vi tävla klass 3 med målsättningen att placera oss topp 10 - 15 och plocka SM pinnar. Men framförallt att hitta en härlig känsla och ett mod att utmana på tävling. Varför jag inte sätter högre mål är för att jag inte vet hur vi kommer att stå oss i konkurrensen i klass 3 än.
WILLE - AGILITY
Han fyller 18 månader i april och då ska vi vara färdiga för att börja tävla officiellt. Vi ska vara uppflyttade till klass 2 i mitten av sommaren och helst till klass 3 i höst.
Allt beroende på hur han kommer att hantera tävlingssituationen.
VALLNING
Här har jag inga resultatmål och jag räknar inte med att kunna träna så pass mycket att han ska klara ett VP.
Men träningsmässigt vill jag ha som mål att vi ska hitta lugn och harmoni i fårhagen - då kommer även detaljerna att falla på plats.
MIG SJÄLV
Min målsättning är att jobba mer mentalt så att jag kan fokusera bättre på varje lopp oavsett omständigheterna runt omkring. Alldeles för många lopp i somras gick åt pipan för att jag inte kunde koncentrera mig på grund av t ex värmen eller att jag var för trött.
Min cross-trainer ska INTE få damma igen utan ska användas flitigare så att mina ben blir snabba och starka och inte går sönder och så att min kondition blir bättre.
Jag har så klart en hel massa delmål och en hel hög med träningsmål uppsatta men dom får stanna i min träningsdagbok.
Jag ser med entusiasm och optimism fram emot ett underbart tävlingsår 2012 med två hundar att tävla. Jag kommer att ha två hundar i tre klasser i agilityn i början av säsongen och det blir sjåigt men kul!
Väl mött på banorna gott folk - så kul vi ska ha!!
Men än är det vinter - eller nåja i allafall vintermånad och året har just börjat så än så länge är det slit och släp och en hel massa träning för att vara väl förberedda när solen börjar värma våra planer framåt vårkanten.
Jag vet ju inte heller hur varken Aston eller Wille kommer att utvecklas under säsongen.
Men jag gör ett försiktigt försök att sätta några av mina större resultatmål på pränt:
ASTON - LYDNAD
När vi fått ordning på platsliggningarna så ska vi ta vårt första första pris i lydnadsklass 1 under vårvintern. Till hösten ska vi ha ett stabilt klass 2 program att erövra ett första pris med.
AGILITY
Vi ska ta våra pinnar i agilityklass 2 under första delen av säsongen och sen ska vi tävla klass 3 med målsättningen att placera oss topp 10 - 15 och plocka SM pinnar. Men framförallt att hitta en härlig känsla och ett mod att utmana på tävling. Varför jag inte sätter högre mål är för att jag inte vet hur vi kommer att stå oss i konkurrensen i klass 3 än.
WILLE - AGILITY
Han fyller 18 månader i april och då ska vi vara färdiga för att börja tävla officiellt. Vi ska vara uppflyttade till klass 2 i mitten av sommaren och helst till klass 3 i höst.
Allt beroende på hur han kommer att hantera tävlingssituationen.
VALLNING
Här har jag inga resultatmål och jag räknar inte med att kunna träna så pass mycket att han ska klara ett VP.
Men träningsmässigt vill jag ha som mål att vi ska hitta lugn och harmoni i fårhagen - då kommer även detaljerna att falla på plats.
MIG SJÄLV
Min målsättning är att jobba mer mentalt så att jag kan fokusera bättre på varje lopp oavsett omständigheterna runt omkring. Alldeles för många lopp i somras gick åt pipan för att jag inte kunde koncentrera mig på grund av t ex värmen eller att jag var för trött.
Min cross-trainer ska INTE få damma igen utan ska användas flitigare så att mina ben blir snabba och starka och inte går sönder och så att min kondition blir bättre.
Jag har så klart en hel massa delmål och en hel hög med träningsmål uppsatta men dom får stanna i min träningsdagbok.
Jag ser med entusiasm och optimism fram emot ett underbart tävlingsår 2012 med två hundar att tävla. Jag kommer att ha två hundar i tre klasser i agilityn i början av säsongen och det blir sjåigt men kul!
Väl mött på banorna gott folk - så kul vi ska ha!!
