lite grunder med grabbarna

ett vinterprojekt med Aston blir då alltså att lära in hakan i backen till platsliggningen. Så här ser det ut efter tre korta pass. Nästa steg är att dels kunna vara på båda sidorna och även bakom honom och så klart att successivt förlänga tiden.

För Willes del är det många pass med lådan nu så att vi kan lägga mycket vintertid på kontaktfälten på riktiga balanshinder. Målet är att han ska hitta sin position på lådan med leksak framför sig, med leksak kastad framför sig och stå kvar tills han får ok, att han ska kunna stå kvar med mig i rörelse vid sidan om och framför. Målet är också att han ska ha ett snabbt släpp från position och att han ska ha ett snabbt driv till position, att han ska ha huvudet rakt fram och inte titta efter mig eller leksaken.  Nu är det lite si och så med tempot till lådan när leksak ligger ute, ibland sticker han för tidigt från position. Han ska också använda bakbenen bättre, nu står han för upprätt på frambenen. Men det kommer, vi lägger en hel del tid på det här nu.
Men jag är nöjd med honom så här långt för han har ett härligt engagemang i sin lådalek!!

hakan i marken

funderar jag på att lära in på Aston för platsliggningen. Tänker som så att han kanske känner sig säkrare när han har en tydligare uppgift.
Är det någon som har erfarenhet av det och hur har ni tränat det?

Target eller handtarget eller?

Tacksam för förslag!

nä, det vill sig inte riktigt

när vi ska till å tävla lydnad Aston och jag. Det är väl för att jag lite kaxigt har tänkt att " hur svårt kan det va" - jag menar lydnadsklass 1 är ju en baggis...

bara för att det var det med Wilma...

Men nej, något händer så fort vi kliver in på lydnadsplanen i tävlingssammanhang, och det är inte att jag är nervös för det är jag inte ett dugg.

Egentligen vet jag vad som är problemet, vi har tränat alldeles för lite tävlingsmässigt. Aston kan det vi ska göra på tävling och gör det 8-10 poängmässigt! Men på tävling promenadgår han i linförigheten - nosar, släpper och är inte med mig. Läggandet är alltid bra, inkallningen likaså, ställandet gör han men går nåt steg. Apportbocken spottar han alltid ut. Hopp brukar va 10 p. - men igår slog han i. Platsliggningen...ojojoj, det är ett kapitel för sig...men igår fick vi en lugn sån och det var verkligen vad vi behövde!!! Kanske kanske att jag kan få honom att känna sig trygg där. Men han piper, är orolig och kryper framåt.

Jag tror att kärnan också ligger i hans koncentrationsproblem, om jag kan komma åt det på ett bra sätt så tror jag att fokuset på tävling kommer!

Han går ju så klockrent precis innan vi går in och sen ... är det som en magnet som drar ner hans nos i marken...på nåt vis känns det som att han inte tar det på allvar men samtidigt tror jag att nosandet är ett tecken på att han blir osäker på situationen med domare och tävlingsledare och ny plats.

På´t igen!!!
Jag ska också försöka leta runt efter nån bra lydnadskurs där jag kan få hjälp med att hitta verktyg för koncentration och fokus och med det som faller på tävling.

två bonuslopp :-)

Snälla Rosemarie på klubben erbjöd sig att ta med sig Aston till Fagersta för att köra honom i två agilitylopp. Jag skyndade mig att efteranmäla och det var inga problem. Så spännande, två nya chanser till att plocka in nån pinne i agilitytvåan dök plötsligt upp. Men på torsdan meddelar hon att hon är sjuk och inte kan åka - jag skulle jobba natt så jag tänkte att det var kört.
Men på mitt nya braiga jobb kan man sova på soffan om det inte är några jourfall så jag kunde få mig ett par timmars sömn och kände mig pigg när jag gick hem på morron. Bestämde mig snabbt för att packa bilen och åka till Fagersta!

Målsättningen för dagen var inte att plocka pinnar utan att gå in (det var inomhus) och köra två lopp med bra känsla, attityd och glädje.

Och det gjorde vi Aston och jag, så roligt vi hade och som han jobbade! I det första loppet fick vi en rivning tyvärr men med en kanontid! I det andra loppet skickade jag honom rakt in i fel tunnelingång - jag trodde att det var rätt ända tills han kom ut då jag kände att vi var fel i förhållande till nästa hinder. Det roliga var att domaren inte heller verkade inse disken på en gång för han säger  när jag inser att vi är fel "nämen det va ju fel ingång..." och då visar han disk och blåser.
Efter det körde jag på som om det gällde en SM final och Aston fixade det trycket, gjorde ett klockrent kontaktfält på Aet och som en blixt i slalom och resten av vägen i mål.

