Nyfiken på vattnet!

Underbara vackra aston

11 månader

Kvalitet - kvantitet

Tänk dig att det bästa du vet är att springa en mil och du måste sluta efter hundra meter och snöra av dig skorna och åka hem.

Tänk dig att det bästa du vet är att spela fotboll och du värmer upp och går in på plan och gör en schysst passning och sen måste gå av och åka hem.

Det är så det känns att "bara" ha en unghund att träna när man älskar att träna hund och när man som jag har ett uppdämt träningsbehov eftersom jag äntligen har tid att träna så mycket jag vill.

Jag är fullt medveten om att Aston får träna både för långa pass och på för många saker samtidigt. Jag följer väldigt sällan min plan där jag planerat för två-tre saker jag ska träna på utan det blir alltid en eller två grejer till "för det är så himla kul och det går ju så bra". Då hamnar jag ju alltid i läget där det helt plötsligt inte går bra längre för att Aston är för trött.

Malin påminde mig om det här idag och nu måste jag verkligen skärpa mig!!! Jag tror att nyckeln till hans stress och hets ligger här också.

Någon nämnde en till hund...hmm låter som en trevlig tanke...

Men framförallt måste jag nu fokusera på några få saker, korta pass och vara noga med kriterierna. Jag vill ju nå mina mål, eller hur?!!!

små små guldkorn!

Aston ger mig små guldkorn både i vardan och på träning! Om jag tänker tre bra saker för varje mindre bra så ser det ut så här just nu ungefär:

Dra i kopplet

Går fint på vardagspromenaden

Går hyfsat förbi andra hundar på t ex klubben

Sitter uppbunden mycket lugnare

Passivitet

Kunde somna på golvet bland bästa hund-och

människokompisarna häromdan.

Somnade i mitt knä i klubbstugan som var fylld av människor och hundar.

Kunde koppla av bredvid mig vid jaktträningen idag när vi pausade.

Hetsar och skriker

Gör fina jobb när han väl arbetar, det är väntan som är jobbig.

Lugnar sig ju längre tiden går och ju tröttare han blir.

Vill ha den där viljan och energin och galenskapen!

Idag har vi varit i Lafsen med Tessan och Oj igen och det är så härlig träning och att aprilsolen lyser på oss och ger oss fina röda kinder gör ju inget.

Aston känns fortfarande för uppspeedad - men jag tycker att han var lite lugnare idag och jag tror att det framförallt är Tessan och Oj som är så tokladdade för honom.

En intressant upptäckt idag - när Tessan går ut med dummie och vi står och väntar, blir han galen och kastar sig i kopplet och skriker. När jag tar av kopplet sitter han tyst och lugn och väntar på mitt släppord. Det är som att så fort han blir av med kopplet kopplar han på "arbete". Ska testa att koppla loss honom innan nästa gång - tror att han sticker men det är ju egentligen bara bra på ett sätt för då lär han sig att då är det tji jobb...

Kommentarer på den tanken välkomnas!

I lydnaden så kan han gå med full fokus ca 10 meter och med en helomvändning. Han kan läggande under gång där jag kan gå ca två steg innan belöning. Inkallningen var länge sen vi körde men han har fin fart och kommer in till sidan hyfsat. Ställandet är fortfarande på "backa ifrån mig stadiet". Måste börja ta tag i platsliggningen - men då jag kommer att vara på klubben ca tre -fyra dagar/kvällar i veckan så lär det inte bli problem att få till det med andra hundar.

Agilityträningen består just nu endast av hoppträning - jag ska få honom att hoppa ett hinder utan att vända sig om efter leksaken. Jag ska bygga upp en sån stor förväntan på hoppet att han inget hellre vill än att få hoppa! Ungefär som han känner inför en apporteringsövning eller inför att få ta gungan.

I morron fyller lilleman elva månader och det betyder en månad till ett-årsdan!!!

Aston är väldigt omogen i både kropp och knopp så vi får se om vi kan börja med slalom då eller om vi får vänta ytterligare - ni förstår nog vad jag vill...!!!

de e mycke nu...