Men än är det vinter - eller nåja i allafall vintermånad och året har just börjat så än så länge är det slit och släp och en hel massa träning för att vara väl förberedda när solen börjar värma våra planer framåt vårkanten.
onsdag 28 december 2011
choklad med grädde
så ska man känna sig inombords när man tränar lydnad :-)
Inte som vispen som vispar grädden...
Anna min kära vän Anna som är så klok och kunnig har hjälpt mig många gånger att hitta rätt känsla i lydnadsträningen men idag fick jag verkligen den där aha-upplevelsen och vi fick verkligen ett genombrott Aston och jag.
Anna och jag är så lika och precis som våra tollare är vi som yrväder i skallen båda två, vill helst göra allt samtidigt och hela tiden och med intensitet. Det blir inte alltid så himla bra...och kombinationen är inte alltid lyckad - het förare - het hund = splitterhjärna.
Idag i bilen till träningen tänkte jag att jag verkligen skulle ta tag i den här känslan på en gång så jag gick in för att hitta lugnet redan på vägen och jag gjorde en plan för träningspasset. Det visade sig att Anna behövde precis samma tänk och övningar så vi började med att sitta lugnt i varsin stol och med hundarna ligga platsliggning framför oss småpratade vi och tänkte oss att vi satt framför en brasa och drack choklad med grädde. Myyyyys!
När båda hundarna var avslappnade och i rätt stämning så tog vi dom på varsin ände och tränade koncentration och fokusövningar. Dom var så duktiga och gjorde väldigt bra ifrån sig.
Vi varvade korta pass med att sitta lugnt i våra stolar och "dricka choklad med grädde" och vi pratade mycket om att vara tydliga och precisa i vårt tränande och belönande. Bara belöna exakt det vi vill ha och det gjorde skillnad i både fokus och viljan till belöning hos framförallt Aston.
Aston va till och med lugn och sansad trots att bästa kompisarna och Malin kom!!!
Definitivt behöver jag alltid tänka på vilken stämning jag är i när vi tränar och vilka tankar jag förmedlar! Jag behöver definitivt vara extremt noga med vad jag belönar och vilka kriterier jag sätter!
Ju mer noggrann och tydlig jag är desto bättre intensitet får jag i utförandet. Ju lugnare Aston är desto mer har han hjärnan med sig.
Något att ta med sig till agilityn också - han springer inte fortare för att han är het och uppvarvad innan start - kanske till och med tvärtom!
Det är så underbart att träna hund!!!
Wille då - jo han satte sina 8 pinnar slalom från alla håll och kanter. Kontaktfältet på gungan blir bättre och bättre och han har hjärnan med sig trots att han gasar på och stressar upp sig.
Lite mer choklad med grädde inombords borde man tänka oftare - tack Anna för dina klokheter!
Lugnet höll i sig på vägen hem och hela kvällen - det blev som meditation för själen.
Inte som vispen som vispar grädden...
Anna min kära vän Anna som är så klok och kunnig har hjälpt mig många gånger att hitta rätt känsla i lydnadsträningen men idag fick jag verkligen den där aha-upplevelsen och vi fick verkligen ett genombrott Aston och jag.
Anna och jag är så lika och precis som våra tollare är vi som yrväder i skallen båda två, vill helst göra allt samtidigt och hela tiden och med intensitet. Det blir inte alltid så himla bra...och kombinationen är inte alltid lyckad - het förare - het hund = splitterhjärna.
Idag i bilen till träningen tänkte jag att jag verkligen skulle ta tag i den här känslan på en gång så jag gick in för att hitta lugnet redan på vägen och jag gjorde en plan för träningspasset. Det visade sig att Anna behövde precis samma tänk och övningar så vi började med att sitta lugnt i varsin stol och med hundarna ligga platsliggning framför oss småpratade vi och tänkte oss att vi satt framför en brasa och drack choklad med grädde. Myyyyys!
När båda hundarna var avslappnade och i rätt stämning så tog vi dom på varsin ände och tränade koncentration och fokusövningar. Dom var så duktiga och gjorde väldigt bra ifrån sig.
Vi varvade korta pass med att sitta lugnt i våra stolar och "dricka choklad med grädde" och vi pratade mycket om att vara tydliga och precisa i vårt tränande och belönande. Bara belöna exakt det vi vill ha och det gjorde skillnad i både fokus och viljan till belöning hos framförallt Aston.
Aston va till och med lugn och sansad trots att bästa kompisarna och Malin kom!!!
