avgiftningen fortskrider

till Astons stora förtret. Det är verkligen så att det är belöningsfrustration som råder i huvet på den lille tollaren. Och med det stooooora koncentrationssvårigheter. Idag la vi till svårigheter som utlagd apportbock som man inte fick ta eller ens titta på till det var det lerigt och blött och jäääättesvårt att koncentrera sig på att ligga, sitta och att överhuvudtaget gå i slasket. Pip och kontaktsläpp och "va va de nu då jag skulle göra"- "just ja, inte springa till apportbocken" och "nähä, inte till väskan med godis i heller" och "vadå - ska JAG ligga med rumpan ner i sörjan??"

Ojoj, vilken svår träning det blev för Aston...men så nyttigt och det är precis så här vi ska träna massor nu.

Så här kunde ett pass se ut:
Fritt följ i tio meter - stanna- räkna till 25 - lämna honom - räkna till 10 - gå tillbaka - helt om marsch - stanna framför hopphindret - räkna till 5 - lämna honom - gå tillbaka - helt om marsch - ställande - räkna till 10 - gå tillbaka - framåt marsch förbi apportbocken några varv - stanna - räkna till 25 - lämna för inkallning osv.

Och allt med bara lugna "braa" och inget annat uppvarvat belönande.

En annan viktig information jag fått senaste lydnadsträningarna är att han vill äga sin apportbock - därav det något långsamma tempot tillbaka. Det ska vi försöka träna bort med hjälp av utställda godisskålar som han får gå till efter avlämnandet.

Platsliggningsstrategin är nu att vänta ut tyst och lugn attityd - om det så ska ta halva dan ;-)

Vi har lång väg att gå nu när vi liksom bryter ner allt igen - men på lång sikt räknar jag med fina resultat!

Willes kontaktfältsträning i bana idag var kanon - han har väldigt fin förståelse för position, behöver bara mer stadgeträning och att jag varierar min position och inte hjälper honom för mycket genom att stanna.

Han hoppar fint nu och slalom ser också fint ut. Han är på gång att klara en hel bana!

Astons kontaktfält såg också jättefina ut idag! Hans balansbom är bättre än den någonsin varit!

Men nu är jag orolig för mitt knä som gör väldigt ont, riktigt riktigt ont.  Ett knä som pajar skulle vara katastrof - en Maria som inte kan springa eller ens gå är katastrof.
Hoppas på  back on track knäskyddet jag beställt att det ska hjälpa.

För övrigt så är det vårkänslor som härjar i kroppen - man liksom sprudlar av tanken på att det ska gå och träna ute snart igen!