de e mycke nu...

Gårdagen bjöd på rolig unghundskurs för Malin Elfström på KBK. Vi börjar komma nån vart känns det som och alla hundar som gått kurs ihop sen dom var små valpar börjar bli så duktiga.

Vi började med en övning där vi fick handla runt två hinderstöd och sen skicka på ett hopphinder. Tanken var att främst se vilket hindersug våra hundar har. Det visade sig vara lite si och så med det. Dom flesta blev väldigt osäkra och vände sig om efter matte.

Aston var inget undantag så klart eftersom han är väldigt kontaktsökande, han gjorde jättefina framförbyten med riktigt tajta svängar runt hinderstöden men hade svårt att fokusera framåt när jag skickade honom mot hopphindret.

Just det var ju också vår läxa till den här gången - har tränat det lite för dåligt, det gick dock bättre andra svängen efter en vilostund i bilen. Men nu ska jag träna massor med hindersug på hopphinder!!! För jag får nämligen inte börja med några handlingsövningar förrän han har det där hindersuget! Det är väl en morot om något att jobba för!

Efter lite fika (Tack Eva-Britt för kaka och Anja för kaffe!) och snack inomhus var det dags att träna gungan. Några hundar tyckte att det var lite läskigt och några jobbar ännu med sista biten - att vänja sig vid nerslaget. Aston har aldrig varit rädd för gungan utan snarare tvärtom. Eller jo, när han var riktigt liten blev han rädd en gång i ridhuset när dom stora hundarna tränade för den smällde otäckt och han ville då inte ens gå i närheten av gungan. Men efter några minuters tränande med godis och vi succesivt närmande oss så tycker han nu att det är ett helhäftigt hinder.

Vi har alltså kunnat avancera ganska snabbt där, och han har i princip tagit hela gungan med fint KF. Jag är nöjd.

Där har han verkligen hindersug och jag hade svårt att få honom av gungan - stolliga hund var helvild och jag tappade honom i leran...haha, tur att han är tuff och trodde att det var en kul lek.

Till nästa gång ska vi ha jobbat upp ett likadant hindersug på hoppet!!!

Tessan filmade men jag väljer att inte lägga ut den...haha, det hade blivit lite väl mycket "finn fem fel" om man tittade på mig vill säga. Tittar man på hunden så kunde det dock bli "hitta hundra höjdare"! Om bara matten kan lära sig att tajma kast av leksak och kasta rätt och skärpa sina sinnen så blir det bra. Får nog göra som Eva-Britt - lägga tid på att lära mig att kasta rätt till rätt ställe i rätt höjd åt rätt håll...utan hund.

Dagen idag har tillbringats i skogarna utanför Örsundsbro tillsammans med Upplandstollarnas aktivitetsgrupp. Apportering stod på schemat. Alla är jätteduktiga och kunniga så min målsättning med Aston var att miljöträna och passivitetsträna. En löptik i sällskapet satte ribban för den träningen.

Aston blev totalt ofokuserad och sjövild och okontaktbar...suck...men jättebra träning och jättebra tips fick jag av kunniga människor.

När han gjort några hyfsade apporteringar och lätta övningar till godisskål fick han vila i bilen. Därefter var han redo för passivitet när vi fikade - han gjorde det ganska bra dvs han satt still men kunde inte vara tyst. Men man får va nöjd med små framsteg.

Därefter var han mer samarbetsvillig och jag kunde skicka honom på en ganska svår enkelmarkering som han tog klockrent utan att nosa i löplukten!!! Duktiga duktiga Aston!

Då kunde jag ta mina frusna fötter och händer och styra hemåt igen.

I bilen slocknade en trött Aston som fått vara med om många nya saker och jag är så nöjd med honom för även om han var lite ljudlig idag så är han sååå häftig och jag ser att han vill göra rätt.