Definitivt behöver jag alltid tänka på vilken stämning jag är i när vi tränar och vilka tankar jag förmedlar! Jag behöver definitivt vara extremt noga med vad jag belönar och vilka kriterier jag sätter!
Ju mer noggrann och tydlig jag är desto bättre intensitet får jag i utförandet. Ju lugnare Aston är desto mer har han hjärnan med sig.
Något att ta med sig till agilityn också - han springer inte fortare för att han är het och uppvarvad innan start - kanske till och med tvärtom!
Det är så underbart att träna hund!!!
Wille då - jo han satte sina 8 pinnar slalom från alla håll och kanter. Kontaktfältet på gungan blir bättre och bättre och han har hjärnan med sig trots att han gasar på och stressar upp sig.
Lite mer choklad med grädde inombords borde man tänka oftare - tack Anna för dina klokheter!
Lugnet höll i sig på vägen hem och hela kvällen - det blev som meditation för själen.
fredag 23 december 2011
Uppsala Hundsim
är Astons absoluta favoritställe - han fullkomligt älskar att simma!
Han bygger muskler, tränar kondition och har sitt livs roligaste stund en gång i veckan hos Maria och Gith. Wille går också igång när vi kommer dit men han tycker att det roligaste är att springa med mig runt poolen, när det väl är hans tur tror han att jag ska dränka honom...jag är dyngsur, han får panik men sen simmar han...eller ja simmar å simmar han trampar mest vatten och ser allmänt eländig ut. Men han kommer nog också att upptäcka tjusningen med vatten.
Han bygger muskler, tränar kondition och har sitt livs roligaste stund en gång i veckan hos Maria och Gith. Wille går också igång när vi kommer dit men han tycker att det roligaste är att springa med mig runt poolen, när det väl är hans tur tror han att jag ska dränka honom...jag är dyngsur, han får panik men sen simmar han...eller ja simmar å simmar han trampar mest vatten och ser allmänt eländig ut. Men han kommer nog också att upptäcka tjusningen med vatten.
Efter väl utfört arbete blir det belöning...när vi kommer till simmet är det jippi, vi ska simma nu, nu, nu - han vet inte hur fort han ska komma in i duschen för att få hoppa i bassängen. När vi är klara vet han inte hur fort han ska komma ur duschen för att komma ut och få sitt godis. Jisses!!
Wille känner sig allmänt eländig efter sin "nära-döden-upplevelse" men godis är gott och kan få honom att glömma det otäcka!
lördag 17 december 2011
Vad hände egentligen det här året???
Jag har dom senaste åren skrivit en sorts årskrönika över året som gått - det har blivit ett bra sätt att minnas och se tillbaka på härliga minnen och äventyr. Men också att sjunka in i sorgliga fina minnen som så lätt bara hastas förbi, det blir en stund för lite reflektion. Det är också ett sätt att faktiskt få ett kvitto på att man utvecklas och lär sig och att träningen med hundarna faktiskt ger resultat. Och för dom insikterna där man inser att det inte blivit som man tänkt sig så är det en bra stund att göra nya planer för att lyckas bättre.
Så här kommer min officiella årskrönika:
JANUARI
En liten underbar bordercollievalp har nyligen gjort intåg i mitt liv - Wille är fantastisk men jag är orolig över hans mage som krånglar och gör honom matt och hängig. Däremellan visar han så fina egenskaper och vi börjar leka fram vår relation.
Hobbe min fina gamle vän får somna in efter ett dramatiskt insjuknande i en hjärnblödning. Han är så saknad men lämnar så fina minnen efter sig. Han fick ett fint liv och blev nästan 14 år.
FEBRUARI
Aston debuterar i agilityklass 1 på hemmaplan i Laggaridhus - han chockar mig positivt genom att lägga i en högre växel än jag någonsin sett! Det blir så klart dubbeldisk men med härlig känsla och gott självförtroende inför säsongen.
Han debuterar också i lydnadsklass 1 i Skutskär, på en snöig vintrig plan i kyla gör han ett jättefint debutprogram. Men något osäkert och svajjigt på grund av en stökig platsliggning där Aston hamnade mitt i kaoset. Något som senare skulle visa sig bli ödesdigert för vår lydnadssäsong.
På klubben har vi några mysiga träffar där vi tittar på film och umgås och lär oss mer om grundträning - Wille får vara försökskanin.
MARS
Startar upp min andra intensivkurs i grundträning inför agilitykurs. En kurs som jag tycker är jätterolig att hålla.
