glädje över attackerade fötter och Aston kär upp över öronen...

Wille har varit magsjuk. Antagligen hittat nåt "ätbart" i ett obevakat ögonblick.
Natten till lördag gnällde han och ville ut flera gånger, frukosten kräktes han upp och sen hade han diarre hela dan och hela kvällen. Han var matt och sov mest, när vi kom hem från klubben på lördagen så va han riktigt matt. Jag blev orolig för han var ljus i tandköttet och ville inte äta. Jag matade honom med majsvälling några gånger och emellanåt orkade han gå runt och kolla läget lite. Men inget bus.
Så OM jag va lycklig i morse när  han vaknade med ett glatt gnäll och när jag släppte ut honom ur buren kastade han sig över mina fötter och ville leka!! Lycka! Nu har han ätit både välling och en halv portion mat och leker som förr igen! Puh!

Det här är Astons stora kärlek...hon heter Donna och är en helt underbar engelsk bulldog.
Våra vänner som var på besök hade inte en aning om att Donna löpte men det hade så klart både Aston och Hobbe koll på. Hobbe uppvaktade Donna stiligt som en artig gentleman - han slickade henne i öronen och banade väg för henne. Aston tyckte liksom mer att det var lika bra att gå "pang på röbetan" liksom...
Han var galen i henne! Donna trivdes och minglade med sina kavaljerer. Aston blev dock för tossig så han fick sitta bakom galler. Tollar-bulldog valpar är nog ingen höjdare...

"Jaadå, sa Donna - jag vet att jag är en fotomodell!"

WindAnns Gollum "Wille" flyttar in...

och ställer vardagen på ända! Men så underbart härligt, jobbigt, spännande och utmanande det är att ha en valp! Han är fantstiskt gosig och kryper upp i knät och vill vara nära. Han har ett gott självförtroende och försöker glatt ta sig upp på pallar, sin bur, stolar och helst upp på diskbänken när det vankas mat. Vad är det med mig och mina djur - har alltid haft matmonster...hundar som katter...

Jag hämtade honom hos Ann Björkenius i Storvreta  i går morse. Bilresan hem var livad - Wille tyckte inte alls att det var en bra ide att sitta där i sin bur. Men han lugnade sig och somnade lagom till vi var hemma. Väl hemma möttes han av två glada svansar, både Aston och Hobbe tog det lugnt och nosade försiktigt på honom. Wille viftade på svansen och sa: "tjena grabbar - jag är här nu! "

Hobbe tycker att Wille är söt när han sover. När den lille med sylvassa tänder tycker att dom ska leka så vill han gå undan. Det får man tycka när man snart är 14 år.

Aston är glad och verkar tycka att det verkligen var på tiden att det kom en lekkamrat i huset! Men väx på dig då säger han så vi kan busa ordentligt! Nu är han rätt tålmodig och låter Wille terrorisera honom på en 8-veckors valps vis. Men man blir fasligt trött av bus och ny miljö och Wille somnar på stället på stubben.

Tonåringarna ramlade in efter en och Wille va lika glad varje gång det kom en människa att hälsa på!
Vi tillbringade den mesta tiden den här första dan och kvällen liggandes på golvet...

Wille har sovit i sin bur och vaknade vid 2-tiden då jag gick upp och släppte ut honom men han va inte särskilt intresserad av att kissa ville mest busa. När han sen vaknade igen vid fem-tiden så satte jag bara ner en hand och efter lite gnäll och krafs så somnade han om till halv sju. Helt ok.

Idag ska han mest också bara få vara och göra sig hemmastadd men han verkar tuff och verkar ha ett behov av att aktiveras redan nu.  Så idag ska vi träna lite på att han lyssnar till sitt namn och lite skojiga springiga inkallningar.

Han har hittills sagt till nästan alla gånger han vill ut och kissa duktiga lilla hund.



Men varför vill han äta sitt eget bajs???????

lördag hela veckan en söndageftermiddag

Vad kan vara bättre som belöning till tappra ideella funktionärer än en sprakande föreläsning/workshop om just belöningar!?
Klubben bjöd på en eftermiddag med Kickan Allendes "lördag hela veckan", glögg och pepparkakor och avslutningsvis smörgåstårta och mingel. Vi har haft extremt många tävlingar det här året och alla våra funktionärer har slitit hårt, det här blev agilitysektorns sätt att visa sin uppskattning.

