tisdag 15 november 2011

de går bra nu!

Det är en sån frihet att äntligen kunna träna hund i stort sett när jag vill! Det är så inspirerande att ha förmånen att omge sig med så otroligt duktiga hundmänniskor som mer än gärna delar med sig av sina kunskaper! Det är en sån underbar känsla att inte behöva ha stress och oro omkring sig i livet!

Det går bra nu för mig!

Efter alla småbarnsår och för att inte tala om tonårsåren som varit fyllda med oro, ilska, frustration, sorg, kaos med framförallt en son som varit på kollisionskurs i sitt liv så njuter jag nu av harmoni. Sänker axlarna, andas lugnt och njuter av alla stunder.
Hannah har flyttat hemifrån och är lycklig i sitt hus med sin älskling och sin katt. Hon har jobb och hon tränar och hon planerar för studier.
Oscar är sen en tid tillbaka lugn, harmonisk och tillbaka till livet - han tränar och tävlar igen och det går bra, skolan går bra, han trivs.  Igår när jag kom hem från kurs i Bälinge så har han lagat mat, diskat och plockat undan och hela huset är fullt med tända ljus. Han möter mig med en kram och säger "mamma ser du - jag kommer att klara mig fint när jag flyttar hemifrån". Lycka i mammans hjärta!

Och så hundarna då - jag har tid för dom, jag vet vad jag vill. Dom är så roliga att träna och vara med och vi har så kul ihop båda två med sina egna egenheter och personligheter. Hjärtat är fullt av kärlek för dom!

Aston är balanserad och han känns stabil,  jag har stora förhoppningar och mål med både lydnaden och agilityn nu. Vi är samspelta och det gör mig så skönt glad.

Wille är som en liten energibomb som fyller mig med energi och glädje - jag känner att han kan bli ruggigt bra om jag sköter mina kort väl.

Jag är vimsig i vallningen men känner ändå att jag börjar få lite bättre koll på mig själv, Wille gör så bra bara jag är lugn och rätt tajmad. Malin har hjälpt mig att hitta lugnet och att börja med att hitta rätt känsla. Det känns bra! Anki Redmar ha lånat ut sin fårhage i två dagar nu och det är ju en sån förmån att ha så fina vänner som hjälper till och ställer upp.

Anna Arvsten har hjälpt mig att hitta rätt känsla i lydnaden med Aston så att vi kan fånga upp hans fokus och koncentration för det är bara det som brister i övrigt är han jättefin i lydnaden nu.

Det går bra nu och jag njuter av den snöfria soliga härliga novembermånaden. Jag njuter av att kunna välja hundträning framför annat. Det är ju liksom livet i all sin enkelhet! Med leriga kläder, smuts under naglarna, rosiga kinder och en känsla av att hela tiden vilja ut igen och träna.

4 kommentarer:

  1. Vilket härligt bloggiinlägg Maria!
    Kram Eva

    SvaraRadera
  2. Åh vad man blir lycklig av att läsa det du skrivit. Känner så med dig och det måste vara så underbart att äntligen få känna att allt slit som tillhör mammarollen gett "resultat". NU är det som sagt DIN tid.
    Ser med stor spänning-lycka fram emot att följa er.
    Kramar

    kats

    SvaraRadera
  3. Ett inspirerande blogginlägg även för den som står mitt i "kampen". Det blir bättre! Och vilken underbar glädje och tröst de är, våra fyrbenta!

    SvaraRadera
  4. Tack, ja visst är dom en glädjekick våra fyrbenta vänner och ja, det blir bättre. Och ja, man måste ta sig sin egen tid för det som är vikigt i livet! Det finns inga måsten som är viktigare än att må bra och ta hand om livet!

    SvaraRadera