Aston och "unghundsligan", Linus, Oj och Kellie fortsätter att träffas och träna för Malin. Vi känner oss rätt så förberedda för den stundande säsongen.
En tävling i Örebro där jag får ytterligare kvitto på att jag måste börja springa om jag ska ha en chans att styra runt mitt rödpälsade yrväder. Trippeldisk...
På klubben planerar vi frenetiskt för våra sommartävlingar! Jag jagar priser och sponsorer med blåslampa :-D
APRIL
Får för mig att jag ska byta jobb, ännu ett steg i viljan att kunna tävla mer och nå mina mål. Ett jobb med betydligt färre helger på schemat dyker upp och jag söker det. Kommer till anställningsintervju och får jobbet!
På klubben är det vår! Vi startar upp en nybörjarkurs i agililty, uteträningen börjar och livet leker! Vi blir som kalvar på grönbete när vi äntligen får springa på en om än lerig så ändå en gräsmatta. Solen värmer och det spritter i kroppen av förväntan.
Aston har simmat på Uppsala Hundsim hela vintern, han har traskat och hoppat i enorma snöhögar och vi har även kunnat träna på hinder i Bälinge så han är fysiskt i bra form för tävlingssäsongen.
Vårt lag Swim to Win gör debut och med den äran. Det går riktigt bra i Märsta och vi känner oss supertaggade - Tessan, Maria F , Kickan och jag!
Wille gör så fina framsteg och han är så himla rolig att träna! Magen krånglar och det gör mig ledsen och orolig emellanåt men det blir bättre och bättre och längre mellan gångerna.
MAJ
Vi gör några klass 1 tävlingar där vi snubblar på målsnöret hela tiden, Aston blir så het och river en hel del. Men jag är nöjd med attityd och viljan att springa fort. Vi känner att vi är på gång, men att plocka pinnar i klass 1 var visst inte så lätt som jag trodde. Där ser man... ännu en nyttig erfarenhet att även det lätta kan vara svårt och att man måste jobba hårt för att lyckas. Men vi krigar i toppen och har bra tider och det ger en skön känsla för framtiden!
Klubben genomför sin årliga två-dagars tävling som är ett jätteprojekt och kräver massor med resurser. Vi har fin stämning och jobbar bra ihop, jag gör mitt jobb innan eftersom jag åker iväg på släktäventyr, bröllop samma helg.
Maj avslutas på allra allra bästa sätt, nämligen med en tvådagars kurs för Jenny Damm på Finnbogård. Tessan med Oj och jag och grabbarna bor tillsammans. Vilka dagar! Lär mig så mycket och vi har så kul hela gänget! Det var inte sista gången vi gjorde den resan!
JUNI
Livet består ju inte bara av hundträning...även om det är en rejält stor del av mitt liv. Den här månaden präglas mycket av älskade dottern Hannahs student. Vi ror det hela i hamn och har till och med tur med vädret den här stora dagen. Något om hundarna måste jag ju tillägga även här och det är att jag är mäkta stolt över att dom kunde vara med och mingla stundtals bland alla gäster och det gjorde dom så lugnt och fint och ostressat. Förutom att Wille bajsade mitt i ingången till partytältet...
Går en superrolig kurs för Eva-Marie Wergård på klubben med temat Fart. Och det var inte hundarna som skulle tränas den här gången utan vi förare...jisses va vi fick springa och jisses så häftigt det var att hon lyckades plocka fram ännu mer tävlings- och vinnarskalle i oss. Och hon fick oss också att inse att vi faktiskt kan springa bra mycket fortare än vi tror!
Åker till Stockholm och inspireras av SM i agility - gråter en skvätt och ryser, inte bara av köld och regnblöta kläder, utan av Malin Elfströms insats med lille Nick och Jenny Damms enorma energi och underbara fokus som ledde till SM guld med Ina. Vilken tävlingsmänniska och vilken fantastisk handler hon är!
Vi tar med oss känslan av att vinna och med "stand up för the champions" i huvet så åker vi till Bollnäs och plockar vår första pinne i agilityettan!
JULI
Nu är det tävling och åter tävling som gäller. I stort sett varje ledig helg packas bilen med tält, tävlingsskor och jävlar anamma. Vi åker till Linköping för två dagars intensivt tävlande där vi slår på stort Aston och jag och plockar pinnar så vi nu är uppe i klass 2.
