i fårhagen jag och Wille! Åtminstone börjar det likna ett sorts samarbete, nu kan han göra fina flanker och hålla avstånd så att han inte blir frestad att rusa in i flocken och stöka. Han kan gå runt ett helt varv och hitta balans och där lägga sig. Men hjälp så himla skön känsla det är när det flyter!
Han är lite het i starterna men det börjar se mycket lugnare ut och han är så duktig!
Att det skulle va så kul att traska runt i lera och fårbajs hade jag aldrig kunnat föreställa mig!
Aston har haft ont i bakdelen på nåt sätt - en diffus stelhet och smärta men efter några dagars total vila med bara koppelpromenader så har det släppt. Håller koll på honom så att jag ser om det kommer tillbaka för en tanke som slog mig var fästingsjukdom eftersom det var så diffust. Men nu ser han fräsch ut så vi har startat upp med lite lydnadsträning igen.
Vi var uppe hos uppfödare och kullkompisar i Edsbyn och tränade och då var han tokhet, vi fick med oss en hel del bra tips från Kats som har brorsan Qasper. Hon är urduktig på lydnad och tränar och tänker ganska lika som jag gör.
Vi har gjort upp en plan för inlärning av rutan, fjärren - öka avstånd och säkerhet i sitt-ligg, plocka bort godishanden i ligg-stå.
Fortsätter gör vi med koncentrations och uthållighetsövningar. Och så måste vi få till minst en tävlingsmässig platsliggning i veckan. Hakan i backen tränar vi vidare på hemma.
Något jag blev uppmärksammad på är att Aston är osäker på mina kommandon när han inte ser mitt ansikte - antagligen så tittar jag ner på honom när vi tränar men inte när jag kör tävlingsmässigt. Då liksom måste han fråga - "va vad sa du - sa du ligg???"
Skärpa upp mig och sträcka upp alltså och göra allt så tydligt så tydligt för honom, förbereda honom och se till att han alltid vet vad han ska göra. Har lite att bita i alltså...
Att Aston älskar att ha kontakt med mig...ja, det visste jag men så som han sökte mig i söndags hos kats har han nog aldrig gjort... lille gullehunden låg och tittade på mig i en hel dag.
Aston ska få total agilityvila i några veckor - dels för att jag vill se om hans kropp håller och dels för att vi behöver det mentalt. Men också så att vi kan lägga tid på lydnaden. Men om jag kan hålla det vet jag inte...det är ju så kul!
Har en Bachekurs att se fram emot om tre veckor och jag hade tänkt gå med Aston men så tänkte jag om och anmälde Wille istället. Den lille raketen kommer jag att behöva all hjälp jag kan få för att kunna styra runt en bana - skräckblandad förtjusning! :-)
Tills dess fortsätter slalominlärningen där vi nästan är klara med fyra raka portar! Kontaktfälten på gungan och balansen börjar se riktigt bra ut - han behöver lite bättre stadga men positionen ser fin ut. A-hindret har vi inte gjort så många gånger så det får vi ta tag i.
Joråsåatt...man har ju å göra liksom...:-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar