"avgiftning" påbörjad i Astons lydnadsträning

Aston är en så fantastiskt kul hund att träna och han sätter mig ideligen på prov som tränare - han hjälper mig så oerhört att bli en bättre tränare. Han plockar fram nya sidor och egenheter som jag måste klura ut hur jag ska hantera. Att gå på gamla meriter och göra som man alltid har gjort funkar inte med herr Aston!
Nej, utmaningar är vad han ger mig och att plocka fram både nya och nygamla kunskaper är vad jag måste göra hela tiden. Nejdå, med en tollare blir man aldrig uttråkad.

Nu är det avgiftning som gäller - Kenth Svartbergs gamla föreläsning från 2005 plockade jag fram och det är det vi ska ägna oss åt nu Aston och jag - belöningsavgiftning!

I Canis senaste nummer finns också en artikel om "Hundens attityd i lydnadsträningen" - väldigt träffande den också där Thomas Stokke betonar hur viktigt det är att hunden är i rätt sinnesstämning.

Vi har jobbat en hel del med att växla mellan olika sinnesstämningar och framförallt att vi ska kunna plocka fram den sinnesstämning vi vill ha - inte vänta på att hunden blir i rätt känslomässiga tillstånd.

Men då har det handlat om momentträning och inlärning.

Jag är definitivt för all belöningsbaserad träning, klickerträning, shejping allt med positiv förstärkning. Det är i stort sett det enda sätt jag använder för att träna mina hundar och det är så jag kommer att fortsätta att träna.

Men det som hänt i lydnaden med Aston är att han lagt på sig frustration i tävlingslika situationer.

Det jag gjort har varit att snabbt belöna när han varit tyst och lugn men det har liksom inte fått förväntad effekt.

Igår på onsdagsträningen var han som förbytt - pep och skällde mest hela tiden även under momenten. Han har aldrig låtit i jobb förr därför blev jag lite förvånad. Han var tokhet och gick som ett ånglok i fria följet. Underbart om det inte varit för pipet...

Med hjälp av kvällens träningsansvarige och bästa Anna Arvsten så kom vi fram till att jag inte skulle belöna honom annat än med ett lugnt "braa" och en stillsam klapp. Belöningen blir också att få fortsätta jobba.

VA?????? skrek Aston får jag inte en endaste bit av den där blodpuddingen jag vet att du har i fickan!!! MEN...min favvofleecefläta då?????!!!!

Nej, ser du lille vän det får du när vi är klara och går bort från lydnadsplanen förstår du - nya regler nu!

Han lugnade sig mer och mer och efter en timmes träning var han faktiskt helt tyst och kunde sitta helt lugn vid min sida och titta på dom andra när dom tränade helt tyst.

Åkte hem nöjd med mitt nya beslut och plockade fram anteckningar från Kenth Svartbergs föreläsning och fick en hel del aha-upplevelser.

"Tänker hunden på uppgiften eller belöningen"?

Wilma säckade ihop helt utan belöning - hon gick ner sig och slutade att jobba, säkerligen en "rädsla" jag haft med mig i träningen med Aston. Men Aston är inte Wilma - han säckar inte ihop utan verkar helt enkelt skärpa sig och fokusera bättre.

Så nu är det avgiftning och attitydträning utan uppspelta belöningar som gäller ett tag. Kan vara nyckeln till en lugnare platsliggning också.
Ta bort all förväntan på aktivitet.

Lugn, trygghet, tydlighet.

Jag har i min iver att skapa en snabb agilityhund och en energifull lydnadshund liksom tappat bort det där viktiga på vägen. Jag har tränat passivitet på ett alldeles för aktivt sätt kan man säga. Passivitet byggt på för mycket förväntan och belöningar.

För övrigt gick han så j-a bra under tävlingsmässig kommendering med störning - jag förlängde mina steg och han gick som ett fullblod, han slängde sig ner i läggandet och när han lyssnade på "stå" så gjorde han det också snyggt. Trots att vi inte kört momentträning på ca två månader. :-)

Skön känsla att se hinder på vägen som utmaningar - det är utvecklande för mig som människa också.