Vi kämpar tappert i värmen i Skutskär och målet är att "köra så det ryker" i alla våra lopp. Och det gör vi, jag och Aston. Inte en enda nolla på fyra dagar men så galet roliga lopp!
Kickan hoppar av laget på grund av Ice hälsa, vi är så klart ledsna för det men stöttar Kickan i beslutet och hoppas att Ice ska krya på sig. Laget läggs på is innan vi knappt hunnit börja.
Jag börjar mitt nya jobb och där tror dom att jag är så galen som jag ju faktiskt är... som flackar runt halva Sverige och tävlar.
AUGUSTI
Inleds med den årliga Tollarhöjdpunkten - Tollarspecialen. Vi styrde mot Sälen där vi skulle bo i stuga för en gångs skull. Ett härligt gäng två - och fyrbenta samsades.
Vi skulle tävla i lydnad, agility och utställning. Vi började med lydnaden som gick rätt bra men miljön är svår och pressen är tuff så vi gjorde nån onödig nolla och Aston var och är orolig på platsliggningen efter ytterligare misslyckade och stökiga sådana.
Agilityn genomfördes i regn på lördagkvällen - två riktigt roliga utmanande banor som vi tyvärr diskade.
I utställningen hade vi inte mycket att hämta då domaren tyckte att Aston är lite för lite maskulin. I mina ögon får han va hur söt han vill!
Vi hade tre fantastiska dagar som inte bara ägnades åt tävlande utan även rekreation i form av långpromenad på fjället. Underbart, lycka är att sätta sig vid en fjällbäck och dricka iskallt fjällvatten och lyssna på tystnaden.
Wille börjar på unghundskurs för Malin Elfström - jippi, nu är även vi igång med träning för kommande agilitykarriär.
SEPTEMBER
I Tierp tar vi sista pinnen i hopptvåan och lyckan är enorm över att vi på en säsong lyckats så fint att vi nu är i klass 3. Han går så fint och det är så underbart att köra honom på banan, han är verkligen skitbra!
Vi har dock alla pinnar kvar i agilitytvåan, då jag diskat oss på en hel del tävlingar där jag inte varit nöjd med kontaktfälten. Jag tampas med känslan av att "tänk om jag inte tagit om utan släppt igenom då hade vi haft våra pinnar"...med att "jag är stark som gör rätt och jobbar för framtida tävlingar." Vi stupar på målsnöret några gånger där KF varit fina men en rivning har snuvat oss på pinnar. Men det är ju sånt agilitylivet är.
Wille får börja på förberedande kurs i vallning hos Ann Björkenius och dom som kan säger att han ser fin ut. Jag känner mig mest hysterisk och förvirrad med alla får runtomkring. Men visst sjutton ska vi få ordning på det Wille å jag!
OKTOBER
Lite agilityvila infinner sig, vi vallar en del jag och Wille och Aston och jag tar upp lite lydnadsträning igen. Det är ett jätteprojekt jag har framför mig att få honom att återigen känna sig trygg på platsliggningar och att orka fokusera på tävling. Säsongens misslyckade, kaosartade platsliggningar har satt spår hos både honom och mig. Välkomnar dom nya lydnadsreglerna gällande platsliggningar stort!!!
Wille grundtränas och visar upp väldigt fina beteenden. Är såå nöjd med den lille lille bordercolliekillen!
NOVEMBER
Kajkar till Bälinges ridhus och tränar och tränar och Wille får starta lite mer vuxenträning i form av slalom och lite handling. Han är en stjärna och har turbofart under sina små tassar!
Åker i regnrusk tillsammans med Anna och Imo till Edsbyn för lydnadsträning tillsammans med kullbrorsor och uppfödare på Njupavallens kennel. Superkul och lärorikt!
DECEMBER
Aston kryper ur pälsen av lycka när simträningen drar igång igen på Uppsala Hundsim! Även Wille får introduktion men hans entusiasm är något mildare.
Har anmält mig och Aston till handlingskurs för Veronika Bache men ändrar mig och går med Wille istället - känner att jag kommer att behöva grymt mycket hjälp med att lära mig att styra det lilla yrvädret på banan. Jag ångrar inte en sekund att jag valde att gå med honom - han va så duktig och det var en sån kick att få flyga fram med honom. Jag fick många bra tips och råd hur jag ska träna i fortsättningen.
Kursandet för Malin fortsätter som vanligt och det är så kul och nyttigt för Malin vet vad vi vill och hur mycket vi kan prestera om vi bara gör rätt och lägger ner tid, så hon är petig - det är bra!
