som dr Jekyll and mr Hyde...

Jaktträningarna i början av veckan har varit mindre lyckade, Aston har stressat upp sig och varit alldeles för het för att kunna samla ihop sig. Måndagens tollingpass tillsammans med Tessan o Oj, Helen o Scilla och Sussi och Tuva gick hyfsat ändå, Aston och jag har aldrig tränat tolling förut. Men vi gjorde det lite för svårt för våra unga hundar - ca 1,5 meter från det lockande roliga vattnet och med dofter från både vilt och kompishundarna i marken. Men dom gjorde bra ifrån sig ändå. Aston var het och ville till vattnet han fick därför bara tolla och inte gå på markeringar på vattnet. Han skärpte sig mot slutet och tollade riktigt bra!

Onsdagens träning med Tessan och Oj är en sån där träning som man helst vill glömma...inget gick bra...Aston var tokhet, satt bara och skrek - han sprang mest runt och bara sprang på söket, hittade dock fåglarna men struntade i dom, flyttade på dom utan att komma in, eller la sig för att tugga lite på dom...suck. Oj, va lika ointresserade av att hämta in fåglarna för dagen så vi bestämde att vi skulle ta in dom när dom släppte och skicka den andra hunden istället. Till slut kom dom in med varsin fågel och vi kunde belöna!

Med den träningen i bakhuvet har jag nu bestämt att ligga lågt med samträning ett tag och när vi åker ut tillsammans så är det en hund i taget som får jobba och den andra får sitta i bilen.

Dagens träning kan jag däremot känna mig väldigt, väldigt stolt över och nöjd med!!! Så skönt!

La ut ett sök med tre dummies när Aston satt kvar i bilen. Gick fint jaktfot fram till platsen, lugn och samlad satt han och väntade på kommando - sökte fint och kom in med alla tre utan tjafs!!! En dubbelmarkering med minnes markering bakåt gjorde han också fint och samlat utan den minsta antydan till att knalla! Jättenöjd!!!

Gårdagens agilitypass var också skönt för självförtroendet då Aston hade ett fint driv och tryck på en raka på fem hinder med både däck och långhopp. Några fina framförbyten fick vi också till. Vi hade då också bestämt att Oj och Aston skulle vara ute en i taget. Det är helt klart så vi måste göra fortsättningsvis tills dom mognat och inte hetsar på varandra så mycket längre.

Med en tollare i sitt liv har man definitivt aldrig tråkigt!! Härliga hund!