roliga "diskar"!

Den officiella tävlingsdebuten i agility för Aston och  mig igår innebar en dubbeldisk. Men jisses vilken sprutt han hade under tassarna den tokiga hunden! Han va så rolig att köra och jag fick springa som en tok för att hänga med - underbar känsla!

Att han diskade sig genom att ta för sig och dra på fel hinder ser jag enbart som positivt! Varför då...jo, för på träning så är Aston lite rädd för att göra fel och vill gärna var nära mig och jag behöver bara göra en liten fartminskning eller stanna upp så reagerar han direkt och tror att han ska svänga eller att han är fel. Så när han flyger fram och tar för sig omän till fel hinder i den miljön i den situationen så är jag lycklig!

Agilityloppet - Aston va toktaggad och skällde och ylade och skulle bara in på banan. Han sitter fint i starten tar slalomingången säkert men går ur mot slutet - jag beslutar mig snabbt för att prioritera hans fart och självförtroende och väljer att gå vidare utan att ta om. Slalom är inte problem i vanliga fall, men blir det så på fler tävlingar måste jag så klart ta om.
Sen väljer han av någon anledning att sticka ut på starthindret istället för att ta tunneln...
Fortsättningsvis går han jättefint tycker jag och det var ren glädje! Däremot så flyger han över nocken på A-hindret men landar på kontaktfältet - det såg riktigt otäckt ut men jag väljer att fortsätta som om inget hänt och han tar bakombytet på däcket finfint (trots att vi inte tränat det knappt) och far fram på målrakan!

Hoppklassen börjar också fint, men när han får syn på Tessan som sitter som hindervakt och som brukar ha fickorna fulla med korv så kan han inte hålla sig från att gå fram och fråga vad hon gör där...
Han tar sen framförbytena bra men sticker iväg och tar hopphindret först innan tunneln - jag bara skrattar åt honom!
Han fortsätter fint och tar sina byten bra gör en jättefin slalom och i mål med glädjetjut!

Hade inte väntat mig att han skulle plocka fram den här växeln, det bådar gott!

dagens trick

Eftersom jag jobbar natt så ser en del dagar lite konstiga ut eftersom jag måste sova på dan. Aston har lärt sig att det är såna tråkdagar ibland och lägger sig till rätta i sängen trots att han sovit hela natten. Men lille Willson tycker att det är fasligt trist.  Det betyder att jag får sova när han är trött och då är det en jakt på att trötta ut den lille ...
Inget ont som inte har något gott med sig, en sån här "sovdag" och tre shejpingpass senare kan han snurra så här fint :-)

Wille - sitt fint

Wille är en tänkare och en smart rackare...plockade fram klicker och godis och tänkte börja shejpa "vinka"det tog tre klick, alltså tre godisar så hade han fattat och lyfte sin ena tass högt och fint! Strax efter tränade jag Aston "sitt fint" - Wille kollade noga...

Nästa pass "vinka" såg ut så här:

Ett litet lydnadspass

Lite lydnadsträning såg ut så här idag, får lägga en hel del tid på det nu så att jag kan genomföra min debut den 26/2 på Skutskärs Bk utan att skämmas...

Gick handlingskurs för Malin Elfström i lördags och jag kände mig väldigt nöjd med Aston! Han verkade inte alls ha ont och han va engagerad och lyhörd. 

Vi fick en hel del kniviga situationer att lösa och det va kul - för det gick så bra. Malin är så bra på att se dom små detaljerna som gör skillnad!  Jag börjar komma tillbaka i banlösningstänket och kan se lite bättre hur vägarna går. Däremot är Malin stenhård - inga blindbyten förrän hunden lärt sig att lita på linjerna! Det är svårt för dels vill jag lära mig blindbyten och dels känns det så rätt i kroppen att göra dom i vissa situationer så då bara blir det...

Vi ska fortsätta träna på 270 graders svängarna där Aston fortfarande är osäker, jag ska också lära mig att våga ge Aston tajtare vägar och svårare ingångar i slalom och våga skicka honom på längre håll. Lära mig att lita på honom helt enkelt.

Jag märker också hur stor skillnad det gör hur engagerad jag är, jobbar jag på alla hinder och är med 100% så tar han i bättre och får också bättre attityd. Men vi är på gång!!!!

Ser så mycket fram emot framtiden med både kurser och tävlingar!

Vi har en kurs för Veronika Backe och en för Malin i mars, i maj åker vi tillsammans med Tessan och Oj till Finnbogård och går kurs för Jenny Damm i två dagar. Jag hoppas också komma med på en fartkurs för Eva-Marie Wergård och en handlingskurs för den finske domaren och landslagsledaren Seppo Savikko. Det hoppas jag mycket på, finnarna ligger i topp och har en härligt utmanande handlingsstil som jag gärna vill ta del av.

Men först blir det nog en privatlektion för Anna Müller nästa vecka -hon är också så fartigt härlig och är en hejjare på jaakkosvängar och blindbyten...(Malin om du läser får du snabbt glömma det du just läste...) ...jag vill framförallt få grunderna till dom svängarna för att sen kunna lägga in dom när Aston är mogen för det.

ooooops...

skickade visst precis iväg en anmälan till lydnadstävling klass 1....

Är ju en sån där periodare när det gäller lydnadsträningen, alltså jag kan träna bra och strukturerat i nån vecka sen lessnar jag och så går det flera veckor till nästa gång. Ett tag la jag ner lydnadsträningen helt i flera månader. Inte konstigt att vi står och stampar....

Men nu har jag bestämt mig igen för en liten satsning, Aston går riktigt bra och det känns kul att träna nu. Är ju också så tävlingssugen så innan agilityn drar igång ordentligt så vill jag ha testat ett lydnadsprov.