Det var året 2011 i stora drag! Kan bara konstatera att Aston har presterat långt mer än jag kunde drömma om på agilitybanorna - jag har stora förhoppningar inför framtiden! Lydnaden gick inte alls som jag hade hoppats och tänkt mig. Men det är i stort sett beroende på faktorer som jag inte kunnat styra över, vi ska jobba på hans fokus och koncentration och att få honom att känna sig trygg på platsliggningarna igen så ska vi nog kunna nå våra mål även där nästa säsong.
Wille har visat sig under året vara precis så underbar som jag hoppats på! Han är så smidig, lyhörd, smart, kramgo och snabb i både hjärna och tassar och han skänker inte bara mig glädje utan även Aston som har fått en rolig lillebror och lekkamrat.
Vallningen har visat sig vara precis så svårt som jag hade trott men med underbara vänner, Ann, Malin, Emelie och Anki som hjälp så har jag i alla fall kommit igång och vågat mig ut i hagen.
Vi ska nog få till det där Wille och jag!
Astons jaktträning har fått stå åt sidan det här året för tiden finns helt enkelt inte och jag måste välja för att kunna lägga tid på det jag tycker är allra roligast och för att kunna nå mina mål.
Målen för året 2012 får komma i ett annat inlägg.
Tack alla vänner som gjort mitt år så fantastiskt roligt!!!
God Jul och Gott Nytt År till er alla från
mig och hundarna!
Så här kommer min officiella årskrönika:
JANUARI
En liten underbar bordercollievalp har nyligen gjort intåg i mitt liv - Wille är fantastisk men jag är orolig över hans mage som krånglar och gör honom matt och hängig. Däremellan visar han så fina egenskaper och vi börjar leka fram vår relation.
Hobbe min fina gamle vän får somna in efter ett dramatiskt insjuknande i en hjärnblödning. Han är så saknad men lämnar så fina minnen efter sig. Han fick ett fint liv och blev nästan 14 år.
FEBRUARI
Aston debuterar i agilityklass 1 på hemmaplan i Laggaridhus - han chockar mig positivt genom att lägga i en högre växel än jag någonsin sett! Det blir så klart dubbeldisk men med härlig känsla och gott självförtroende inför säsongen.
Han debuterar också i lydnadsklass 1 i Skutskär, på en snöig vintrig plan i kyla gör han ett jättefint debutprogram. Men något osäkert och svajjigt på grund av en stökig platsliggning där Aston hamnade mitt i kaoset. Något som senare skulle visa sig bli ödesdigert för vår lydnadssäsong.
På klubben har vi några mysiga träffar där vi tittar på film och umgås och lär oss mer om grundträning - Wille får vara försökskanin.
MARS
Startar upp min andra intensivkurs i grundträning inför agilitykurs. En kurs som jag tycker är jätterolig att hålla.
Aston och "unghundsligan", Linus, Oj och Kellie fortsätter att träffas och träna för Malin. Vi känner oss rätt så förberedda för den stundande säsongen.
En tävling i Örebro där jag får ytterligare kvitto på att jag måste börja springa om jag ska ha en chans att styra runt mitt rödpälsade yrväder. Trippeldisk...
På klubben planerar vi frenetiskt för våra sommartävlingar! Jag jagar priser och sponsorer med blåslampa :-D
APRIL
Får för mig att jag ska byta jobb, ännu ett steg i viljan att kunna tävla mer och nå mina mål. Ett jobb med betydligt färre helger på schemat dyker upp och jag söker det. Kommer till anställningsintervju och får jobbet!
På klubben är det vår! Vi startar upp en nybörjarkurs i agililty, uteträningen börjar och livet leker! Vi blir som kalvar på grönbete när vi äntligen får springa på en om än lerig så ändå en gräsmatta. Solen värmer och det spritter i kroppen av förväntan.
Aston har simmat på Uppsala Hundsim hela vintern, han har traskat och hoppat i enorma snöhögar och vi har även kunnat träna på hinder i Bälinge så han är fysiskt i bra form för tävlingssäsongen.
Vårt lag Swim to Win gör debut och med den äran. Det går riktigt bra i Märsta och vi känner oss supertaggade - Tessan, Maria F , Kickan och jag!
Wille gör så fina framsteg och han är så himla rolig att träna! Magen krånglar och det gör mig ledsen och orolig emellanåt men det blir bättre och bättre och längre mellan gångerna.