Mission completed - avslutar säsongen nu och det med en härlig känsla och peppad och inspirerad inför vinterns träningar! Såååå skönt!!!

agilitysäsong 2011 tackar för sig - nytt kapitel väntar

Avslutar Astons och min första tävlingssäsong riktigt uselt. Ja, faktiskt riktigt riktigt dåligt av mig.  Hade förhoppningar om att den här helgen ta åtminstone en pinne på dom tre agility 2 lopp jag hade framför mig. Men nej...
Lördagens lopp i Solna-Sundbyberg va bra, härligt känsla och han gick så himla fint men en rivning tog bort chansen till en pinne.
Dagens två lopp i Avesta vill jag helst glömma... usch så dåligt. Och det menar jag verkligen!

I det första loppet får vi en rivning och sen i mitten av loppet får jag en total black-out, jag har ingen aning om vart jag ska och kan inte reda ut det heller...läskig känsla. Vi tar slalom och raka spåret ut.
Det andra loppet hade jag samma känsla på banvandringen, jag visste liksom inte riktigt vad jag höll på med. Kände att jag inte hade kontroll över banan och en osäkerhet smög sig på när vi skulle starta. Jag missbedömde helt avstånd och fart efter en lång tunnel och hann inte alls med ett framförbyte utan Aston satt som en smäck rakt fram på fel hinder. Disk. Vi fortsätter och Aston känns också ur balans, han snubblar runt på balansbommen och ramlar till slut ner. Vi tar om den och får ändå till ett fint kontakftält och tar snabbaste vägen ut.

Jag vet inte vad som hände idag, men jag har en känsla av att jag har haft för mycket jobb, stress och för lite sömn sista tiden. Tränat för lite och känt mig trött, hade för mycket "pinn-jakt" idag istället för att glädjas åt två roliga lopp. Tråkigt sätt att sluta säsongen på men sånt är livet.
Jag kan ändå blicka tillbaka på en fantastiskt rolig sommar med en underbar hund som utvecklats så mycket och som har presterat så mycket mer än jag nånsin kunnat hoppats på.

Uppklassad till hoppklass 3 - det är bra! Skulle inte gjort nåt om vi tagit nån pinne i agilitytvåan också men nu får vi gå in i vila och träningsfas och komma tillbaka nästa år med nya tag.

 Nästa år kommer att bli ännu roligare och då har jag ju min lille Wille som ska starta också!

In i Bälingeridhus och träna som en tok ska vi göra i vinter jag och mina grabbar :-)

wille avancerar med 8 pinnar slalom

Han är koncentrerad lille Wille när han för första gången provar på 8 pinnar. Det går inte fort men han vill göra rätt och farten kommer - det är jag så säker på!

Aston är duktig på att låta lillebror jobba ifred! :-)

Vallningskurs för Karin Söderberg

i Storvreta hos Ann Björkenius.  En heldag med duktiga Karin som lever och lär vallning - hon har Willes pappa Key som är en duktig vallhund.

Vi är ju nybörjare både Wille och jag men jag måste säga att min lille bordercollie är fenomenal! Han är så duktig, lyhörd och sansad. Visst ville han skrämma fåren och jaga dom och visst fick han munnen full med ull nån gång men han tar mina och Karins korrigeringar fint och förstår.

Vi provade på att balansera i den lilla fållan och kunde sen flytta ut i 25:an där det blev lite svårare framför allt för mig som helt plötsligt bara placerade mig fel - jag blev stressad av att inte ha kontroll varken över Wille, fåren eller mig själv. Jag fick coachning av Karin och hon bokstavligt talat styrde mig åt rätt håll. Jisses att det ska va så svårt att slappna av och lita på att hunden gör rätt...

Vi provade också att fösa rakt fram - Wille blir lite het och stretar i linan men ser ändå sansad ut. Han lägger sig oftast på mitt "ligg" och han kommer alltid på "kom så går vi". Underbar liten hund jag har som nog kan bli riktigt bra på att valla bara han får rätt hjälp av mig. Jag måste lära mig mer så jag kan ge honom rätt utbildning!!!

Går nu förberedande vallningskurs för Ann där jag kan fortsätta att få dom grundkunskaper jag behöver för min fina hund!

Vallning är nog rätt kul ändå...och så mycket jag lärt mig idag om päron och päronskruttar...:-)
Att titta på dom andra duktiga hundarna har gett mig en bild och en helhet av hur det kan se ut på riktigt.