Wille tränar burlek 10 veckor gammal

Han är så smart och rolig lille Wille, det här har han lärt sig på ca 5 pass. Vi jobbar vidare!

JA, den leken kommer jag ihåg sa Aston och kastar sig in i den lilla lilla buren...

Aston e lite skadad men Wille röjer...

Har tyckt att Aston inte har varit sig lik på vissa agilitypass, inget tryck i benen och ibland har han inte ens velat springa efter sin leksak. Igår på Malins kurs så var han segare än vanligt -  han är superhet innan starten men sen springer han liksom inte, snälla gulliga Hundsimmet Maria Fondelius kände igenom honom. Hon hittade ett muskelfäste som ömmade. Jag har inte sett att han rört sig annorlunda i vardan eller på nåt annat sätt märkt att han haft ont mer än att han inte tagit i ordentligt när han ska springa.
Idag på lydnadsträningen för Sanna såg vi båda att han fick ont i ställande med varsågod mot godisskål bakom honom. Stoppet och vridningen gjorde definitivt ont. Där fick jag kvittot på att det är ont i vänster sida han har. Jättetråkigt vi skulle ju tävla på söndag, men det blir inget av med det. Nu är det vila och massage som gäller och så får jag bara hoppas att det går över snart.

Men som tur är så är läxorna jag fick av Sanna av det lugnare slaget! Han har bra fart och attityd i sina rörelser så vi ska träna mycket lugn och koncentration och precisa rörelser. Många övningar med små små riktningsändringar, temposkiften och föjsamhet. Fjärren med fokus på hans sinnesstämning, belöna när han är lugn och koncentrerad. Det blir jättebra nu med köksgolvsträning både med tanke på hans skada och lille valp.

Lille valp då, jo han imponerar! Han är så duktig på att behärska sig när jag har godishanden öppen och även när jag lägger godis på golvet - han lugnar sig och väntar på sitt varsågod. Samma sak vid maten.
Vi har börjat med burträningen och han går nu gladeligen in i buren och sätter sig långt bak, väntar på sitt ok. Han kommer i stort sett alltid på inkallning i ett fasligt tempo!

Han säger alltid till när han vill ut och kissa - olyckan är framme ytterst sällan.

Han är lugn och somnar alltid i bilen nu, han är t o m lugn när jag är tvungen att lämna honom där en stund ensam.

Han är tuff och social och hälsar glatt på allt och alla!

Förutom burprojektet så är det lekträning som gäller, om Wille själv får välja så väljer han godis om både leksak och godis finns att tillgå. Där ska jag lägga mycket tid nu på att han måste leka för att få godis - vägen till gobiten är leken! Han älskar att leka men har jag godis i handen så är det hetare.

Vi har mycket kul att pyssla med jag och grabbarna bus!

så rolig valpträning och Aston imponerar i lydnaden :-)

Vem lärde min valp burleken??? Och när???
På nåt sätt så har han kopplat ihop det där med att sansa sig innan godishanden öppnar sig med  buren - han  sätter sig lugn å fin och sitter kvar när jag öppnar dörren. Eftersom jag inte tränat in något släppord ännu så får jag bära ut honom. Gullehunden! Smart rackare jag har fått! Här gäller det att finslipa kriterier och  tajming och planera. Och så klart börja med burleken på riktigt! Jag håller på att klicka in honom och jag tror att poletten börjar ramla ner. Dags att starta med lite shejping! Åh, va kul!!!

Jag måste träna massor med inkallningar och lekar hos mig med lille Wille - han har ett gott självförtroende och tycker att han kan gå långa lovar på egen hand. Sån var aldrig Aston när han va liten - han ville vara hos mig hela tiden och är sån fortfarande. Men det är kul med ny utmaning!

Aston avancerar i lydnadsträningen. Får hjälp av Sanna Hallgren varannan vecka i ridhuset och hon har gett några bra tips. Det är också lättare att gå ut och träna lydnad nu än att åka till Bälinge och köra agility när liten valp är i huset.

Men lydnaden känns kul och Aston är jättemotiverad, vi kör korta intensiva pass.

Fria följet ser riktigt bra ut, men korta sträckor. Vändningarna börjar sitta. Stå och ligg är snabba och stabila. Inkallningen blixtsnabb. Och fjärr - sitt-ligg hemma i köket är så fin.  Han rör inte bakdelen mycket.
Jag är jättenöjd!!! Kanske vi kan få till en start i vår...

glädje över attackerade fötter och Aston kär upp över öronen...

Wille har varit magsjuk. Antagligen hittat nåt "ätbart" i ett obevakat ögonblick.
Natten till lördag gnällde han och ville ut flera gånger, frukosten kräktes han upp och sen hade han diarre hela dan och hela kvällen. Han var matt och sov mest, när vi kom hem från klubben på lördagen så va han riktigt matt. Jag blev orolig för han var ljus i tandköttet och ville inte äta. Jag matade honom med majsvälling några gånger och emellanåt orkade han gå runt och kolla läget lite. Men inget bus.
Så OM jag va lycklig i morse när  han vaknade med ett glatt gnäll och när jag släppte ut honom ur buren kastade han sig över mina fötter och ville leka!! Lycka! Nu har han ätit både välling och en halv portion mat och leker som förr igen! Puh!