MAJ
Vi gör några klass 1 tävlingar där vi snubblar på målsnöret hela tiden, Aston blir så het och river en hel del. Men jag är nöjd med attityd och viljan att springa fort. Vi känner att vi är på gång, men att plocka pinnar i klass 1 var visst inte så lätt som jag trodde. Där ser man... ännu en nyttig erfarenhet att även det lätta kan vara svårt och att man måste jobba hårt för att lyckas. Men vi krigar i toppen och har bra tider och det ger en skön känsla för framtiden!
Klubben genomför sin årliga två-dagars tävling som är ett jätteprojekt och kräver massor med resurser. Vi har fin stämning och jobbar bra ihop, jag gör mitt jobb innan eftersom jag åker iväg på släktäventyr, bröllop samma helg.
Maj avslutas på allra allra bästa sätt, nämligen med en tvådagars kurs för Jenny Damm på Finnbogård. Tessan med Oj och jag och grabbarna bor tillsammans. Vilka dagar! Lär mig så mycket och vi har så kul hela gänget! Det var inte sista gången vi gjorde den resan!
JUNI
Livet består ju inte bara av hundträning...även om det är en rejält stor del av mitt liv. Den här månaden präglas mycket av älskade dottern Hannahs student. Vi ror det hela i hamn och har till och med tur med vädret den här stora dagen. Något om hundarna måste jag ju tillägga även här och det är att jag är mäkta stolt över att dom kunde vara med och mingla stundtals bland alla gäster och det gjorde dom så lugnt och fint och ostressat. Förutom att Wille bajsade mitt i ingången till partytältet...
Går en superrolig kurs för Eva-Marie Wergård på klubben med temat Fart. Och det var inte hundarna som skulle tränas den här gången utan vi förare...jisses va vi fick springa och jisses så häftigt det var att hon lyckades plocka fram ännu mer tävlings- och vinnarskalle i oss. Och hon fick oss också att inse att vi faktiskt kan springa bra mycket fortare än vi tror!
Åker till Stockholm och inspireras av SM i agility - gråter en skvätt och ryser, inte bara av köld och regnblöta kläder, utan av Malin Elfströms insats med lille Nick och Jenny Damms enorma energi och underbara fokus som ledde till SM guld med Ina. Vilken tävlingsmänniska och vilken fantastisk handler hon är!
Vi tar med oss känslan av att vinna och med "stand up för the champions" i huvet så åker vi till Bollnäs och plockar vår första pinne i agilityettan!
JULI
Nu är det tävling och åter tävling som gäller. I stort sett varje ledig helg packas bilen med tält, tävlingsskor och jävlar anamma. Vi åker till Linköping för två dagars intensivt tävlande där vi slår på stort Aston och jag och plockar pinnar så vi nu är uppe i klass 2.
Vi kämpar tappert i värmen i Skutskär och målet är att "köra så det ryker" i alla våra lopp. Och det gör vi, jag och Aston. Inte en enda nolla på fyra dagar men så galet roliga lopp!
Kickan hoppar av laget på grund av Ice hälsa, vi är så klart ledsna för det men stöttar Kickan i beslutet och hoppas att Ice ska krya på sig. Laget läggs på is innan vi knappt hunnit börja.
Jag börjar mitt nya jobb och där tror dom att jag är så galen som jag ju faktiskt är... som flackar runt halva Sverige och tävlar.
AUGUSTI
Inleds med den årliga Tollarhöjdpunkten - Tollarspecialen. Vi styrde mot Sälen där vi skulle bo i stuga för en gångs skull. Ett härligt gäng två - och fyrbenta samsades.
Vi skulle tävla i lydnad, agility och utställning. Vi började med lydnaden som gick rätt bra men miljön är svår och pressen är tuff så vi gjorde nån onödig nolla och Aston var och är orolig på platsliggningen efter ytterligare misslyckade och stökiga sådana.
Agilityn genomfördes i regn på lördagkvällen - två riktigt roliga utmanande banor som vi tyvärr diskade.
I utställningen hade vi inte mycket att hämta då domaren tyckte att Aston är lite för lite maskulin. I mina ögon får han va hur söt han vill!
Vi hade tre fantastiska dagar som inte bara ägnades åt tävlande utan även rekreation i form av långpromenad på fjället. Underbart, lycka är att sätta sig vid en fjällbäck och dricka iskallt fjällvatten och lyssna på tystnaden.