Dagsläget är väldigt långt ifrån tävlingsform, men idag satte han fina inkallningar tävlingsmässigt, läggande under gång klockrent tävlingsmässigt. Platsliggningen är stabil utan större störningar förstås. Ställandet är bra men inte tävlingsmässigt. Fria följet finns det en hel del att jobba på, han tappar kontakt fort och vändningarna är inte bra. Hopp över hinder har vi knappt tränat alls, men känns inte som det borde va nåt problem att få till.

Men nu har vi ett mål!!!

Så då var det även på pränt så jag kan inte komma undan :-D

Back on track :-)

Aston fick sitt första riktiga agilitypass igår och han kändes väldigt het och jag tycker att han hoppade och rörde sig fint. Han verkar inte ha ont längre! Jätteskönt för varken han eller jag gillar träningsvila någe vidare...

Tessan och jag satte ihop en klass 1 bana med några enklare byten, balanshinder och en halvlurig slalomingång. Dom klarade det så fint så fint, Oj har en härlig fart och är så vältränad för sin ålder - jättekul att se honom in action!
Aston var också väldigt fokuserad och satte sina slalomingångar och hade fin fart rakt igenom. Bra sug framåt på rakorna och när jag inte störde honom så läste han min handling fint. Kontaktfältet på A-hindret satt som en smäck men på balansbommen är det fortfarande väldigt slarvigt.
Det betyder att jag nu får ta fram den lilla brädan här hemma och träna och träna och träna - för vi har vår officiella debut inte alltför långt bort. :-)

Idag fick han också simma för första gången på tre veckor, han bara älskar det och skriker av förtjusning när vi kommer dit. Han simmar så ihärdigt och explosivt men det märktes att han tappat lite kondis på dom här veckorna - fick minska tiden en aning.

Maria Fondelius passade lille Wille och så klart så dröjde det inte länge förrän han hade flytväst på sig och hamnade i plurret han med. Han såg för rolig ut, men oj va han simmade fint - ett helt varv. Och han tyckte inte att det var en särskilt bra ide att behöva kliva upp.

Willes träning består annars i att leka och åter leka, något han gör med iver och stor lust! Vi tränar burlek och nu börjar farten in buren öka och han tjuvar en hel del innan han får sitt släppord - något jag tycker är lite bra för det betyder att han verkligen vill ut och måste behärska sig. Men dom flesta gångerna kan han det och väntar på OK. Duktig kille!
Vi tränar nosduttar - det fattade han snabbt.
Vi tränar på inkallningar och att gå i koppel.
Han kan en hel del lille Wille och är så rolig att träna!

Idag var vi också till veterinären och han fick sin vaccination, Wille struttade kavat in och rakt in bakom disken med viftande svans och talade om att "jag är här nu!"
Personalen kastade sig på golvet och Wille fick den uppmärksamhet han så gärna ville ha samtidigt som han fick sin spruta - han märkte ingenting.
"Klia mig på magen, pussa mig" sa han.
Gulliga glada goskillen!

Trots sorg i hjärtat för gamle Hobbe så är det så roligt om dagarna med dom här två killarna!

R.I.P kära Hobbe

Min fina fantastiska trogna följeslagare har fått somna in. Han blev nästan 14 år.

Hobbe var den snällaste, klokaste och mest pålitliga hund man kan tänka sig. Men han var också busig, glad och alltid redo för lek och träning.
 Malin som var Hobbes första ägare och som gav honom en sån fin start i livet fick lämna bort honom med sorg i hjärtat. När jag fick höra talas om den här hunden som skulle omplaceras så klickade det till i hjärtat och jag var bara tvungen att åka och träffa honom. Det var kärlek vid första ögonkastet - Hobbe sa till mig: jag vill följa med dig hem och bo hos dig! - Självklart sa jag - klart du ska bo hos oss!

Han kurade ihop sig hos Wilma i bilen och sen dess har han varit min ögonsten,  han har alltid varit så tacksam över att få vara med och han har aldrig nånsin ställt till med nåt.  Hobbe och Wilma var som ett strävsamt gammalt par, lekte aldrig men fanns alltid sida vid sida.

Hobbe har alltid funnit sig till rätta och har alltid charmat alla.

Hobbe trivdes med att bara få vara - han hade varit ute mycket på tävlingsbanorna tillsammans med Malin och presterat fina resultat. Men han hade inte riktigt psyket att klara av pressen längre. Därför har jag aldrig tävlat med Hobbe och aldrig ställt höga krav på honom. Han har alltid hängt med på träningar och upptåg men helt på sina villkor. Det har passat honom och han har varit lugn och trygg.

Han har skänkt oss så mycket kärlek och glädje och jag kan tacka honom för så mycket. Han var den bästa vän man kan tänka sig.

Han har hängt med på långpromenader in i det sista men dom sista åren har han både sett dåligt och hört dåligt.
Den här dagen hade vi varit ute och gått och när vi kom hem så betedde han sig märkligt - han var vinglig och så lite förvirrad ut. Jag trodde att han hade lågt blodsocker och försökte få i honom mat och vatten med druvsocker i. Men han ville inte ha.

Han blev dock sämre och sämre och till slut kunde han inte stå utan bara föll ihop, ögonen rullade och han hade små kramper. Det var en hjärnblödning han fått och det fanns inget annat att göra än att åka till Ultuna och låta honom sluta sina dagar.

Han somnade in söndagen den 9/1 i armarna på Hannah och mig.

Han såg så fridfull ut när han tog sitt sista andetag och vi kände tacksamhet över att han hade fått ett bra liv och att vi hade fått rå om honom i så många år.

Hobbe älskade fina Hobbe kommer alltid att ha en alldeles speciell plats i mitt hjärta.