Det här är Astons stora kärlek...hon heter Donna och är en helt underbar engelsk bulldog.
Våra vänner som var på besök hade inte en aning om att Donna löpte men det hade så klart både Aston och Hobbe koll på. Hobbe uppvaktade Donna stiligt som en artig gentleman - han slickade henne i öronen och banade väg för henne. Aston tyckte liksom mer att det var lika bra att gå "pang på röbetan" liksom...
Han var galen i henne! Donna trivdes och minglade med sina kavaljerer. Aston blev dock för tossig så han fick sitta bakom galler. Tollar-bulldog valpar är nog ingen höjdare...

"Jaadå, sa Donna - jag vet att jag är en fotomodell!"

WindAnns Gollum "Wille" flyttar in...

och ställer vardagen på ända! Men så underbart härligt, jobbigt, spännande och utmanande det är att ha en valp! Han är fantstiskt gosig och kryper upp i knät och vill vara nära. Han har ett gott självförtroende och försöker glatt ta sig upp på pallar, sin bur, stolar och helst upp på diskbänken när det vankas mat. Vad är det med mig och mina djur - har alltid haft matmonster...hundar som katter...

Jag hämtade honom hos Ann Björkenius i Storvreta  i går morse. Bilresan hem var livad - Wille tyckte inte alls att det var en bra ide att sitta där i sin bur. Men han lugnade sig och somnade lagom till vi var hemma. Väl hemma möttes han av två glada svansar, både Aston och Hobbe tog det lugnt och nosade försiktigt på honom. Wille viftade på svansen och sa: "tjena grabbar - jag är här nu! "

Hobbe tycker att Wille är söt när han sover. När den lille med sylvassa tänder tycker att dom ska leka så vill han gå undan. Det får man tycka när man snart är 14 år.

Aston är glad och verkar tycka att det verkligen var på tiden att det kom en lekkamrat i huset! Men väx på dig då säger han så vi kan busa ordentligt! Nu är han rätt tålmodig och låter Wille terrorisera honom på en 8-veckors valps vis. Men man blir fasligt trött av bus och ny miljö och Wille somnar på stället på stubben.

Tonåringarna ramlade in efter en och Wille va lika glad varje gång det kom en människa att hälsa på!
Vi tillbringade den mesta tiden den här första dan och kvällen liggandes på golvet...

Wille har sovit i sin bur och vaknade vid 2-tiden då jag gick upp och släppte ut honom men han va inte särskilt intresserad av att kissa ville mest busa. När han sen vaknade igen vid fem-tiden så satte jag bara ner en hand och efter lite gnäll och krafs så somnade han om till halv sju. Helt ok.

Idag ska han mest också bara få vara och göra sig hemmastadd men han verkar tuff och verkar ha ett behov av att aktiveras redan nu.  Så idag ska vi träna lite på att han lyssnar till sitt namn och lite skojiga springiga inkallningar.

Han har hittills sagt till nästan alla gånger han vill ut och kissa duktiga lilla hund.



Men varför vill han äta sitt eget bajs???????

lördag hela veckan en söndageftermiddag

Vad kan vara bättre som belöning till tappra ideella funktionärer än en sprakande föreläsning/workshop om just belöningar!?
Klubben bjöd på en eftermiddag med Kickan Allendes "lördag hela veckan", glögg och pepparkakor och avslutningsvis smörgåstårta och mingel. Vi har haft extremt många tävlingar det här året och alla våra funktionärer har slitit hårt, det här blev agilitysektorns sätt att visa sin uppskattning.

Kickans föredrag ger så många aha-upplevelser även om det som för mig var andra gången jag lyssnade på henne.  Många gånger tror vi att vi belönar våra hundar bra men är det verkligen ALLTID förstärkande för beteendet? Varierar vi våra belöningar tillräckligt för att inte bli förutsägbara? Vill vår hund ALLTID helhjärtat ha det vi erbjuder? Hämtar den sin boll med en liten axelryckning eller vill den ha sin boll kastad igen och igen och igen???

Målet är att ha så många olika saker i vår belöningsbank som hunden bara vill "dööö" för, då har vi en bra grund för inlärning!!!

Aston är ganska lättbelönad men jag inser att jag måste jobba ännu mer med att göra belöningarna högvärderade!

Det här är ett jätteintressant ämne och Kickan gör det så levande och tydligt!

Kontaktfältsträning

Vi har börjat med en ny strategi i kontaktfältsträningen. Tidigare har jag belönat på KF i rätt position med godis och sen kastat leksak och sagt OK. Aston har inte haft några problem med att stå fint i rätt position eftersom han värderar godis högre än leksak. Jag har därför inte fått honom att explodera ifrån position eftersom han hellre stått kvar och blivit matad...
Jag har också varit lite för tråkig och krävt lite för mycket lydnad till KF och dessutom varit dum att vänta ut honom tills han ställt sig rätt istället för att direkt göra om och göra rätt. Vi har tappat fart och passion till KF på det sättet.

Nu är det andra bullar...

Med godisskål efter balansbommen kan jag utmana honom och det blir också svårare för honom att hålla position tills han får sitt OK. Det blir också tydligare för honom när det blir rätt/fel. Jag kommer också åt hans starka vilja att hålla koll på mig då han hellre har koll på skålen...

Tror på det här och tycker att farten över bommen också börjar bli bättre - han har ju inte gjort så många hela bommar än så farten kommer att öka med självförtroendet tror jag!

Det är kul att träna KF nu!

På filmen gör han några fina försök och några fuskisar, men då blir det tji godisskål tack vare att Anja sitter där och kan ta bort skålen! Haha!