Wille börjar på unghundskurs för Malin Elfström - jippi, nu är även vi igång med träning för kommande agilitykarriär.
SEPTEMBER
I Tierp tar vi sista pinnen i hopptvåan och lyckan är enorm över att vi på en säsong lyckats så fint att vi nu är i klass 3. Han går så fint och det är så underbart att köra honom på banan, han är verkligen skitbra!
Vi har dock alla pinnar kvar i agilitytvåan, då jag diskat oss på en hel del tävlingar där jag inte varit nöjd med kontaktfälten. Jag tampas med känslan av att "tänk om jag inte tagit om utan släppt igenom då hade vi haft våra pinnar"...med att "jag är stark som gör rätt och jobbar för framtida tävlingar." Vi stupar på målsnöret några gånger där KF varit fina men en rivning har snuvat oss på pinnar. Men det är ju sånt agilitylivet är.
Wille får börja på förberedande kurs i vallning hos Ann Björkenius och dom som kan säger att han ser fin ut. Jag känner mig mest hysterisk och förvirrad med alla får runtomkring. Men visst sjutton ska vi få ordning på det Wille å jag!
OKTOBER
Lite agilityvila infinner sig, vi vallar en del jag och Wille och Aston och jag tar upp lite lydnadsträning igen. Det är ett jätteprojekt jag har framför mig att få honom att återigen känna sig trygg på platsliggningar och att orka fokusera på tävling. Säsongens misslyckade, kaosartade platsliggningar har satt spår hos både honom och mig. Välkomnar dom nya lydnadsreglerna gällande platsliggningar stort!!!
Wille grundtränas och visar upp väldigt fina beteenden. Är såå nöjd med den lille lille bordercolliekillen!
NOVEMBER
Kajkar till Bälinges ridhus och tränar och tränar och Wille får starta lite mer vuxenträning i form av slalom och lite handling. Han är en stjärna och har turbofart under sina små tassar!
Åker i regnrusk tillsammans med Anna och Imo till Edsbyn för lydnadsträning tillsammans med kullbrorsor och uppfödare på Njupavallens kennel. Superkul och lärorikt!
DECEMBER
Aston kryper ur pälsen av lycka när simträningen drar igång igen på Uppsala Hundsim! Även Wille får introduktion men hans entusiasm är något mildare.
Har anmält mig och Aston till handlingskurs för Veronika Bache men ändrar mig och går med Wille istället - känner att jag kommer att behöva grymt mycket hjälp med att lära mig att styra det lilla yrvädret på banan. Jag ångrar inte en sekund att jag valde att gå med honom - han va så duktig och det var en sån kick att få flyga fram med honom. Jag fick många bra tips och råd hur jag ska träna i fortsättningen.
Kursandet för Malin fortsätter som vanligt och det är så kul och nyttigt för Malin vet vad vi vill och hur mycket vi kan prestera om vi bara gör rätt och lägger ner tid, så hon är petig - det är bra!
Det var året 2011 i stora drag! Kan bara konstatera att Aston har presterat långt mer än jag kunde drömma om på agilitybanorna - jag har stora förhoppningar inför framtiden! Lydnaden gick inte alls som jag hade hoppats och tänkt mig. Men det är i stort sett beroende på faktorer som jag inte kunnat styra över, vi ska jobba på hans fokus och koncentration och att få honom att känna sig trygg på platsliggningarna igen så ska vi nog kunna nå våra mål även där nästa säsong.
Wille har visat sig under året vara precis så underbar som jag hoppats på! Han är så smidig, lyhörd, smart, kramgo och snabb i både hjärna och tassar och han skänker inte bara mig glädje utan även Aston som har fått en rolig lillebror och lekkamrat.
Vallningen har visat sig vara precis så svårt som jag hade trott men med underbara vänner, Ann, Malin, Emelie och Anki som hjälp så har jag i alla fall kommit igång och vågat mig ut i hagen.
Vi ska nog få till det där Wille och jag!
Astons jaktträning har fått stå åt sidan det här året för tiden finns helt enkelt inte och jag måste välja för att kunna lägga tid på det jag tycker är allra roligast och för att kunna nå mina mål.
Målen för året 2012 får komma i ett annat inlägg.
Tack alla vänner som gjort mitt år så fantastiskt roligt!!!
God Jul och Gott Nytt År till er alla från
mig och hundarna!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)