Gårdagen bjöd på rolig unghundskurs för Malin Elfström på KBK. Vi börjar komma nån vart känns det som och alla hundar som gått kurs ihop sen dom var små valpar börjar bli så duktiga.

Vi började med en övning där vi fick handla runt två hinderstöd och sen skicka på ett hopphinder. Tanken var att främst se vilket hindersug våra hundar har. Det visade sig vara lite si och så med det. Dom flesta blev väldigt osäkra och vände sig om efter matte.

Aston var inget undantag så klart eftersom han är väldigt kontaktsökande, han gjorde jättefina framförbyten med riktigt tajta svängar runt hinderstöden men hade svårt att fokusera framåt när jag skickade honom mot hopphindret.

Just det var ju också vår läxa till den här gången - har tränat det lite för dåligt, det gick dock bättre andra svängen efter en vilostund i bilen. Men nu ska jag träna massor med hindersug på hopphinder!!! För jag får nämligen inte börja med några handlingsövningar förrän han har det där hindersuget! Det är väl en morot om något att jobba för!

Efter lite fika (Tack Eva-Britt för kaka och Anja för kaffe!) och snack inomhus var det dags att träna gungan. Några hundar tyckte att det var lite läskigt och några jobbar ännu med sista biten - att vänja sig vid nerslaget. Aston har aldrig varit rädd för gungan utan snarare tvärtom. Eller jo, när han var riktigt liten blev han rädd en gång i ridhuset när dom stora hundarna tränade för den smällde otäckt och han ville då inte ens gå i närheten av gungan. Men efter några minuters tränande med godis och vi succesivt närmande oss så tycker han nu att det är ett helhäftigt hinder.

Vi har alltså kunnat avancera ganska snabbt där, och han har i princip tagit hela gungan med fint KF. Jag är nöjd.

Där har han verkligen hindersug och jag hade svårt att få honom av gungan - stolliga hund var helvild och jag tappade honom i leran...haha, tur att han är tuff och trodde att det var en kul lek.

Till nästa gång ska vi ha jobbat upp ett likadant hindersug på hoppet!!!

Tessan filmade men jag väljer att inte lägga ut den...haha, det hade blivit lite väl mycket "finn fem fel" om man tittade på mig vill säga. Tittar man på hunden så kunde det dock bli "hitta hundra höjdare"! Om bara matten kan lära sig att tajma kast av leksak och kasta rätt och skärpa sina sinnen så blir det bra. Får nog göra som Eva-Britt - lägga tid på att lära mig att kasta rätt till rätt ställe i rätt höjd åt rätt håll...utan hund.

Dagen idag har tillbringats i skogarna utanför Örsundsbro tillsammans med Upplandstollarnas aktivitetsgrupp. Apportering stod på schemat. Alla är jätteduktiga och kunniga så min målsättning med Aston var att miljöträna och passivitetsträna. En löptik i sällskapet satte ribban för den träningen.

Aston blev totalt ofokuserad och sjövild och okontaktbar...suck...men jättebra träning och jättebra tips fick jag av kunniga människor.

När han gjort några hyfsade apporteringar och lätta övningar till godisskål fick han vila i bilen. Därefter var han redo för passivitet när vi fikade - han gjorde det ganska bra dvs han satt still men kunde inte vara tyst. Men man får va nöjd med små framsteg.

Därefter var han mer samarbetsvillig och jag kunde skicka honom på en ganska svår enkelmarkering som han tog klockrent utan att nosa i löplukten!!! Duktiga duktiga Aston!

Då kunde jag ta mina frusna fötter och händer och styra hemåt igen.

I bilen slocknade en trött Aston som fått vara med om många nya saker och jag är så nöjd med honom för även om han var lite ljudlig idag så är han sååå häftig och jag ser att han vill göra rätt.

apportering i Lafsen

Med ryggsäcken full med korv, dummies och en gammal kaja begav jag mig till Rasbo och skogen vid Lafsen för att träna apportering med Aston. Träningskompisar för dagen var Tessan med Oj 6 månader och Anna med Imo 13 veckor.

