klassens clown

För länge sen när jag började intressera mig för tollare hörde jag uttrycket "tollaren hundvärldens clown, retrievervärldens border collie." Jag fastnade för det där med clown...

Det är verkligen så med många tollare att dom har humor, gillar att showa och tramsa och hitta på egna sätt att göra saker och ting på...Aston är inget undantag! Vilken klassens clown han kan vara! Det gäller att vara utrustad med en hel del tålamod, humor och påhittighet själv för att inte bli galen ibland - och galen blir man ofta...men det går över lika fort när den lille clownen helt plötsligt gör precis som man vill och gör det med sån glädje och iver. Eller när den lille clownen somnar sött på kvällen på ens fötter och drömmer om att jaga dom där hararna som man inte får jaga eller äta upp dom där fåglarna som matte så gärna vill ha eller att springa runt på agilitybanan och kasta sig över vilka hinder man vill...

Det är också så att tollaren har en hel del känslor som sprudlar och det smittar av sig och vice versa - om man själv är för fylld av känslor eller är så där clownig själv och liksom inte får till koncentrationen - ja, då blir den lille tollaren likadan. Vilken utmaning va! Tänk att för ett riktigt bra träningspass så ska allt det där stämma - känslor, timing, nagel i ögat men med glimten i ögat. Men när allt det där stämmer så är det sån jackpot och ett sånt lyckorus så det går inte att beskriva!

Just nu är det mycket klassens clown - men idag fick vi till några fina svängar runt hörnet på boxen utan att han skulle smita bakom ryggen för att ta leksaken själv... och att ta in emellan hindren är ju plättlätt, inget vi behöver träna mycket på just nu.

Energin i apporteringen är det inget fel på och när Aston bestämmer sig för att apportera så har han det finaste greppet och dom bästa avlämningar! Men innan han tar rätt beslut kan han tänka en bra stund att han ska ha den goa fågeln( som varit död och omfryst x antal gånger) för sig själv och äta lite på den...

Det ska vi lösa genom att jag alltid springer iväg och gömmer mig för han vill inte vara med om att jag försvinner och han vill inte lämna fågeln - vips så kommer han springande med fågel i munnen!

Jag tror att han blir väldigt bra när han blir stor - jag säger inte vuxen för en tollartok blir aldrig vuxen...och det blir inte jag heller, så vi passar nog rätt bra ihop Aston å ja´