Kickans föredrag ger så många aha-upplevelser även om det som för mig var andra gången jag lyssnade på henne.  Många gånger tror vi att vi belönar våra hundar bra men är det verkligen ALLTID förstärkande för beteendet? Varierar vi våra belöningar tillräckligt för att inte bli förutsägbara? Vill vår hund ALLTID helhjärtat ha det vi erbjuder? Hämtar den sin boll med en liten axelryckning eller vill den ha sin boll kastad igen och igen och igen???

Målet är att ha så många olika saker i vår belöningsbank som hunden bara vill "dööö" för, då har vi en bra grund för inlärning!!!

Aston är ganska lättbelönad men jag inser att jag måste jobba ännu mer med att göra belöningarna högvärderade!

Det här är ett jätteintressant ämne och Kickan gör det så levande och tydligt!

Kontaktfältsträning

Vi har börjat med en ny strategi i kontaktfältsträningen. Tidigare har jag belönat på KF i rätt position med godis och sen kastat leksak och sagt OK. Aston har inte haft några problem med att stå fint i rätt position eftersom han värderar godis högre än leksak. Jag har därför inte fått honom att explodera ifrån position eftersom han hellre stått kvar och blivit matad...
Jag har också varit lite för tråkig och krävt lite för mycket lydnad till KF och dessutom varit dum att vänta ut honom tills han ställt sig rätt istället för att direkt göra om och göra rätt. Vi har tappat fart och passion till KF på det sättet.

Nu är det andra bullar...

Med godisskål efter balansbommen kan jag utmana honom och det blir också svårare för honom att hålla position tills han får sitt OK. Det blir också tydligare för honom när det blir rätt/fel. Jag kommer också åt hans starka vilja att hålla koll på mig då han hellre har koll på skålen...

Tror på det här och tycker att farten över bommen också börjar bli bättre - han har ju inte gjort så många hela bommar än så farten kommer att öka med självförtroendet tror jag!

Det är kul att träna KF nu!

På filmen gör han några fina försök och några fuskisar, men då blir det tji godisskål tack vare att Anja sitter där och kan ta bort skålen! Haha!

Det går framåt - i dubbel bemärkelse...

Jag trotsar min lust att träna kulig, trixig handling och ger mig den på att bara köra lätta "dra på rakt fram" banor och kombinationer. Det börjar redan ge resultat, Aston vågar dra på bättre och har ett bättre hindersug nu när han inte behöver ha koll vad jag kan ha för mig. När han väl ska svänga tajt så gör han det så ursnyggt så det behöver vi inte lägga tid på. Eva-Maries kurs på torsdag kommer att bli kanon för oss - både Aston och jag ska lära oss att springa fort och rätt!!!

Stadga på kontaktfälten kör vi numer med godisskål som medhjälpare kan ta bort om lille hund inte stannar och väntar på sitt OK. Funkar jättebra - det blir  väldigt tydligt - fel - godisskål borta - rätt - tillgång till godisskål. Poletten ramlar ner och dessutom får jag bort hans vilja att ha koll på mig, nu har han position rakt fram. Tänker så småningom byta ut godisskål till hinder.

Slalomsäkerheten ska bli bättre och jag ska belöna honom mycket när han går själv framåt trots att jag är bakom honom.

Ojojoj, så himla kul vi har!!!

kärleken till en hund...

kan ingen som inte har eller har haft hund förstå. Det är så fantastiskt att få uppleva den kontakten och tilliten som ett djur kan ge. Ja, jag blir lite sentimental i bloggen idag men det är verkligen fantastiskt att vara on-line med sin hund!

Wilma och jag hade en alldeles särskild kontakt som ingen annan kunde komma åt. Vi gick igenom så mycket tillsammans hon och jag - hon va sjuk och skadad så många gånger och då fanns jag där för henne. Jag va sjuk under en längre tid, då låg hon vid min säng i månader utan att en enda gång bli odräglig för att hon hade tråkigt. Hon tröstade mig när jag va lessen och hon tröstade barnen när dom var små. Och den glädje och spänning vi kände tillsammans på tävlingsbanorna!