Det blir lite hafsigt och stolligt när vi tränar nu för tiden för Aston är ju som bekant i värsta slyngelåldern - mycket tid går åt att få honom att inte kasta sig i kopplet, att inte pipa och gnälla, att inte hetsa och tramsa. Att bara gå fram till träningsplatsen är ett helt företag - backa, stå still - vänta på slakt koppel etc...vänta ut är just nu vårt ledord...

Medan Oj är sansad och följsam och gör det han ska så lägger Aston energin på hyss...ojojoj, men vi kämpar på. Och som kloka Anna säger: ta de lugnt, andas, tänk på dom fina träden och dom fina stenarna och på solen som värmer...allt för att inte dras med i Astons känslor utan tvärtom föra över lite av mitt lugn till honom. Tänk att man lär sig så mycket om sig själv och får utveckla sidor som är bra för välbefinnandet när man tränar slyngelhundar!

Nåja, när vi väl kom i rätt balans och hade tränat på att sitta still och vara lugn så gjorde Aston några jättefina apporteringar med både fågel och dummie! När han gör det han ska så är det jättefint och han har ett fantastiskt minne för var apporterna ligger!!! Några gånger tänker han tramsa och vill sticka iväg och äga sitt "byte" men han kommer också in fint flera gånger.

Vid "baklänges-minnesmarkeringarna" ändrar han fokus snabbt och går på rätt apport.

Får däremot påminna honom om vad visselinkallningen betyder, måste backa till valpträning där och vissla innan mat igen.

Intresset för fågel är det heller inget fel på, han har inga tendenser att hänga över viltet eller inte vilja apportera! Jippi!

Så nu ska vi lägga en massa tid på passivitet - sitta still och koppla av, sen ska Anna hjälpa mig med koncentrationsövningar för Astons splittrade hjärna. Det kommer att bli jättebra och när han kommer ur sin kaotiska fas han är i just nu så blir allt bara bättre och bättre.

Jag får bara inte glömma bort att ha roligt och njuta av träningen trots att det blir som det blir just nu!

Jag älskar ju trots allt den där härliga energin han har!!!!!!

energi, attityd och tajming

Idag tog det oss ca fem minuter att bara ta oss från bilen till träningsladan...det är så laddat för Aston där så han blir helt tokig och hetsig. Jag har bestämt mig för att vi ska gå in med rätt energi och attityd- inget pip, hets eller kasta sig i kopplet. Som sagt efter ca fem minuter hade han förstått att det inte lönade sig att hetsa, vi gick in satte oss lugnt - jag åt äpple Aston fick godis i massor. Tessan och Oj satt i andra änden och åt godis lugnt och sansat. Konstig träning men så bra!

Efter en stund kändes Aston samlad och jag tog fram leksak och ett hopphinder och jisses va han va tänd MEN fokuserad. Tittade inte ens åt Oj, och han gjorde jättefina repetitioner på hoppet. När jag slutade att klicka och tajmade kastet av leksaken rätt så tittade han inte alls bakåt efter mig eller leksaken! Jättenöjd!

När det var Ojs tur att träna fick Aston stanna kvar inne och vi tränade sitt, ligg, stå, nosduttar och omvänt lockande. Vilken energi han hade i övningarna och bra fokus.

Sen var han trött för när vi gick för att träna på däcket så vimsade han och hoppade ramen fler gånger än däcket och två gånger kunde han inte hålla sig från att sticka till Oj. Men det är när han blir trött och har tid för att tänka - när han blir osäker på vad han ska göra som han går ur arbete.

Avslutade med gungan där han satte alla kontaktfält och till och med från mitten av gungan utan att jag höll emot - tjong ner med gungan och stå på kontaktfältet!!!! Wow!!! Duktiga hund!!!!

Är nöjd med dagens träning men ett tag trodde jag att jag skulle behöva åka hem efter att bara ha tagit oss in i ladan. Men han hittade rätt attityd och det är jag glad för. Det finns hopp om mitt monster och jag ser att när han väl fokuserar och får ut den där energin på rätt saker så är han såååå bra!!!