Nu känner jag att Aston och jag har en liknande kontakt, han följer mig i alla lägen - vi läser av varandra och känner av varandra. Det är fantastiskt!

Hobbe den gamle hunden, har jag ju inte tränat från valpstadiet men han och jag har nåt speciellt ihop ialla fall - han är den där tacksamma, trofasta och genuint snälla hunden. Det var kärlek och förståelse från första stund när vi träffades.

En hund är inte bara en hund, en ras är inte bara en ras - nej, nej, en hund är en individ med sin alldeles speciella personlighet och med sina alldeles speciella egenheter. Det är så häftigt att lära känna den här lilla varelsen och bygga upp ett förtroende och ett samspel tillsammans. Det är lycka!

Jag hoppas på en ny liten individ att lära känna nästa år, en lekkompis till Aston, ytterligare en träningskamrat och soulmate...

lite träningsuppdatering...

Agility:

Tränar nu enbart inomhus i ridhuset i Bälinge - det är sååå himla bra! Hyfsat nära, fina hinder som alltid står framme och generösa träningstider. Vilken härlig träningsvinter det ska bli, vi kommer att vara väl förberedda inför tävlingssäsongen.


Slalom sitter säkert tycker jag - han missar aldrig lättare ingångar och går ytterst sällan ur. Farten och säkerheten ska vi träna vidare på genom att belöna mycket när han drar själv utan stöd av mig. Plocka ner till 8 portar och 4+4+4 för att inte sänka farten.


Kontaktfälten är långt ifrån klara men dom sitter bra på bommen och A-hindret när vi bara gör slutet. Önskar lite bättre fart och passion men det är bara att träna vidare och förstärka rätt position och komma ihåg att träna stadga för sig och fart till KF för sig! På gungan sätter han också 2 på 2 av när vi gör den ganska kontrollerat men i fart i en bana blir farten för hög och han flyger gärna av. Angenäma problem att handskas med.


Handlingen känns ganska bra, han läser mig fint och har tajta fina vägar men däremot ska jag lägga mycket tid på att belöna upp ut-svängar för att han inte ska tappa fart när han går ifrån mig. OCH jag måste var mer  här och nu än jag tidigare behövt tänka med Wilma. Tappar jag honom hittar han på en egen väg...
Men det är ju också sånt som kommer med erfarenhet, Aston är ju under utbildning :-)


Hoppteknik ska vi också lägga tid på även fast jag tycker att han hoppar bra nu! Han river inte alls som han gjorde förut - inte ens på maxhöjd i en bana. 


Planerade kurser är i november "Specialkurs fart" för Eva-Marie Wergård, vi fortsätter att träna för Malin Elfström och så hoppas jag på nån handlingskurs för Camilla Brundin och/eller Anna Müller under vintern.

Lydnad:

Det kommer att bli kul med lydnaden,  för Sanna Hallgren ska ha träningar varannan fredag i ridhuset och varannan fredag kommer det att vara öppna träningar! Perfekt för här behöver jag verkligen coachning för att inte tappa gnistan!


Vi tränar just nu mycket raksträckor i fria följet med mycket lekbelöning hos mig och kastat framåt för att han ska få lite bättre driv och engagemang. Jag har varit så rädd för att få en hund som går för långt fram i fria följet att jag bara belönat bakåt vilket har lett till att Aston sackar för mycket och hamnar för långt bakom mig.


vänstersväng på stället går fint, ska börja med högersvängar. Stå och ligg i lek går jättebra, svårare när vi kommer till att lägga in det i fria följet. Men vi närmar oss sakta men säkert rätt position.


Apport är vi fortfarande på "håll kvar" ganska kort tid.


Platsliggning gör vi med andra hundar på tisdagmornar - kan ibland lämna honom på långt avstånd i ca 1 minut men ibland får jag stå nära och belöna mycket. 

Jakten:

Just nu ligger fokus på dummieträning och att få till visselsignalerna säkert. Mycket säkra lätta linjetag, svårare sök och närsök.


Ja, vi har lite att pyssla med Aston och jag - och när vi inte tränar så ligger han vid mina fötter och sover och det är sååå skönt nu när det börjar bli kallt eller så ligger han PÅ mig i soffan med huvet under min haka och snarkar. Go-hunden!